Hoppa till huvudinnehåll

Brittiska James bytte London mot Vilnius i Litauen - de flesta frågar "varför"?

Återflyttaren Augusta Augustauskaitė och hennes sambo James Nixon som bytt London mot Vilnius.
Återflyttaren Augusta Kieraitė och hennes brittiska sambo James Nixon bytte London mot Vilnius och tog med sin samling Muminmuggar. Återflyttaren Augusta Augustauskaitė och hennes sambo James Nixon som bytt London mot Vilnius. Bild: Patrick Holmström. Litauen,Vilnius,Augusta Augustauskaitė

Litauen har länge legat i topp i EU då det gäller utvandring. Men nu börjar trenden vända. Allt fler litauer återvänder, men också utlänningar vill komma till Litauen och bosätta sig där.

De flesta utlänningar som flyttar till Litauen är ukrainare som känner sig tryggare där än i hemlandet, men det finns också västeuropéer bland immigranterna.

En sådan är den 46-åriga James Nixon från London. Hans sambo Augusta Kieraitė flyttade från Litauen till London i början av 2000-talet då hon var 19 år.

James och Augusta träffades i London, bodde ihop några år och flyttade till Vilnius där de nu bott i tre år.

– Det första litauerna frågar mig är varför? En del verkar inte vilja tro att en person från Storbritannien skulle vilja flytta till Litauen, säger Nixon med ett litet skratt.

Eftersom han kan arbeta på distans som copywriter och textredigerare var det inget större problem att flytta med tanke på jobb och utkomst.

Augusta ville återvända, James hade fått nog av hetsen i London, brexit gjorde läget osäkert och så lämnade de den brittiska huvudstaden.

Den brittiska copywritern James Nixon som flyttat från London till Vilnius
James Nixon hade svårt med den litauiska byråkratin då han flyttade dit från Storbritannien. – Det verkade inte finnas några rutiner för hur man ska gå till väga med invandrare, säger han. Den brittiska copywritern James Nixon som flyttat från London till Vilnius Bild: Patrick Holmström Litauen,Vilnius,James Nixon

Han lär sig litauiska och blir tack vare det mer och mer involverad i samhället, men han tror inte att han någonsin blir litauer fullt ut.

– Att vara litauer verkar till stor del vara en identitet man föds till. Så jag kommer nog alltid att ha en outsiderstatus. Även om jag lever resten av mitt liv här kommer man att referera till mig som "den där brittiska killen", säger Nixon torrt.

– Nåja, inflikar sambon Kieraitė. Han är privilegierad. Han är brittisk, han är vit och han är en man.

Europarekord i utvandring och brain drain

Sedan frigörelsen från Sovjetunionen 1990 har Litauen mist ungefär en fjärdedel av sin befolkning. Inget annat land i Europa har haft en sådan intensiv nedgång.

Den största orsaken till det här är emigration, enligt uppgifter från den litauiska statistikmyndigheten. Stora mängder litauer lämnade hemlandet för att söka lycka utomlands.

Karta som illustrerar emigrationen från Litauen till Storbritannien, Tyskland och Norge.
Litauerna har mest emigrerat till Storbritannien, Norge och Tyskland på 2000-talet. Karta som illustrerar emigrationen från Litauen till Storbritannien, Tyskland och Norge. kartor,Litauen,Emigration,Tyskland,Storbritannien,Norge
Ung kvinna vid en port i Užupis i Vilnius.
Största delen av dem som stängt dörren bakom sig och lämnat Litauen är unga och arbetsföra. Ung kvinna vid en port i Užupis i Vilnius. Bild: Patrick Holmström Litauen,Vilnius
Gammal kvinna på gatan i Vilnius.
De äldre har stannat kvar och blir därmed allt fler i relation till den övriga befolkningen. Gammal kvinna på gatan i Vilnius. Bild: Patrick Holmström Litauen,Vilnius
Mamma med barnvagn i Užupis i Vilnius.
Sjunkande födelsetal bidrar till att befolkningsstrukturen blir allt äldre. Den här mamman är på promenad i Vilnius. Mamma med barnvagn i Užupis i Vilnius. Bild: Patrick Holmström Litauen,Vilnius,barnvagnar,mödrar

Nu har trenden småningom börjat vända och allt fler litauer återvänder från exilen – av olika orsaker.

En av återvändarna är den 35-åriga Agnė Mackevičiūtė som lämnade Litauen och reste till London och stannade där i åtta år. Hon återvände i fjol.

– Jag älskade livet i London. Jag upptäckte musik, gallerier och small talk. Jag kände mig fri där. Hemma i det ganska konservativa Litauen klagade folk på att jag var alltför aktiv och att jag tog för mig som om jag var en man, säger Mackevičiūtė.

Men efter några år i det intensiva livet i London började det gamla hemlandet kalla.

– Då du bor i utlandet är du annorlunda och du börjar reflektera över de kvaliteter du fått i landet du vuxit upp i. Det är den stora frågan du ställer dig.

– Jag insåg småningom att jag saknade Litauen. Jag saknade långsamheten, jag saknade naturen.

Agnė Mackevičiūtė, litauisk återflyttare efter tio år i London.
Agnė Mackevičiūtė är litteraturvetare och född i Kaunas. Agnė Mackevičiūtė, litauisk återflyttare efter tio år i London. Bild: Patrick Holmström Litauen,Vilnius,Agnė Mackevičiūtė

Nu håller hon på att etablera en nygammal tillvaro i Litauen, men utesluter inte att hon tar sig till utlandet på nytt.

– Jag tror inte att jag kan leva i ett och samma land hela tiden. Det skulle vara tråkigt. Så jag funderar på att hitta ett ställe där jag kan bo under vintern.

– För jag står inte ut med kölden. Dessutom går folk inte ut om vintrarna i Litauen, så jag känner mig isolerad i sex månader, säger Agnė Mackevičiūtė.

Fosterlandet behöver dig

En annan litauer som började höra hemlandet kalla efter flera år i exil är den 34-åriga arkitekten Elena Archipovaitė.

– Du har friheten att åka iväg eftersom vi kämpat för den, men du har också en plikt att återvända.― Elena Archipovaitės mormor

Archipovaitė är expert på urban samhällsplanering och har bott och jobbat i tolv år i utlandet, bland annat i Norge, Portugal, Uganda, Kenya, Indien, Brasilien och Libanon.

– Jag tillbringade många år på olika håll i världen men ville så småningom komma hem och göra något för mitt land, säger Archipovaitė.

– Jag kom ihåg min mormors ord då jag reste iväg första gången. Hon sa att jag har friheten att åka iväg eftersom vi [de äldre generationerna] kämpat för den, men att jag också har en plikt att återvända.

Den litauiska arkitekten Elena Archipovaitė i Vilnius.
Elena Archipovaitė bodde länge i Norge och tog intryck av hur norrmännen sköter samhället med tillit och delaktighet. Den litauiska arkitekten Elena Archipovaitė i Vilnius. Bild: Patrick Holmström Litauen,Vilnius,Elena Archipovaitė

Nu kämpar hon med att bygga upp sina kontaktnät på nytt, liksom många andra som varit borta i åratal. Och hon tror att de som har erfarenhet från utlandet har mycket att ge.

– Man kan se det på flera håll. Folk som varit utomlands och återvänt försöker implementera bra metoder de sett i bruk i andra länder.

– Det kan vara enklare saker som att människor i nordöstra Litauen som varit i Norge nu målar och fixar sina hus som man gör i Norge. Själv jobbar jag för regeringen och märker jag att vi som varit utomlands gärna diskuterar och delar med oss av metoder vi lärt oss där.

Vem ska hålla landet igång?

Trots att en del litauer återvänt från exilen och andra nationaliteter som ukrainare flyttar in är det ändå inte tillräckligt för att reparera det enorma underskott som uppstått de senaste decennierna.

Hur ska det här hanteras?

– Vi måste börja diskutera immigration på allvar, säger migrationsforskaren Giedrė Blažytė på institutet för etniska studier vid Litauens center för samhällsforskning.

Hon påpekar att Litauen nästan ligger i botten på MIPEX-indexet, som mäter hur västländerna sköter integrationen av invandrare. Sverige ligger i topp med Finland på fjärde plats.

Litauen är ingalunda det enda landet i Europa som står inför utmaningar med en åldrande befolkning, men den proportionellt stora utvandringen gör problemet extra stort.

Samhället är ändå inte alls berett på att ta emot immigranter som skulle ge ekonomin ett lyft och öka skatteintäkterna.

– Jag skulle kalla det passiv acceptans. Vi har en ganska bra juridisk bas, men i praktiken saknas det både pengar och personal för att sköta integrering, säger Blažytė.

– Både politikerna och samhället i allmänhet borde börja tänka på hur utlänningar som kommer hit och vill jobba eller grunda företag ska kunna integreras ordentligt så att de känner sig som vanliga medborgare. Det är viktigt att ha en långsiktig strategi för det här.

Migrationsforskaren Giedrė Blažytė på Institutet för etniska studier i Vilnius.
Migrationsforskaren Giedrė Blažytė tycker att integrationstänkandet kunde introduceras redan i skolorna för att på sikt ändra negativa attityder mot utlänningar. Migrationsforskaren Giedrė Blažytė på Institutet för etniska studier i Vilnius. Bild: Patrick Holmström. Litauen,Vilnius,Giedrė Blažytė

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes