Björn Ådahl
Yle
Enligt en ny enkät tänker 40 procent av regionens ungdomar fortsätta att demonstrera mot Hongkongs ledning och Kina. Stora mängder journalister rapporterar ständigt om de alltmer aggressiva demonstrationerna, och relationerna mellan media och polisen blir allt spändare. Många Hongkongbor befarar nu att pressfriheten är hotad.
Upphetsade demonstranter förbereder sig för att drabba samman med obevekliga kravallpoliser. En hel del journalister är på plats för att på så nära håll som möjligt bevaka händelserna.
Sådana scener har utspelats otaliga gånger under de senaste tre månaderna. Journalisterna tar stora risker, eftersom omständigheterna är synnerligen oberäkneliga.
Fler än tio journalister har redan skadats, ett par av dem allvarligt. Några har också häktats, men åtal har inte väckts mot dem.
"Plötsligt började demonstranterna ropa spöken, spöken, spöken"
Den amerikanska journalisten Peter Kwang har rapporterat om våldsamheter i många olika länder. Han upplever att situationen i Hongkong är sällsynt komplicerad.
- Plötsligt började demonstranterna ropa spöken, spöken, spöken, vilket betyder infiltratörer. Mina kolleger var förskräckta, men turligt nog lyckades de fly innan de blev misshandlade, berättar Kwang, som arbetar för det amerikanska massmediebolaget Voice of Americas kinesiska kanaler.
Kwang och hans kolleger pratar mandarin sinsemellan. De förargade demonstranterna använder själva det sydkinesiska språket kantonesiska.
- Mina kolleger visste att civilklädda provokatörer från Kina har infiltrerat demonstrationerna. Det är därför förståeligt att demonstranterna är misstänksamma, men det är ändå synd att journalister kan bli attackerade bara för att de pratar fel språk, säger Kwang.
"Demonstranterna räknar med att poliserna håller igen när de vet att de blir filmade och fotograferade"
I första hand är det polisen som har skadat journalister. Tårgaskanistrar har avfyrats i riktning mot journalister, och poliser har också slagit flera journalister med sina batonger.
- Vi har framfört protester upprepade gånger. Tyvärr har makthavarna inte lyssnat på oss, konstaterar Chris Yeung, ordförande för Hongkongs journalistförbund.
Förbundet har också ordnat demonstrationer för att fästa uppmärksamhet vid journalisternas situation. Yeung berättar att de har fått mycket stöd från allmänheten.
- Också demonstranterna uppskattar i regel journalisternas närvaro. Demonstranterna räknar med att poliserna håller igen när de vet att de blir filmade och fotograferade, säger Yeung.
Västar, hjälmar och gasmasker
Alla journalister som bevakar demonstrationerna använder färgstarka västar och hjälmar som gör att det är lätt att särskilja dem från demonstranterna. De flesta har också gasmasker med sig för att kunna skydda sig mot tårgasen som polisen använder rutinmässigt.
Hongkongs heta, regniga och sällsynt fuktiga sommarväder försvårar dessutom journalisternas arbete. Det har ändå inte hindrat en grupp filmmakare från att bevaka samtliga demonstrationer.
- Vi gör en dokumentärfilm om det som pågår i Hongkong. Vi vill visa omvärlden och människorna i det övriga Kina vad som verkligen har hänt, berättar Terry Luk.
Luk säger att massmedierna i Kina förvränger verkligheten. Invånarna har följaktligen fått en felaktig uppfattning av skeendena i Hongkong.
Ingen självständighet
Tillsammans med några kolleger började Luk samla ihop material för dokumentärfilmen när upp till en miljon människor i början av juni samlades för att kräva att ett omstritt lagförslag skulle slopas.
Lagen hade gjort det möjligt att för första gången utlämna efterlysta personer från det autonoma Hongkong till det auktoritära Kina.
Lagförslaget har hävts men demonstrationerna har fortsatt. Nu kräver demonstranterna bland annat en övergång till fullskalig demokrati.
- Det är något som massmedierna i det övriga Kina inte nämner. Enligt dem kräver demonstranterna uttryckligen att Hongkong ska bli självständigt, men det stämmer inte, konstaterar Luk.
"Förrädiska kackerlackor"
Luk säger att det styrande kommunistpartiet vill att demonstranterna i det kinesiska folkets ögon ska framstå som förrädare som stöds av väst. Av allt att döma har det åtminstone delvis lyckats.
På kinesiska sociala medier fördömer folk demonstranterna i hårda ordalag. Det är till exempel vanligt att demonstranterna jämförs med kackerlackor.
Kommunistpartiets förmåga att med hjälp av censuren styra den allmänna opinionen skrämmer Hongkongborna. Journalistförbundets Chris Yeung säger att det är förståeligt i och med att Kina blandar sig mer och mer i Hongkongs angelägenheter.
- Det innebär att också våra massmedier är i ett utsatt läge. Allt fler Hongkongbor anser att pressfriheten är hotad, konstaterar han.
Pressfriheten försvaras - kosta vad det kosta vill
Pressfriheten är en av de faktorer som särskiljer Hongkong från det övriga Kina. I Kina finns det inga obundna massmedier, och också internet censureras av kommunistpartiet.
Massmedierna i Hongkong beskylls visserligen för självcensur när det gäller rapporteringen om Kina. Någon officiell censur existerar ändå inte, och en populär dagstidning, Apple Daily, ställer sig öppet fientligt till kommunistpartiet.
I gemen är Hongkongborna stolta över pressfriheten. Den är också en av de många aspekterna av Hongkong som de unga demonstranterna vill försvara - kosta vad det kosta vill.
