Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Sotjis bergsanläggningar lockar allt flera turister som bara har ett mål i sikte – att ta en selfie på hög höjd

Bildens bakgrund är bergen i Sotjiområdet och ovanpå det en infogad bild av Yles medarbetare Kerstin Kronvall.
Bildens bakgrund är bergen i Sotjiområdet och ovanpå det en infogad bild av Yles medarbetare Kerstin Kronvall. Sotji

I Sotjitrakten och på andra populära semesterorter i södra Ryssland använder man ett särskilt ord för turister, de kallas bzdych eller bzdysjka.

Ordet är inte direkt nedlåtande men inte heller berömmande. Det används för att skilja de fast bosatta från dem som kommer hit för att bara göra ingenting eller roa sig.

I stort sett alla lever av turism

Omkring 80 procent av Sotjis ekonomi är kopplad till turismen och det sägs att lokalbefolkningen i hög grad lever av att hyra ut rum.

Servicen och grovarbetet inom turistnäringen sköts till stor del av inflyttade gästarbetare, bland annat från grannlandet Georgien.

När ryssarna talar om Sotji får man intrycket av att det handlar om en bestämd ort. På sätt och vis är det så, men samtidigt består staden av många olika byar och småstäder.

Den största orten är den gamla staden Sotji med långa anor som semesterort. Längs kusten ligger sedan en massa mindre badorter och små samhällen. Den största av dem är Adler, den stad som var huvudort för OS 2014.

Bergsmassiv i sydvästra Ryssland. I horisonten skymtar en snöbeklädd bergstopp.
De högsta topparna har snö året runt. Bergsmassiv i sydvästra Ryssland. I horisonten skymtar en snöbeklädd bergstopp. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Och sedan finns Sotjis bergskomplex, Krasnaja poljana och Roza chutor.

De byggdes upp till OS och ingen verkar veta hur många miljoner som gick åt till att bygga järnväg, vägar, skidhissar, pister för utförsåkning, hotell och restauranger.

Ingen berättar heller en hur stor del av de budgeterade medlen som försvann i korrumperade fickor.

Allvarliga miljöproblem i bergen

Att bygga ut det orörda bergsområdet på det här sättet var en miljökatastrof som bland annat har lett till att risken för ras har ökat och vattendrag har förorenats.

För att förhindra att åarna ska dra med sig bottenslam och grus har man lagt ut galler på bottnen. Det hjälper bara delvis.

Grovt hönsnät på botten av ett vattendrag nära Sotji.
Ett galler på åns botten ska förhindra erosion. Grovt hönsnät på botten av ett vattendrag nära Sotji. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Det finns olagliga soptippar med byggbråte på undangömda platser och djurlivet har tagit skada, uppger miljöorganisationerna i trakten.

Landets populäraste semesterort

Sotji är Ryssland populäraste semesterort som i fjol besöktes av ungefär sex miljoner turister. I år väntas ännu flera.

Lite mera än hälften kommer hit under sommarsäsongen. Sotji ligger ju vid Svarta havet och har kilometer efter kilometer av strand. Turistsäsongen vid havet är cirka fem månader lång.

Turister i bergen nära Sotji står vid en utkiksplats. Vissa tar bilder och andra går omkring.
Också en höstvardag är det många besökare på bergstopparna Turister i bergen nära Sotji står vid en utkiksplats. Vissa tar bilder och andra går omkring. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Våren och hösten kallas mellansäsonger, och de har blivit allt mera populära. Från 2015 till 2018 ökade antalet resenärer under mellansäsongerna med hälften.

Vintersäsongen är bergens tid och då fylls skidhissarna till sista plats.

Gondoler i bergsmiljö med höstfärger i bakgrunden.
Höstglöden ger bergen färg. Gondoler i bergsmiljö med höstfärger i bakgrunden. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Då jag besöker Sotsjis berg i månadsskiftet september- oktober i samband med det årliga Valdaj-klubbmötet är det fortfarande sommarvärme.

I dalen blir det dagtid 25 grader varmt och också uppe i bergen värmer solen gott.

Något kunde bli bättre

Personligen har jag två önskemål till turistbranschen i Sotji. Gör skidorternas framtoning mera rysk och lägg upp natursköna och lättillgängliga promenadrutter i bergen.

Jag antar att det första önskemålet är lättare att uppfylla än det andra.

Sotji är ju en rysk stad, även om arkitekturen i byarna på skidorterna försöker ge sken av att vi befinner oss i Alperna. Det var vad makthavarna ville ha då anläggningarna planerades inför OS 2014.

Men det är synd, tycker jag. Det är ett av de lite märkliga dragen i det ryska sättet att tänka.

En bergsby i närheten av Sotji. Arkitekturen påminner om Centraleuropa.
Arkitekturen i bergsbyarna är i centraleuropeisk stil. En bergsby i närheten av Sotji. Arkitekturen påminner om Centraleuropa. Bild: Kerstin Kronvall Sotji
Närbild av blinier, i bakgrunden utanför fokus skymtar berg.
Äppelfyllda blinier. Närbild av blinier, i bakgrunden utanför fokus skymtar berg. Bild: Kerstin Kronvall Blinier

Man är i grunden visserligen stolt över sitt eget land och sin egen kultur, men samtidigt vill man vara som utlandet och börjar efterapa andra.

På Roza chutors topp finner jag emellertid något riktigt ryskt och det gläder mig.

Där kan man köpa snabbmat i en kiosk och utbudet av blinier är gott. Jag köper en portion med äppelfyllda blinier och äter dem i solskenet.

Mera stillhet till folket

Mitt andra önskemål är kanske för mycket begärt. Bergen är nämligen inte lättillgängliga. Visserligen kan man göra bergsvandringar redan nu, men då ska man vara van och välutrustad.

Eftersom det finns ett rikt nät av skidhissar som tar besökarna upp till olika höjder, vore det kanske ändå möjligt att åstadkomma det jag hoppas på.

Två vandrare med ryggarna mot kameran. Bägge har ryggsäckar och personen till vänster har även vandringsstavar.
Vandrare i bergen måste vara väl utrustade Två vandrare med ryggarna mot kameran. Bägge har ryggsäckar och personen till vänster har även vandringsstavar. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Och det skulle passa så bra just för de tystare mellansäsongerna.

Tänk att få ta sig en promenad längs en stig på två, fem eller sju kilometer bland bergsbäckar, träd, blommor, fåglar, fjärilar, ödlor och andra djur!

Längs stigarna skulle det finnas några platser där man kan sitta och blicka ut över landskapet. Toaletter och diskreta soptunnor vore också bra.

Där skulle däremot inte på några som helst villkor finnas plastbeläten, vimplar, skrällande musik eller folk som ropar ut möjligheter att få sitt foto taget med bergen i bakgrunden.

Ett stort utbud av begivenheter

Och nu vill jag inte alls klaga. Sotjis bergskomplex med sina turistanläggningar har många goda sidor. Riktigt många.

En person går på en hängbro med ett stup under sig.
De modiga kan gå längs en hängbro över ett stup. En person går på en hängbro med ett stup under sig. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Till exempel kan den äventyrlige pröva på olika adrenalinkickar. Vad sägs till exempel om en promenad längs en gles och gungande hängbro högt över en bergssänka? Eller en ledd övning i bergsklättring?

En selfie tagen av Kerstin Kronvall.
Alla turister tar en selfie. En selfie tagen av Kerstin Kronvall. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Och så det viktigaste för turisten av i dag: att ta en selfie på någon särskilt exotisk eller bildskön plats. För det har man byggt särskilda avsatser och de fylls snabbt av folk som visar upp sina bästa ansikten.

Det mesta fungerar ändå bra

Omgivningen är mestadels ren och snygg och det finns till och med en viss grad av sopsortering.

Skidhissarna fungerar bra och då man köper biljett får man samtidigt information om vilka olika rutter det finns att välja på.

Det finns gratisbussar som trafikerar mellan vissa av skidorterna, och mat och dryck i bergen är inte farligt dyr. Inte billig heller förstås, men inte alls lika dyr som i byarna kring hotellkomplexen.

OS-maskotarna från spelen i Sotji står uppställda med ett vattendrag i bakgrunden.
OS-maskotarna hälsar fortfarande gästerna välkomna. OS-maskotarna från spelen i Sotji står uppställda med ett vattendrag i bakgrunden. Bild: Kerstin Kronvall Sotji

Sedan finns det sådant som förvånar.

Som att asfalt, betongplattor och annan beläggning på gator och promenadstråk är i väldigt dåligt skick bara knappt sex år efter att de lades. Man undrar om det blev bråttom att få allt klart och att jobbet gjordes lite hipp som happ.

En intim och mycket vardaglig sak som förvånar är förbudet att slänga toalettpapper i toaletterna. Pappret ska läggas i en soptunna intill. Och det är märkvärdigt svårt att komma ihåg. Vardagsvanor sitter djupt.

Var det verkligen omöjligt att bygga tillräckligt vida avloppsrör? Eller gick det som i en dålig film där man sparade genom att köpa alltför klena rör?