Hoppa till huvudinnehåll

En försvinnande liten del av den inhemska ullen tas tillvara - efterfrågan är för liten

Får på en farm
Ullen från finländska får tas sällan tillvara utan förstörs. Får på en farm Bild: Yle/Antero Tenhunen farmdjur

En väldigt liten andel av den finländska ullen tas tillvara i dag, vilket både fårfarmare och hantverkare tycker är synd.

Lotta Björklöf är fårfarmare på Ytterholm i Nagu. Hon bekräftar att de mesta av ullen som kommer från fåren förblir outnyttjad och förstörs.

- Det är en så försvinnande liten del som tas till vara. Egentligen är det riktigt hemskt.

Trots att det under senaste år talats mer om olika sätt att ta tillvara ullen, är utvecklingen inte särskilt snabb. Björklöf tar själv också bara en liten del tillvara.

- För tillfället gör jag inte så mycket av ullen. Eventuellt brukar jag ta tillvara den ull som går att ta tillvara. Jag skickar den till spinneri och tar hem som garn. Men det är en väldigt liten mängd som går att sälja som garn. Det kommer ganska mycket ull av fåren också, så för det mesta blir det nog bara att kompostera eller bränna den.

Lotta Björklund står bredvid buskar vars blad hunnit bli lite röda av höstkylan.
Lotta Björklöf skulle gärna se att mer ull togs tillvara. Lotta Björklund står bredvid buskar vars blad hunnit bli lite röda av höstkylan. Bild: Yle/Marie Söderman Nagu,fårfarmare

Björklöf skulle gärna se att man tog tillvara större mängder ull, men medger att det inte finns särskilt mycket ekonomi i det just nu.

- Jag går ju inte back - man får nog någon vinst på det. Men inte är det något som man lever på. Det är en grej till. Som fårfarmare ska man ha hundra ben att stå på och det här hör till de väldigt små benen att stå på.

Miljömedvetenheten har påverkat efterfrågan positivt

Bland hantverkare finns det ett intresse för inhemsk ull. Anki Sipilä har ett litet hantverksföretag där hon tillverkar sjalar av ull och silke. Hon tovar också hattar, sittunderlag och smycken.

Allra helst färgar hon garn. Vanligtvis merinogarn där fibern kommer från Sydamerika. Men hon färgar också inhemsk ull som kommer från ett finländsk spinneri. Det är det bästa sättet för henne att använda finländsk ull och gör det lönsamt.

- Jag har testat att handspinna garn själv, men det är för tidskrävande.

Anki Sipilä står i sin ateljé, framför sig har hon två glaskannor med färg i.
Anki Sipilä färgar själv garn. Anki Sipilä står i sin ateljé, framför sig har hon två glaskannor med färg i. Bild: Yle/Marie Söderman garn,ullrike

Anki Sipilä bedömer att efterfrågan på ullprodukter växer hela tiden.

- Efterfrågan växer i och med att det ekologiska tänket blir starkare och starkare. Det är helt enkelt bra att använda ullen och den går också att återanvända.


Sipilä skulle också gärna se att mer inhemsk ull skulle användas.

- Jag tycker det är synd, men det är förståeligt om ullen är av en dålig kvalitet, så kanske den inte går att använda till något annat. Det finns till exempel företag som börjat tillverka madrasser av ull.

Men det verkar ändå som om medvetenheten håller på att öka, och kunskapen om ullens goda egenskaper har spridit sig under de senaste tio åren, i synnerhet bland unga, vilket gläder Sipilä.

- 20 – 30-åriga unga kvinnor stickar åt sig själv och sina barn och skapar sina egna unika plagg och sprider kunskap. Det är alldeles underbart!

Härvor av ihopnystat handfärgat garn i alla möjliga färger.
Handfärgat garn. Härvor av ihopnystat handfärgat garn i alla möjliga färger. Bild: Yle/Marie Söderman garn,ull

Efterfrågan finns, men är än så länge liten bland konsumenterna

Att stickning har blivit populärt igen under de senaste åren, syns i garnaffärerna. Men än så länge är efterfrågan på ullgarn gjord av inhemsk ull måttlig.

- De som vill ha finländsk ull känner till den och det utbud som finns, säger en företagare i en garnaffär i Åbo centrum.

Hon har själv valt att ha inhemskt ullgarn i sortimentet, även om det är dyrare än importerade garn.

- Då hela produktionsprocessen sker i Finland, så visst syns det också i priset.

Härvor av ullgarn på hög.
Det inhemska garnet är i allmänhet dyrare än importerat garn. Härvor av ullgarn på hög. Bild: Annika Holmbom / Yle ull,Ullgarn
Ifall priset var lägre kanske efterfrågan skulle öka.

I en annan, större garnaffär i centrum av Åbo, finns det inget inhemskt garn på hyllorna, även om det varje vecka finns kunder som frågar efter det.

- Det är vanligtvis yngre personer, som är samhälleligt välinformerade och intresserade av djurens levnadsförhållanden. De skulle kanske till och med helst se varifrån djuret kommer. Men efterfrågan är ändå ganska marginell, berättar försäljare Niina Mäkilä.

- Vi har sammanlagt fyra stora garnaffärer och för att samtliga butiker ska kunna erbjuda ha samma utbud, borde det finnas större mängder att beställa in, förklarar hon.

Priset är också en tröskelfråga för många vid köpögonblicket, tror Mäkilä. Då ett importerat garn kostar cirka 7,50 för hundra gram, kan kostnaderna för ett inhemskt garn ligga på mellan 10 till 12 euro, förklarar hon.

- De inhemska garnen är oftast växtfärgade, vilket höjer priset eftersom de färgas för hand. Ifall priset var lägre kanske efterfrågan skulle öka.

Också garnkvaliteten och utbudet kan i viss mån påverka efterfrågan, tror Mäkilä.

- Största delen av vår kundkrets stickar strumpor. Då man stickar strumpor vore det bra om det fanns någon förstärkning i garnet, som till exempel nylon eller polyamid, istället för rent ullgarn. Det kanske inte är lika intressant, då det inte håller lika bra att sticka strumpor av.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland