Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Första veckans utropstecken – Carolina totaldominerade och Toronto i ”kris” direkt

Sebastian Aho reagerar med sina lagkamrater på isen. På bilden även inklippt Anders Nordenswans profilbild.
Anders Nordenswan hyllar Carolina Hurricanes. Sebastian Aho reagerar med sina lagkamrater på isen. På bilden även inklippt Anders Nordenswans profilbild. NHL

Den spelmässiga utklassningen som Carolina visade upp mot Tampa Bay Lightning var en uppvisning i ”totalhockey”. I Toronto blev det däremot halvpanik genast: Maple Leafs saknar tuffhet och vinnarmentalitet hojtar olyckskorparna. Efter fyra matcher ...

44–13 och 17–0. Två statistiska fakta från matchen mellan Carolina Hurricanes och Tampa Bay Lightning natten mot måndag finländsk tid. 44–13 står för den totala skottfördelningen i matchen, med Carolinas skott först. 17–0 är andra periodens notering.

Säsongen är knappt i gång och lagen håller först på att bli varma i kläderna, men ändå. Det var en grundseriematch som spelades i högt tempo av två lag som verkligen kan spela snabbt. I sådana matcher har Tampa de senaste säsongerna haft som vana att spela ut motståndarna.

Förra säsongen vann ”Bolts” 62 av 82 matcher och de flesta förlustmatcherna var resultat av att motståndaren lyckades klara sig levande ur Tampas anfallsstorm.

Nu var det fråga om något helt annat. Hurricanes tog hem matchen först i förlängningen, men det berodde på att Tampa lyckades överleva Carolinas grymma press. Före detta Hurricanes målvakten, Curtis McElhinney, och stolpträffarna förklarar de jämna slutsiffrorna.

Lightning noterades för ett skott mot Carolinas mål med 17.44 spelat av period ett. Därefter tog det 25 minuter och 52 sekunder innan NHL:s mest prisade anfall fick till stånd följande skott mot Petr Mrazek.

Som Tamba Bay Times hockeyskribent Diana Nearhos skrev i sin matchrapport: ”Varför fick inte Lightning-spelarna puckar på mål? Därför att de inte hade pucken.”

Dominans över hela rinken = ”totalhockey”

Nu är såklart säsongen helt i sin begynnelse och Tampa Bay Lightning kommer garanterat att visa sin klass många gånger om. Och trots att Carolina vann sina fyra första matcher, så behövdes det mer än 60 minuter i tre av segrarna. Det skulle lätt ha kunnat bli tre förluster på fyra matcher.

Men det är inte poängen här. Och inte är den heller det att Hurricanes i tur och ordning slog mästarna från 2018, Washington, grundseriens mest dominanta lag de senaste säsongerna, Tampa och laget som alla snackar om den här hösten, Florida Panthers.

Det som imponerar är Carolinas spelsätt. Redan förra säsongen drev den högkvalitativa backsextetten anfallsspelet och de rörliga, skickliga och enormt spelsnabba forwardarna råddade bort motståndarnas försvarsspel. Och pucken – den formligen ägde Carolina.

Nu ser spelsystemet och truppen ännu bättre ut. När spelet rullar på kontrollerar Carolina händelserna över hela rinken och spelarna rör sig som en flexibel organism i vilken positionerna ändras enligt situationens krav.

Inte ett sammanträffande att segermålet i de tre första matcherna gjordes av en back.

Om det finns något som kan kallas totalhockey, så är det vad Carolina Hurricanes visar upp när spelet stämmer. Och så visar Carolina såklart gång på gång prov på kollektiv vinnarskalle.

Ifjol var backtruppen en av de bästa – nu är den bäst

Förändringarna i backtruppen – Justin Faulk och Calvin de Haan ut, Jake Gardiner (Toronto) och Joel Edmunson (St.Louis) in – har till och med gjort helheten bättre.

Gardiner är med sina 188 cm och 92 kg minst och lättast (!) i den backtrupp som spelat de fyra första matcherna. När 188 cm långa Trevor van Riemsdyk kryar på sig så finns det två ”kortvuxna” backar i uppställningen.

Det allra viktigaste är balansen. Kolossen Dougie Hamilton och Jake Gardiner är puckskickliga offensiva motorer. Jacob Slavin är enormt bra på allt och Brett Pesce är en snäppet blekare version av Slavin. Joel Edmunson är en fysisk och defensiv klippa, medan Trevor van Riemsdyk och Haydn Fleury är storvuxna och smarta allroundbackar.

Och alla skrinnar bra – ett krav för att hänga med i Hurricanes spelsystem.

Skillnaden – åtminstone i början av säsongen – mellan Carolinas backspel och Tampas, som också har en av de högklassigaste backtrupperna i ligan, var uppenbar i matchen som Slavin avgjorde i förlängningen.

Erik Haula och Ryan Dzingel – verkliga kap

Carolinas cigarravdelning skall ha om möjligt ännu mera beröm för att man plockade in forwardarna Erik Haula och Ryan Dzingel. Nykomlingarna spelar dessutom tillsammans i en tredje kedja, som gör att man nu kan verkligen tala om topp nio när det är fråga om Hurricanes anfallsspelare. De ansvariga hade helt tydligt grym koll på både Dzingel och Haula.

Haula och Dzingel (som i vintras trejdades från Ottawa till Columbus) har många likheter. De är enormt starka skridskoåkare, snabba i tanken och båda kan sätta pucken i mål.

Som av ett sammanträffande noterade Dzingel förra säsongen 56 poäng (26+30), medan Haula under sin succésäsong i Vegas 2017/2018 stod för 55 poäng (29+26).

Lika långa, lika tunga och nästan jämnåriga (Haula 28, Dzingel 27) är de också. På de fyra första matcherna i Carolina har Dzingel noterat 2+2 och Haula 3+0. Kedjans tredje länk, 20-åriga tjeckiska storlöftet Martin Necas saldo är 1+1.

Här kan vi ha en av ligans bästa tredje linor – och ett sylvasst segervapen för Carolina. Haula är dessutom den länge efterlängtade powerplay-pjäsen, som skymmer och styr framför målet.

Verkligt kul att Haula, som fick förra säsongen förstörd av en svår knäskada efter endast 15 matcher, fått en sådan här comeback.

Björneborgaren har verkligen inte tittat i backspegeln sedan Vegas Golden Knights plockade honom från Minnesota i expansionsdraften sommaren 2017.

Gällande Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen så konstaterar jag den här gången bara att Teräväinen kan vara på väg mot något riktigt stort och att den något överladdade Aho skulle ha kunnat notera 12 poäng i de första fyra matcherna, men fick nöja sig med ett mål i tom bur.

Samtidigt i Toronto – allting växer ur sina proportioner

Du som läser det här vet hur morgonnattens prestigemöte i Atlantic-divisionen mellan Toronto och Tampa slutade. Det gör inte jag i skrivande stund.

Det som jag däremot vet är att om Leafs förlorade så täcks hockeyhimlen i Toronto av tunga moln.

Domedagsklockorna ringer och Torontobaserade mediabolaget Sportsnet fyller kanadensarnas följande dygn med kritiska spekulationer, förhastade slutsatser och analyser av personer som borde skötas på ett vårdhem istället för att snacka om hockey i media.

Ifall av förlust har Toronto inom bara några dagar först förlorat mot ett fysisk tuffare lag (St. Louis) och därefter mot det laget (Tampa), som är måttstocken på den väg av skicklighet och tempo som Toronto har valt att följa.

Å andra sidan så kan Leafs ha vunnit och då är det istället eufori och ett överflöd av detaljerade beskrivningar på matchens avgörande händelser som fyller alla kanaler.

Toronto Maple Leafs och alla som följer laget lever hela tiden på någondera sidan av gränsen mellan himmel och helvete.

Förresten: före nattens match hade Toronto spelat fyra matcher vunnit två, förlorat en på straffar och en under ordinarie speltid med uddamålet – mot regerande mästaren.

Pinsam nationalism är den kanadensiska hockeygemenskapens blinda punkt

”Leafs är inte tillräckligt tuffa! Jag skall berätta för er (vad det beror på): Blues har 16 kanadensare, 16 kanadensare! Leafs är inte tillräckligt tuffa...”

85 år gamla Don Cherry borde inte tala ishockey i världens kändaste ishockeyprogram, Hockey Night in Canada. Men det gör tyvärr pajasen som får Juhani Tamminen att verka som en hypersaklig nyhetsläsare från 1970-talet.

Cherry är en rasistiskt lagd toknationalist som dessutom totalt vilse vad gäller ishockey. Kanada skulle må bättre och gå vidare som hockeynation utan den här gamlingens förlegade kraxande.

Men i dagens Kanada räcker det inte med att Cherrys synpunkter sänds på tv. Följande dag spelar Sportsnet upp Cherrys ”16 kanadensare...” i sin enormt populära radiosändning/podcast, Hockey Central.

Och inte som en (dålig) vits, utan som en del av den ständigt pågående diskussionen gällande Leafs brister. Visserligen är det ingen i studion som applåderar Cherrys enögda hyllning av Kanada, men ingen som dömer ut den heller.

Det stämmer att Toronto har problem mot lag som lyckas ”sandpappra” bort en del av den unga hypertalangfulla truppens spelglädje. Men botemedlet kan vara något helt annat än ett av de cirka tusen som media, analytiker, fans och dementa åldringar delar ut recept på dagligen.

Konsten att koncentrera sig på det väsentliga

Kasperi Kapanen gjorde bort sig i matchen mot Montreal, som Toronto till slut förlorade på straffar. Kapanen slängde i ett ögonblick av vilsekommen frustration sin avbrutna klubba mot Canadiens-backen Jeff Petrys ben i boxplay. Habs fick därför en straff och Petry gjorde 4–4.

Kapanen, precis som nästan alla andra, var ordentligt överraskade av vad regelboken säger om att slänga sin avbrutna klubba.
Det var som sagt en dum reaktion av Kapanen.

Den som sett sekvensen (finns på youtube) ser nog också att han definitivt inte slängde klubbstumpen uttryckligen mot Petry.

I mitt tycke var ändå det allra intressantaste med händelsen det hur de professionella hockeyexperterna – bland många andra – analyserade vad Kapanens straff inom laget borde vara.

Hockey Central-herrarna överraskades av att Babcock inte bänkade Kapanen under resten av matchen. De spekulerade även om incidenten gör att Kapanen tappar sin plats i kedjan med John Tavares och Mitch Marner. Eller om han kanske inte finns i den spelande uppställningen i följande match.

Intressant nog var det ingen som ägnade något intresse åt det hur Leafs några minuter innan Kapanens dumhet hade tillåtit Canadiens att göra 2–4 och 3–4 inom 62 sekunder. Eller varför Alexander Kerfoot i 4–3-läget tog interference-utvisningen som Kapanen var inne för att döda.

Kapanen var för övrigt inte inne på isen när Montreal gjorde sina två blixtmål. Det var däremot Torontos backstjärna Morgan Rielly – på båda två.

Att se skogen för träden är och förblir den antagligen största utmaningen för dem som dagligen jobbar för att Toronto Maple Leafs inte skall vara en dokusåpa, utan ett av NHL:s bästa hockeylag.

Tack för att du läste.

Källor: tampabay.com, sportsnet.ca, nhl.com, eliteprospects.com, dailyfaceoff.com, hockey-reference.com. thehockeynews.com

Läs också

Nyligen publicerat - Sport