Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Hur kan den skarpaste populärkulturella samhällskritiken anno 2019 vara skriven redan år 1985?

Bokomslag till Margaret Atwoods "Gileads döttrar"
Höga förväntningarna på Margaret Atwoods Gileads döttrar med tanke på hur populär TV-serien blivit. Bokomslag till Margaret Atwoods "Gileads döttrar" Bild: Norstedts Margaret Atwood,Gileads döttrar

Den kanadensiska författaren Margaret Atwood skrev boken Tjänarinnas berättelse (The Handmaid's Tale) redan år 1985. Trettiofyra år senare kommer hon ut med uppföljaren, Gileads döttrar (The Testaments).

Tjänarinnans berättelse är en dystopisk mardröm där kristna fundamentalister tagit över makten i det som tidigare var USA och de har bildat teokratin och militärdiktaturen Gilead.

Tv-serien The Handmaid's Tale är baserad på Atwoods bok. Men endast första säsongen utgår från boken.

Gileads döttrar är Atwoods efterlängtade uppföljare till den moderna klassikern.

Mitt första möte med Atwood var i början av 2000-talet, och jag hade precis börjat studera litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

En av våra kurser hette "Litteraturhistoria". Vi skulle bekanta oss med ett urval författare från mänsklighetens början till nutid.

Odysseén av Homeros var ungefär där man ansåg att litteraturhistorien började.

Sedan vandrade vi genom en västerländsk, mycket manlig och oerhört vit, kanon tills vi landade i vad som kallas i dag.

Med på denna litteraturlista på författare som förändrat världen genom sitt skrivande fanns bara några kvinnliga författare, en av dem var Atwood. (Om jag riktigt anstränger mig minns jag eventuellt också Jane Austen, Heliga Birgitta, Edith Södergran och Birgitta Trotzig.)

Inte så konstigt att Margaret Atwood och hennes framtidsprofetior behövs.

Från framtidsprofet till samtidsskildrare

Under många år ville Atwood inte skriva en uppföljare till sin bok. Hon sa att det var omöjligt att återskapa Offreds (huvudpersonen) röst.

Men i takt med att världen förändrades insåg också Atwood att det endast var genom Offred som hon på bästa sätt kunde få en väg tillbaka in i storyn. År 2016 började hon skissa på fortsättningen som blev Gileads döttrar.

Atwood skrev Gileads döttrar på hotell, tåg och flyg. Hon skrev på alla platser där hon inte kunde bli avbruten.

Hennes man ville återuppleva en resa han gjort som ung, ta båten till Australien. Sagt och gjort, Atwood editerade första versionen av Gileads döttrar på en 21 dagar lång båtfärd.

Atwood besitter en talang för att kunna se tendenser där historien upprepar sig. Till den grad att man kunde kalla henne för profet.

Men vissa scener ur hennes nya bok är som tagna direkt från nyhetssidornas värsta rubriker - barn rivs ur sina förtvivlade föräldrars grepp, folk gör vad som helst för att komma över gränsen till säkrare länder, folk torteras och flyktingförläggningar jämförs med koncentrationsläger.

Vad handlar Gileads döttrar om?

Den nya romanen berättas av tre röster: tant Lydia, den tonåriga Agnes och en kanadensisk ung flicka, som inledningsvis heter Daisy.

Författaren Margaret Atwood.
Margaret Atwood skrev boken Tjänarinnans berättelse redan år 1985. Nu 34 år senare kommer hon ut med uppföljaren Gileads döttrar Författaren Margaret Atwood. Bild: Jean Malek Margaret Atwood

Jag märker direkt att romanen saknar det starka sug som Tjänarinnans berättelse hade.

Det känns som om Atwood varit noggrannare med att behaga sina läsare och fans världen över än att backa upp det berättartekniska kunnande hon så många gånger tidigare visat att sitter i hennes ryggmärg. Tätheten och formen saknas.

Uppföljaren tar inte heller vid där Tjänarinnans berättelse slutar utan börjar ett antal år senare, och frågan lyder hur det egentligen gick för Gilead och dess invånare?

Tyvärr känns det som om Atwood är mer mån om tv-serien "The Handmaid's tales" följare än hon är om sina litterära fans. Och problemet är också att jag i alla delar av boken ser scener till en fjärde säsong. Boken känns som ett tv-manus.

Överraskningsmomenten uteblir eftersom storyn redan är synnerligen etablerad. Den är för lättläst och motståndslös för min smak.

Och jag kan inte släppa mina tvivel om att boken jag har i min hand ändå är en kassako och att alla inblandade har varit alltför ivriga att se till att ingen kund skall bli besviken.

Å andra sidan, och helt i enlighet med sin tid, har Atwood lyckats skapa en egen Gileadvärld, något som kan påminna om Millennium eller jättesuccén Game of Thrones.

Kvinnor som protesterar i Washington D.C. iklädda den kännspaka kostymen från tv-serien The Handmaid's Tale.
Det finns redan tre säsonger av The Handmaid's Tale och en fjärde kommer under 2020. Kvinnor som protesterar i Washington D.C. iklädda den kännspaka kostymen från tv-serien The Handmaid's Tale. Bild: EPA/JIM LO SCALZO The Handmaid's Tale,The Handmaid's Tale,Margaret Atwood

Atwood har många gånger upprepat att inget i hennes roman är spekulation, allt som drabbar kvinnorna i det påhittade Gilead har verkligen hänt, någon gång i historien.

Amerikanska strömningstjänsten Hulu har köpt rättigheterna till romanen The Testaments. Serien visas i Finland på HBO Nordic. Huruvida det blir en fristående serie av The testaments eller en fortsättning på The Handmaid's Tale är ännu inte bestämt.

The Handmaid's Tale har tidigare filmatiserats (1990), satts upp som opera och som balett.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje