Hoppa till huvudinnehåll

Oroväckande siffror kring kvinnor inom idrotten – FSI vill rubba gamla normer: "Gäller för samhället att inse att kvinnor kan vara tränare och i ledande positioner"

Tarja Krum.
Tarja Krum tror på en förändring, men det kommer att ta tid. Tarja Krum. Bild: Esa Fills / YLE idrott,tarja krum

"De här siffrorna visar vad läget är på riktigt, svart på vitt", säger Tarja Krum och hänvisar till antalet kvinnor i idrottsverksamheten. Nu efterlyses en förändring. Ett nytt projekt för att rubba strukturer och normer som lever kvar, och för att få in fler kvinnor på ledande poster, är i gång. Men vad är orsaken till de oroväckande siffrorna?

Brist på förebilder är en sak, ett inrutat och gammalt synsätt en annan.

– Tidigare har man kanske tänkt i de banorna att det inte finns intresse eller att det inte finns kompetens. Kulturen har kanske inte varit så välkomnande. Men bara vi får lockat in några kvinnor så kan vi också locka in andra, säger Tarja Krum, projektkoordinator på Finlands Svenska Idrott.

– Man blir lätt blind för de här könsbundna rollerna. Vi blir blinda för strukturer och normer som vi har i vår idrottsverksamhet och om vi inte kommer ur den bubblan så hålls det lätt på samma sätt.

De oroväckande siffrorna

Idrotten i Finland har redan länge varit väldigt mansdominerad. Det har blivit bättre men än är vi långt från målet.

– Det gäller för samhället att inse att kvinnor för det första kan vara tränare, kan vara i ledande positioner i olika idrottsgrenar, och att man ger dem en jämlik möjlighet till det, säger meriterade handbollstränaren Birgitta Lindholm.

I idrottsorganisationernas styrelser är 32 procent kvinnor enligt Undervisnings- och kulturministeriet. Flest kvinnor var det i Paralympiska kommittén (57 procent) och minst i grenförbundens styrelser (27 procent). Sedan 1995 har kvinnornas andel i organisationerna ökat från 16 till 32 procent.

Enligt forskningscentralen för tävlings- och toppidrott (KIHU) så fanns det 1380 registrerade professionella idrottsutövare år 2017. Av dem var 1,6 procent kvinnor.

Birgitta Lindholm är tränare för HIFK damhandbollslag
Birgitta Lindholm kunde inte heller tänka sig att bli tränare "Från att ha sagt nej 100 gånger blev det ett ja" Birgitta Lindholm är tränare för HIFK damhandbollslag Bild: YLE/Ted Urho morgonöppet

Vad gäller kvinnliga tränare finns det en hel del undersökningar som samtliga visar att runt 30 procent av professionella tränare är kvinnor.

Enligt KIHU finns det circa 1700 tränare och 22 procent är kvinnor. Statistikcentralens yrkesregister uppger att nästan 35 procent är kvinnor medan 27 procent av SAVAL:s medlemmar är kvinnliga tränare.

– Jag tror att kvinnor överlag tycker att deras plats inte är att stå i hallen och dirigera spel och dra träningar. Det hela tänket måste vi fundera om. Ge flickor möjligheten. Damtränare är precis lika bra som herrtränare, säger Lindholm.

Men många ser inte en framtid som tränare, eller överhuvudtaget i en annan roll inom idrotten än som idrottare.

– När vi har frågat unga kvinnliga idrottare vem som tänker sig att bli tränare så är det ganska få som ens tänkt tanken. I synnerhet när gäller att vara tränare på elitnivå så är det få som går så långt, säger Krum.

Varför är det så tror du?

– Man säger att ”inte är jag tränare, inte har jag kompetens, och inte har jag kunnighet". Och så är normen kring vad en tränare är väldigt könsbunden till män.

– Kanske föreningar inte heller för fram den där tanken att, hej varför inte lika bra som pojkar kan bli tränare så kan flickor bli det. Blanda om den där paletten. Jag tror att det bara är gammal historia där bakom som vi måste börja jobba på och bearbeta aktivare, kompar Lindholm.

Och det är just det här som Finlands Svenska Idrott vill ändra på. I juni i år arrangerades seminariet Kvinnlig Kraft i Idrotten för första gången.

Det handlar om en serie evenemang som arrangeras i samarbete mellan FSI:s projekt På samma linje och Suomen Valmentajats projekt Coacha som en kvinna.

Kvinnlig kraft

Enligt Tarja Krum, som är en av hjärnorna bakom projektet, är ett viktigt steg att börja granska den egna verksamheten.

– Genom att vi blir mer medvetna och konkret funderar på vad vi kan tänka på för att få det mer jämställt så höjer vi också möjligheten för att rubba de strukturerna och normerna, och på det sättet skapar mer jämställdhet.

Har ni sett tecken på att föreningar aktivare granskar sin egen verksamhet?

– Jo. När vi har varit och träffat olika finlandssvenska förbunds medlemsföreningar så har vi sett att man börjar bli mer medveten om vad som pågår där i den egna verksamheten.

– Då man får de där konkreta frågorna så börjar man fundera på att ”jaha okej, vi har ju en kvinna i styrelsen, men är det tillräckligt? Är det jämställt?” Så det behövs helt enkelt de där konkreta frågeställningarna som fungerar lite tankeprovocerande.

Evenemangen är ändå inte för att peka finger och enbart ställa provocerande frågor för att få föreningar att granska sin verksamhet.

Mikaela Ingberg, OS 2008.
Mikaela Ingberg föreläste på seminariet i juni om sin väg från idrottare till tränare. Mikaela Ingberg, OS 2008. Bild: All Over Press Mikaela Ingberg

Mycket handlar det om inspiration, stöd och att se att man inte är ensam. Och att för idrottare visa att det finns en annan framtid inom idrotten.

– Om inte unga kvinnliga idrottare till exempel har förebilder i olika roller som finns i föreningen eller överlag i idrottsverksamheten så kan det hända att man kanske tänker att det inte finns någon annan roll för mig inom idrotten än att vara idrottare. På grund av det kan man gå miste om mycket framgångsrika kvinnliga idrottare.

Därför kommer bland annat Birgitta Lindholm, tidigare chefstränare för Finlands damlandslag i handboll och mångårig chefstränare i FM-serien, att vara med på kommande evenemang och berätta om sin väg från idrottare till tränare.

Också hon lyfter upp att det aktivare skulle kunna tas upp vad idrottare har för möjligheter utöver tävlingsbanorna.

– Föreningar sku kunna lyfta upp att hej om din spelarkarriär tar slut, så det här är dina alternativ. Är du intresserad av att vara domare, eller av att vara tränare? På det sättet skulle man få in foten och kunna jobba för föreningen och kanske få någon slant för det.

På evenemanget i juni var det fotbollstränaren Sinikka Vanharanta och tidigare elitidrottaren och spjutkastaren Mikaela Ingberg som nu är tränare, som föreläste.

Deras historier, och evenemanget överlag, har väckt tacksamhet. Bland annat bland kvinnor som arbetar i styrelser och som tränare, men som känner sig ensamma.

– Det blir tungt att hålla på och bevisa din kompetens. Det här kan ge dig känslan att du inte är ensam och att det finns stöd att få.

"Förändring tar tid"

En hel del förändring har redan skett. Kommunerna har i dagens läge könskvotering och bland de ledande tjänsteinnehavarna inom idrottsområdet var 45 procent kvinnor år 2016. På 70-talet fanns det inte en enda kvinna i ledningen, och på 80-talet två. År 2011 var det 31 procent kvinnliga ledare.

Också Friidrottsförbundet har infört könskvotering i år.

Dessutom lyfter Krum upp nyheten om att Bollförbundet i september kom ut med att damlandslaget i fortsättning får samma ersättning som herrlandslaget.

Projektet Coacha som en kvinna har utbildat flera kvinnor i en skolning riktad till just idrottare. Till slutet av 2017 hade de utbildat 31 kvinnor.

Birgitta Lindholm och KyIF:s flickor 03/04.
Birgitta Lindholm tränar nu Kyrkslätt IF:s B-flickor som ska spela seriematcher i Sverige kommande säsong. Birgitta Lindholm och KyIF:s flickor 03/04. Bild: Yle handboll,tränare,birgitta lindholm

Birgitta Lindholm som själv avlagt EHF:s Master Coach utbildning, och nu skolar sig vidare till Academic EHF Master Coach, säger också att antalet kvinnor i det finska handbollsförbundets skolningar har ökat markant.

– Det som vi har försökt uppmuntra alla våra deltagare i olika utbildningar är att den här förändringen tar tid. Till exempel i Sverige har man sagt att de sett att förändringen börjar ske efter 20 år. Så det tar sin tid, men ju mera vi orkar arbeta med det och inte ger upp, så kommer det att ske. Då det sen sker, så sker det snabbt och hårt, poängterar Tarja Krum.

Också Birgitta Lindholm tror att en förändring är på gång.

– Alltid, oavsett vilken bransch och vilken gren det är fråga om så påstår jag nog att kvinnor får jobba dubbelt hårdare för att komma fram. Men det är nog en generationsfråga.

– Jag tror att barnen eller ungdomarna nu, är mera vana vid att få order från en kvinnlig tränare än tidigare, och då tror jag att det sedan småningom smiter in där på pojk och herrsidan också att det kan vara en kvinna på bänken som styr och ställer i spelet.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport