Hoppa till huvudinnehåll

Mera flex i arbetet kan göra det lättare att sköta anhöriga och ändå jobba - ministeriet välkomnar diskussion om närståendevården

Man och kvinna håller hand
Allt fler väljer att vårda sina närstående i Finland. Man och kvinna håller hand Bild: Yle/ Tero Kyllönen familjer (grupper),Händer,sjukdomar (diagnoser),depression,stöd,hjälp,äktenskap,relationer

Allt fler väljer att vårda sina närstående i stället för att ta hjälp av offentliga social- och hälsovårdstjänster. Under de senaste tio åren har antalet närståendevårdare som får vårdbidrag av kommunerna ökat med 10 000.

Av 48 000 närståendevårdare som får vårdarvode är 70 procent kvinnor.

Socialrättslärare och sakkunnighetsjurist, Ulrika Krook, vid Svenska social- och kommunalhögskolan, är oroad över detta och kallar närståendevård för en kvinnofälla.

Enligt henne fick denna kvinnofälla sin början av lagstiftarna när den nya socialvårdslagen skrevs i början av 2010-talet.

– Jag kommer ihåg att jag och mina juristkollegor höll på att trilla av stolen när man i det sammanhanget talade om att ta in kartläggandet av närståendenätverket. Vi sade redan då att här finns en kvinnofälla inbyggd, säger Krook.

En del av ett större problem

På Social- och hälsovårdsministeriet säger jurist Kirsi-Maria Malmlund att hon förstår att närståendevård kan kallas för en kvinnofälla, men vill sätta problematiken i ett större samhälleligt perspektiv.

Enligt henne så är det inte bara närståendevården i sig som är problematiskt ur den här synpunkten.

– Traditionellt har vårdbranschen varit en kvinnodominerad bransch och därför tror jag att det kan vara vanligare att kvinnor blir närståendevårdare än män till följd av det, säger hon.

Malmlund välkomnar diskussionen om varför det är vanligare med kvinnor som närståendevårdare.

Hon hoppas att diskussionerna med tiden ska medföra en attitydförändring angående vem som ska axla rollen som närståendevårdare.

Går närståendevården att få mer jämställd?

På Social- och hälsovårdsministeriet finns det inga konkreta planer på att se över närståendevården i sin helhet, även om det finns vissa aspekter av den som kräver förbättring.

Vårdarvodena nämner Malmlund som något som kunde ses över för att få ett mer enhetligt system, men också göra närståendevård mera attraktivt.

– Som det är i dag är vårdarvodet lagstadgat, men kommunerna har utrymme att anpassa det från fall till fall. Det har lett till stora kommunala skillnader i hur mycket närståendevårdare får som arvode i olika kommuner, säger hon.

Vidare nämner Malmlund att det är viktigt att erbjuda närståendevårdare mera stöd.

– Vi håller på att reformera hela social- och hälsovårdssystemet samtidigt som vi har några lagstiftningsprojekt på gång, berättar hon men nämner inga konkreta åtgärder för närståendevårdssystemet i dagsläget.

Dock har det i samband med diskussionerna kring service och tjänster för äldre införts i det nya regeringsprogrammet att närståendevård som gäller äldre ska utvecklas.

Under föregående regeringsperiod påbörjades arbetet med en åldersstrategi vilket är ett konkret tillvägagångssätt som också kan påverka helheten, tror Malmlund.

Könssegregerad arbetsmarknad som en del av problematiken

I Finland är sysselsättningen lika stor bland kvinnor och män, men arbetsmarknaden är fortfarande könssegregerad.

I vårdyrken ses oftare kvinnor än män vilket kan vara en bidragande orsak till att flera kvinnor är registrerade som närståendevårdare.

I flera kvinnodominerade branscher är det fortfarande en lägre lönenivå än i mansdominerade branscher, vilket också kan leda till att fler kvinnor än män åtar sig ansvaret att ta hand om närstående tror Malmlund.

– Ett konkret exempel är en familj där kvinnan har lägre inkomster än mannen i huset och då är det ekonomiskt fördelaktigt att kvinnan tar ansvaret för vården av en närstående, säger hon.

Närståendevård svårt att kombinera med arbetsliv och karriär

De flesta som använder sig av närståendevård behöver inte vård dygnet runt och därför kunde den med fördel kombineras med annat jobb anser Malmlund.

– Det finns olika nivåer av närståendevård och det är viktigt att komma ihåg att det är långt ifrån alla som behöver vård dygnet runt, påminner hon.

Hon efterlyser mera flexibilitet på arbetsmarknaden.

– Vi borde främja att man inte behöver lämna arbetsmarknaden helt för att ta hand om sina närstående, på samma sätt som vi har anpassat arbetsmarknaden efter barnfamiljer. I dag är det möjligt att ha små barn och ett arbetsliv, säger Malmlund.

Vad kan förändras på ministerienivå?

På frågan om Social- och hälsoministeriet har möjlighet att göra närståendevården mera jämställd svarar Malmsten att en transparent diskussion är ett bra sätt att få till stånd förändring genom attitydförändring.

– På så vis kan det bli mer naturligt för män att börja med närståendevårduppdraget. Det handlar i slutändan om att förändra attityder, vidhåller hon.

Detta i kombination med ministeriets långtgående jämställdhetsarbete och åldersstrategi är vad Malmlund tror i längden kan komma att förändra närståendevården.

– Allt påverkar allt, konstaterar hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes