Hoppa till huvudinnehåll

Tiden i militären har satt djupa spår i många - här är de 100 första läsarberättelserna

En beväring i grön barett står med ryggen vänd mot kameran händerna knäppta bakom ryggen.
Berättelserna visar att många bitit ihop, men att det ändå varit jobbigt med både osakligt beteende, mobbning och dåligt ledarskap. En beväring i grön barett står med ryggen vänd mot kameran händerna knäppta bakom ryggen. Bild: Lehtikuva värnplikt

Svenska Yle har bett publiken att skicka in berättelser om osakligheter, trakasserier och mobbning i samband med värnplikten. Nästan 200 berättelser har redan skickats in. Nu publicerar vi de första.

Värnplikten och tiden i det militära väcker starka känslor. Många har goda minnen, men för en del blir tiden i det gröna ett helvete eller riktigt jobbig. Andra vittnar om brister i utbildningen och ledarskapet. Flera berättar öppet om hur tungt det var och hur ärren sitter kvar flera år, i bland decennier.

Missförhållandena verkar inte hör till en svunnen tid. En stor del av berättelserna som kommit in är skrivna av personer som gjort sin värnplikt under de senaste åren. De här berättelserna visar, precis som Försvarsmaktens egna utredningar, att osakligt beteende fortfarande är vanligt.

Varför publicerar Svenska Yle berättelserna?

Journalistikens roll är att granska och belysa. En av styrkorna med att publicera många berättelser kring samma tema är att visa att den utsatta inte är ensam. Ibland kan det behövas en stark strålkastare i form av flera berättelser som får människor att stanna upp och fundera på vad de egentligen håller på med. Vilka åtgärder som sedan tas är upp till andra.

Därför granskar Svenska Yle värnplikten

  • Svenska Yle granskar värnplikten tillsammans med publiken 2–27.9.2019.
  • Svenska Yle gör en granskning av värnplikten eftersom Försvarsmakten just nu ser över värnplikten. Reformarbetet kallas Utbildning 2020.
  • Dessutom är den allmänna värnplikten en central samhällelig och försvarspolitisk institution, som involverar tiotusentals ungdomar varje år. Att kritiskt granska hur den fungerar eller borde fungera är således en journalistiskt relevant frågeställning.
  • Vi kommer att belysa frågeställningar kring värnplikten ur många olika perspektiv.
  • I det första skedet efterlyser vi berättelser om mobbning, diskriminerande eller kränkande beteende som du utsatts för i samband med värnplikten. Vi garanterar anonymitet om du vill.
  • Finns det något annat du tycker vi borde rapportera om i samband med vår granskning? Hör av dig till annica.lindstrom@yle.fi.

Här är berättelserna

Vi har delat in berättelserna i följande kategorier:

  • "Ett helvete" eftersom det vissa av er beskriver har pågått under en längre tid och inte endast handlar om enskilda personer som trakasserat.
  • "Rötägg" eftersom en del berättelser vittnar om att det varit enskilda personer som betett sig osakligt, trakasserat och mobbat.
  • "Tankar om utbildningen"eftersom många som skrivit in har haft förslag på hur utbildningen kan förbättras.
  • <3 värnplikt" eftersom många av er skrivit om era positiva upplevelser under värnpliktstiden.
  • "Gamla berättelser" eftersom många som gjort sin värnplikt för över 20 år sedan har skrivit in. Både militären, värnplikten och samhället i övrigt har förändrats så pass mycket att vi valt att placera äldre berättelser i en egen kategori.
  • Vi har anonymiserat alla berättelsers skribenter och de som eventuellt omnämns i berättelserna eftersom vi inte har kunnat faktakontrollera alla detaljer.
  • Vi publicerar berättelserna som vi anser att är journalistiskt sett motiverade att publicera.

  • Tycker du att din berättelse är placerad i fel kategori? Hör av dig till annica.lindstrom@yle.fi i så fall.

Hård jargong

"Militären gör pojkar till män." "Man måste ha lite skinn på näsan." "Ta det med humor." "Lite måste man lära sig att tåla."

Dylika kommentarer dök upp med jämna mellanrum i berättelserna.

Samtidigt vittnar berättelserna om att många av dem som trakasseras och mobbats har bitit ihop, men sedan mått dåligt i flera år efteråt. Depressioner och självmordstankar har förvärrats.

Många har också skrivit om hur värnpliktsutbildningen kunde förbättras.

Dåligt ledarskap

En avgörande faktor för när det gått dåligt är bristande ledarskap hos en eller flera personer i chefsposition.

#"Stugförmannen fick raseriutbrott där denne boxade sitt skåp med full kraft åtskilliga gånger samt skuffade omkring sängar i full vrede medan han skrek svordomar och könsord. Jag frågar mig varför en sådan människa tillåts vara i förmansställning och leda människor i strid?"

Många konstaterar också att utbildningen var bra, men att det fanns rötägg i ledarpositioner.

#Han gick gärna med en pinne och daskade (inte hårt, men nedlåtande) folk på ryggen när de ålade med gasmaskerna. Vid två tillfällen aktiverades riktiga tårgasgranater mitt i gruppen som incentiv för att få oss att klä på oss gasmasken och skyddskläderna fortare.

Jag minns i synnerhet en eftermiddag när vi ålade i gasmask i vad som kändes som en oändlighet, och flera personer spydde i masken, men fick inte tillåtelse att ta av den. Sedan fick vi alla straff (mer löpning) för att maskerna var nersmutsade av spya.”

# ”Minns flera helt oacceptabla situationer. Under några tillfällen var vi tvungna att äta utan mössa i skogen trots att temperaturen var närmare -20 grader. En av stammisarna hotade att ta livet av den som springer och skvallrar till fältpastorn om vad hen inte tycker har gått rätt till. En annan stammis pratade ofta nedvärderande om överviktiga. Ni är dumma i huvudet, kvinnor tycker inte om överviktiga män och så vidare. Vi uppmanades att mobba beväringar som regelbundet skaffade sjukintyg.”

Som en följd av dåligt ledarskap lyfter flera av berättelserna fram att de inte tror att de skulle överleva speciellt länge om det var skarpt läge under den här ledningen. Vissa har till och med tappat förtroendet för försvaret på grund av dåligt ledarskap.

Vad är bra ledarskap i en hierarkisk miljö? Måste man skrika, gorma och ha drag av pennalism för att organisationen ska fungera? Under den kommande veckan kommer vi på Svenska Yle att titta närmare på just den frågan.

Sexism och kränkande språk

Även om en stor del av de finlandssvenska männen tjänstgör i Dragsvik har vi också fått in berättelser från andra håll. I de här lyfts språkmobbning ofta fram.

# "347 dagar och inte en enda utan skällsordet hurri."

# "Om alla svenskar skjuter så dåligt som rekryt X, skulle ett krig mot Sverige vara enkelt."

# "Jag är född i skärgården och sökte till Kustflottan främst som språkbad, men också för att få sjöpraktik. Jag blev dagligen kallad "Puppe" av såväl beväringar som stampersonal. Det var även i övrigt rumsrent att göra sig lustig över svenskspråkiga."

# "Jag valde att göra militärtjänstgöringen vid en finskspråkig brigad för att förbättra min finska. Med detta val visste jag att jag skulle få utstå skämt, till största del på min bekostnad."

Utbildningsperioden gick okej, men jag märkte redan då hur jag började vara den utmärkta finlandssvensken som kunde skämtas med. Här fick jag till exempel varje gång jag talade i telefon på svenska rop om att fara hem till Sverige och liknande.

När vi äntligen kom till tjänsteplatsen så fortsatte detta åtlöje. Jag försökte länge skratta med för att på det sättet försöka att inte påverkas. Men det gick inte alltid. Det som var värst var att vissa inte slutade eller förstod, även efter att jag bett dem sluta. Det blev så allvarligt att jag försökte ansöka om att byta tjänsteplats, det vill säga byta brigad till Dragsvik, där jag visste att jag hade vänner och inte skulle bli hånad.

Detta lyckades inte men som tur så blev saken bättre efter en tid när våra chefer anlände och en av dem märkte åtlöjet som riktades mot mig. Han kunde stötta mig och få de andra att sluta.

"Läkare sade att flickvännens jästsvamp tydde på att hon varit otrogen"

Sexism och kränkande språkbruk lyfts också fram.

# "Vi ställer upp oss som vanligt utanför enheten, men någon/några beväringar var fortfarande på skithuset. Då den tillfälliga plutonchefen (riktiga plutonchefen hade befrielse) ville föra alla iväg till maten och lämna kvar beväringarna på WC:n, frågade en kvinnlig beväring i formationen om det inte är bäst att vänta på allihopa innan vi går till maten - “kaveria ei jätetä”. Nå, den tillfälliga plutonchefen tar åt sej, säger att "mensmonstret" skall hålla käft och sluta öppna sej, och bara lyda order.

# Sexistiska och minoritetskränkande skämt från alla hörn och kanter, inte så mycket från "skapparna" som från undersergeanterna."

# "Öppet förnedrande tal om kvinnor och hur kvinnor var objekt. Ständiga historier om hur kvinnor och flickor blivit mer eller mindre, enligt berättarna, sexuellt utnyttjade. Det ansågs allmänt att kvinnor som gjorde värnplikt inte kunde vara i kustjägarkompaniet, som då ansågs vara brigadens hårdaste män, eftersom de skulle bli offer för våldtäkt. Det ansågs då helt naturligt att de skulle skyddas från männens "naturliga" drifter.

Bland annat insinuerade de stamanställda att "våra flickvänner" hemma är otrogna och att vi ska se upp för könssjukdomar som flickvännerna fått av andra män som de legat med medan vi satt inne.

En läkare föreläste om att ifall flickvännen hade jästsvamp i underlivet så kunde man vara rätt säker på att hon varit otrogen! Det här talet från de stamanställda ledde bland annat till att en kompis tog extra permission på grund av att han fått för sig att hans flickvän var otrogen medan han var på brigaden. De värnpliktiga killarnas otrohet mot sina flickvänner var däremot föredömligt och beundransvärt."

Många positiva berättelser

Inledningsvis bad vi dig att skicka in en berättelse om du har varit med om osakligt beteende, mobbning eller det man på finlandssvenska kallar pimsning.

Men många av de berättelser som kommit in visar också att många har haft en riktigt bra tid i det gröna. Vänner och lärdomar för resten av livet. Vi publicerar också de här berättelserna.

# "Jag såg inte fram emot att rycka in och tycker att det var ett massa onödigt man höll på med i slutändan: skåpgranskningen, pinkka punkka granskning etc.
Men jag är glad att jag varit där och har också många fina minnen. Framför allt fick åtminstone jag många nya vänner där som jag aldrig hade träffat annars. Jag har faktiskt väntat och sett fram emot att att bli kallad på reservistövning men ännu har det inte kommit någon inbjudan."

# "Upplevde min beväringstjänst som saklig och nyttig. Framför allt lärde jag mig hur jag själv och människor överlag beter sig under stress och press, och det är nåt som man alltid har nytta av i vardagen.

Punktlighet och respekt, förståelse för vikten av hierarkier och auktoriteter. Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.

Jag tjänstgjorde som signalman i rörliga kustartilleriet vilket var en hyfsat teknisk utbildning, något som jag också haft nytta av i studier och arbetsliv.

Fysiskt sett var det inte några problem även om jag absolut inte hade nån god kondition.

Spännande att lära sig hantera olika vapen och skjuta.

Det fanns förstås rutiner som inte har nån krigsmässig betydelse, t.ex. minutiöst vikande av dagtäcke. "Kasernkrigande" som det kallas. Man måste också kunna se på saker ur en humoristisk synvinkel och inte ta det på så stort allvar. Upplevde ingen pennalism eller annat osakligt beteende."

Vill du skicka in din egen berättelse? Det kan du göra här:

Formuläret är nu stängt. Tack till alla som delat med sig av sina upplevelser!

Nyligen publicerat - Fixa värnplikten