Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Det är omöjligt att förneka längre – friidrotts-VM i Qatar är ett fiasko

Christian Coleman firar efter VM-guldet. Med Janne Isakssons kolumnvinjett.
Världsmästare utan publik. Christian Coleman firar efter VM-guldet. Med Janne Isakssons kolumnvinjett. Bild: All Over Press / Yle VM i friidrott 2019

Ödsliga läktare, vidriga förhållanden och ett beslut som inte tål dagsljus. Det finns inget tvivel om saken – att ordna friidrotts-VM i Qatar var ett enormt misstag, skriver Yle Sportens Janne Isaksson från Doha.

Jag hade hoppats det inte varit så.

Att det under de första dagarna, efter skepticismen på förhand, hade visat sig att all oro var obefogad och endast berodde på illa underbyggda fördomar.

Men nej, det går inte att blunda mera – friidrotts-VM 2019 borde aldrig ha gått av stapeln i Doha.

Löpare under VM 2019.
Löpare under VM 2019. Bild: AFP / Lehtikuva VM i friidrott 2019

Övertrampen och missförhållandena är så många att man inte ens vet var man borde börja.

Vi inleder med idrottens roll i så kallad ”whitewashing”, där ofta ickedemokratiska länder använder stora sportevenemang i pr-syfte.

Qatar hör till experterna på området. Det stenrika emiratet har före friidrotts-VM bland annat stått värd för herrarnas handbolls-VM och om tre år väntar juvelen i mästerskapssamlingen: herrarnas fotbolls-VM 2022.

Värdskapet för fotbolls-VM har mött massvis kritik. Hundratals gästarbetare har dött i samband med bygget av matcharenorna och människorättsläget i sig skulle vara motivering nog för att neka Qatar internationella idrottsmästerskap.

Men ponera att vi lägger teman som förtryckta kvinnor, förbjuden homosexualitet och förfärlig behandling av utländska gästarbetare åt sidan. Att vi väljer att tro den väldigt svajiga förklaringen att idrottsevenemang lägger förtryckarregimer under press och i längden förbättrar människorättssituationen.

Inte heller då finns det något som helst förnuft i att Qatar arrangerar friidrotts-VM.

Orättvist för idrottarna

Ganska omänskligt, beskrev Anne-Mari Hyryläinen damernas maraton där nästan hälften av löparna avbröt. Vi behandlas som idioter och försökskaniner, sade världsmästaren Yohann Diniz om gångtävlingen över 50 kilometer.

De brutala väderförhållandena i Qatar ruckade på hela friidrottskalendern så säsongens höjdpunkt flyttades till hösten. Trots det – och trots att maraton- och gångtävlingarna avgörs på natten – är omständigheterna inte värdiga ett VM.

I en temperatur på över 30 grader också nattetid och framför allt en luftfuktighet på omkring 70 procent blir extrema uthållighetsprestationer direkt hälsofarliga. Det har varit bisarrt att följa med hur idrottare tuppar av till höger och vänster under framför allt maratonloppet.

Gångare har kollapsat, VM 2019.
Gångare har kollapsat, VM 2019. Bild: EPA-EFE/All Over Press VM i friidrott 2019

Resultatnivån har kraschat och i damernas maraton blev till och med vinnaren tre minuter från nästa års OS-gräns. Och det är inte bara sommarskygga finländare som lider – i maratonloppet avbröt till exempel samtliga etiopier.

Det är fruktansvärt orättvist för idrottarna att VM-medaljer delas ut i såna här förhållanden.

Inne på stadion håller ett påkostat luftkonditioneringssystem temperaturen på behagliga grader. Verkligen imponerande ingenjörsbedrift, det ska medges.

Med tanke på all energi systemet drar går VM knappast till historien som tidernas mest miljövänliga. Å andra sidan – det man förlorar i stadions energiförbrukning, vinner man i turisternas flygutsläpp. De är nämligen minimala.

Publikhaveri

Några dagar före VM hade 50 000 biljetter sålts till VM. Inte per dag alltså, utan hela mästerskapet. Siffran har säkert stigit vartefter, men en överväldigande majoritet av de 48 000 stolarna på Khalifastadion har gapat tomma under de första tävlingsdagarna.

Det saknas en (fri)idrottskultur i Qatar och lokalinvånarna har inte direkt strömmat till arenan. Afrikanska åskådarklickar – enligt uppgifter främst gästarbetare som bjudits in – har hållit låda och stött sina idrottare, men ljudnivån överlag har långa stunder varit sorgligt låg.

Vi är en evighet från den fantastiska stämningen i till exempel London-VM 2017 och Berlin-EM 2018. Det internationella friidrottsförbundet IAAF har skjutit sig själv i foten – det här lockar inga nya fans till grenen.

Mest synd är det om förstås idrottarna. Att se Christian Coleman springa ärevarv inför i praktiken tomma läktare efter guldet på 100 meter var närmast tragikomiskt.

Tre personer sitter på en annars tom läktare under VM tävlingarna i Doha 2019.
Tre personer sitter på en annars tom läktare under VM tävlingarna i Doha 2019. Bild: AFP / Lehtikuva VM i friidrott 2019

Friidrotten saknar en egen Riku Riski, som tackade nej till fotbollslandslagets träningsläger i Qatar av etiska skäl. Att kräva att friidrottarna själva genom en bojkott skulle försökt stoppa VM-tävlingarna är ändå orimligt.

En del står inför karriärens viktigaste tävlingar. Att i det läget avböja för att värdlandet inte följer dina värderingar tarvar en stark övertygelse.

Skuggan faller inte över idrottarna – utan IAAF.

Skulle inte ske i dag

Vi ska ändå tro att dagens IAAF inte är samma förbund som under ledning av genomkorrupta Lamine Diack beviljade Qatar värdskapet 2014.

Sebastian Coe har haft några blåsiga år som IAAF-boss med ryska dopningsskandaler och andra mörka rubriker, men har i det stora hela städat upp i knutarna. IAAF:s finländska ledamot Antti Pihlakoski konstaterade före tävlingarna att det är väldigt osäkert om Doha med dagens kriterier fått VM.

Gott så.

Vi avslutar med det positiva.

Resultatnivån i stadiongrenarna har – tack vare nedkylningssystemet – varit glädjande. Karsten Warholm, Daniel Ståhl, Yulimar Rojas och de andra stjärnorna kan fortfarande se till att vi inte bara kommer ihåg friidrotts-VM 2019 som en total katastrof.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport