Hoppa till huvudinnehåll

“Jag har gjort slut med zero waste”

Kända Åbobloggaren Julia Degerth blev så provocerad av livsstilen att det till slut fick vara nog.

För tre år sedan, år 2016, började Julia Degerth följa zero waste-livsstilen. Med den har hon fått många nya vänner, vågat starta upp ett eget företag och lärt sig massor. Men till slut blev det för mycket. Här berättar hon varför.

Beslutet att sluta med zero waste, även kallat noll avfall, var något som Julia Degerth länge hade funderat på.

Det började med att hon insåg att zero waste inte alltid är miljövänligt och att det gick emot orsaken till att hon en gång började med zero waste.

"Jag märkte att allt med zero waste inte var bra för miljön. Jag tycker ju att det borde vara grunden till allting som har med miljön att göra, att det är miljövänligt och bra för planeten".

En dag rann bägaren över.

Hon hade begett sig till biblioteket och hittat en bok som hon blev intresserad av. Den handlade om att leva med väldigt lite avfall.

"Men när jag öppnade boken var det första jag såg att författaren beskrev problemet med skräp i u-länder. Det hade hon sett när hon hade flugit till ett av de länderna. Och det är sant, det är ett stort problem. Men jag blev jätteprovocerad över att zero waste bara koncentrerar sig på skräpet, inte på resten, såsom flyget".

Degerth förklarar det som att man praktiskt taget kan leva zero waste och samtidigt flyga varje dag.

Det här går ändå emot hela poängen med en miljövänlig livsstil, tycker hon.

- Det enda som spelar någon roll är att det är bra för miljön. Och zero waste är inte bra för miljön om man reser jorden runt, tyvärr.

en kvinna håller i och visar upp sina glasburkar fulla med skräp som inte gått att återvinna
Julia Degerth har fortfarande kvar sina burkar med avfall som inte gått att återvinna, sortera eller kompostera. Hon säger att de symboliserar en viktig del av hennes liv, även om hon inte använder dem mera. en kvinna håller i och visar upp sina glasburkar fulla med skräp som inte gått att återvinna Bild: Yle/Jasmine Nedergård åbobor,zero waste,plastavfall,nollavfall

För drygt en månad sedan skrev hon sedan ett blogginlägg om att hon slutar med zero waste.

På sin blogg beskriver hon det som att hon "gör slut med zero waste", en term som hon tycker passar bra i det här sammanhanget.

"Att göra slut med livsstilen tycker jag känns som ett beskrivande begrepp. Att göra slut. Jag har levt så här sedan 14 maj 2016 och det är på många sätt en del av hela min identitet, mitt jobb, mitt allt."― Ett urklipp ur Julia Degerths blogginlägg om att hon slutar med zero waste

Hur kändes det då att skriva ut det här på dina sociala kanaler?

- Jag var jätterädd att folk skulle döma mig. För hela min identitet och verksamhet kopplas ihop med zero waste. Så jag var rädd att folk skulle tycka att jag bara hoppar från det ena till det andra och inte kan bestämma mig.

Vad fick du sedan för reaktioner?

- Jag fick bara positiva reaktioner! Jag har faktiskt inte fått en enda kritisk kommentar, vilket jag tyckte var ganska fascinerande. Människor har sagt åt mig att de har tänkt på samma saker, att det verkar vettigt det jag säger och skriver om och att det låter logiskt.

"Jag känner att människor inte kan döma mig på samma sätt mera. Jag har upplevt att folk granskat mig mycket för att de vet att jag inte ska få något skräp och framförallt inte plast. Men nu känner jag att jag kan leva mitt liv utan att någon har något att säga till om det".

Fanns det någon lättnad eller glädje då efter att du valde att göra slut med zero waste?

- Absolut! Det fanns så mycket glädje och lättnad! Jag köper väldigt få materiella ting, men mat är ingenting som jag kan sluta konsumera. Och det är jättesvår att hitta plastfri veganmat, vilket jag länge velat äta. Så jag var jätteglad att jag nu kunde äta fritt och på riktigt sådant som enligt mina värderingar känns rätt.

- Nu kan jag leva en livsstil som fungerar i vardagen och som jag på riktigt mår bra av.

"Det störde mig att du kan äta zero waste-mat som kanske inte är lika bra för miljön som den mat som kanske var inpackad i plast. Plast runt mat kan ju också förlänga matens livslängd betydligt, vilket minskar matsvinnet. Allting gick emot sig själv."
En dammig mattkant.
Julia berättar också att hon också irriterat sig på att hon egentligen enligt zero waste-livsstilen borde gå igenom allt damm och återvinna och sortera det när hon städat. En tanke som nog är helt absurd i efterhand, enligt henne, men som under tiden blev ett jättestort problem. En dammig mattkant. Bild: Marie Söderman / Yle smuts,skräp,damm

Vad tänker du på när du ser tillbaka på din period i livet med zero waste? Vad har det gett dig?

- Jag har nog lärt mig jättemycket. Jag har fått många nya vänner bara för att de också varit intresserade av den här livsstilen. En stor orsak att jag startade mitt eget företag var också för att det fanns ett intresse för det. Så det har absolut bidragit till massor.

Jag har blivit mycket noggrannare med återvinning på grund av zero waste. Jag är också mycket mer intresserad av att återanvända saker och minska min konsumtion.

"Jag vill inte stämpla zero waste som bara dåligt, på samma sätt som man inte borde stämpla plast som bara dåligt. Så allt som är bra med zero waste tar jag jättegärna med mig in i framtiden, men det som gör att man bara ser på skärp och inte helheten, det vill jag lämna bakom mig."

Din identitet har länge nu förknippats med zero waste, hur blir det nu i framtiden? Har du hittat något annat som du hellre vill förknippa dig med?

- Det finns ett begrepp som kallas “low impact living”, som tänker på allt om hur man lever miljövänligt, men jag känner kanske att jag inte vill kalla mig någonting alls mera. Man blir satt i en låda om man kallar sig något speciellt.

- Så jag känner mest att jag lever miljövänligt och så får det räcka.