Hoppa till huvudinnehåll

Arbete utan lön eller grundläggande rättigheter - det här är vardag för många personer med intellektuell funktionsnedsättning

Annette Tallberg-Haahtela och Daniela Frankenhaeuser på FDUV.
Annette Tallberg-Haahtela (till vänster) och Daniela Frankenhaeuser (till höger) på FDUV. Annette Tallberg-Haahtela och Daniela Frankenhaeuser på FDUV. Bild: John Nyholm / Yle arbete,Utvecklingsstörning,fduv

Många personer med intellektuell funktionsnedsättning jobbar för en minimal eller rentav utan ersättning.

Det här problemet har lyfts fram av kampanjen Arbete med lön! Kampanjen drivs av Förbundet för mänskliga rättigheter och Kehitysvammaliitto, och stöds också av FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning.

De flesta personer med intellektuell funktionsnedsättning som utför någon form av arbete deltar i så kallad arbetsverksamhet.

Det här räknas inte som ett arbete, utan som en form av social verksamhet. Istället för lön så får man en arbetsersättning, som i medeltal är fem euro per dag.

Arbetsuppgifterna kan trots det i hög grad påminna om ett regelrätt arbete, förklarar Annette Tallberg-Haahtela, sakkunnig inom påverkansarbete på FDUV.

- Dessutom finns det också så kallad öppen arbetsverksamhet, som betyder att de här personerna är ute på helt vanliga arbetsplatser och gör olika uppgifter på de här arbetsplatserna. Men det är alltså inte heller ett riktigt arbete, utan social verksamhet som de får arbetsersättning för.

Saknar allt från pension till uppsägningsskydd

All arbetsverksamhet är inte jämförbar med ett traditionellt jobb, men vissa personer utför sådana arbetsuppgifter som andra skulle få lön för.

- Det största problemet är just de här fallen där kriterierna för arbete egentligen uppfylls, berättar Tallberg-Haahtela.

Flera förmåner och rättigheter som löntagare har gäller inte för de som deltar i arbetsverksamhet.

- Förutom att de inte får den där lönen, den riktiga ersättningen för arbetet, så tjänar de inte heller in pension, de tjänar inte in semester, de omfattas inte av arbetsplatshälsovård, de omfattas inte heller av uppsägningsskydd, och till vardags kan det betyda att om du är sjuk så är du helt utan ersättning.

Jag tycker att det är viktigt att man får en lön för sitt arbete― Daniela Frankenhaeuser, kontorsbiträde på FDUV, deltar också i arbetsverksamhet

Daniela Frankenhaeuser arbetar tre dagar i veckan som kontorsbiträde på FDUV och deltar två dagar i veckan i arbetsverksamhet som hon får en liten arbetsersättning för.

För henne är det viktigt att ha ett arbete och att få lön för det.

- Jag tycker att det är viktigt att man får en lön för sitt arbete, det som man gör, säger hon.

En egen inkomst öppnar upp möjligheter.

- Man klarar av att bo självständigt, och att gå och handla mat och sådana saker, och shoppa lite.

Hon ser det inte som idealt att delta i arbetsverksamhet utan att få en ordentlig lön för det.

- Det känns nog lite ledsamt och man skulle nog vilja ha lön. Men när det inte går så går det inte att få lön där, så man får arbetsersättning istället.

Frankenhaeuser anser att situationen borde åtgärdas så att alla skulle få lön, istället för arbetsersättning.

- Det borde nog göras någonting åt den saken tycker jag. Att alla ska få lön, att få tjäna lika mycket, säger hon.

Högre sysselsättning i USA och Kanada

I Finland har endast ungefär tre procent av personer med intellektuell funktionsnedsättning ett arbete med en ordentlig lön.

I Kanada är sysselsättningsgraden ungefär 26 procent, och i USA så mycket som 35 procent, berättar Annette Tallberg-Haahtela.

- Man har bland annat satsat mycket mera på att få in de här personerna på arbetsmarknaden och till exempel i USA så har man utvecklat metoden arbete med stöd, det vill säga arbetskonsulenter, handledare, som hjälper till att få in personer på arbetsmarknaden och stöda dem där. Och det har resulterat i högre sysselsättningsgrad.

Tallberg-Haahtela lyfter fram den här metoden som ett fungerande sätt att hjälpa folk med att hitta ett arbete.

Till arbete med stöd-metoden hör bland annat att både arbetstagaren och arbetsgivaren ges individuellt och långvarigt stöd.

- Jag tycker själv att en av de viktigaste sakerna är den här arbete med stöd-metoden och arbetskonsulenter. Det finns bevis på att den här metoden fungerar, den hjälper personer som är partiellt arbetsföra att komma in på arbetsmarknaden.

Också inom Finland finns det skillnader i sysselsättningsgraden för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

- Till exempel i Vanda så är sysselsättningsgraden ungefär tio procent jämfört med tre på nationell nivå, och i Vanda har man bland annat jobbat just med den här arbete med stöd-metoden.

Önskar att lagstiftningen reformeras från grunden

Tallberg-Haahtela nämner flera olika åtgärder som skulle behövas för att förbättra situationen på arbetsmarknaden för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Hon påpekar bland annat att en person borde få en anställning och lön om hens arbetsuppgifter motsvarar en anställds.

- Över huvud taget att man känner igen sådant arbete som uppfyller kriterierna för en anställning, och att det då borde leda till en anställning, så att de här personerna också omfattas av rättigheterna som andra anställda har.

En totalreform av lagstiftningen behövs också, anser hon. Inkomster från arbete och sjukpension borde kunna kombineras så att pensionen sjunker i relation till hur mycket man jobbar.

- Nu för tillfället är det så att om du har pension, så faller pensionen bort efter att du uppnår en viss gräns, lite över 700 euro, och då är du så att säga helt beroende av dina löneinkomster.

Att man inte per automatik ser personer med intellektuell funktionsnedsättning som en grupp som inte hör hemma på arbetsmarknaden― Annette Tallberg-Haahtela, sakkunnig inom påverkansarbete på FDUV, om att det behövs en attitydförändring

Det är också viktigt att beakta dem som inte har förmåga att utföra ett arbete.

- Dessutom måste också lagstiftningen kring dag- och arbetsverksamheten ses över så att den fungerar bättre för dem som kanske inte är på väg ut på arbetsmarknaden.

I slutändan handlar det också om attitydförändringar.

- Att man inte per automatik ser personer med intellektuell funktionsnedsättning som en grupp som inte hör hemma på arbetsmarknaden, och att de skjutsas över till socialservice, utan att man mer på individuell nivå avgör vem som kan jobba och stöder de personerna så att de kommer in på arbetsmarknaden.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes