Hoppa till huvudinnehåll

“Gör dig inte av med saker om de får dig att må bra” – Samlaren Aja Lund kan inte vara minimalist

Vit kvinna med silverfärgade glasögon och det ljusa håret i en knut på huvudet ler mot kameran.
Aja Lund har samlat sedan barnsben. Vit kvinna med silverfärgade glasögon och det ljusa håret i en knut på huvudet ler mot kameran. Bild: Yle/Elin Willows samlarverksamhet,aja lund

I tider av minimalistiskt tänkande kan Aja Lunds samlariver framstå som provocerande, men själv har hon aldrig känt någon skam över att vilja ha mer, och för henne har prylarna en terapeutisk funktion.

– Det är när jag ser någonting som väcker en känsla, som påminner mig om något, som relaterar till något. Det är en typ av kärleksförhållande. Den där saken ska jag ha, oavsett vad.

Det är så det börjar, berättar Aja Lund. Det är så hon startar ännu en samling.

– Det är ett föremål som tilltalar mig oerhört starkt, på ett sätt jag kanske inte alltid kan förklara, och som inte är så viktigt, för man vill inte förstöra den här mystiska känslan.

Aja Lund från Purmo är samlare sedan barnsben. Det började med pinnar, stenar och annat hon kunde hitta hemma på gården där hon växte upp med mamma och pappa, de tre äldre systrarna hade redan flyttat hemifrån.

Då samlade hon material för att skapa, för det kreativa har alltid varit starkt hos henne. Men samlingarna fortsatte, också när hon växte upp, även om föremålen hon samlade kanske blev andra.

Dockhuvuden i en gladkupa.
En dockhuvudssamling från Aja Lunds utställning på fotogalleriet Ibis i Vasa. Dockhuvuden i en gladkupa. Bild: Yle/Elin Willows samlarverksamhet,dockor

Dokumenterade samlingar

Servettsamlingen, som innehåller över tusen servetter, tandläkarrelaterade saker, som till exempel tänder, miniatyrer och röda föremål är fyra exempel på vad Aja Lunds samlingar innehåller i dag.

Flera av samlingarna har hon nu plockat fram, arrangerat och fotat och samlat i boken Jag är en samlare, jag vill ha mer, som kommer från tryckeriet när som helst. Arbetet med boken är alltså äntligen färdigt.

– Skönt att jag har hållit ihop, att jag inte bröt ihop totalt, säger hon lättat.

Under de arton månader som hon jobbat med boken har hon haft fem roller, hon har varit redaktör, fotograf, skribent, bildredigerare och dessutom gjort layouten. Speciellt de sista månaderna har varit intensiva.

– Det har kunnat bli femton arbetstimmar per dag. Jag har gått på vessan och tagit någon mat med mig.

Det är Aja Lunds examensarbete på medianom- och fotografutbildningen vid Novia som har svällt ut och nu resulterat i en bok.

– En bok kan man ju samla massor med saker i, man får det komprimerat, oerhört mycket saker på en liten yta.

Boken blir en tjock en, över fyrahundra sidor, och över fyrahundra bilder ryms i den färgglada boken.

Ryggen på boken Jag är en samlare, jag vill ha mer av Aja Lund.
Provtryck av boken Jag är en samlare, jag vill ha mer. Ryggen på boken Jag är en samlare, jag vill ha mer av Aja Lund. Bild: Yle/Elin Willows samlarverksamhet

Spegla sig i samlare

En anledning till att det blev en bok var att Lund ville närma sig människor i den hobby som för henne annars mest handlar om ting.

– Genom möten med andra samlare ville jag spegla mig själv.

Men förstås finns det olika typer av samlare.

– Vissa har system och ordning, andra är handlare och både samlar och säljer, sedan finns hamstertypen, hoardern, där det kanske har blivit sjukligt.

Flera små metallföremål med knoppar på.
En av samlingarna i butiken. Flera små metallföremål med knoppar på. Bild: Yle/Elin Willows samlarverksamhet

Hon hittade de flesta samlare genom den butik som hon driver tillsammans med sin man och vänner. Den butik som kommit till som en förlängning av hennes hobby. Här säljs byggnadsvårdsdetaljer, linoljefärg, och förstås mängder med antika och andra handsprylar.

– När man har en sådan butik faller det sig naturligt att man bygger ett nätverk av samlare.

Men alla hon har frågat har ändå inte velat vara med.

– Dels kan en samling vara värdefull, och man vill inte skylta med den. Ibland kan det finnas skam inblandat, att man tycker att ens samlande har gått över styr.

Glödlampor i en glaskupa.
Glödlampssamling i en glaskupa från utställningen på Ibis i Vasa. Glödlampor i en glaskupa. Bild: Yle/Elin Willows glödlampor,samlarverksamhet

Ingen skam

Jag är en samlare, jag vill ha mer, heter boken, och på framsidan ser vi Aja Lund sitta i ett hav av röda saker, den röda samlingen. Att vilja ha mer går emot den minimalism som förespråkas av många i dag.

Bland annat är japanskan Marie Kondo, med sin KonMari-metod, som går ut på att man ska rensa ut alla prylar som inte “sparks joy”, alltså göra sig av med det som inte gör en glad, en av dem som håller minimalism-flaggan högt.

– Jag är medveten om att det är provocerande att säga “jag vill ha mer” i dagens samhälle, men jag vill lyfta flaggan för att ta hand om vår historia.

Gamla bestick.
Gamla bestick i butiken. Gamla bestick. Bild: Yle/Elin Willows samlarverksamhet

För Aja Lund är inte sakerna bara saker, utan också historia och en typ av terapi. Dessutom handlar hennes samlingar inte om att köpa nytt, utan snarare om att ta tillvara det gamla.

– Ska man göra sig av med allt? Inte nödvändigtvis, tycker jag, om det är något som får dig att må bra. Man kan bli lycklig och glad av saker, och det behöver inte vara något fel.

Aja Lund berättar att hon aldrig skämts över sitt samlande, men nog funderat över hur mycket tid hon lägger på prylarna.

– Jag är ju mer med mina saker än jag är med mina barn. Det är ju tråkigt och inte förståndigt.

Sorg och samlande

Men för Aja Lund är sakerna alltså inte bara saker.

– De kan ha en teurapeutisk funkstion, så är det för mig

För henne är det meditativt att plocka fram samlingarna för att umgås med sakerna, som hon säger.

– Det är skönt för mig att sortera, organisera, det handlar om en viss kontroll, och jag är glad att utöva kontrollen på saker, inte människor.

Röd leksakshund i glaskupa.
Leksakshund från Aja Lunds röda samling. Röd leksakshund i glaskupa. Bild: Yle/Elin Willows hund,samlarverksamhet,Leksak

Lund säger att samlandet är identitetsskapande för många samlare. Och att det för många ofta finns med någon typ av trauma i bakgrunden.

– Det lyser igenom en hel del sorg i min bok.

Det stämmer också in på henne själv. Hennes pappa dog när hon var tolv år.

– Människor bearbetar trauman på olika sätt, och för en del människor kanske föremålen, och att samla, blir ett sätt att hantera sina känslor när inte orden räcker till.

Ett av hennes viktigaste föremål är en liten porslinsmus som hon fick av sin pappa några år innan han gick bort.

De minnen och känslor som sakerna väcker är viktiga för Aja Lund, men också leken. I boken har hon velat visa på det lekfulla i samlingarna.

Svårt att fånga känslorna på bild

Samlingarna är arrangerade var för sig, och det blir speciellt när man ser många dockben, tänder, gamla penslar eller glödlampor. Ändå förvånades Lund när hon tog fram samlingarna inför fotograferingen till boken.

– Jag blev lite besviken när jag plockade fram samlingarna, de var så små. I mitt huvud är de så stora.

Del av foto, taget av Aja Lund, som visar en tandsamling.
Delar av Aja Lunds tandsamling. Del av foto, taget av Aja Lund, som visar en tandsamling. Bild: Aja Lund samlarverksamhet,tand

Hon tror att det har att göra med allt hon läser in i de enskilda tingen och i samlingarna.

– De kan se futtiga ut, men i varje av dessa föremål finns det så mycket händelser och känslor för mig.

Hon tycker inte att fotografierna kan återspegla alla känslor som finns i samlingarna.

– Jag blir frustrerad, det kommer jag aldrig att kunna kommunicera ut. Jag får vara tacksam att jag kan uppleva det själv, säger hon.

Men att samla allting i en bok gör också att samlingarna växer, tycker Lund. För hon tycker att hennes samlingar gör sig allra bäst tillsammans. De blir något annat då.

Stolt och besatt

– Jag är väldigt stolt och besatt av mina saker. Ibland leder till att jag blir frustrerad och arg över att jag är så fäst vid sakerna.

Aja Lund har funderat på om projektet med boken skulle kunna få henne mindre fäst vis samlingarna, att de på något sätt har tjänat ett syfte genom att figurera på bilderna i boken.

Hon hade redan slängt de gamla penslarna på släpet som skulle köras till återvinningsstationen när hon ångrade sig. Kanske skulle hon i framtiden kunna fylla på samlingen.

Över hundra samlingar har hon nu, tror hon. Vissa är med två saker, andra men många fler. Hennes familj tycker ibland att hon tar stor plats, och ibland har hon försökt att lyssna på dem och plocka bort lite av prylarna.

– Jag gjorde ett försök, jag tog bort 30 saker ur ett rum. För någon icke införstådd märktes det säkert inte alls, men för mig kändes det tomt.

Vit kvinna med silverfärgade glasögon och det ljusa håret i en knut på huvudet ler mot kameran.
Vit kvinna med silverfärgade glasögon och det ljusa håret i en knut på huvudet ler mot kameran. Bild: Yle/Elin Willows samlarverksamhet,aja lund

Hon har redan konstaterat att hon inte kan överge sig själv, den hon är, och att hon är en samlare.

– Jag har helt enkelt svårt för tomma ytor.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje