Hoppa till huvudinnehåll

Abiy Ahmed får Nobels fredspris för sina insatser att uppnå fred mellan Etiopien och Eritrea

Nobels fredspris går i år till Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed Ali, meddelar Norska Nobelkommittén vid sin presskonferens. Årets fredspris är det 100:e som delas ut.

Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen förkunnade 43-åriga Abiy Ahmed Ali som vinnare i direktsändning i Oslo.

Han får priset för ”sitt arbete för att uppnå fred och internationellt samarbete, och särskilt för sitt avgörande initiativ för att lösa gränskonflikten med grannlandet Eritrea”.

– Abyi Ahmed har initierat viktiga reformer som ger många medborgare hopp om ett bättre liv och en bättre framtid, sade Reiss-Andersen under presskonferensen.

– Den Norska Nobelkommittén hoppas att fredsavtalet kommer att medföra en positiv förändring för folket i Etiopien och Eritrea.

I motiveringen till fredspriset sa Norska Nobelkommittén att priset också är avsett till alla andra parter som arbetar för fred och försoning i Etiopien och nordöstra afrikanska regioner.

Nobelkommittén erkände det fortfarande förekommer spänningar bland de olika folkgrupperna i Etiopien. Det uppskattas att upp till tre miljoner etiopier lever som flyktingar i landet.

Gällande kritiken om att priset delas ut för tidigt, säger Nobelkommittén att Ahmed förtjänar erkännande och uppmuntran för sitt fredsarbete.

Hoppa över Twitterpostning

Initierade fredsavtalet mellan Etiopien och Eritrea

Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed har fått Nobels fredspris för att han initierade fredsavtalet mellan Etiopien och Eritrea.

De forna ärkefienderna Etiopien och Eritrea slöt ett historiskt fredsavtal förra året. Fredsavtalet satte stopp för en drygt 20 år lång gränskonflikt.

Ahmed har hyllats för att på kort tid, genom kompromisser och handräckning, få till stånd ett fredsavtal.

Han har också inlett fredsuppgörelser med rebellgrupper, inlett demokratiska reformer, släppt politiska fångar och kämpat för olika etniska minoriteter i Etiopien.

Under sitt första år vid makten hanterade Ahmed kuppförsök, återupptagen gerillaverksamhet och en mängd etniskt präglade konflikter som tvingade över 1 miljon människor att lämna sina hem, skriver Nationalencyklopedin.

Ahmed har varit premiärminister i Etiopien sedan april 2018 och är Afrikas yngste ledare.

Eritreas president Isaias Afwerki och Etiopiens Abiy Ahmed.
Abiy Ahmed och Eritreas president Iasias Afewerki firar återöppnande av den eritreanska ambassaden i Etiopien 2018. Eritreas president Isaias Afwerki och Etiopiens Abiy Ahmed. Abiy Ahmed,Isaias Afewerki

Utrikesminister Haavisto: Beslutet var absolut rätt

Finlands utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) har varit djupt involverad i fredsprocessen i Eritrea och har träffat Abiy Ahmed Ali tre gånger under sommaren och hösten.

Hur kommenterar du pristagaren?

– Beslutet att ge Nobels fredspris till Etiopiens premiärminister Abiy var absolut det rätta beslutet.

Enligt Haavisto är Abiy Ahmed Ali mannen bakom det att Etiopien har öppnat sig utåt, att relationerna till Eritrea har blivit bättre och framför allt var han arkitekten bakom fredsprocessen i Sudan.

– Han stödde från början de demonstranter som samlades på gatorna och krävde förändring. Sedan stödde han hela den fredsprocess där arméns representanter och folket i somras kom överens om en tillfällig ledning.

Pekka Haavisto hallitusinfossa
Utrikesminister Pekka Haavisto har varit djupt involverad i fredsförhandlingarna mellan Etiopien och Egypten. Pekka Haavisto hallitusinfossa Bild: Pekka Tynell / Yle regeringsprogram,regeringsförhandlingar,Pekka Haavisto

Pekka Haavisto besökte Sudans huvudstad Khartoum i höstas. Då Etiopiens premiärminister höll tal fick han enligt Haavisto rungande applåder.

– Han är otroligt dynamisk och hör till en yngre generation av afrikanska ledare som har gjort mycket. Om man tänker på förändringsprocessen i Afrikas stora länder Etiopien och Sudan så förändras Afrika verkligen genom honom.

Enligt Pekka Haavisto är utmaningen i området att stabilisera läget i området på längre sikt.

Laura Lodenius vid Fredsförbundet: Ett klassiskt pris

Laura Lodenius, verksamhetsledare för Finlands fredsförbund, är nöjd med pristagaren och konstaterar att det den här gången blev ett klassiskt fredspris.

– Det handlar ju om en lång och besvärlig konflikt, och det här valet av pristagare visar att man lagt märke till någon som har ansträngt sig för fred i en långvarig, frusen konflikt, säger Lodenius.

Rauhanliiton toiminnanjohtaja Laura Lodenius, Pasila, 26.5.2017.
Laura Lodenius är nöjd med pristagaren. Rauhanliiton toiminnanjohtaja Laura Lodenius, Pasila, 26.5.2017. Bild: Jari Kovalainen / Yle

Lodenius konstaterar att en belöning för den här typen av fredsprocess kan ses som ett ganska klassiskt fredspris.

– Det är förstås lite annorlunda då priset går till till en premiärminister. Det handlar om en aktör som redan har status på ett sätt, och då är det inte ett aktivistpris.

Hon konstaterar att fredsorganisationerna själva ofta nominerar gräsrotsaktivism och organisationer.

– Men en fredsprocess i en konkret regional konflikt där man länge sökt fred är ju en viktig sak.

301 kandidater

Det fanns 301 kandidater till årets fredspris, varav 223 individer och 78 organisationer.

Pristagaren får en prissumma på nio miljoner kronor (ca. 880 000 euro).

Nobels fredspris utses, i enlighet med Alfred Nobels testamente, av den norska Nobelkommittén som i sin tur utses av det norska Stortinget.

Den yngsta Nobels fredspristagaren är Malala Yousafzai som var 17 år när hon tog emot priset år 2014. Äldst var Joseph Rotblat som var 87 år när han fick priset 1995.

Prisceremonin äger rum i Oslo den 10 december.

Nobels fredspristagare genom tiderna

1901 Henri Dunant (Schweiz), Frédéric Passy (Frankrike)
1902 Élie Ducommun (Schweiz), Albert Gobat (Schweiz)
1903 William Randal Cremer (Storbritannien)
1904 Institut de droit international
1905 Bertha von Suttner (Österrike)
1906 Theodore Roosevelt (USA)
1907 Ernesto Teodoro Moneta (Italien), Louis Renault (Frankrike)
1908 Klas Pontus Arnoldson (Sverige), Fredrik Bajer (Danmark)
1909 Auguste Beernaert (Belgien), Paul d’Estournelles de Constant (Frankrike)
1910 Internationella fredsbyrån
1911 Tobias Michael Carel Asser (Nederländerna), Alfred H. Fried (Österrike)
1912 Elihu Root (USA)
1913 Henri La Fontaine (Belgien)
1914 Utsågs ej
1915 Utsågs ej
1916 Utsågs ej
1917 Internationella rödakorskommittén
1918 Utsågs ej
1919 Woodrow Wilson (USA)
1920 Léon Bourgeois (Frankrike)
1921 Hjalmar Branting (Sverige), Christian Lange (Norge)
1922 Fridtjof Nansen (Norge)
1923 Utsågs ej
1924 Utsågs ej
1925 Austen Chamberlain (Storbritannien), Charles G. Dawes (USA)
1926 Aristide Briand (Frankrike), Gustav Stresemann (Tyskland)
1927 Ferdinand Buisson (Frankrike), Ludwig Quidde (Tyskland)
1928 Utsågs ej
1929 Frank B. Kellogg (USA)
1930 Nathan Söderblom (Sverige)
1931 Jane Addams (USA), Nicholas Murray Butler (USA)
1932 Utsågs ej
1933 Norman Angell (Storbritannien)
1934 Arthur Henderson (Storbritannien)
1935 Carl von Ossietzky (Tyskland)
1936 Carlos Saavedra Lamas (Argentina)
1937 Robert Cecil (Storbritannien)
1938 Nansenbyrån
1939 Utsågs ej
1940 Utsågs ej
1941 Utsågs ej
1942 Utsågs ej
1943 Utsågs ej
1944 Internationella rödakorskommittén
1945 Cordell Hull (USA)
1946 Emily Green Balch (USA), John R. Mott (USA)
1947 Vännernas samfund (kväkarna) i Storbritannien och USA
1948 Utsågs ej
1949 John Boyd-Orr (Storbritannien)
1950 Ralph Bunche (USA)
1951 Leon Jouhaux (Frankrike)
1952 Albert Schweitzer (Frankrike/Tyskland)
1953 George C. Marshall (USA)
1954 Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR)
1955 Utsågs ej
1956 Utsågs ej
1957 Lester Pearson (Canada)
1958 Georges Pire (Belgien)
1959 Philip Noel-Baker (Storbritannien)
1960 Albert Luthuli (Sydafrika)
1961 Dag Hammarskjöld (Sverige)
1962 Linus Pauling (USA)
1963 Internationella rödakorskommittén, Rödakorsföreningarnas förbund
1964 Martin Luther King (USA)
1965 Förenta Nationernas barnfond (UNICEF)
1966 Utsågs ej
1967 Utsågs ej
1968 René Cassin (Frankrike)
1969 International Labour Organisation (ILO)
1970 Norman E. Borlaug (USA)
1971 Willy Brandt (Västtyskland)
1972 Utsågs ej
1973 Henry Kissinger (USA), Lê Đúc Tho (Vietnam) (avböjde priset)
1974 Seán MacBride (Irland), Eisaku Sato (Japan)
1975 Andrej Sacharov (Sovjetunionen)
1976 Mairéad Corrigan-Maguire (Storbritannien), Betty Williams (Storbritannien)
1977 Amnesty International
1978 Menachem Begin (Israel), Anwar as-Sadat (Egypten)
1979 Moder Teresa (Indien)
1980 Adolfo Pérez Esquivel (Argentina)
1981 Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR)
1982 Alva Myrdal (Sverige), Alfonso García Robles (Mexico)
1983 Lech Wałęsa (Polen)
1984 Desmond Tutu (Sydafrika)
1985 Läkare mot kärnvapen (IPPNW)
1986 Elie Wiesel (USA)
1987 Oscar Arias (Costa Rica)
1988 FN:s fredsbevarande styrkor
1989 Den 14:e Dalai lama (Tenzing Gyatso) (Tibet)
1990 Michail Gorbatjov (Sovjetunionen)
1991 Aung San Suu Kyi (Burma)
1992 Rigoberta Menchú (Guatemala)
1993 Nelson Mandela (Sydafrika), Frederik Willem de Klerk (Sydafrika)
1994 Yasir Arafat (Palestina), Shimon Peres (Israel), Yitzhak Rabin (Israel)
1995 Joseph Rotblat (Storbritannien), Pugwashrörelsen (Canada)
1996 Carlos Filipe Ximenes Belo (Östtimor), José Ramos-Horta (Östtimor)
1997 International Campaign to Ban Landmines (USA), Jody Williams (USA)
1998 John Hume (Storbritannien), David Trimble (Storbritannien)
1999 Läkare Utan Gränser
2000 Kim Dae Jung (Sydkorea)
2001 FN, Kofi Annan (Ghana)
2002 Jimmy Carter (USA)
2003 Shirin Ebadi (Iran)
2004 Wangari Maathai (Kenya)
2005 IAEA, Mohamed ElBaradei (Egypten)
2006 Muhammad Yunus, Grameen Bank (Bangladesh)
2007 Al Gore (USA), IPCC
2008 Martti Ahtisaari (Finland)
2009 Barack Obama (USA)
2010 Liu Xiaobo (Kina)
2011 Leymah Gbowee (Liberia), Ellen Johnson Sirleaf (Liberia), Tawakkul Karman (Jemen)
2012 Europeiska unionen
2013 OPCW (Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons)
2014 Malala Yousafzai (Pakistan), Kailash Satyarthi (Indien)
2015 Tunisiska kvartetten för nationell dialog (Tunisien)
2016 Juan Manuel Santos
2017 International Campaign to Abolish Nuclear Weapons
2018 Denis Mukwege (Kongo, Kinshasa), Nadia Murad (Irak)
2019 Abiy Ahmed Ali (Etiopien)

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes