Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Ljudkänsliga grannar ett hot mot en levande innerstad

Kommentar/analys av Anna Lillkung.
Kommentar/analys av Anna Lillkung. Bild: Unsplash Kommentar,anna lillkung

Vad händer i en stad när musikscenerna och de högljudda klubbarna tvingas stänga på grund av klagomål från grannar? Den svenska ”klubbdöden” borde skicka varningssignaler också till musikälskare i den finländska huvudstaden, skriver Anna Lillkung.

I början av september gick svenska artisten Josefine ”Little Jinder” Jinder runt med färggranna lappar som hon klistrade fast på dörrar till diverse bostadshus på Södermalm i centrala Stockholm.

Lapparna var adresserade ”Kära grannar”. På dem vädjade Jinder till de boende på Södermalm om att förlåta hennes inplanerade ”fest” med 1500 inbjudna, nämligen hennes konsert på utomhusscenen Mosebacketerrassen.

Jinders lappar var ett skämt och säkert även PR för den egna konserten.

Samtidigt handlade det om en verklig och tragisk utveckling i Stockholm. Under en kort period har flera medelstora musikscener och nattklubbar fått stänga eller hotas av stängning på grund av bland annat klagomål från grannar om ljudnivåerna.

Little Jinder på "Way out West" i augusti 2018.
Little Jinder hade fest för grannarna Little Jinder på "Way out West" i augusti 2018. Bild: Johan Valkonen/Stella Pictures/All Over Press Little Jinder

Omtalad klubbdöd

Just Mosebacketerrassen är en av de omdebatterade scenerna.

I år fick arrangörerna bara tillstånd att ordna 21 av de 28 önskade konserterna på scenen eftersom Miljöförvaltningen måste ta hänsyn till klagomålen från boende.

Grannarna har nu valt att överklaga detta beslut, med önskan om att ännu färre konserter ska få ordnas nästa sommar.

I Sverige har man börjat prata om ”klubbdöden”. Nattklubbar och musikscener har en efter en meddelat att verksamheten upphör som följd av de orimliga kraven från närmiljön.

Själv stod jag i en av de drabbade lokalerna så sent som i mars.

Ett av mina favoritband från Norge, Highasakite, spelade då i konsertlokalen Kägelbanan.

Det är ett utrymme som inte direkt imponerar med varken sin akustik eller planlösning, men det passade efterfrågan på just den här sortens musik.

Inflyttade grannar utgör problem

Det finns givetvis flera orsaker till att de utsatta klubbarna tvingas stänga.

En av klubbarna stänger eftersom gatan ovanför behöver renoveras. De allt högre hyrorna i innerstan spelar säkert också en roll i beslutsprocessen.

Samtidigt är alla arrangörer tydliga med att de icke-toleranta grannarna utgör en stor anledning.

I länder som Storbritannien och Nederländerna finns lagstiftning som förbjuder nyinflyttade i ett område att klaga på redan etablerad verksamhet i lokalerna.

Någon motsvarighet finns dock inte i Finland eller Sverige, där man har rätt att få en anmälan om bullerstörningar utredd.

Solange Knowles esiintymässä.
Solanges konsert på Flow i Helsingfors avbröts så att den inte skulle störa grannarna på natten Solange Knowles esiintymässä. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Solange Knowles

Detta innebär att de som flyttar in till en stadsdel inte behöver ta eget ansvar för att se till att området faktiskt passar dem.

Som nybliven förälder förstår jag exempelvis att barnfamiljer inte vill ha en massa oljud i sin byggnad klockan tre på natten.

Frågan är varför de prompt ska bo i innerstan om de inte gillar barer och klubbar som för oljud.

Staden är dessutom en delad kulturell mötespunkt där också de som inte bor ska kunna träffas och ha roligt. Men i dagsläget tycks de som har råd att bo i innerstan vilja bortse från det.

Mellanstora scener behövs

För mig som älskar livemusik är problemet med klubbdöden ganska tydligt – jag förlorar ställen att se mina favoritartister på.

Medan stjärnor som Beyoncé och Ed Sheeran kan fylla ut stora arenor behöver de mer okända artisterna mindre scener.

Band som Highasakite kanske inte alls blir bokade i min stad om där inte finns lagom stora konsertlokaler som inte kräver en alltför stor publik för att gå runt.

Plötsligt blir dessa områden de populära, med privilegierade människor som flyttar dit för att de vill vara i ”händelsernas mitt” utan att nödvändigtvis acceptera avigsidorna

Om små musikklubbar stänger ner förlorar jag, och alla andra, också möjligheter att upptäcka nya okända band.

Och även om musikklubbarna flyttas från stadskärnan till förorterna blir tröskeln antagligen högre för många att hitta dit.

Utöver detta innebär klubbdöden att många band missar chanser att bli etablerade och få en publik och därmed också intäkter. Små band behöver öva upp sin scenvana, men utan arrangörer som satsar på dem blir det svårare.

Klubbdöden leder kort sagt till att musik och kultur blir något som är ännu svårare för gemene man att ta del av.

Bättre situation i Helsingfors

Motsvarigheten till den svenska klubbdöden skulle vara att klubbar som Kuudes linja och Tavastia i Helsingfors inom en kort period lades ner.

Som tur är verkar den här utvecklingen inte ha nått vår huvudstad. Helsingfors har i dagsläget ett bra utbud av små och mellanstora musikscener.

Förra sommaren kunde jag nästan sporta med att upptäcka nya band på diverse klubbar.

En vanlig onsdag kunde jag se Chicago-rockaren Ryley Walker på G Livelab, en annan dag någon indieartist på Elmun baari och en torsdag myste jag framför José Gonzalez vid Allas Sea Pool.

Disco Ensemble Tavastia-klubilla 2018.
Grannarna och Tavastia, ett fungerande par? Disco Ensemble Tavastia-klubilla 2018. Bild: Laura Railamaa / Yle Disco Ensemble,Tavastiaklubben

Det här borde vi vara stolta över och värna om, i synnerhet som Helsingfors saknar större musikarenor.

Ändå behöver vi vara vaksamma på utvecklingen också här.

Hänsynen till grannarna är ett faktum även i Helsingfors. Solanges konsert måste till exempel avbrytas på årets Flow Festival när hon höll på längre än festivalen hade tillstånd till.

Och även i Helsingfors lockas allt fler att flytta till hippa kvarter närmare centrum utan att nödvändigtvis acceptera musik- och klubbverksamheten i området.

Död stadskärna

En stadskärna utan klubbar och musik är inte en riktig stadskärna. Även om kontor, restaurangkedjor eller aktiviteter för barnfamiljer säkert kan ersätta lokaler som tidigare inhyst band och barer blir det inte samma sak.

Babblarna-uppträdanden på dagtid kan inte ersätta adrenalinet som en livespelning runt midnatt ger en fredagskväll.

Och vad händer sedan när de hippa klubbarna flyttar till förorten?

Plötsligt blir dessa områden de populära, med privilegierade människor som flyttar dit för att de vill vara i ”händelsernas mitt” utan att nödvändigtvis acceptera avigsidorna.

Little Jinder har valt att emigrera från Sverige eftersom hon är så trött på den svenska intoleransen för stökighet och oljud.

Låt oss därför fortsätta att föregå med gott exempel i Finland. Köp inte den där dyra lägenheten i det populära kvarteret om du egentligen söker efter en familjevänlig och tyst bostad i förorten.

Och om du vrider dig i sängen på grund av oljudet i klubben på andra sidan gatan kan du alltid testa gå på konserten innan du ringer miljöcentralen.

Anna Lillkung är frilansande journalist och musikälskare/kritiker, för tillfället bosatt i Stockholm.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje