Hoppa till huvudinnehåll

Hemma i Rumänien är pengarna välkomna - Gina Turcin skapade ett bättre liv för sin familj

Gina Turcin på sitt årliga besök i hemlandet.
Gina Turcin på sitt årliga besök i hemlandet. Gina Turcin på sitt årliga besök i hemlandet. Bild: Christin Sandberg / Yle Rumänien,Rumäner,Gina Turcin

Gina Turcin har under tolv år arbetat som badante, det vill säga hemvårdare hos en äldre person i Italien. Nu är hon hemma i Rumänien på semester hos sin familj som hon lämnade för att kunna skapa ett bättre liv för dem.

Turcin målar och städar efter installationen av en ny ugn som används för att värma upp huset i utkanten av den lilla staden Piatra-Olt i sydväst.

Detta har varit möjligt tack vare de pengar Gina tjänar i Italien.

Till vardags är det Turcins mamma Maria Turcin som numera bor ensam i huset.

Gina Turcin berättar att sedan hon reste till Italien har de lagt om taket och byggt ut huset, som numera har både kök och toalett, rinnande vatten och uppvärmning. Allt på avbetalning.

På samma gata har även Turcins bror och syster var sitt hus. Men de står mestadels tomma för också de arbetar utomlands, liksom sonen som arbetar på en fabrik i England.

- Han började på universitetet i Bukarest, men jag hade inte råd att hjälpa honom att fullfölja studierna, säger Turcin.

Ginas familj återförenas för att vinka av brodern som ska tillbaka till arbetet i England efter semester.
Gina Turcins familj återförenas för att vinka av brodern som ska tillbaka till arbetet i England efter semester. Ginas familj återförenas för att vinka av brodern som ska tillbaka till arbetet i England efter semester. Bild: Christin Sandberg / Yle Rumänien,Gina Turcin

- Nu bor han i England och säger att livet bara är arbete. Han och flickvännen arbetar tolv timmar per dag och hinner bara äta och sova på sin lediga tid, fortsätter hon.

Stora förändringar med regimskiftet

Sonen föddes 1989, samma år som kommunistregimen under presidenten Nicolae Ceausescu föll.

- Pappa arbetade i det statliga jordbruket under regimen och jag kommer ihåg att vi alltid hade fullt med majsmjölsäckar hemma. De försvann med arbetet, säger Turcin när jag frågar hur hon upplevde förändringen i sin vardag.

Dottern Madalina Velcovici bor kvar i den större staden Slatina tio minuter bort. Hon var femton år när mamma Gina lämnade hemmet för att resa till Italien.

Madalina Velcovici arbetar som affärsbiträdet och vill inte lämna sitt land.
Madalina Velcovici arbetar som affärsbiträde och vill inte lämna sitt land. Madalina Velcovici arbetar som affärsbiträdet och vill inte lämna sitt land. Bild: Christin Sandberg / Yle Rumänien,Madalina Velcovici

Året var 2007, Rumänien hade gått med i EU och snart skulle landet drabbas värre än något annat land i världen av finanskrisen.

- Minns du hur det kändes då när din mamma åkte iväg?

- Ja, åk bara! Jag var femton och hade nog med mitt eget liv just då. Det var först efter något år när mamma kom hem och hälsade på som det började kännas jobbigt, säger Madalina Velcovici.

Numera pratar de på telefon via internet varje dag, ibland till och med flera gånger per dag. Och det märks att de har en nära relation, trots åren isär.

- Men du kan ju försöka prata rumänska och inte blanda in så mycket italienska, anmärker Velcovici halvt på skämt, halvt på allvar när Turcin av bara farten råkar säga några italienska ord.

Dottern har inte samma planer trots penningbrist

Madalina Velcovici är gift och har ett barn, Alberto fyra år gammal. Både hon och maken har arbete och vill bo i Rumänien. Hon skakar på huvudet när jag frågar om hon har tänkt på att resa utomlands för att arbeta.

- Jag tycker om att arbeta och har alltid haft jobb här, och trivs med det, säger hon.

Men trots att både hon och maken arbetar är det svårt för familjen att få pengarna att räcka till slutet av månaden. Mamma Gina Turcin bidrar regelbundet.

Lönerna har visserligen stigit i landet under de senaste åren, men det är från extremt låga nivåer samtidigt som priserna på varor gått uppåt. En lön på trehundra euro räcker knappt till en lägenhetshyra i stan.

Maria Turcin har tagit hand om barnbarnsbarnet Alberto sedan han var bebis när föräldrarna arbetar.
Maria Turcin har tagit hand om barnbarnsbarnet Alberto sedan han var bebis när föräldrarna arbetar. Maria Turcin har tagit hand om barnbarnsbarnet Alberto sedan han var bebis när föräldrarna arbetar. Bild: Christin Sandberg / Yle Rumänien

Både Madalina Velcovicis och Gina Turcins livsval har möjliggjorts tack vare Maria - mor, mormor och gammelmormor. Hon är den som vid 71 års ålder tar hand om Alberto.

- Det håller mig sysselsatt och gör att jag inte känner mig så ensam, säger hon.

Gina Turcin beskriver det som ett gemensamt beslut, att hon skulle arbeta utomlands.

- Det var inget lätt beslut att fatta, säger hon, men vi såg ingen annan utväg.

Utan språkkunskaper eller pengar i ett främmande land

Efter ett havererat äktenskap och utan stöd från barnens pappa hade skulderna hopat sig. Obetalda räkningar låg på hög och hon kunde inte betala samtidigt som hon hade ensamt ansvar för två tonårsbarn och sin mamma.

- Men oj, vad nervös jag hann bli innan avresan, berättar hon och fortsätter:

- Tänk dig själv, jag var helt beroende av att lita på mina grannar som hade ordnat platsen och avtalat med familjen i Italien om att hämta upp mig när jag ankom med bussen. Jag kunde inte språket, kände ingen och hade inte tillräckligt med fickpengar ens för att köpa varm mat eller ta in på ett hotell en natt.

Men Turcin hade tur. Hon blev varmt emottagen.

- Den gamla damen som jag tog hand om behandlade mig som en dotter, och hon lärde mig italienska, säger hon.

Arbetet varade i sex år, tills kvinnan avled.

Vid den tidpunkten hade Gina Turcin hunnit få egna kontakter, och både hennes syster och moster hade följt efter henne till Italien för att arbeta som en så kallad badante även de. Så ett nytt arbete var lätt att hitta.

Äldre kvinnor söker sig utomlands

Men det är inte alla som har samma tur. Och det finns de som inte klarar av att vara borta hemifrån en längre period.

- Jag åkte till Italien en gång för att ersätta en annan badante från Rumänien som skulle resa hem på semester, men det blev inte mer än den månaden, berättar Silvia Mitran. Hon var då 60 år.

- Det var bråk om något arv i familjen jag kom till, och då kände jag att det här orkar jag inte med, utan åker hellre hem. Sedan kunde jag inte språket heller, fortsätter hon.

Högst migration i världen efter Syrien

Enligt FN lämnade 3,4 miljoner rumäner – närmare tjugo procent av befolkningen – landet under en perioden 2007 - 2017. Det var den nästa högsta migrationen i världen efter det krigshärjade Syrien.

Att en eller flera familjemedlemmar rest utomlands för att arbeta och skicka hem pengar, tycks vara den vanligaste situationen även i bostadskvarteret som Gina Turcin växte upp i.

Många av barnen som leker på gatan tas omhand av mor- och farföräldrar. Det renoveras och byggs på vart och vartannat hus. Aspirationerna att få ett bättre liv och framtid är höga.

Turcin hälsar på alla. Det är många kramar och kära återseenden.

- Jag uppskattar mer och mer att komma hem och träffa alla. Inte bara familjen, utan även grannar och släktingar. Jag har det bra här, säger hon.

- Men det är inte ekonomiskt hållbart att stanna här. På grund av alla lån på huset som måste betalas kan jag inte tänka på att återvända just nu, fortsätter hon.

Unga drömmer om att komma bort från ett enformigt liv

Även många unga drömmer om en framtid långt hemifrån. En av dem är 18-åriga Beatrice Ivàncescus.

Beatrice Ivàncescu och Benito Cojocaru hoppas på universitetsstudier i hemlandet och arbete utomlands. De vill bort från det enkla livet.
Beatrice Ivàncescu och Benito Cojocaru hoppas på universitetsstudier i hemlandet och arbete utomlands. De vill bort från det enkla livet. Beatrice Ivàncescu och Benito Cojocaru hoppas på universitetsstudier i hemlandet och arbete utomlands. De vill bort från det enkla livet. Bild: Christin Sandberg / Yle Rumänien,Benito Cojocaru

Hon går sista året på gymnasiet och vill studera datavetenskap på universitetet.

- Jag vill studera här och sedan gärna åka utomlands efter det, kanske till Tyskland, där mamma bor, säger hon.

Beatrice Ivàncescus mamma flyttade till Tyskland för två år sedan och arbetar på en bilfabrik.

- Här finns ingen framtid, det är så instängt tankemässigt och livet är enformigt, säger hon och den jämnåriga kompisen Benito Cojocaru instämmer. Även han vill gärna studera och flytta utomlands för att arbeta i framtiden.

Inkomster på gott och ont

Det är dock inte alla som får en positiv upplevelse av tiden utomlands.

Pressen att regelbundet skicka hem pengar skapar stress. Många som arbetar som badante lider av att relationen till familjen handlar mer om penningtransaktioner än känslor.

För andra handlar det om oberoende.

När vi går förbi tågstationen i Slatina berättar Gina att hon under flera år arbetade där med att städa på stationen och tågen.

- Men jag känner mig friare nu med arbetet som badante, trots att jag bor och arbetar hemma hos en familj, säger hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes