Hoppa till huvudinnehåll

Saras son Richard föddes i fel kropp - "Det är ingenting märkligt med att min son är trans, det är bara en fruktansvärt lång och svår process"

När Saras son Richard var 19 år gammal insåg han att hans kropp inte stämde överens med hans könsidentitet. I en öppenhjärtig intervju berättar Richard och hans mamma vilka svårigheter och känslor transpersoner och deras anhöriga ofta är tvungna att gå igenom.

Redan under tidig skolålder började Richard som då ännu upplevde sig själv som en flicka må psykiskt dåligt.

Illamåendet blev bara värre ju äldre han blev. Men varken han själv eller hans föräldrar kunde förstå varför han mådde så dåligt.

Känslan av att Richards kropp inte motsvarade hans identitet växte gradvis.

- Under många år visste jag inte vad trans var och att man överhuvudtaget kunde ifrågasätta sin egen könsidentitet.

Spelade ett skådespel i flera år

Richard har ett starkt minne från när han i dagisåldern lekte den klassiska mamma, pappa barn-leken tillsammans med sina kompisar på dagis.

- Ingen av pojkarna ville vara med i vår lek och då sa jag att jag gärna kan leka pappan. Jag minns så tydligt hur rätt det kändes för mig att vara i den könsrollen.

Istället för att ställa frågan hurdan kvinna jag vill bli, borde jag ha frågat mig själv om jag överhuvudtaget är en kvinna― Richard Lampén

Richard kom in i puberteten i en väldigt tidig ålder. Han kände sig obekväm men tänkte att det hörde till och att det bara gäller att anpassa sig.

- I många år kändes det som om jag spelade ett skådespel. Jag upplevde att min roll var att bli en kvinna och försökte fundera över hurdan kvinna jag ville bli.

- Men istället för att ställa frågan hurdan kvinna jag vill bli borde jag ha frågat mig själv om jag överhuvudtaget är en kvinna, säger Richard.

 

Efter nitton år förstod Richard att han levde i fel kropp

För fyra år sedan deltog Richard i ett transseminarium.

När han satt och lyssnade på andra transpersoner som berättade om hur de kommit till insikten att de är trans kände han plötsligt att alla pusselbitar föll på plats.

- Där och då slog det mig att jag är en man i en kvinnas kropp. Plötsligt förstod jag alla mina funderingar jag haft i flera år. Jag kunde äntligen sätta ord på mina tankar, minns Richard.

Hur kändes det för dig att komma till den insikten?

- Det kändes som en euforisk upplevelse. Men i samma stund upplevde jag också en stor rädsla och en känsla av förvirring.

Att försöka förändra folks syn på hur de ser mig känns ibland tungt och svårt― Richard Lampén

- För vem är jag ifall jag inte är en kvinna eller den jag i hela mitt liv har varit så säker på att jag har varit och som andra har varit så säkra på att jag har varit, säger Richard.

Till en början hade Richard svårt att acceptera sina känslor. Insikten av att ha levt i fel könsroll i nitton år väckte enormt mycket frågor hos honom.

- Jag gick ständigt och funderade på vad ska jag göra med den nya situationen som jag befann mig i. Och den största frågan jag ställde mig själv var: Vem är jag egentligen?

Richard ifrågasatte inte bara sin egen identitet och sin egen könsroll utan också en stor del av sin omvärld.

- Det är en väldigt stor sak att komma fram till att du ifrågasätter den könsroll du fötts med och som din familj och samhället runt omkring dig upplever att du har.

- Hur kan du förändra deras syn på hur de ser mig? Den känslan känns väldigt tung och svår, berättar Richard.

Det är en väldigt stor sak att komma fram till att du ifrågasätter den könsroll du fötts med och som din familj och samhället runt omkring dig upplever att du har

Öppnade sig för mamma och närmaste vänner

Några veckor efter att han hade besökt transseminariet öppnade Richard sig för sin dåvarande partner och deras gemensamma vän.

- Jag sa rakt ut till dem att jag inte tror att jag är en kvinna. De visade sig vara väldigt insatta i transfrågor och frågade ifall jag skulle känna mig mera bekväm med ett annat namn och vilken pronomen de ska använda. De gav mig genast någonting konkret att arbeta med.

En kort tid efter det berättade han om sina känslor för sin mamma.

- Jag sa först till mamma att jag testar lite på att vara en man och att det är han som gäller som pronomen. Jag berättade också för henne att jag har ett annat namn.

- Hon lyssnade såsom alltid på vad jag hade att berätta. Det känns så bra att ha en förälder som på riktigt lyssnar på dig och som tar in och förstår det du försöker säga, säger Richard.

Stor chock att höra att dottern är en son

Richards mamma Sara kommer ihåg samtalet som det skulle ha varit igår. Det var Luciadag och Richard hade kommit hem till henne för att baka pepparkakor.

- Jag kommer väldigt bra ihåg den dagen. Richard berättade försiktigt att han inte är säker på ifall han känner sig som en kvinna utan att han känner sig mera som en man och att han börjat testa på att använda ett manligt namn för att se ifall det skulle kännas rätt för honom.

Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag aldrig någonsin kommer att klara av att säga han― Sara Lampén

Hon minns att för henne kom beskedet väldigt överraskande. Richard hade aldrig tidigare diskuterat med henne om transfrågor eller ifrågasatt sin egen könsidentitet.

- För mig var det nog en ganska stor chock att höra det. Jag har alltid upplevt mig själv som otroligt liberal och det är ingen skillnad ifall man är trans, bi - eller homosexuell.

- Men att som mamma få höra att ens barn - min dotter kanske inte är min dotter utan min son och att byta från hon till han kändes väldigt svårt. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag aldrig kommer att klara av att säga han, aldrig någonsin, minns Sara.

Samtidigt kände hon starkt hur viktigt det var för Richard att hon skulle klara av att säga han.

- Jag visste att jag helt enkelt bara måste klara av det - men frågan var hur.

Sara beslöt sig för att skriva upp händelsen hon varit med om, både för att dela med sig till andra om hur hon upplevde och kände i den stunden.

- Nu i efterhand är jag jätteglad för att jag gjorde det. Varje gång jag läser texten hjälper den mig att komma ihåg hur jag upplevde situationen, berättar Sara.

Det svåraste för Richards mamma Sara var att vänja sig vid att prata om sin son istället för sin dotter.

Insåg hur viktigt det var att sonen får diagnosen trans

Några veckor senare, kring jul, berättade Richard för sin mamma om hur en könsbekräftande behandling går till.

- Richard hade väldigt mycket information som han ville dela med sig. Det var väldigt intressant att höra hur en transprocess, som jag enkelt brukar kalla det, går till - allting var nytt för mig.

För att en person ska kunna påbörja en könsbekräftande behandling måste hen först få diagnosen trans innan hen kan få hjälp med att påbörja en könskorrigering.

- Jag minns så tydligt hur Richard efter en stund tittade på mig med en verkligt sorglig blick och sa: Tänk om jag inte får diagnosen? Mamma, tänk om jag inte får den?

I den stunden insåg Sara hur viktigt det är för Richard att hon kallar honom för han och hur viktigt det är för honom att han får diagnosen.

- Efter den dagen har det aldrig varit hon - aldrig någonsin, berättar Sara med tårar i ögonen.

Det psykiska illamående började redan i lågstadiet

Sara har inga minnen eller upplevelser av att Richard som liten skulle ha varit obekväm med att vara en flicka.

Men hon hade under flera år känt att han inte mådde särskilt bra. Det psykiska illamåendet började när Richard gick i lågstadiet och blev bara starkare ju äldre han blev.

Man ska låta barnen själva få känna vad de känner sig som― Sara Lampén

- Nu när jag ser tillbaka förstår jag vad hans illamående berodde på. Under hela hans uppväxt har han känt att det är någonting som är väldigt fel men han har inte förstått vad som är fel och varför det känns så tungt, förklarar Sara.

Hon poängterar hur viktigt det är att man i samhället och inom familjen diskuterar med sina barn om att det finns olika könsroller.

- Man ska låta barnen själva få känna vad de känner sig som, säger Sara.

en mamma och hennes som som är trans sitter på en soffa och ler brett till kameran
Richard och Sara har alltid haft ett väldigt öppet och nära förhållande en mamma och hennes som som är trans sitter på en soffa och ler brett till kameran Bild: Marcus Rosenlund familj,transperson,könskorrigering,stödjande (hjälpande),Richard Lampén

Skär i hjärtat när någon kallar Richard för hon

Sara understryker hur tungt och svårt det kan kännas för en person som lider av könsdysfori.

- Även om jag vet att det har varit tungt och är fortfarande oerhört tungt och jobbigt för Richard så känner jag att sanningen är de facto mycket värre och mycket tyngre.

Richard har alltid varit en pojke - också när han var liten― Sara Lampén

- Det enda jag som mamma kan göra är att lyssna och stödja och finnas där för min son och hjälpa honom vid behov. Och att använda rätt pronomen och rätt namn, för det gör processen lite enklare.

Hon berättar att det skär i hennes hjärta varje gång någon av misstag säger hon istället för han eller använder Richards tidigare namn, även om hon vet att folk inte menar något illa och att folk inte medvetet säger fel.

- Richard har alltid varit en pojke - också när han var liten. Men jag förstår att det inte är så lätt för utomstående att förstå det, speciellt om man inte är insatt i transfrågor och inte förstår hur Richard innerst inne känner sig, framhäver Sara.

En känslostorm i Saras huvud

Richard och Sara upplever att de flesta människor vet väldigt lite om vad det innebär att vara transkönad.

Tack vare att Richard har varit öppen och berättat så mycket om sina egna upplevelser har förståelsen och kunskapen om transfrågor ökat bland deras vänner, släktingar och bekanta.

- Det som tidigare kändes konstigt och främmande och som inte alls berörde mig, känns idag fullständigt normalt.

- Det är ingenting märkligt med att min son är trans - det är bara en fruktansvärt lång och svår process och mycket illamående, säger Sara.

Vilka känslor har du som mamma varit med om under hela processen?

- I början kändes det som en storm i mitt huvud och jag gick igenom en massa olika känslor. Det absolut svåraste för mig som mamma var att klara av att ändra mitt tankesätt, att börja se Richard som en man istället för en kvinna och att säga min son istället för min dotter, berättar Sara.

Hon har också varit väldigt orolig för hur han ska klara av och orka med den tunga könskorrigeringsprocessen. I början fick Richard väldigt mycket bakslag och att få diagnosen trans tar oerhört lång tid.

Det är ingenting märkligt med att min son är trans - det är bara en fruktansvärt lång och svår process och mycket illamående― Sara Lampén

- Men idag ser jag så tydligt hur mera tillfreds Richard är med sig själv och det känns bra. Men med jämna mellanrum måste jag nog ringa honom och fråga hur han mår och hur han har det, berättar Sara.

Sara är också tacksam för att hon och Ricky alltid haft ett väldigt öppet och nära förhållande.

- Jag är glad för att Ricky är så öppen och att han har velat dela med sig så mycket av sina känslor.

- Och jag har insett att det är helt okej ifall man som förälder i början känner sig chockad och att man inte tycker att situationen känns bra. Ge dig själv tid som förälder, som släkting eller som vän.

en ung transperson visar upp ett klädesplagg som transpersoner använder för att platta till sina bröst.
Ricky visar upp sin binder, ett klädesplagg som används av många transpersoner. Bindern plattar till brösten, tar bort feminina kurvor vid midjan och ger en mera maskulin kropp. en ung transperson visar upp ett klädesplagg som transpersoner använder för att platta till sina bröst. Bild: Marcus Rosenlund transperson,könskorrigering,Richard Lampén

Tog två år att få diagnosen trans

Ricky bestämde sig för att påbörja en könsbekräftande behandling nästan genast efter att han berättat om sina känslor för sin familj.

- Det kändes att det enda rätta för mig var att få min kropp förändrad. Jag insåg att jag aldrig kommer att bli tillfreds med delar av min kropp.

Det tog närmare två år för Richard att få sin diagnos trans, delvis för att det var så svårt att få vård på svenska.

Han kommer väldigt bra ihåg när läkaren ringde till honom och berättade att han äntligen kunde påbörja sin hormonbehandling.

- Jag tror att jag aldrig har skrikit så högt av glädje i hela mitt liv. Jag brast ut i gråt och så ringde jag såklart till mamma. Äntligen fick jag börja jobba med en kropp som jag ständigt varit i strid med, minns Ricky.

Mamma - dethär är det jag alltid har önskat, nu väntar jag bara på skäggväxten― Richard Lampén

Sara var också lättad över beslutet för hon visste hur lång Rickys längtan hade varit.

- Jag kommer ihåg när han ringde till mig och berättade att han hade fått mera hår på armarna och benen och han sa: Mamma, det här är det jag alltid ha önskat, nu väntar jag ännu på skäggväxten - min dröm är att få skägg.

- Och jag kan inte ens beskriva hur mycket bättre jag började må psykiskt efter att jag fick påbörja min hormonbehandling, tillägger Richard.

Färdig att genomgå en bröstoperation

Enligt den nuvarande translagen i Finland måste en person först korrigera sitt kön fysiskt och bevisa att man är steril innan hen kan korrigera sitt juridiska kön.

- I februari har jag varit ett år på hormonbehandling och då får jag ett godkännande av min hormonläkare att jag enligt finsk lag borde vara steril. Men egentligen finns det ingen garanti på att testosteron skulle göra dig steril. Men det gör det såklart svårare för dig att bli gravid.

Richard berättar att han också är färdig att genomgå en bröstoperation, men han poängterar samtidigt att många transpersoner inte vill svara på frågor om vilka kirurgiska ingrepp de är färdiga att genomgå, eftersom det är en väldigt personlig fråga.

- Jag kan öppet berätta att jag är färdig att operera bort mina bröst eftersom de orsakar dagligt illamående för mig, poängterar Richard.

Jag kan inte ens beskriva hur mycket bättre jag började må psykiskt efter att jag fick påbörja min hormonbehandling

Medierna förenklar diskussionerna kring könskorrigering

Sara tycker att majoriteten av medierna ofta förenklar diskussionerna om könskorrigering.

- Man talar om operationer och vad folk har mellan benen eller på övre kroppen eller hur man klär sig, men det är mer komplicerat än så.

- Det handlar mycket mera om det juridiska och det mentala och att omvärlden ska se dig som den du är, påpekar Sara.

Hon berättar att många människor varit nyfikna på om hennes son kommer att genomgå en könsoperation och ifall han kommer att äta hormoner eller operera bort sina bröst.

Det talas om operationer och vad folk har mellan benen eller på övre kroppen, men det är mer komplicerat än så― Sara Lampén

- Jag brukar ofta svara att jag inte vet vilka behandlingar han kommer att genomgå eftersom det inte är det som är det mest centrala. Det viktigaste är att bli tillfreds med sig själv och att få det juridiska könet korrigerat.

Hon poängterar också hur viktigt det är för en transperson att det står rätt namn på hens identitetsbevis, på resebiljetten och på alla personliga brev och dokument.

- Men allt det här glöms bort när folk talar om könskorrigeringsprocessen, suckar Sara.

Att ständigt vara tvungen att vänta på att någon annan ska godkänna min könsidentitet känns fel

Fortfarande juridiskt en kvinna

Idag är Richard 23 år gammal och det har det gått fyra år sedan han påbörjade sin könsbekräftande behandling.

Fortfarande är han juridiskt en kvinna och han kan inte få ett nytt personnummer innan han kan bevisa att han är steril.

Regeringen har lovat att förnya lagstiftningen om transpersoners rättigheter, bland annat att steriliseringskravet slopas och att rätten att korrigera sitt juridiska kön inte ska kräva ett läkarutlåtande.

- En del av vår identitet ligger i det juridiska, därför känns det så viktigt att få det ändrat så fort som möjligt. Jag är tvungen att leva med något som ger mig ångest och som dagligen sätter mig i en väldigt obekväm situation.

- Att ständigt vara tvungen att vänta på att någon annan ska godkänna min könsidentitet känns fel. Det är bara ett bevis på att samhället inte litar på min egen röst och det känns förnedrande, säger Richard.