Hoppa till huvudinnehåll

Ulla-Christina Sjöman har bett för människor i nöd, på heltid, i över 40 år: "Jag har inte hunnit med så mycket annat"

Ulla-Christina Sjöman porträtt
Ulla-Christina Sjöman börjar varje morgon med att be några timmar för sig själv. - Jag ber att Gud ska klä mig i sitt beskydd så att jag kan utföra hans arbete, säger hon. Ulla-Christina Sjöman porträtt Bild: Yle/Erik Vierkens Ulla-Christina Sjöman,Himlaliv,Mirakel,Bön

Ulla-Christina Sjöman har bett för mänskor i nöd, på heltid, i mer än fyrtio år.

Idag håller hon sina bönestunder i lugn och ro på rummet i ålderdomshemmet i Helsingfors, men det fanns en tid då hennes förbönskvällar fyllde kyrkorna runtom i Finland och också utomlands.

Ofta kom det över tusen personer till hennes förbönsgudstjänster, och i Munkshöjdens kyrka där hon bad varannan tisdag räckte sittplatserna sällan till.

- Folk satt lite överallt, minns Paavo Norkko, som var kyrkoherde i Lukas församling då hela verksamheten kom i gång på sjuttiotalet.

- De satt på altarringen, i trapporna, på läktaren och till och med på diskbordet i köket.

Paavo Norkko porträtt
Men fast det var så mycket folk i kyrkan var det knäpptyst, säger Paavo Norkko. Inte ett prassel. Alla bara bad. En väldigt märklig upplevelse. Paavo Norkko porträtt Bild: Yle/Erik Vierkens Himlaliv (Tv),livsåskådning,tro,Gud,Paavo Norkko

Det var också där, i Lukas församling, som Ulla-Christina var anställd när allting fick sin början.

Hon jobbade som lektor och då några av församlingens ungdomar ville åka till Stockholm på en så kallad karisma-konferens, så valde man att skicka Ulla-Christina med som sällskap, för att någon skulle hålla lite koll.

Ett rykte som spred sig

Bengt Lassus, som också var kyrkoherde i både Lukas och Petrus församlingar då det begav sig, förklarar att den lutherska kyrkan har en tradition av att vara lite skeptisk mot karismatiska sammanhang, och att det var därför som man också var lite orolig för ungdomarna.

Man ville inte att de skulle bli för påverkade av en uppvispad stämning.

Fast då de återvände från Stockholm var det alltså Ulla-Christina själv som var den mest inspirerade, och förbönskvällarna som hon snart började hålla fick snabbt ett sådant rykte att busslaster strömmade till församlingen, från hela Finland.

Bengt Lassus i Munkshöjdens kyrka
Det var ju helt exceptionellt egentligen, säger Bengt Lassus, att en sådan rörelse uppstod i den lutherska kyrkan, på sjuttiotalet. Bengt Lassus i Munkshöjdens kyrka Bild: Yle/Erik Vierkens präster,Munkshöjdens kyrka

Ryktet om Ulla-Christina berättade att människor blev helade av hennes förböner. Att cancersjuka blev friska, att förlamade människor kunde börja gå igen, och att kvinnor som haft svårt att bli gravida kunde börja vänta barn efter hennes förböner.

Ändå kunde kvällarna kännas enformiga ibland, eftersom de mest gick ut på att Ulla-Christina lugnt och sakligt räknade upp både namn och sjukdomar i en lång lista.

- Fast det var något med stämningen, och att något hände - det är alldeles klart.

Bengt minns till exempel en förlamad dam, som suttit i rullstol många år då hon lät Ulla-Christina Sjöman be för henne.

Och att damen sedan blev så glad när hon kunde börja gå igen, att hon ville tacka Ulla-Christina genom att göra ett konstverk, en stor, blå ängel av glas.

- Den ängeln hänger nu i Petrus kyrka, säger Bengt, för Ulla-Chrisse har alltid varit väldigt noga med att inte ta personlig ära för något av bönesvaren.

Av samma orsak har hon aldrig lagt sina händer på någon medan hon bett.

- Så att ingen i misstag ska tro att det är Ulla-Chrisses händer som gör underverk.

Hon har aldrig heller accepterat ekonomisk ersättning, inte ens då hon rest iväg för att be på andra orter eller utomlands.

För även om hon vigt sitt liv till att be för andra människor, så har hon uppfattningen att allt som händer runtomkring är Guds verk, och inte hennes eget.

- Men om någon ändå insisterade på att betala så gick pengarna direkt till församlingens verksamhet, säger Bengt.

Ulla-Christina Sjöman porträtt
Idag håller 92-åriga Ulla-Christina Sjöman sina bönestunder under mera stilla former på sitt ålderdomshem i Helsingfors. Ulla-Christina Sjöman porträtt Bild: Yle/Erik Vierkens Ulla-Christina Sjöman,Himlaliv (Tv),Bön,förbön,tro

Trots all uppståndelse kring sjuka som blev friska och förlamade som kunde börja gå igen, så vill Bengt Lassus inte se hela saken som något extraordinärt.

- Det här är ett av alla sätt för Gud att verka. Och det viktigaste är ändå att människorna får frid och ro, och kraft att orka med sin egen livssituation.

Även Paavo Norkko betonar att livet knappast blir lättare, bara för att man ber om det.

- Vi måste fortfarande jobba med svårigheter och med oss själva. Men vi får en trygghet.

Alla som bad om det blev inte friska, och alla böneämnen handlade inte heller om sjukdomar.

- Människor har vänt sig till Ulla-Christina med all möjlig nöd, säger Paavo.

- Som när de upplevt skuldkänslor och att de gjort något fel. Eller när de blivit förolämpade eller misshandlade på något annat sätt.

En låda med brev
Som mest fick Ulla-Christina Sjöman över tusen brev i månaden, och hon bad för varje ämne som kom upp i dem. En låda med brev Bild: Yle/Erik Vierkens brev,förbön

- Det är människor som varit helt på sitt yttersta, och då är det klart att det blir livsomvälvande när de plötsligt får frid i sig själva, säger Paavo.

En ateist i kyrkobänken

En av de personer som sökte sig till en förbönskväll med ett mera känslomässigt bekymmer, var läkaren och ateisten Pekka Reinikainen.

- Jag hade det så tufft på jobbet att min fru lurade med mig till kyrkan, berättar han, och efter den kvällen var jag inte ateist längre.

- Hela livet förändrades i ett ögonblick, och förutom att jag fick ett lugn kring jobbsituationen, så slutade jag också med både alkohol och cigaretter.

- Mina kollegor märkte det också. De frågade nästa dag, att Pekka, vad är det med dig, du är så lugn?

Senare blev han också ordförande för kristna läkarförbundet, den största föreningen för kristna yrkesmänniskor i Finland, med sina 1350 medlemmar.

Enligt Pekka jobbar läkare med så pass mycket död och elände att man behöver ta ställning i de här frågorna och ha någon slags livsåskådning.

Och hans egen världsbild har inte förändrats sedan den stora vändpunkten för 35 år sedan

Snarare har den bara förstärkts.

- Kom inte till mig och säg att det inte finns någon Gud.

Den intressantaste människan som finns

Trots att Ulla-Christina Sjöman aldrig velat sätta sig själv i centrum, så tycker Pekka Reinikainen att hon är den intressantaste människan som finns.

- Förutom nådegåvan som hon har, så är hon också kultiverad, finurlig och mycket praktisk, säger Pekka som varit hennes goda vän sedan förbönskvällen.

Pekka Reinikainen porträtt
Pekka Reinikainen minns en gång då en man var så pass nervös inför sitt första besök på en förbönskväll, att han låste in sina bilnycklar i bilen. - Då kom Ulla-Chrisse fram till oss och frågade vad som var problemet, och sedan hämtade hon en klädhängare som hon böjde och stack in i nyckelhålet, så att bildörren kunde öppnas. Pekka Reinikainen porträtt Bild: Yle/Erik Vierkens frälsning,läkare,Kristen,kreationism

- Ulla-Chrisse växte delvis upp på landet och kunde köra traktor redan som femtonåring.

- Och alltid när hon hälsade på vid vårt sommarställe, så ville hon simma och bada bastu.

Idag är Ulla-Christina 93 år gammal och förbönskvällarna pågår fortsättningsvis i Munkshöjdens kyrka varannan tisdag, nu under ledning av Bengt Lassus. Ulla-Christina ber fortfarande för allt som kommer upp där, men under lugnare former på sitt ålderdomshem.

- När jag ber är det en himmelsk atmosfär som genomsyrar rummet, förklarar hon, och jag får vara med om verkligheten i det hela.

- Jag kan inte förklara det på något annat sätt.

Se mera om Ulla-Christina Sjöman, och om vad som hände med Pekka Reinikainen under hans första förbönskväll, i programmet "Ulla-Christina Sjömans förböner".

Måndagen den 23 september klockan 18.30 på Yle Teema Fem, eller på Arenan:

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro