Hoppa till huvudinnehåll

Den dansande begravningsentreprenören - Anna-Greta Sandell har inte tid att gå i pension

Anna-Greta Sandell
Anna-Greta Sandell Anna-Greta Sandell Bild: Lotta Green Anna,Greta,Sandell

Är det inte de allra vanligaste människorna som är de mest intressanta? Grannen som packar sin bil om morgnarna, tanten som ser så vänlig ut på bussen? Är det inte andras helt hopplöst vanliga liv som intresserar oss människor mest?

Det var dessa funderingar som fick mig att vända mig till Anna-Greta Sandell, den ständigt arbetande begravningsentreprenören som också varje sommar pendlar ut till yttre skärgården för att ta hand om Nötö kyrka och begravningsplats.

Nötö kyrka
Nötö kyrka Nötö kyrka Bild: Lotta Green Nötö

Jag hade ingen aning om vad jag förväntade mig, men det blev en historia om livet förr och nu, om döden, om motgångar och om vikten av att göra en annan människa glad.

Nötö

För den som under sommarmånaderna lyckas ta sig till den lummiga skärgårdshavsön Nötö i Åbolands skärgård, är det inte omöjligt att råka på den lite på 70-åriga Anna-Greta som ofta står och krattar, räfsar och rensar ogräs på den sandiga kyrkogården som omger öns pittoreska skärgårdskyrka.

Att hålla blommorna vid liv och ogräset borta innebär en 8 timmars arbetsdag varannan vecka, beroende på hur regnig sommaren är.

Joakim Stolpe och Lotta Green driver ett sommarcafé på Nötö
Joakim Stolpe och Lotta Green driver ett sommarcafé på Nötö. Joakim Stolpe och Lotta Green driver ett sommarcafé på Nötö Bild: Lotta Green Lotta Green,Nötö

Själv kom jag till Nötö för fyra år sedan för att driva ett sommarkafé, och numera kan jag knappt föreställa mig en sommar utan ön. Där lunkar dagarna på medan humlorna surrar bland blåklockorna, bilvägar är det långt till och endast M/S Eivors ankomst och avgång samlar en större folkhop nere vid hamnen.

Anna-Greta är en av de människor som jag kom att förknippa med Nötö - en av de många ö-original som har bidragit till att jag har känt mig extra hemma på ön. Jag har sett henne dansa på byafester, traska hela vägen från öns norra sida ner till byn, hålla tal och koka älgsoppa för en hel folkhop.

Nötön satama.
Nötö i Skärgårdshavet Nötön satama. Bild: Petteri Riikonen/ Yle Skärgårdshavet,Nötö

Hon kommer väl ihåg hur det gick till på Nötö i hennes barndom.

– Vi hade två butiker, vi hade posten, postbanken, andelskassan och bankverksamhet i den ena butiken. Det fanns apoteksfilial. Och så hade vi ju skolan och telefoncentralen. Jag menar, det fanns allt.
Byns barn roade sig genom att spela skivor hemma hos varandra.

– Gick fjädern av så förde vi skivan med fingret. Det gick också.

Snavade över en ko

Hon minns hur hon i beckmörker gick hem genom skogen, då himlen öppnade sig som ett ljust spår högt uppe mellan trädkronorna.

– Man visste, att här hoppar jag på den här stenen, här är en trädrot, här är en stor vattenpöl, här ska jag gå på kanten. Man kände varje rot, varje sten, varje tuva.

Lurviga kor på en äng på Nötö med ett gammalt hus i bakgrunden
Kossor på bete på Nötö. Lurviga kor på en äng på Nötö med ett gammalt hus i bakgrunden Bild: Maud Stolpe/Yle Nötö

Det har också hänt att hon har snavat över en ko.

– En gång när jag gick hem i halvmörkret föll jag rätt över en ko som låg och vilade och som sedan förskräckt rusade upp. Jag blev nu lite, aj jaha, var du här? Inte var det vidare med det.

Anna-Gretas pappa var postförare. Utöver det fiskade han strömming och vassbuk om höstarna, då han om natten låg ute med båten vid Jurmo, för att på morgonen åka hem till Nötö med fisknäten.

– Mamma stod med stekpannan vid stranden, han åt, han stannade inte motorn heller. Han skulle vidare med posten direkt. Så här kunde han hålla på flera veckor i streck, för det gällde ju att fiska då det fanns fisk.

Jag försökte en gång ha semester

Kanske har denna arbetsmoral gått i arv, då även Anna-Greta inte ser någon orsak att sluta jobba. Idag har hon drivit sin begravningsbyrå och blomstertjänst sedan 1977 och skött om Nötö kyrkogård sedan mitten av 1990-talet. Dessutom fungerar hon som kyrkvärd för Nötö kyrka, en uppgift hon har haft sedan 2005.

Anna-Greta Sandell på gravgården på Nötö
Anna-Greta Sandell på gravgården på Nötö. Anna-Greta Sandell på gravgården på Nötö Bild: Lotta Green Anna,Greta,Sandell,Nötö

– Jag har inte haft semester. När jag en gång prövade på att ta två veckor ledigt blev jag så överhopad med jobb att det var helt hopplöst. Efter det har jag inte ens försökt.

När jag undrar hur det egentligen är att jobba som begravningsentreprenör och så tätt inpå döden, svarar Anna-Greta utan att tveka.

– Man blir ödmjuk. Man kan välja bort en massa saker som inte är så viktiga i ens eget liv. När man var yngre var det så mycket man trodde att var viktigt - det skulle städas varje fredag, det var det ena och det andra.

– Om man vet att det finns någon tant som har blivit ensam, så kan man slå en signal och fråga att vad gör du ikväll, får jag komma och dricka en kopp kaffe med dig? Då är det inte så farligt fast ullhundarna kommer emot en när man öppnar dörren där hemma, för man har gjort någon annan glad, åtminstone för en liten stund.

Nötö i november 2009
Nötö Nötö i november 2009 Bild: YLE Åboland Nötö

Skärgårdslivets framtid

Skärgården och dess fortlevnad har varit mycket på tapeten under de senaste åren. Finns det hopp om att folk igen ska hitta tillbaka till skärgården och verkligen bosätta sig där? Handlar allt numera bara om turism, upplevelser och att sälja skärgårdens skönhet och lugn som ett avkopplingspaket till en stressad stadsgeneration?

– Det är för sent, konstaterar Anna-Greta. Skulle vi ha fått förbindelsebåtar och mera hjälp från statsmakten tidigare, så hade det kunnat se helt annorlunda ut för många av öarna nu. Visst kan det ju komma någon som vill försöka sig på att bo här och jobba på distans emellanåt, men de flesta har etablerat sig på annat håll. Alla har bostäder på fastlandet och åker ut när det är vackert väder och så.

I den här frågan ser Anna-Greta sig själv som kärringen mot strömmen.

– Bara jag får någonstans att bo, så flyttar jag till Nötö för gott. Det har väl att göra med att man trivs med sig själv, man kan vara ensam. Man är inte en sådan där räddhågad som springer för minsta lilla knyst.

Det finns människor som får allting att verka svårt. Så finns det raka motsatsen, sådana som får en att vilja ta livet med en klackspark, som trots sina egna motgångar sitter i gungstolen och lyssnar på discomusik när man kommer hem till henne. En sådan är Anna-Greta.

Utanför sommarcaféet på Nötö
Utanför sommarcaféet på Nötö Utanför sommarcaféet på Nötö Bild: Lotta Green Nötö

– Man har ju gjort sina tabbar förstås, men det hör ju till, det måste man ju nån gång också göra. Gör man en tabbe så är det bara att reda upp det och så fortsätter man igen, inte är det desto värre. Det är just då som man ska ha det där att jävlar anamma, det här ska jag klara. Det här ska jag bara klara, det ska gå.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje