Hoppa till huvudinnehåll

"Varför gjorde inte barnskyddet något?"

Krisen inom barnskyddet har djupnat - Svenska Yle träffade samma socialarbetare 1,5 år senare

Barnskyddet i Finland är i en allt djupare kris. Under fjolåret var rekordmånga barn placerade utanför hemmet och allt fler barn blev omhändertagna i Finland. Svenska Yle publicerade fem socialarbetares dagböcker anonymt för 1,5 år sen. Dagböckerna kunde vara skrivna idag, säger de nu. Fortfarande har en socialarbetare på orten ansvar för 50 - 60 barn och klienterna har många - och grova - problem som kräver stora insatser.

De sitter alla samlade i det lilla mötesrummet på den tvåspråkiga orten där vi träffas 1,5 år efter att deras dagboksanteckningar publicerades på Yles webbsidor. Dörren står på vid gavel. Det förra mötet drog ut på tiden och luften hann bli tjock.

- Dagböckerna kunde till en stor del vara skrivna idag, fast jag upplevde personligen mera kaos då än nu, säger en av dem.

- Kan det vara så att vi så länge har jobbat så krisartat att vi har vant oss vid det? funderar en annan.

Vi vill veta hur vardagen ser ut för det här teamet idag. Dagboksanteckningarna i den förra artikeln väckte stor uppmärksamhet på Yles webbsidor och efter det har krisen inom barnskyddet i Finland bara djupnat.

För att få en så sanningsenlig bild som möjligt, utan att gå ut med känsliga uppgifter, låter vi såväl personalen som deras klienter vara anonyma i den här artikeln.

Unga flickor skadar sig själva

Socialarbetarna känner igen mycket av problematiken från sina gamla dagbokstexter. Så här skrev en av socialarbetarna i sin dagbok tidigare.

Vi ringde runt i tre timmar för att hitta en placeringsplats åt den unga, men utan resultat. De flesta har fullt och resten klarar inte av de här fallen.”

Idag är det lika svårt att hitta placeringsställen för de unga som har mångbottnade och grova problem, berättar socialarbetarna.

- Har du ännu språket därtill, att du ska hitta till exempel en svenskspråkig skola i närheten, så blir det ännu svårare, berättar en.

Det finns också en oro för unga flickor som skadar sig själva.

- Jag tycker att de har blivit fler. 13 - 17 -åriga flickor som mår riktigt dåligt. De pratar inte, äter inte, sköter inte om sig själva och är svåra att nå, berättar socialarbetarna.

Oro för de allra minsta

Speciellt en problematik är särskilt tung för det här teamet. De upplever att det är mycket svårt att få igenom ett omhändertagande vid förvaltningsdomstolen när det gäller små barn. Det kan till exempel handla om ett spädbarn som socialarbetarna bedömer att far illa med sin förälder, trots att barnskyddet har satt in alla tänkbara stödåtgärder till familjen.

Enligt såväl socialarbetarna som deras chef kommer det ofta back från förvaltningsdomstolen när det gäller fall med spädbarn där föräldrar motsätter sig en omhändertagning.

- Det kan ta ett halvt år innan man får beslutet. Under den tiden har barnet placerats i en annan familj och hunnit leva där. Om det kommer back, ska barnet ”rivas” från sin familjeplacering. Förvaltningsdomstolen vill sätta in ytterligare stödåtgärder, trots att inga förändringar har skett i föräldrarnas livssituation.

I dessa fall kan vi redan se rubrikerna: “Varför gjorde inte barnskyddet något?”

De här fallen är både frustrerande och tärande för hela barnskyddsteamet.

- Visst anser vi att små barn ska vara hos sina föräldrar och många stödåtgärder ska sättas in innan man placerar barnet utanför hemmet. Men samtidigt som barnskyddet ser att alla kriterier uppfylls för att kunna ”rädda” ett litet barn från att fara illa så är föräldrarnas rättigheter ändå stora idag, säger chefen.

Regeringen vill ha kvoter

Fjolårets statistik visar att barnskyddet i Finland är i en djup kris. År 2018 ökade antalet barnskyddsanmälningar och antalet barn placerade utanför hemmet var rekordhögt, 18 544. Också antalet brådskande placeringar ökade, något som görs när barn anses vara i omedelbar fara.


Grafiskt beskrivet hur många barn som blir omhändertagna mellan åren 1991-2018.




Grafiskt beskrivet hur många barn som blir omhändertagna mellan åren 1991-2018.
barnskydd

Regeringen har noterat barnskyddets kris och skrivit in klientdimensioneringar i regeringsprogrammet. Genom en lagändring vill man gå in för att en yrkesutbildad person inom barnskyddet i framtiden ska få ha högst 30 klienter, alltså barn, på sitt ansvar. Antalet klienter ska sjunka gradvis så att man år 2022 är nere i 35 och sedan ytterligare sänker antalet till 30.

Kvoteringarna förutsätter en lagändring och regeringen lovar 9 miljoner euro i statsandelar till barnskyddet.

“Tvång är nödvändigt”

På Barnavårdsföreningen tycker verksamhetsledare Pia-Lisa Sundell att ett litet tvång i lagen är nödvändigt ifall man vill få en ändring till stånd i kommunerna.

Vi måste helt enkelt vilja förändra barnfamiljernas vardag i Finland.― Pia-Lisa Sundell

- Om vi vill satsa på ett kvalitativt barnskydd så är minimi- och maximigränser ett måste, det är min erfarenhet. Men regeringsprogrammet i sig gör inte ännu någon skillnad utan nu börjar det riktiga arbetet, säger Sundell, som också vill se satsningar i familjearbetet.

På Kommunförbundet hoppas barnskyddsexperten Aila Puustinen-Korhonen att man inte begränsar kvoteringen endast till en yrkesgrupp, socialarbetarna, utan att man också öppnar möjligheten för flera yrkesgrupper inom barnskyddet.

En socialarbetare ska inte behöva arbeta ensam.― Aila Puustinen-Korhonen

- Då skulle vi kunna fortsätta att utveckla det multiprofessionella teamtänkandet som man har börjat införa ute i kommunerna. Där inkluderar man bland annat familjearbetare i barnskyddsteamen, säger Puustinen-Korhonen, specialsakkunnig inom barnskyddet på Kommunförbundet.

I en teammodell utformar olika yrkesgrupper ett barnskyddsteam för att stödja barnet och familjen i kris. Institutet för hälsa och välfärd har spridit kunnandet om en så kallad systemisk teammodell i flera kommuner i Finland.

Enligt Aila Puustinen-Korhonen har teamarbete visat sig vara det bäst fungerande systemet i barnskyddet ute i kommunerna. I det traditionella systemet är socialarbetaren väldigt ensam med sina tunga beslut.

- Vi måste komma ifrån det. En socialarbetare ska inte behöva arbeta ensam, säger Puustinen-Korhonen.


Läs mera:

"Hans mammas skrik hör jag ännu i mina öron" - fem berättelser ur socialarbetares vardag

Klienterna är de allra minsta och svagaste i samhället. Tiden är knapp och dramatiska beslut om livsöden fattas under tidspress. Svenska Yle bad några socialarbetare skriva ner det de ser och upplever. Läs vad de dagligen möter i sitt jobb.

Bildarbete: Miro Johansson, Marcus Rosenlund, Dann Pettersson

Alla uppgifter om klienter och barskyddspersonal som förekommer i artikeln har anonymiserats, och personerna på bilderna är inte de som nämns i berättelserna.