Hoppa till huvudinnehåll

Vatten upptäckt på en planet i ett annat solsystem – forskare: En oerhörd milstolpe!

Exoplaneten K2-18b
Konstnärens vision av exoplaneten Exoplaneten K2-18b. Exoplaneten K2-18b Bild: ESA/Hubble, M. Kornmesser / HAND Exoplanet

För första gången någonsin har man kunnat bekräfta att det finns vatten på en planet i ett annat solsystem. Inte som is, utan riktigt hederligt, gammaldags vatten. Närmare bestämt i form av vattenånga i planetens atmosfär.

Forskarna går till och med så långt som att antyda att planeten kan ha moln – och regn!

Det här är en otroligt stor nyhet. För som vi vet från vår egen planet jorden: där det finns vatten så finns det liv.

Betyder det här då automatiskt att vi nu har hittat en planet med liv? Nej, det gör det inte. Vi har inte den sortens teleskop ännu, som klarar av att urskilja så fina detaljer att vi kan avgöra om det finns liv på en exoplanet, alltså en planet i ett annat solsystem.

Men bara det faktum att vi nu vet om en planet där rätt sorts förhållanden existerar för att liv ska kunna existera, är en oerhörd milstolpe. Det är de flesta forskarna ense om.

Inte bakom hörnet precis

Planeten i fråga, K2-18b, ligger på 110 ljusårs avstånd från jorden. Ett ljusår är tio tusen miljarder kilometer, så multiplicera det med 110 så vet du vilket avstånd vi snackar om.

K2-18b upptäcktes 2015 med hjälp av Kepler-rymdteleskopet, men studien där existensen av vattenånga i dess atmosfär avslöjades publicerades i Nature Astronomy den 11 september. För att få syn på vattenångan använde sig forskarna av Hubble-rymdteleskopet.

Vi talar alltså om en så kallad superjord. Som superjordar brukar räknas jordliknande stenplaneter med en storlek som är större än jorden men mindre än Neptunus, vars massa är 17 gånger jordens.

Det här är en planettyp som har visat sig vara väldigt allmän ute i galaxen, men här i vårt eget solsystem har vi inga planeter av den här sorten.

Den livsvänliga "guldlockszonen"

K2-18b har en massa på åtta gånger jordens, och den kretsar alltså runt sin sol på en bana som varken ligger för nära eller för långt borta för att vatten ska kunna förekomma i flytande form. Man brukar tala om det här som “guldlockszonen”. Efter sagan om Guldlock och de tre björnarna.

Och K2-18b är alltså den enda planeten som vi känner till inom den här guldlockszonen, med bekräftad förekomst av vatten. Den enda av inalles drygt 4 000 exoplaneter som vi hittills har upptäckt.

Det finns såklart en annan planet med vatten som också kretsar i den här livsvänliga zonen. Du befinner dig på den just nu.

Maa nousee kuvattuna Apollo 8 -alukselta.
Den där andra guldlocksplaneten. Maa nousee kuvattuna Apollo 8 -alukselta. Bild: Nasa Apollo 8,Jorden

Men utöver det här med att både K2-18b och jorden kretsar på ett för livet bekvämt avstånd från sina solar, så är skillnaderna mellan våra två världar ganska stora.

"Rymdens stearinljus"

Till att börja med har vi det faktum att K2-18b kretsar runt en så kallad röd dvärgstjärna. Röda dvärgar är, som namnet säger, små och de lyser svagt med ett rödaktigt sken. De är den vanligaste typen av stjärnor i vår galax, men lite svåra att få syn på, eftersom de lyser så svagt. De är rymdens stearinljus, liksom.

Att röda dvärgstjärnor är så små innebär att den så kallade guldlockszonen ligger mycket närmare själva stjärnan än till exempel jordens bana ligger från vår sol. K2-18b till exempel fullbordar ett varv runt sin stjärna på bara 33 dagar.

Ett år på K2-18b är med andra ord bara lite längre än en månad här på jorden.

Det faktum att att en röd dvärgstjärnas planet typiskt nog ligger väldigt nära sin stjärna, betyder också att planeten i fråga sannolikt har en rotation som är låst till stjärnans gravitation. Så där som månen är i förhållande till jorden.

Det här gäller också för K2-18b, som högst antagligen alltid vänder samma sida mot sin sol.

Eksoplaneettoja
Röda dvärgstjärnor är den vanligaste stjärntypen, "rymdens stearinljus". Eksoplaneettoja Bild: ESO/M. Kornmesser exoplaneter

Den eviga dagens och nattens värld

Det här betyder alltså att det är permanent dag på ena sidan av planeten och permanent natt på den andra. Betyder det här alltså att dagsidan är stekhet och den andra är djupfryst, vilket ju skulle vara dåliga nyheter för eventuellt liv?

Inte nödvändigtvis, påpekar forskaren Ingo Waldmann, en av forskarna bakom nyheten om K2-18b, i ett pressmeddelande. En gravitationellt låst planet kan vara beboelig, menar han. Datormodellerna låter förstå att beroende på atmosfärens sammansättning så kan värmen från dagsidan mycket väl distribueras relativt jämnt också till nattsidan.

Och det faktum att K2-18b har vattenånga i sin atmosfär kunde ju tyda på att så är fallet just på den planeten.

Men forskarna vill samtidigt understryka att vi har att göra med en planet med väldigt annorlunda förhållanden jämfört med jorden. Till exempel så får K2-18b ta emot en bra mycket större mängd ultraviolett strålning från sin stjärna än jorden får från solen.

Jorden 2 är det här definitivt inte, sammanfattar forskarna.

Liv under olika förutsättningar

Men de tillägger i samma andetag att det här inte borde vara någon orsak för astrobiologer att deppa. Trots allt så är det fullt möjligt, rentav sannolikt, att livet kan ha slagit rot på en hel räcka med olika sorters planeter med en mängd olika sorters förhållanden. Varför inte också på månar.

K2-18b råkar helt enkelt vara den mest beboeliga planet som vi har upptäckt, om man utgår från de förutsättningar som det jordiska livet behöver för att frodas.

Som sagt så har vi inte ännu teleskop med den kapacitet som krävs för att avgöra frågan om eventuellt liv på K2-18b eller någon annan exoplanet heller för den delen.

Keplerteleskopet i rymden.
Keplerteleskopet, som användes till att upptäcka K2-18b. Keplerteleskopet i rymden. Bild: Nasa / Ames Research Center keplerteleskopet

Men inom så lite som tio år kan läget vara ett helt annat. Nya rymdteleskop som det kommande James Webb Space Telescope, Hubble-teleskopets efterföljare, kommer att vara så kraftfulla att det kan bli fullt möjligt att se på K2-18b:s atmosfär och avgöra huruvida det finns gaser där som bara kan ha producerats av levande varelser.

Kommer vi att urskilja grönt?

Klart är till exempel att om det också skulle visa sig finnas syre och ozon i atmosfären på K2-18b, då skulle det blir riktigt rejält intressant. Inte ens det skulle ännu räcka till för att säga med 100 procents säkerhet att det finns liv där.

Men i något skede i framtiden kommer vi att ha teleskop som kan urskilja grönt, med andra ord eventuella stora skogar på planetens yta.

Och senast då får vi ta en allvarlig funderare på det här med hur unika vi egentligen är i universum.

Fast vi ska kanske inte gå händelserna i förväg. Vi är som sagt långt ifrån där ännu. Men nyheten om vattnet på K2-18b är definitivt ett litet steg på den vägen.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap