Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: En skärva av mänskligheten färdas ut i tomma intet

Skådespelare i ljusgrå kappor står med händerna uppsträckta. Ovanför dem i det mörka taket skiner tre lysrör.
Aniara - fragment av tid och rum är en visuellt och musikaliskt slående föreställning. Skådespelare i ljusgrå kappor står med händerna uppsträckta. Ovanför dem i det mörka taket skiner tre lysrör. Bild: John C. Hawthorne Aniara,Klockriketeatern,Harry Martinson,Science Fiction

Föreställningen Aniara - fragment ur tid och rum på Nationaloperan är en mångbottnad och drabbande upplevelse om existentiell sorg och längtan i världsrymdens gränslösa tomhet.

Föreställningen Aniara – fragment ur tid och rum baserar sig på den nobelprisvinnande författaren Harry Martinsons diktsvit från 1956.

I verket avreser rymdfarkosten Aniara från den härjade Jorden för att låta dess åttatusen passagerare börja ett nytt liv på Mars. Men en kollision på färden slår farkosten ur kurs.

Aniara förlorar styrförmågan och fortsätter sin färd i oförminskad hastighet. Men inte mot Mars, utan ut i världsrymden i riktning mot den ofantligt avlägsna stjärnbilden Lyran.

Tröst finner Aniaras passagerare i Miman, en slags dator eller artificiell intelligens som lagrar mänsklighetens minnen och kultur.

Ståtlig föreställning

Föreställningen är häpnadsväckande, drabbande och vacker både musikaliskt och visuellt.

Den binds samman av den månghövdade kören The Crossing som sjunger stycken av Martinsons diktverk till nykomponerad musik av den amerikanska kompositören Robert Maggio.

Den dubbelt Grammybelönade kören uppträder med en hisnande teknisk skicklighet och i deras framförande låter styckena snarast överjordiska.

Scenkonstnärer i vitt står mot en mörk fond som lyses upp av blåskiftande lysrör.
The Crossings körmedlemmar deltar i koreografin som medpassagerare på rymdfarkosten Aniara. Scenkonstnärer i vitt står mot en mörk fond som lyses upp av blåskiftande lysrör. Bild: John C. Hawthorne Aniara,Finlands nationalopera,Klockriketeatern

Ensemblen, klädda i gråvita trasor, samlar sig i ståtliga tablåer i Joonas Tikkanens avskalade scenografi.

De fåtaliga replikerna uttalas av Klockriketeaterns skådespelare Carl Alm och Matti Raita omväxlande på engelska, svenska och finska.

Själva Miman gestaltas av Wusheng Companys Antti Silvennoinen som uppträder i dansstycken inspirerade av Pekingoperan, vars hårt disciplinerade akrobatik verkligen skapar ett robotaktigt intryck.

Över golvet projiceras minnena från jorden i hypnotiska panoneringar av förödda landskap och vågskvalp.

Hopp bortom allt förnuft

Aniara - fragment ur tid och rum handlar om förtvivlan och ånger, men manar även fram en känsla av förlösning eller åtminstone tröst.

I botten av Martinsons diktverk ligger ett profetaktigt moraliserande (”varför fördärvar människan sitt enda hem i världsalltet?”). Men föreställningens fängslande musikaliska och visuella inramning förankrar känsloläget hos de vilsna själarna ombord på rymdskeppet.

Rymdskeppet blir ett symbolspäckat landskap där människorna förgäves försöker distrahera sig från sitt öde. De hänger sig åt en religiös dyrkan av Miman, dansar eller försoffas och drömmer sig bort.

I grund och botten är ändå allt de företar sig meningslöst då de förr eller senare ändå måste återvända till sin förtvivlade belägenhet, fångna i sin bubbla av luft i världsrymden.

Ett dussin skådespelare i vitt står i en kilformad grupp och pekar med hela armen åt samma håll mot höger om kameran.
Vilse i rymden fortsätter passagerarna på Aniara att drömma om ett mål för färden. Ett dussin skådespelare i vitt står i en kilformad grupp och pekar med hela armen åt samma håll mot höger om kameran. Klockriketeatern,Aniara,Finlands nationalopera

Namnet ”Aniara” är en modifikation av ett forngrekiskt ord för sorg eller förtvivlan. Martinson lär ha inspirerats dels av en hisnande insikt om de kosmiska avstånden och dels av USA:s och Sovjetunionens utveckling av vätebomben under den första hälften av 1950-talet.

Aniara - fragment ur tid och rum är en kuslig historia. Den förmedlar en stämning av tung sorg och längtan tillbaka till ett hem som förstörts, och ett hopp bortom allt förnuft om ett nytt hem, trots att det inte går att ana något slut på den oändliga resan ut i världsalltet.

Klockriketeatern och den amerikanska kammarkören The Crossing uppträder med Aniara - fragment ur tid och rum i Almisalen på Nationaloperan i Helsingfors till och den 21 september.

Föreställningen uruppfördes i Philadelphia i juni och hade Europapremiär i Nederländerna i juli. Klockriketeaterns konstnärliga chef Dan Henriksson har regisserat föreställningen och skrivit librettot.

Klockriketeatern och The Crossing. Aniara – fragment ur tid och rum. Musik: Robert Maggio. Libretto & regi: Dan Henriksson. Dirigent: Donald Nally. Kostymör: Erika Turunen. Scenograf: Joonas Tikkanen. Ljuddesigner: Paul Vazquez. På scen: Ensemble från The Crossing, Matti Raita, Carl Alm, Antti Silvennoinen. Föreställningen är en samproduktion med Klockriketeatern och The Crossing. I samarbete med Wusheng Company och Finlands nationalopera.

Artikeln uppdaterades 19.9. kl 12:37. Föreställningen nämns konsekvent med hela namnet Aniara - fragment ur tid och rum.

Artikeln uppdaterades 19.9. kl 16:37. Föreställningens namn korrigerades.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje