Hoppa till huvudinnehåll

Hovkompositören bakom 200 Buu-klubbssånger Mikael Grönroos träder nu fram: "Jag är hårdrockare!"

Mikael Grönroos i sin musikstudio.
Musikern Mikael Grönroos är oumbärlig för barnredaktionen. Mikael Grönroos i sin musikstudio. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Buu-klubben,musik,musiker,kompositörer,barnmusik

Om du någonsin har hört en barnlåt på tv, i till exempel Hittehatt eller Strumphittarna, så är den sannolikt skriven av musikern Mikael Grönroos. Men vem är mannen bakom de över tvåhundra barnlåtarna i olika musikstilar?

- Egentligen har jag en hårdrocksbakgrund, berättar Mikael “Mike” Grönroos när vi kör i regnet längs med Elisabethsgatan i Helsingfors.

Och visst märks det att han har lyssnat på gammal Amaranthe och annan melodisk hårdrock. Fjolårets vinnande Strumphittar-låt var Blackie Laglös & Martin med låten “Ett lejon under min säng”.

Mikael Grönroos sticker leende huvudet ut ur bilens sidofönster i duggregn.
Till vardags jobbar Mikael Grönroos på tekniska sidan på Yle. Mikael Grönroos sticker leende huvudet ut ur bilens sidofönster i duggregn. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Buu-klubben,musik,musiker,kompositörer,barnmusik

- Lättast har jag att göra hårdrock eller metal för det ligger närmast mitt hjärta. Men jag har blivit litet tänd på country också, säger han.

I topp tre bland publikens favoriter fanns också den sjungande punk-strumpan Polle Pop med låten “Ett monster i min kropp”.

Vem var det som sade att dagens unga inte lyssnar på hårdrock? :-)

Mikael Grönroos i bilen bakom ratten tittar över axeln mot kameran genom bakdörren som är öppen.
Mikael Grönroos har skrivit över 200 barnlåtar för Svenska Yles barnredaktion. Mikael Grönroos i bilen bakom ratten tittar över axeln mot kameran genom bakdörren som är öppen. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Buu-klubben,musik,musiker,kompositörer,barnmusik

Mikael har gjort över tvåhundra låtar för Buu-klubben. I sin studio i Kronohagen komponerar han barnmusik av alla tänkbara genrer och han har också en egen försökskanin.

- Jag har ett barn själv, Emil som är två år. Egna barnet är bästa sättet att testa. Speciellt en tvååring som just har lärt sig prata. Om han sjunger med så vet man att man har lyckats med någonting, säger Mikael.

Mikael Grönroos glad på Tjärholmen med röd trävägg och björkar i bakgrunden.
Mikael Grönroos testar först alla sina låtar på sin egen tvååriga son. Mikael Grönroos glad på Tjärholmen med röd trävägg och björkar i bakgrunden. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Buu-klubben,musik,musiker,kompositörer,barnmusik

Buu-Staffan lovordar Mikael

Buu-klubben har en livskraftig tradition att producera nya låtar.

Utöver Strumphittarna produceras det ny musik också för Hittehatt och Hoppsorna som är musikanimationer för de minsta i familjen på både svenska och finska.

John Grönvall har komponerat musiken för Hoppsorna.

Mikael står bakom Strumpkörens och Ljudjaktens låtar.

Staffan Gräsbeck på Buu-klubben säger att nyproducerad finlandssvensk musik för barn är viktig med tanke på identifikationsfaktorer.

Han vill också att Buu-klubben kan erbjuda ett så brett musikaliskt spektrum som möjligt för barnen, på svenska.

- Då det kommer till Strumphittarna finns det inget som "barnmusik", det finns bara musik i olika stilar vars innehåll är på en sån nivå att den motsvarar barnens utvecklingsgrad, säger han.

Staffan Gräsbeck med ryggsäck på ena axeln framför studiohuset i Böle 16.9. 2019..
Staffan Gräsbeck prisar Mikael Grönroos mångsidighet. Staffan Gräsbeck med ryggsäck på ena axeln framför studiohuset i Böle 16.9. 2019.. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Buu-klubben

- Den allmänna trenden med tanken om den stereotypiska barnmusiken har ändrat karaktär och börjar röra sig åt ett mera modernt och mångsidigt håll, tycker Staffan.

Här kan han inte låta bli att lovorda Mikael Grönroos insats som hovkompositör för barnredaktionen.

- Mike är extremt flexibel och har en otrolig insikt i de flesta musikstilar man kan tänka sig. Det som han inte kan från tidigare lär han sig på nolltid, säger Staffan.

- Som regissör för Strumphittarna kan jag säga att samarbetet med Mike har varit bland det mest inspirerande jag personligen gjort under mina år, och hoppas få arbeta med nya spännande projekt med honom också i framtiden, säger han.

- Det är oftast gitarren som jag börjar med när jag komponerar. men det kan egentligen vara vad som helst för instrument för jag tycker om bra sound. Om en trumma låter bra så kan det vara den som ger mig inspiration för en ny låt, berättar Mikael Grönroos.

Mikael Grönroos visar elgitarr.
Mikael Grönroos skriver musik i alla genrers musik, men är själv en gammal hårdrockare. Mikael Grönroos visar elgitarr. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Buu-klubben,musik,musiker,kompositörer,barnmusik,elgitarr

Staffan Gräsbeck berättar om alla produktioner där de samarbetat med Mikael. Bland de första produktionerna Mikael gjorde i samarbete med barnredaktionen var för programmet "Ljudjakten" som hade premiär 2012.

Om jag själv skulle vara ett instrument så skulle jag nog vara gitarren

Sedan dess har han komponerat hundratals stycken för såväl Ljudjakten som Hittehatt och Strumphittarna.

Han har också bidragit till olika programs ljudmässiga profil då det kommer till musiken, som till exempel podden Buu-sagan med Malin som har ett nytt avsnitt varje vecka på radion och på Arenan.

Mikael bjuder på kaffe i studion i Kronohagen och visar upp sina gitarrer och spelar upp litet smakprov på sitt synthwave-projekt som han snöat in sig på den senaste tiden.

På en högtalare står c-kassetter med Sepultura, Faith No More och Yngwie Malmsteen utställda.

Amaranthe live. Sångerskan sträcker ut handen och tar i hand en kille i publiken.
Mikael har lyssnat mycket på gammal Amaranthe. Amaranthe live. Sångerskan sträcker ut handen och tar i hand en kille i publiken. Bild: /All Over Press Amaranthe

Att spela till exempel hårdrock med ett riktigt band är litet bökigt och tidskrävande för då vill man ha riktiga trummor, men när Mikael gör den här sortens elektronisk musik så kan han göra allting själv i studion.

- Om jag själv skulle vara ett instrument så skulle jag nog vara gitarren för då skulle jag få se världen mest, funderar han.

Mikael grönroos i profil lutad mot Björk på Tjärholmen med vatten och fabriker i bakgrunden.
Mikael Grönroos har på senaste tid snöat in sig på synthwave med åttiotalsstuk. Mikael grönroos i profil lutad mot Björk på Tjärholmen med vatten och fabriker i bakgrunden. Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos Buu-klubben,musik,musiker,kompositörer,barnmusik

Allt började vid Arcada där Mikael Grönroos studerade till medianom. På samma klass gick en klasskompis som var Buu-klubbsledare och via henne fick han sitt första uppdrag.

Den vägen halkade han in på banan som barnmusikskompositör.

- När jag inte skriver musik så jobbar jag på Yle med mer tekniska saker. Jag leker med barnet och försöker vara hemma med familjen så mycket man orkar, säger han.

Jag tror att jag för tillfället får göra det som jag älskar mest

Vi vrider och vänder på Mikael ute på Tjärholmen för att få snygga bilder utan att han får solen i ögonen alltför mycket.

Efter en stund undrar han om han ser alltför allvarlig ut på fotona och brister spontant ut i ett stort solskensleende, som på beställning.

Vi talar ju inte om nedskärningar inom pappersindustrin eller mediabranschens utmaningar utan musik som femåringar kan tralla med i. Så ett leende skadar inte.

- Jag tror att jag för tillfället får göra det som jag älskar mest. Som barn ville jag bli Formel Ett-chaufför som stor, berättar han.

Medan vi studerar björkarna och funderar om det kommer att regna igen frågar jag vilken låt han är mest stolt över.

- Den bästa låten bland dessa tvåhundra är en medeltida visa för denna höst, ler Mikael.

Barn

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP