Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Kan författarna tjäna lite mer om de slopar mellanhänderna?

Sebastian Bergholm på Bokmässan i Göteborg 2019.
Om man hade kontroll över distributionen av text, digitalt, och en direkt länk till läsaren, eller lyssnaren av en ljudbok – kunde man då genom billig prissättning dra in mer än man får via försäljningen, undrar Sebastian Bergholm från bokmässan. Sebastian Bergholm på Bokmässan i Göteborg 2019. Bild: Yle/Sebastian Bergholm Bokmässan,Göteborg,sebastian bergholm

Travar av böcker, samtal om Sydkorea, medier, jämnställdhet, klimatet och poesi, besökare som köper, utställare som ordnar och förlag som säljer. Bokmässehösten öppnas med den imponerande enorma mässan i Göteborg.

Jag besöker den för första gången och ser ut över de delar som utgör mässan. Jag lyssnar på författare jag läst och uppskattar: Lena Einhorn, Susanna Alakoski, Liv Strömqvist.

Kulturskribenter jag brukar läsa är också här, de intervjuar och diskuterar.

I en intervju för Tidskriften Forum berättar Kjell Westö vad han tjänar och att de flesta som skriver böcker i Svenskfinland i dag inte tjänar något alls, de får ansöka om bidrag och stipendium.

Om böckerna är bra, då köper folk dem, sympatierna för de finlandssvenska författarna är inte alla gånger starka. Behövs litteraturen om ingen läser den?

Så kan det ibland låta då litteraturen diskuteras, och ett marknadsekonomiskt tänk där försäljning och kvalitet buntas ihop blir plötsligt argument på ett sätt som det sällan annars blir.

Samtidigt finns det ett klart värde, som de flesta erkänner, i att språket ombesörjs av författarna i litteraturen, håller det levande och kraftigt. Finlandssvenskheten är avhängigt av språket och det är inte gratis att upprätthålla det.

Att år ut och år in tvingas sitta och vänta på fonders beslut för att veta på vilka villkor man kan fortsätta jobba är ett scenario som få kan förstå eller skulle acceptera på en arbetsplats.

Det tänker jag då jag ser ut över mässan och det faktum att den i hög grad handlar om pengar.

Författarna viktiga klossar i det offentliga samtalet

Jag vet inte om det ligger något vulgärt i det, men, de som skriver böckerna är de som sällan tjänar, det är de som sitter i de fulla tågvagnarna på väg till Göteborg. Det är de som bjuder på samtalen, tankarna, resonemangen – viktiga klossar i det offentliga samtalet.

Scensamtal på Bokmässan i Göteborg 2018.
Scensamtal på Bokmässan i Göteborg 2018. Bild: Dick Gillberg Bokmässan,Göteborg

Ni vet, det där som anses vara en av demokratins grundstenar. Det låter kanske lite högtidligt, men de här rätt så underbetalda karaktärerna har trots allt en viktig roll att spela på demokratins scen.

Så – vad kan man göra åt detta, ur ett författarprekariserat perspektiv?

Det vet jag förstås inte men ett ganska läroboksmarxistiskt drag vore att ta kontroll över produktionsmedlen.

Jag är inte marxist, men slogs av det här då jag läste boken Ni måste flytta på er av Annah Björk som beskrev hur svårt det varit för kvinnliga popartister, låtskrivare och producenter att ta sig fram i en manligt dominerad skivbranch.

Det var egentligen först då kvinnorna själva fick kontroll över sina distributionskanaler, en direkt kontakt till sina fans, som de slutade vara beroende av skivbolagen. De kunde ladda upp en låt direkt och miljoner uppspelningar innebär att man inte längre är i bolagens eller musikmedias grepp – också om pengarna i de flesta fall naturligtvis fastnar hos t.ex. Spotify eller You Tube.

Spotifys problem med vinst visar att det inte är enkelt där heller – men exemplet kvinnor i musikbranchen verkar vittna om den sanning som droglangarna i tv-serien The Wire upprepade till lust och leda: ”cut out the middle man”.

Ta kontroll över distributionskanalerna - är det en möjlighet?

Nu vill jag inte utpeka bokförlagen som skurkar, det vet jag för lite om. I Svenskfinland verkar de ha tagit på sig ett ansvar för samtalet och idéspridandet, t.ex i och med förlagets nya sajt FRLGT. Men det gäller också de andra förlagen, på olika sätt.

Mässan är en affärsidé som skapar viktiga samtal, man kan höra om Toni Morrisons betydelse eller finska kvinnor i böcker – oberoende av om man köper en enda bok på mässan eller inte.

Det är ändå lockande att visionera om hur de författare som alltså tjänar väldigt lite, kunde tjäna lite mindre lite, genom att följa crackdealarens logik.

Om man hade kontroll över distributionen av text, digitalt, och en direkt länk till läsaren, eller lyssnaren av en ljudbok – kunde man då genom billig prissättning dra in mer än man får via försäljningen?

5.9.2017 Pasilassa.
5.9.2017 Pasilassa. Bild: Nella Nuora / Yle ljudböcker,böcker,mobiltelefoner,litteratur

Det är klart att musik är ett hyfsat tacksamt medium då det gäller att ta över produktionsprocessen, men varför kunde detsamma inte gälla också skriven eller uppläst text?

Eller – är all kulturs digitala öde att uppfattas som gratis tillgänglig?

I så fall finns det bara en sak för fonderna att göra och det är kanalisera betydligt mer pengar direkt till skaparna, inte stödja strukturella projekt och organisationer som i sin tur ändå är beroende av författare, musiker, pjässkribenter för att blåsa kreativt liv i strukturen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje