Hoppa till huvudinnehåll

I brödkön är flygskammen avlägsen:

"Jag har aldrig suttit i ett flygplan och jag tycker att folk borde flyga mindre"


Medan många skäms över att de flyger för mycket har andra aldrig ens haft den möjligheten. Inkomstklyftorna i samhället syns tydligt också i klimatfrågan. Vi besökte en matutdelning i Korsholm där flygskam är väldigt långt från vardagen.

Varje torsdag strax före klockan nio dyker en anonym skara människor upp utanför Smedsby församlingsgård i Korsholm. De köar för att få mathjälp.

Föreningen Mathjälp Vasa delar ut mat på fem platser i Vasa med omnejd varje vecka och behovet är stort.

Den här dagen står 74 personer i kö för att få hämta överbliven mat som en rad livsmedelsaffärer donerat. Vissa dagar köar upp till 100 personer här.

Tarja Ruhonen från Vasa har tre barn att försörja och uppskattar mathjälpen hon får.

Tarja Ruhonen är ensamstående trebarnsmamma. Hon bor i Gamla Vasa men kommer ursprungligen från Sverige.

- I dag är jag ledig eftersom min flicka är sjuk så vi kom hit. Vi kommer hit åtminstone en gång i månaden.

Mathjälpen är viktig för Ruhonen eftersom hon studerar och har tre barn att försörja.

- Det är ganska svårt med pengar så det är bra att det finns sådana här ställen dit man kan komma och få lite mat.

Jag flög senast när jag var tolv år.

Att klimatet är ett stort samtalsämne i världen har inte undgått Ruhonen, men det är inget hon tänker på desto mer.

- Man har ju sett lite grann när man kollat på nyheterna men annars vet jag inte. Jag tänker inte så mycket på det.

När har du senast suttit i ett flygplan?

- Det är många år sedan. Jag var tolv, tror jag. Då var vi på klassresa till Gotland och vi for dit med flygplan. Jag är 38 nu så det var ett tag sedan sist.

När Ruhonen ska ta sig någonstans längre bort åker hon oftast med kompisar som har bil, eller tar tåget eller bussen.

- Jag har ingen bil, jag har inget körkort heller. Men bussen går ofta.

Ruhonen tycker att en satsning på kollektivtrafik skulle vara bra både för henne och för klimatet.

- När man har barn är det svårt att ta sig någonstans när man inte har körkort och bil. Så ibland kunde man till exempel ordna så att man kunde ta sig gratis med buss vart som helst, så att man inte behövde betala hela tiden. Det skulle vara kul.

Tio frivilliga delar ut mat i Smedsby den här torsdagen. Matutdelningen börjar klockan nio på morgonen.

Tarja Ruhonen har nummer 45 i kön och när hennes nummer ropas upp får hon gå in och ta för sig av den mat som finns uppradad på borden.

I dag finns det bland annat leverlåda, chorizokorv och kycklingbullar men också vegetariska livsmedel och vegetarisk färdigmat. Det finns batatlåda, vegetariska piroger, ägg och närodlad broccoli från Kvevlax.

Matvanor diskuteras ofta i samband med klimatet. Det är klimatsmart att minska sitt köttätande, till exempel. Men också matvanorna påverkas förstås av den inkomstnivå man har.

Hur mycket kan man som kund hos mathjälpen påverka den mat man äter?

- Där finns flera bord och först får man ta en produkt från varje bord. Sedan får man gå nästa rond och ta mera. Jag äter allt, säger Tarja Ruhonen.

Äter kött ett par gånger om året

Sami Lehtinen från Roparnäs i Vasa har också kommit för att hämta en kasse gratis mat.

- Mathjälpen betyder ganska mycket. Jag är pensionär och har så små inkomster.

Sami Lehtinen äter kött bara ett par gånger om året. Det beror inte på klimatet utan på hans hälsa.

Sami Lehtinen äter nästan inget kött alls. Inte på grund av klimatdiskussionen utan på grund av sina mediciner. Han äter många mediciner, bland annat kolesterolmedicin, så han måste vara noga med vad han äter.

När Lehtinen får mat av mathjälpen tar han mycket grönsaker.

- Jag kan nog ta någon köttprodukt också men jag kan ge den till någon som äter kött.

Den här gången finns allt från alkoholfri cider till laxkebab att hämta. En del av produkternas bäst före-datum har gått ut men allt som delas ut är ätbart.

Sami Lehtinen har ingen bil utan rör sig med buss eller tåg när han ska någonstans.

- Jag har aldrig suttit i ett flygplan heller. Och jag tycker inte att flygande är bra alls. Jag tycker att folk borde resa mindre med flyg.

Vad skulle du önska för klimatåtgärder av våra politiker?

- Jag vet inte riktigt. De borde sköta det bättre men så här är det nu.

Lehtinen säger att det går dåligt för klimatet om utvecklingen i världen fortsätter på samma sätt.

- Havsytan stiger som det har talats om. Man borde skära ner på utsläppen.

"Visst är klimatfrågan en klassfråga"

John Åsvik är ordförande för föreningen Mathjälp Vasa. Han konstaterar att klimatfrågan är en klassfråga eftersom våra konsumtionsvanor påverkar klimatet och den som har råd konsumerar mer.

- De som är här i kö konsumerar allt vad de har råd till. Det ger varken till eller från i det fallet. De som har råd konsumerar - en del mer och en del mindre.

John Åsvik, ordförande för föreningen Mathjälp Vasa, säger att mathjälpen betyder mycket. Jalle Lindholm till höger hjälper till med matutdelningen i Smedsby.

De som är här i kön och väntar på att få mat har tillräckligt med ångest över att inte ha mat på bordet varje dag. De ska verkligen inte behöva ha klimatångest.

John Åsvik har själv inte flugit på länge.

- Tidigare i arbetslivet flög jag en del men nu har jag inte suttit i ett flygplan på fem år. Men om man måste förflytta sig från ett ställe till ett annat, och då menar jag måste - är det en klar sak. Då tycker jag det är helt naturligt att man tar den möjlighet som man har.

John Åsvik ogillar begreppet klimatångest, framförallt i den kontext där han tillbringar mycket tid, med att dela ut mat till behövande.

- Det är inte bra att öka ångesten. De som är här i kön och väntar på att få mat har tillräckligt med ångest över att inte ha mat på bordet varje dag. De ska verkligen inte behöva ha klimatångest.

En del uppsöker mathjälpen flera gånger i veckan.

Professor i socialpolitik: De som ska ha klimatångest är de som konsumerar i överflöd

Mikael Nygård, professor i socialpolitik vid Åbo Akademi i Vasa, svarar både ja och nej på frågan om klimatfrågan är en klassfråga.

- Vi vet ju att det är den livsstil och konsumtionsstil som medelklassen och de rika, speciellt de extremt rika, har som belastar klimatet mest. På det sättet är det ju en klassfråga. Det har kanske också ökat i betydelse de senaste decennierna i och med att vi fått allt fler superrika människor i världen. Också i Finland har vi fler miljonärer i dag än vi någonsin haft.

Å andra sidan kan man argumentera för att klimatfrågan inte är en klassfråga, säger Nygård.

- Vi vet alla att vi har ett ansvar att bära för att tillsammans försöka belasta jorden och klimatet mindre.

Vi har en ojämlikhet i hur resurserna i samhället är fördelade, konstaterar Mikael Nygård, professor i socialpolitik.

Vissa har knappt mat för dagen medan andra kan gräma sig över flygskam eller att man inte har tillräckligt stor plattskärms-tv.

Vilka samhällsgrupper är det då som ska ha någon form av klimatångest?

- Den självklara gruppen är ju människor som använder helt onödiga lyxprodukter eller konsumerar utan större reflektion över vad det kostar eller vad det belastar. De som oftast gör det är ju de som har pengar i överflöd.

Vad säger det om vårt samhälle att vissa går omkring och har flygskam för att de flyger så mycket medan andra har svårt att få mat på bordet?

- Helt klart är det problematiskt. Det finns en orättvisa i världen som vi under historiens gång inte har lyckats göra så mycket åt. Vi har en ojämlikhet i hur resurserna i samhället är fördelade. Det innebär att vissa knappt har mat för dagen medan andra kan gräma sig över flygskam eller att man inte har tillräckligt stor plattskärms-tv.

Den som konsumerar utan större reflektion över konsekvenserna borde ha klimatångest, anser Mikael Nygård.

Mikael Nygård säger att den viktigaste frågan med tanke på klimatet är hur vi anpassar ekonomin och det kapitalistiska systemet till någon form av grön modell där man försöker skapa grön tillväxt - eller att man får oss människor att konsumera mindre.

- Vem har sagt att det är normalt att vi lever i det överflödssamhälle vi lever i, där vi tänker att till exempel ett nytt hus som vi bygger ska vara mer eller mindre en herrgård? Eller att vi flyger en gång om året till en semesterort på varmare håll? Vi måste försöka hitta nya och mer hållbara livsstilar.