Hoppa till huvudinnehåll

Budgetdebatterna splittrade både opposition och regering

Antti Rinne under riksdagens plenum 9 oktober 2019.
Antti Rinne i riksdagen 9 oktober 2019. Antti Rinne under riksdagens plenum 9 oktober 2019. Bild: Lehtikuva Antti Rinne

Budgetbehandlingen i riksdagen fick en rivstart i tisdags när statsminister Antti Rinne tvingades förklara hur regeringen tänker bekosta de ökande utgifterna.

Dagen innan hade nämligen finansministeriet kommit ut med sin ekonomiska översikt för de kommande åren.

Själva prognosen var inget scoop, i det här konjunkturläget kan man vänta sig en långsammare tillväxttakt.

Sysselsättningsnivån stannar visserligen på 73,1% med den här farten.

Det spolanderska utropstecknet tände debatten i plenum

Men det var Finansministeriets tjänstemän, med chefen Mikko Spolander i spetsen, som med sina små nyanser fick en rutinprognos att sticka ut.

Redan i pressmeddelandet kryddade Spolander sin varning för låg tillväxt med ett utropstecken, så här:

- Tillväxttakten räcker inte för välfärdsstatens behov!

Ännu mer effekt än det spolanderska utropstecknet hade förordet till den ekonomiska översikten. Tjänstemännen konstaterar att regeringen försöker hitta fler sysselsättningsåtgärder, och tillägger "i väntan på dem".

Den meningen blev favorit speciellt bland samlingspartisterna i plenisalen. Hur många gånger avslutade en oppositionsledamot inte sitt anförande med ett "i väntan på åtgärder" och en menande blick mot regeringsbåset.

Rinnes försvar var att Finansministeriet inte räknar med kommande politiska beslut när de får sysselsättningssiffran att landa på 73,1.

Regeringens kommande sysselsättningsåtgärder vänder nämligen den siffran uppåt. I väntan på det.

Ministrarna kunde komma med trevliga besked

Rinnes regerings budget för 2020 är generös - man ökar på statens utgifter med ett par miljarder euro.

De enskilda ministrarna kunde alltså mest komma med goda nyheter (= höjda anslag) när de med en timmes mellanrum ställde sig upp för att grillas i riksdagen.

Det syntes i de kanske lite lama utfrågningarna, men vilken politiker skulle motsätta sig att poliserna blir fler, att vägnätet får några hundra miljoner till och kommunernas statsandelar ökar?

Att låntagningen å sin sida ökar med miljardbelopp är inget den enskilda ministern behöver ta ansvar för när han eller hon presenterar sin sektor.

Alla mot alla i plenisalen

Vid sidan om budgetdebatten som ibland började gå i cirklar var det intressant att följa med dynamiken mellan riksdagsgrupperna.

Inom oppositionen kör Sannfinländarna helt sitt eget race. Man satsar mest på att kritisera "importen av billig arbetskraft" till Finland, och i den vevan går det lika bra att dänga till Samlingspartiet som regeringen.

Det finns just ingen minister som inte kan kritiseras för sin alltför slappa flykting- eller invandringspolitik, enligt Sannfinländarna. Ta till exempel näringsminister Kulmuni som tillåter utländska jordgubbsplockare att få jobb framför näsan på finländare.

Att Centern ursinnigt gick till motattack med att påpeka att lantbruksföretagarna själva klagar på arbetskraftsbrist ledde till en av de återkommande debatterna i plenisalen under veckan.

Ideologiska sprickor i regeringen

Men inte heller regeringen är en encellig organism om nu någon tänkte så efter alla kärleksförklaringar partierna emellan under den gångna sommaren.

Vissa tecken på det sågs under veckan.

När riksdagsgrupperna i sina anföranden ger sin syn på budgeten plockar man naturligtvis upp de delar som understryker det egna partiets politik.

Men anförandena i år var vitt skilda från varann.

SDP, som statsbärande parti, attackerade främst den förra regeringen och den nuvarande oppositionen.

Centern och SFP hade med ljus och lykta sökt fram de punkter som kunde betecknas som företagarvänliga, samtidigt som man betonade vikten av att få statsfinanserna i balans.

De Gröna, anförda av Iiris Suomela koncentrerade sig helt på klimatförändringen. "Allting måste förändras och vi måste agera nu", krävde Suomela (uppenbart inte med hänvisning till den aktuella statsbudgeten).

I bjärt kontrast till Suomelas kreativa förstörelse stod sedan Vänsterförbundets anförande. Det handlade nämligen främst om hur budgeten vänder utvecklingen tillbaka till någon tidpunkt då välfärdssamhället ännu fungerade.

Traditionella inkomstöverföringar och materiell välfärd eller omvälvande samhällsstörtning? De rödgröna är inte så eniga som det brukar framställas.

Och då har man inte ännu börjat försöka definiera hur den socialt rättvisa klimatpolitiken ska se ut i praktiken.

Torvlig debatt i plenisalen

Att det finns slitningar mellan Centern och de Gröna är förstås ingen hemlighet.

En litet talande episod i tisdagens debatt handlande om budgetens klimateffekter.

De Grönas Emma Kari ironiserade över Samlingspartiets nyvaknade intresse för klimatutsläpp och utnämnde Rinnes budget till den mest klimatvänliga någonsin.

Samlingspartiets Saara-Sofia Siren undrade varför miljöexperterna i så fall säger att budgeten är en besvikelse jämfört med valfläsket i våras.

Innan Kari hann få taltur igen steg centerns Hannu Hoskonen upp och skällde med dånande stämma ut alla i salen som vill förbjuda torvbränning.

- Älkää höpäjäkö (sluta snacka strunt), vrålade Hoskonen och fick ovationer av bland andra centergruppens ordförande Antti Kurvinen.

Samtidigt satt samlingspartisterna till höger och flinade alltmedan de Gröna ledamöterna med bultande tinningar stirrade ner i sina papper.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes