Hoppa till huvudinnehåll

Dokumentär: Därför blev det ingenting av Wild Force, Finlands hopp i Hollywood på 80-talet

Promobild för dokumentären I can't let go om bandet Wild Force. Sångaren Christer Rönnholm på 80-talet och nu i grafisk bild med filmns logo i neon.
Christer Rönnholm har haft svårt att lägga Wild Force bakom sig. Promobild för dokumentären I can't let go om bandet Wild Force. Sångaren Christer Rönnholm på 80-talet och nu i grafisk bild med filmns logo i neon. Bild: Spin Off Media musik,rock,dokumentär,glam metal

Minns ni bandet Wild Force från Vasa? Inte jag heller, men när jag börjar friska upp minnet så ringer det några klockor.

Det var ju de där som skulle erövra världen med en ung Renny Harlin som regisserade ett par musikvideor som snurrade på MTV då när stort hår och starka känslor var hot stuff.

Christer Rönnholm i studio i dokumentären om bandet Wild Force.
Christer Rönnholm är idag producent och låtskrivare. Christer Rönnholm i studio i dokumentären om bandet Wild Force. Bild: Spin Off Media glam metal,dokumentär,Wild Force

Wild Force gjorde två album. Debuten Wild Force släpptes 1987 och Jungle of love 1990.

Deras musik finns inte på Spotify.

I dokumentären I can’t let go får vi se vokalisten Christer Rönnholm och de andra i bandet då och nu. Drömmen om att bli det nästa Def Leppard sprack liksom bandet. Och det är svårt att släppa taget.

I presstexten står det att “Enorma summor satsades på projektet främst av Lars Backlund som hade en stor vision för bandet – att slå internationellt. Bandet hade sina videon på MTV dagligen under en period”.

Om den perioden var en vecka eller mer vet jag inte. Många videor visades ju bara på natten för att ge plats för de stora hittarna under bästa tittartid.

Christer kämpar fortfarande mot depression

I själva verket handlar dokumentären lika mycket om sångaren Christers kamp mot depression och bitterhet över krossade drömmar än om själva bandet Wild Force.

Musicerandet gav han tack och lov aldrig upp och han jobbar idag som musikproducent och låtskrivare.

Egentligen kan man säga att jobbet har räddat mig från att totalkrascha - Christer Rönnholm
Christer Rönnholm i pudelfrisyr på åttiotalet uppträder i Wild Force musikvideo.
Wild Force video visades på MTV. Christer Rönnholm i pudelfrisyr på åttiotalet uppträder i Wild Force musikvideo. Bild: Spin Off Media glam metal,dokumentär

Inspirerad av dokumentären letar jag reda på deras musikvideor på nätet. I want you to stay från 1988 har alla de rätta elementen för sin tid.

- Alla i bandet har ordentlig pudelfrilla
- Christer sjunger på ett berg och i en säng på stranden på natten
- Christer hånglar med en lättklädd babe
- Publiken håller upp sina tändare i de känsliga live-scenerna
- Bandana på huvudet och stort reverb på gitarrsolot

Ändå gick det inte hem. Pudelfrillorna sitter inte helt rätt, publiken är fåtalig och Christer har litet skäggstubb ovanom läppen.

Deras första musikvideo Frozen hearts är litet rockigare. Den har en obegriplig story och bandet spelar i en fabrik. Riktigt fånigt, men hej, har ni sett Judas Priests video Hot Rocking?

Det lät faktiskt väldigt bra

Som konnässör av åttiotalets glam rock vill jag betona att Wild Force lät mer än hyfsat bra i jämförelse med de stora pojkarna från Amerika.

Christer sjöng ypperligt bra. Både då och nu. Engelska uttalet var bra och de såg inte ens malplacerade ut i glam rock-sammanhanget. I want you to stay är faktiskt en helt bra låt, om man gillar sådant här.

Winger skulle inte ha gjort det bättre. Eller nåja, de gjorde det nog bättre. Och trots det blev Winger driftkuckun i Beavis & Butthead.

Men ser vi tillbaka på de miljonsäljande banden från eran så ser vi direkt varför Wild Force inte hade en chans.

Låtarna, produktionen, soundet, videoediteringen och imagen var inte av samma klass med dem som brejkade stort.

Fem klassiker som referens

Cinderella: Don’t know what you got (Till it’s gone)
Ratt: Lay it down
Mötley Crüe: Home sweet home
Whitesnake: Here I go again ‘87
Poison: Talk dirty to me

Chuck Norris-kopplingen

Egentligen skulle det bli en film med namnet Wild Force. Renny Harlin skulle regissera actionrullen i Lappland och Chuck Norris skulle vara med.

Wild Force-filmen blev Arctic Heat som blev Born American som blev censurerad i Finland, berättar Lars Backlund i dokumentären.

Man med inramad Wild Force filmposter
Lars Backlund visar upp filmplanschen för filmen som aldrig blev av. Man med inramad Wild Force filmposter Bild: Spin Off Media dokumentär

Markus Selin och Renny Harlin bad Christer skriva en titellåt för filmen. I samma veva föreslogs det att bandet skulle heta Wild Force och så blev det.

Wild Force kom till Hollywood men där sade det stopp för dem medan Poison och Pretty Boy Floyd skrattade hela vägen till banken via läppstiftsbutiken.

I dokumentären fälls många bittra kommentarer över den hårda verkligheten i musikbranschen.

Wild Force siktade högt men hamnade i samma realisationslåda där Miisa, Linda Brava, Bomfunk MC:s och Saara nu spelar bondschack på sina gamla skivkontrakt.

Bara de största kom igenom grungeåren

Vi ska minnas att det barkade åt skogen för nästan varenda band inom genren. Nästan över en natt.

Med nittiotalet kom grungen och knuffade alla sminkade posörer ner i en brunn av flanellskjortor, alternativrock och sura miner. Det enda gemensamma för Mötley Crüe och Nirvana var heroinet.

Dokken, Poison, Whitesnake, Cinderella, Ratt och Skid Row med fler tappade kursen och knuffades från tronen.

Bandet Poison på 80-talet poserar.
Poison var noga med sina frisyrer. Väldigt noga. Bandet Poison på 80-talet poserar. Bild: /All Over Press glamrock,Poison (musikgrupp)

Endast de allra största och bästa klarade sig igenom grunge-åren.

Mötley Crüe och Def Leppard kved sig igenom det hela och Bon Jovi styrde sig mot familjevänlig mesrock och klarade sig helskinnade om än musikaliskt våldtagna igenom de svåra åren.

I desperation försökte många hoppa på grungetåget genom att låta skägget växa och rocka till det med nedstämda gitarrer och trasiga jeans. De flesta strittade in i skogen så det ven om det.

Det är någonting över låten och videon Wasting your time som ger starka vibbar av Söndagsöppet-rock.

Synth-soundet för också tankarna mera till Villa Wasa än Whisky a Go Go. Fast de spelade faktiskt ett gig där.

bandet Wild Force
Wild Force kom längre än många andra men inte tillräckligt långt enligt Christer Rönnholm. bandet Wild Force Bild: Spin Off Media glamrock

Wild Force kom helt enkelt litet för sent.

- Tyvärr, vi var för sent. Egentligen var vi för tidigt för en finsk marknad, säger Christer Rönnholm i dokumentären.

Han säger att mediernas inställning efter 90-talet ändrades från pessimistiskt avoga till förhoppningsfullt stöttande. Men då hade bandet redan splittrats.

Christer Rönnholm spelar gitarr och sjunger.
Christer Rönnholm har fortfarande en vacker sångröst. Christer Rönnholm spelar gitarr och sjunger. Bild: Spin Off Media dokumentär,glam metal,Wild Force

Detaljen som säger mer än 1000 ord

Vid 4’23’’ märker jag det. En detalj som sticker mig i ögat. Tjejen med brillor.

Kanhända är jag ute på sjufamnars vatten här, men jag slår vad om att tjejen med glasögon som sakta svajar till musiken i främsta raden inte är ett infött fan från Sunset Strip utan någon kompis till bandet från Vasa. Rätta mig om jag har fel.

Varför? Glasögonen.

Skärmdump från Wild Force musikvideo med flickas glasögon i fokus i publiken.
På 80-talet hade folk aldrig brillor i musikvideor. Inte ens i publiken.. Skärmdump från Wild Force musikvideo med flickas glasögon i fokus i publiken. Bild: Spin Off Media. Grafik Lasse Grönroos. musikvideor,Renny Harlin

När har du senast sett någon med brillor bland publiken i en Bon Jovi-, Europe- eller Guns n’ Roses-video? Det var otänkbart på den tiden i Hollywood.

Hade man dålig syn fick man ta skeden i vacker hand och sätta brillorna i fickan tills kameran var avstängd eller så använde man solbrillor med styrka, för shades var coolt.

Tack och lov blev brillor en modeaccessoar någon gång på 00-talet, vilket är en lättnad för både rockstjärnor och fans i musikvideon.

Kanske var det små detaljer som det här som gjorde att de inte brejkade stort?

- Dagens ungdomar gör inte den där resan för de vet att det är omöjligt. Vi visste inte att det är omöjligt, därför gjorde vi det, säger Christer Rönnholm uppenbart bitter och besviken.

Nå, Wild Force kom längre än de flesta andra finska band på åttiotalet.

De nådde inte lika långt som Hanoi Rocks men de fick uppleva en del av rock-karusellen i händelsernas centrum. Dessutom med en lyxlångtradare och videor på MTV. Vem skulle inte ha velat vara med på ett hörn där?

Dokumentären I can't let go hittar du på Yle Arenan. Den sänds i Yle Fem måndag 30.9 kl.19.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje