Hoppa till huvudinnehåll

Heléne Nyberg och Thomas Enroth hjälper varann genom svackorna – "Fast när jag mår som sämst så gör jag också den bästa musiken", säger Thomas

Helene Nyberg Och Thomas Enroth skrattar
Om jag inte fick hålla på med musik hela tiden, så skulle jag bli deprimerad, säger Thomas Enroth, här med sin fru Heléne Nyberg. Jag skulle söka en syndabock att skylla på för att livet är så tråkigt. Helene Nyberg Och Thomas Enroth skrattar Bild: Yle/Roy Fogde Thomas Enroth,parförhållande

Musikerna Thomas Enroth och Heléne Nyberg var nyförälskade. De bodde ihop, jobbade ihop, höll konserter tillsammans, och hade pratat om allt – hundra gånger.

Och så sa Heléne en dag helt plötsligt att hon trodde hon behövde få lite egen tid också, för sig själv, ibland.

Först förstod Thomas inte alls vad hon menade. Men idag, då de skaffat varsitt arbetsrum uppe på vinden i egnahemshuset i Jakobstad, så har han insett fördelarna.

– Vi håller ju fortfarande ungefär 70 % av alla konserter tillsammans, säger Thomas. Men utöver det kan vi syssla med eget numera, och jag märker att jag mår bra av det, och att vårt förhållande mår bra av det också.

Helene Nyberg Och Thomas Enroths sitter vid villan
Om man umgås konstant så nöter man ju sönder varandra till sist, menar Heléne Nyberg och Thomas Enroth. Man blir blind för varandra, säger de. Insnöad. Helene Nyberg Och Thomas Enroths sitter vid villan Bild: Yle/Roy Fogde Thomas Enroth

– Om man tror att man kan äga varann är det farligt, säger Thomas. För det är då som lögnen smyger sig in. Man är varken ärlig mot sig själv eller den andra personen om man hela tiden går där och vaktar. Och sånt får konsekvenser med tiden också.

– Tilliten förstörs och man har förlorat hela orsaken till att man ens blev ihop från första början, fortsätter Thomas som menar att en bra relation är en mix mellan tillit och frihet.

Helene Nyberg syr
Heléne tycker att ett liv är för kort för att hon ska hinna med allt som hon vill göra på sidan om musiken och familjen. Helene Nyberg syr Bild: Yle/Roy Fogde sömnad,symaskiner,pyssel

När Heléne har sin egna tid i arbetsrummet trycker hon tyger, pysslar, gör kort, stickar, virkar och syr. Hon håller också på att lära sig knyppling, och så går hon en vävkurs.

För några år sen växte hennes intresse för pyssel så pass att hon öppnade en egen handarbetsaffär i Jakobstad. Det var svårt att få tag i material och hon ville fixa till situationen för sig själv och andra intresserade i nejden.

Även om affären inte lyckades och hon så småningom fick lägga ner den, så minns hon hela verksamheten som en fin tid. Hon fick en god vän i kollegan som hade sin garnaffär i samma utrymmen, och hon tyckte om kunderna.

Gav bort sina varor helt gratis

På ett sätt var det också de fina kundrelationerna som ledde till att hon slutade med hela butiken till sist, eftersom Heléne ibland kunde ge bort sina varor, helt gratis.

– Saker är ju så billiga i en pysselaffär, förklarar hon. Ett lås till ett halsband, till exempel, det kostar bara en och femtio. Så att öppna hela kassan för en sådan summa kändes onödigt ibland, och då sa jag äh istället, ta det bara.

Helene Nyberg solar sig
Kanske affärer inte är något just jag ska hålla på med, säger sångerskan Heléne Nyberg. Men att ha pysselbutiken var ändå jätteroligt och jag och min kollega åker fortfarande på resor för att handla material ihop. Helene Nyberg solar sig Bild: Yle/Roy Fogde musik,utbrändhet,panikångest,heléne nyberg

Medan Heléne sysslar med handarbetet i sitt arbetsrum, ibland i flera timmar i sträck, så sitter Thomas i rummet bredvid och gör musik i sin hemmastudio. Och på golvet ligger hunden Elsa och vilar.

– Hon är som barometer, säger Heléne. Hon blir alltid så rofylld och lugn då vi är kreativa.

Thomas sysslar med musiken både som jobb och på fritiden, och enligt honom själv beror det på att han varken kan eller ens vill göra något annat. Musiken upptar hela Thomas liv och det finns ingen plan b.

Han säger att han skulle dö inombords om han inte fick hålla på med musik jämt. Att han skulle bli deprimerad och söka sig en syndabock att skylla på då livet är så tråkigt.

Den kreativa kurvan dyker ibland

För att ha något att ge, måste han känna ett visst flöde inuti, och hur hans kreativa kurva ser ut har han också klart för sig.

– När jag skapar ett musikprojekt, så börjar det alltid med att jag kommer in i en viss sinnesstämning, säger han.

– Jag stänger av hela världen utanför och går in i mig själv och blir nästan asocial, vill inte ha kontakt med folk. Samtidigt börjar jag höra melodier i tanken, och det här tillståndet kan hålla i sig flera veckor.

Det är ett behagligt tillstånd, men i något skede sjunker Thomas alltid ner i en svacka, och det är då som viljan kommer in i bilden, menar han.

THOMAS ENROTH
I något skede av varje musikprojekt så hamnar jag att ställa mig en massa frågor, säger Thomas. Vill jag det här? Vad krävs? Och hur ska jag få pengar? Och publik? Och så vidare. THOMAS ENROTH Bild: Yle/Roy Fogde Thomas Enroth,vänskap,tröst

När Thomas väl har bestämt sig för att satsa på projektet, så kommer fasen då han ska arrangerar alla låtar, involvera folk och förbereda uppträdanden.

– Då känns det som att jag guppar omkring. Och att jag måste fokusera på att hålla mig flytande och tänka positivt - att det här ska gå. Men samtidigt måste jag tillåta mig själv att sjunka, för det är alltid när jag mår som sämst som jag åstadkommer det allra bästa.

Thomas beskriver tillståndet som ett mörker där han inte mår bra, varken psykiskt eller fysiskt. Han blir gnällig och tror att alla vill honom illa.

Man blir inte galen

– De flesta tror att de ska bli galna om de går in i de där mörka vrårna inombords, men jag tror det är tvärtom. Att det är då man lär känna sig själv, och börjar förstå vem man egentligen är. Och så får man chansen att dela med sig av det man hittar också. Det som är skört på riktigt.

Det finns ändå en balansgång, för i början kunde Thomas sjunka så pass djupt i sina svackor att han inte fick något gjort.

– Och sådana gånger är det bra att leva med någon som säger till ifall man börjar slappa för mycket, säger Thomas.

Helene Nyberg Och Thomas Enroths bröllopsfotografi
Heléne var 35 år då de träffades, och Thomas var 21. Helene Nyberg Och Thomas Enroths bröllopsfotografi Bild: Yle/Roy Fogde Himlaliv (Tv),musik,bröllop

Också för Heléne fungerar Thomas som en trygghet i svackorna, och speciellt i början av relationen behövdes han extra mycket, då motgångarna var många och svåra.

Thomas jobbade som kantor då, i en kyrka, och Heléne följde ofta med honom till jobbet för att ligga bakom honom på golvet, under ett fluffigt täcke som hon tagit med sig.

– Jag kände sån panik i livet, förklarar hon. Och då var det en trygghet att ligga där och kunna greppa tag i Thomas fötter ifall mina känslor blev för svåra.

Så numera när Heléne är kreativ och känner det där flödet, så är hon inte intresserad av att sjunka ner i sitt inre mörker, och lära känna det.

– En av de sköna sakerna med att pyssla är ju faktiskt att man glömmer bort sig själv, tycker Heléne.

– Det går inte att känna efter vad som är fel i kroppen, då man samtidigt ska räkna maskor, hålla koll på mönster och visualisera slutresultatet.

Helene vilar på golvet medan Thomas arbetar som kantor
När Thomas Enroth jobbade som kantor i kyrkan låg hans fru på golvet bakom honom, under ett fluffigt täcke. Heléne hade haft en tuff tid bakom sig och behövde få greppa tag i Thomas trygga fötter då hennes känslor blev för svåra. Helene vilar på golvet medan Thomas arbetar som kantor Bild: Yle/Roy Fogde utbrändhet,trygghet

Se mera om Heléne Nyberg och Thomas Enroth, och om den turbulenta tiden i början av deras förhållande, i programmet Himlaliv: "Livet är större". Måndagen den 7 oktober, klockan 18.30 på Yle Teema Fem. Eller på Arenan:

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro