Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Sapiens segertåg mot utplåning eller evigt liv

Fem skådespelare står framför ett enormt flygfotografi av ett dagbrott.
Sapiens på Nationalteatern följer mänskligheten från urtid till framtid. Fem skådespelare står framför ett enormt flygfotografi av ett dagbrott. Bild: Katri Naukkarinen Sapiens: en kort historik över mänskligheten,Finlands nationalteater

På Nationalteatern blir Yuval Noah Hararis succébok Sapiens till en både humoristisk och hisnande teaterföreställning om mänsklighetens historia och framtid.

Den israeliska historikern Yuval Noah Hararis bok Sapiens (2011) är en kortfattad historia om mänskligheten.

Med ett evolutionsbiologiskt grepp förklarar Harari hur Homo Sapiens, som sjuttiotusen år sedan var en obskyr art av människoapa bland flera andra, kom att få en så dominerande ställning på vår planet och på vägen orsakade enorma förändringar i planetens flora och fauna.

Boken blev en global braksuccé när den översattes till engelska 2014. Den följde det evolutionära perspektivet ända fram till idag och kunde därtill formulera de stora frågor som väcks då detta perspektiv riktas mot framtiden.

Dramatiseringen på Nationalteatern (i samarbete med performanskollektivet Wauhaus och danscentret Zodiak) görs som en parodi på en naturdokumentär. Berättaren är Jarmo Heikkinen, som är rösten i Finlands ikoniska naturdokumentärserie Den vida naturen (fi. Avara luonto). För regi och koreografi står Anni Klein och Jarkko Partanen.

Från eld till pengar

Från ett avlägset makroperspektiv zoomar vi hela vägen in till vår tid och Helsingfors och Nationalteaterns stora scen där vi åskådare sitter och ser på ett skådespel så som människor har sett på olika typer av skådespel i tusentals år.

I
Till en början är Homo Sapiens en blygsam art av människoapa bland flera andra besläktade arter.

Skådespelare framför teaterkuliss.
Det abstrakta tänkandet ger upphov till revolutionerande koncept som pengar, skriftspråk och religion. Skådespelare framför teaterkuliss. Bild: Katri Naukkarinen Sapiens: en kort historik över mänskligheten,Finlands nationalteater

Med upptäckten av elden kunde Sapiens röja plats för jaktmarker och tillaga mat vilket gav henne ytterligare möjlighet att utveckla sin tankekapacitet. Det gav upphov till språket, som möjliggjorde skvallret, som möjliggjorde samlevnad i större gemenskaper än förr.

Enligt Harari är skvallret språkets viktigaste funktion även idag, uppförstorat i tidningar och teveprogram.

Sapiens började tämja djur och bruka jorden. Småningom utvecklade Sapiens ett abstrakt tänkande som möjliggjorde nya revolutionerande teknologier som religion, skriftspråk och pengar. Dessa presenteras med en varm och lätt humor som smått absurda sociala överenskommelser.

Den vita fläckens upptäckt

Dessa egendomliga samlevnadsformer möjliggör gradvis allt mer avancerade samhällen. Till slut kommer vi fram till den vetenskapliga revolutionen.

Den beskrivs som upptäckten av de vita fläckarna på kartan och i kunskapen och som genast får horder av kunskapstörstande individer att strömma till och utforska dem.

Därifrån är vägen kort till människans första steg på månen och kärnvapen som kan utplåna allt liv på jordklotet.

Två gestalter i rymddräkt står framför en gul fraktcontainer.
När de vita fläckarna väl börjar ritas ut på kartorna är vägen till månlandningen kort. Två gestalter i rymddräkt står framför en gul fraktcontainer. Bild: Katri Naukkarinen Sapiens: en kort historik över mänskligheten,Finlands nationalteater

Rakt men utan pathos tar föreställningen tag i de ödesfrågor som mänskligheten står inför just nu: å ena sidan den helt reella möjligheten att enskilda människor inom en snar framtid kan leva praktiskt taget i evighet, men å andra sidan artens helt reella risk för total utplåning i kärnvapenkrig eller miljöbelastning.

Anonyma roller

Scenerna i föreställningen blir i viss mån illustrationer av berättarröstens narrativ (”eldens upptäckt”) vilket regin ironiserar över då skådespelarna emellanåt stelnar till montrar på naturhistoriska museum där skinnklädda skyltdockor agerar grottmänniskor.

En man framför en teaterkuliss med skådespelare i bakgrunden.
Stundtals stannar Sapiens upp i tablåer som småtöntiga museibesökare vandrar förbi. En man framför en teaterkuliss med skådespelare i bakgrunden. Bild: Katri Naukkarinen Sapiens: en kort historik över mänskligheten,Finlands nationalteater

Åskådare med magväskor eller safarihattar släntrar förbi tablåerna och knäpper lojt bilder med sina kameror. Sedan fortsätter berättelsen.

Skådespelarna har inga egna repliker och spelar i uttryckslösa gummimasker, ett grepp som är bekant från regissören Anni Kleins pjäser Den andra naturen på Viirus och Wunderkinder med Teater 90 grader.

Maskerna reducerar skådespelarna på scenen till anonyma representanter för en art och skjuter undan alla tankar om att exceptionella individer skulle föra historien framåt.

Därmed levererar regin också en enkel men effektiv samhällskritik: en kung är sist och slutligen bara en karl i en lustig hatt. Artens svindlande framfart drivs av helt andra krafter.

Ett surrealistiskt landskap. Fyra skådespelare klädda som kungar, drottningar och påvar tittar genom ett glas mot en femte klädd som konstnär. I bakgrunden ett sädesfält mot en röd himmel.
Maktutövning och våld blir ofrånkomliga resultat av avancerade mänskliga samhällen. Ett surrealistiskt landskap. Fyra skådespelare klädda som kungar, drottningar och påvar tittar genom ett glas mot en femte klädd som konstnär. I bakgrunden ett sädesfält mot en röd himmel. Bild: Katri Naukkarinen Sapiens: en kort historik över mänskligheten,Finlands nationalteater

Kamp med stora frågor

Efter denna långa inledning växlar föreställningen upp då berättelsen närmar sig nutiden och ger sig oblygt i kast med de hisnande stora framtidsfrågorna som gjorde Hararis bok till en sådan försäljningsframgång.

Vad är alternativet till oändlig tillväxt?

Kan människan hejda jordens accelererande ekologiska utarmning?

Kan jordklotet föda en exponentiellt växande mänsklighet?

Samtidigt gör föreställningen en gåshudsframkallande gestaltning av den till synes obegränsade makt som det mänskliga intellektet har ställt till denna barnsliga och självupptagna människoapas förfogande.

Visuellt målar föreställningen upp allt kraftigare och mer futuristiska landskap (en eloge till Samuli Laines scenografi).

Föreställningen utmynnar i bilden av en mänsklighet som visserligen är igenkännbar, men som på ett beklämmande sätt känns vansinnig eller omöjlig.

Oändliga vyer av människor som trängs som sillar i simbassängerna, dagbrotten växer och vidgas då mer och mer malm ska utvinnas medan skogar och landskap sväljs av hålen.

Men samtidigt finns alltid hoppet och värmen där.

Föreställningen spelar på Nationalteaterns stora scen till och med den 28.12.

Sapiens. Av Yuval Noah Harari, dramatisering Minna Leino. Berättad av Jarmo Heikkinen. På scen: Hanna Ahti, Iida Kuningas, Aksinja Lommi, Markku Maalismaa, Karin Pacius, Ilja Peltonen, Heikki Pitkänen, Johannes Purovaara, Antti Pääkkönen, Juha Varis. Regi och koreografi Anni Klein och Jarkko Partanen. Scenografi Samuli Laine. Kostymer Laura Haapakangas. Ljus Jani-Matti Salo. Ljud Heidi Soidinsalo och Jussi Matikainen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje