Hoppa till huvudinnehåll

De skrev musikhistoria och producerade hits men figurerar också i kriminalhistorien - svartsjuka, drogmissbruk och tillgång till vapen gjorde mördare av 12 artister

varg vikernes
Varg Vikernes i sin fängelsecell varg vikernes Bild: All Over Press Varg Vikernes

Mord och brott förekommer allt oftare i vår underhållning. True Crime är en snabbt växande genre inom TV, poddar och litteratur.

Inom musiken fortsätter den gamla traditionen med mordballader i modern skepnad. Gangstarappare och svartmetallister sjunger och rappar om att ta livet av varandra.

Men i mörkret bakom scenerna hittar vi också sanna historier. Det finns musiker som har tagit livet av sina medmänskor i verkliga livet.

Här presenteras ett dussin ”musikaliska mördare”. Hurudana var deras brott och hur bestraffades de? För lindrigt eller för hårt?

Varg Vikernes

Kristian "Varg" Vikernes är säkert ett av de första namnen många kommer att tänka på då det blir tal om musiker som har tagit livet av folk.

Han dödade kollegan Øystein Aarseth, också känd som Euronymous år 1993 vilket väckte uppmärksamhet också bland folk som inte annars var speciellt insatta i eller intresserade av Black Metal.

Varför Vikernes, eller Count Grishnackh som han ibland kallade sig egentligen dödade Euronymous blev aldrig helt klart. Själv påstod han att det var frågan om självförsvar.

Varg Vikernes dömdes till 21 år i fängelse, maximistraffet enligt norsk lag och avtjänade 15 av dem före han släpptes fri år 2009.

Han flyttade senare till Frankrike och kallar sig nu Louis Cachet.

Carlo Gesualdo

Carlo Gesualdo
Carlo Gesualdo Carlo Gesualdo Carlo Gesualdo

Kompositören Carlo Gesualdo (1566-1613) är känd som en av de främsta madrigaltonsättarna.

Brott: År 1590 återvände Carlo Gesualdo oväntat tidigt från en jakt och ertappade sin fru och hennes älskare Fabrizio Carafa på bar gärning i sin säng.

Han slog ihjäl dem brutalt och släpade ut deras lik på gården till allmän beskådan.

Straff: Eftersom han var adelsman ansåg domstolen att Carlo Gesualdo inte hade begått något brott. Något besynnerlig logik med tanke på att båda offren också hörde till adeln.

Leadbelly

Huddie Ledbetter bättre känd som Lead Belly
Huddie William Ledbetter a.k.a. Lead Belly eller Leadbelly Huddie Ledbetter bättre känd som Lead Belly Bild: /All Over Press Leadbelly

Bluessångaren Huddie William Ledbetter (1888-1949) blev känd under artistnamnet Leadbelly (eller Lead Belly som han själv skrev det).

Han var en begåvad musiker men samtidigt också en våldsbenägen brottsling.

Lead Belly: Bad Nigger Makes Good Minstrel― Rubrik i tidskriften Life år 1937.

Brott: År 1918 kom Lead Belly i konflikt med en av sina släktingar, Will Stafford, över en kvinna och dödade honom.

Han var ofta inblandad i knivslagsmål och var nära att döda åtminstone tre män med kniv under årens lopp.

Straff: Lead Belly dömdes till flera fängelsestraff under sitt liv och det påstås att han satt i fängelse i sju olika delstater. För mordet år 1918 dömdes han till ett 7-35 års straff av vilket han avtjänade sju år.

Enligt legenden släpptes han tidigt efter att ha skrivit en låt åt och om guvernören i Texas, Pat Morris Neff.

if there was no Lead Belly, there would have been no Lonnie Donegan. No Lonnie Donegan, no Beatles. Therefore no Lead Belly, no Beatles― George Harrison

Pat Hare

Pat Hare
Pat Hare Pat Hare Pat Hare

Auburn "Pat" Hare (1930-1980) var en amerikansk bluesgitarrist vars stil kom att influera många av de s.k. British Invasion-grupperna som Rolling Stones och Yardbirds.

Han spelade med många av de stora namnen inom bluesen, bland andra Muddy Waters och Howling Wolf.

Brott: Vanligtvis brukar mördare och andra brottslingar försöka hålla tyst om sina dåd men Pat Hare utgjorde ett undantag.

År 1954 gav han ut singlen I'm Gonna Murder My Baby och 9 år senare gjorde han precis det.

Pat Hare var enligt sina kolleger och bekanta en anspråkslös och vänlig mänska till vardags. Hans problem var att han inte tålde sprit och hade en tendens att hamna i trubbel när han drack.

En kväll år 1962 kallades polisen till lägenheten där Pat Hare och hans flickvän bodde efter att grannarna larmat om ett högljutt gräl.

Där upptäckte konstapeln att Hare hade skjutit ihjäl sin flickvän. Pat Hare greps av panik och sköt också ihjäl polisen.

Yes, I'm gonna murder my baby (yeah, I'm tellin' the truth now) 'Cause she don't do nothin' but cheat and lie― Pat Hare

Straff: Pat Hare dömdes till livstids fängelse för två mord och tillbringade sina sista sexton år i fängelse där han dog av lungcancer år 1980.

Gail Collins Pappalardi

Gail Collins Pappalardi
Gail Collins Pappalardi Gail Collins Pappalardi Bild: CC BY Image courtesy of The Courtroom Sketches of Ida Libby Dengrove, University of Virginia Law Library Gail Collins Pappalardi

Gail Collins (1941-2013) var gift med Felix Pappalardi, låtskrivare, skivproducent och basist och sångare i gruppen Mountain. Hon designade och ritade Mountains skivomslag och skrev texter till flera av deras låtar.

Brott: I april 1983 ringde Gail Collins till polisen (efter att ha ringt sin advokat) och meddelade att hon hade skjutit sin man Felix Pappalardi i parets gemensamma hem.

I killed my husband ... I didn't mean to― Gail Collins i telefonsamtalet till polisen

Straff: Under rättegången påstod hon att det hela var en olycka. Hon förstod sig inte på skjutvapen och när Felix försökte visa henne hur en Derringer-pistol fungerade fumlade hon till det och sköt honom i halsen.

Trots att vittnen berättade om att Gail Collins ofta sysslade med att skjuta och att hon brukade bära Derringern med sig i sin handväska trodde juryn ganska långt på hennes försvar.

I stället för att döma henne för mord ansåg de att den lindringare brottsbenämningen Criminally neglicient homicide (motsvarar ungefär lindrigt dråp) fick räcka.

Gail Collins dömdes till fyra år i fängelse av vilka hon avtjänade två. Efter fängelset försvann hon och år 2013 hittades hon död i Mexico.

När Felix Pappalardi och Gail Collins inte gjorde musik tillsammans använde de droger och sköt vilt omkring sig i omtöcknat tillstånd.

Kombinerat med svartsjuka var det här ett recept på en katastrof enligt Mountain-trummisen Corky Laing som hade lärt sig att avväpna Felix då han kom på middag före han blev full och oberäknelig.

You want my advice? Buy your wife a diamond ring, some flowers, a push-up bra. Don't buy her a gun.― Leslie West, gitarrist i Mountain

Claudine Longet

Claudine Longet
Claudine Longet Claudine Longet Bild: /All Over Press Claudine Longet

Claudine Georgette Longet (1941- ) föddes i Frankrike men flyttade till USA där hon blev känd som skådis och sångerska.

Hon gifte sig år 1961 med den amerikanska sångaren Andy Williams vilket gav henne inträde i den amerikanska societeten.

Williams och Longet var nära vänner med Robert Kennedy och ingick i hans entourage på The Ambassador Hotel i Los Angeles kvällen då han blev mördad.

Andy Williams och Claudine Longet separerade år 1970 och skiljde sig år 1975.

Brott: År 1976 bodde Claudine Longet i Aspen, Colorado tillsammans med sin pojkvän Vladimir "Spider" Sabich. Han var en alpinåkare som hade representerat USA i OS och var en mycket populär idrottare.

Söndagen den 21 mars sköt Claudine Longet Sabich till döds i badrummet i hans hus där de bodde tillsammans.

Straff: I likhet med Gail Collins Pappalardi baserade Claudine Longet sitt försvar på att Sabich höll på att visa henne hur pistolen fungerade då ett skott mitt i allt avlossades.

Polisen hade begått ett par allvarliga procedurfel. De hade tagit ett blodprov av Longet och beslagtagit hennes dagbok utan ha tillstånd av myndigheterna.

Tack vare detta fick de inte använda sig av någondera som bevis i rättegången. Blodprovet visade spår av kokain och dagboken lär skall innehållit uppgifter om att Sabich ville avsluta förhållandet med Longet.

Claudine Longet dömdes för lindrigt dödsvållande till 30 dagar i häkte.

Hon bor fortfarande i Aspen men visar sig sällan i offentligheten och beviljar inga intervjuer.

Sid Vicious

sid vicious
Sid Vicious sid vicious Sid Vicious

Sid Vicious (John Simon Ritchie (1957-1979)) var alltid något av den sorgliga skepnadens riddare. Han var varken speciellt intelligent eller musikaliskt begåvad.

Han ersatte basisten Glen Matlock i Sex Pistols, men spelade inte på skivan Never mind the bollocks, delvis för att han vårdades på sjukhus för hepatit C då den bandades och delvis för att han inte var tillräckligt bra.

Sid blev i något skede uppsnappad av en ökänd amerikansk groupie, Nancy Spungen, som i likhet med honom hade haft en besvärlig barndom och som missbrukade droger.

Sid och Nancy hör till de här olycksaliga paren som bringar fram varandras sämsta sidor. Deras liv präglades av kaos och destruktivitet.

Om någondera av dem försökte ta sig i kragen och ordna till sitt liv drog den andra ner partnern tillbaka i misären.

Brott: Den 12 oktober år 1978 vaknade en omtöcknad Sid Vicious i sitt och Nancys rum på New Yorks legendariska Chelsea-hotell.

Nancy låg död på badrumsgolvet efter att ha blivit huggen med en kniv i magen. Det blev aldrig helt klart var som hade hänt, men Sid och Nancy brukade ofta gräla vilt och ta till knytnävarna då orden inte räckte till.

Straff: Sid häktades den 9 december och släpptes mot borgen den 1 februari 1979. Samma kväll dog han av en överdos heroin.

Någon rättegång där det hade kommit fram vad som egentligen hände den ödesdigra natten i oktober hann aldrig bli av och Sid förklarades därför aldrig officiellt skyldig.

Jim Gordon

Jim Gordon
Jim Gordon Jim Gordon Jim Gordon

Om du har amerikanska skivor från 1960- och 70-talen i din hylla är chansen ganska stor att trummisen Jim Gordon (f. 1945) spelar på någon av dem.

Han inledde sin professionella musikkarriär år 1963 som trummis åt The Everly Brothers. Senare spelade han både live och i studion med många av de största namnen.

John Lennon, George Harrison, Eric Clapton och Frank Zappa hör till artisterna som ackompanjerades av Jim Gordon i något skede av karriären.

Brott: År 1983 mördade Jim Gordon sin 72 år gamla mor. Han påstod att rösterna i hans huvud tvingade honom göra det.

Straff: Trots att Jim Gordon konstaterades lida av schizofreni dömdes han till livstid i fängelse med ett minimum på 16 år före han kunde ansöka om villkorlig frigivning.

I dag är Jim Gordon 74 år gammal och sitter fortfarande inne efter att ha ansökt om frigivning förgäves tio gånger.

I mars 2021 får han lämna in sin elfte ansökan.

Spade Cooley

Spade Cooley
Spade Cooley t.v. med sin advokat Spade Cooley Bild: /All Over Press Spade Cooley

Donnell Clyde "Spade" Cooley (1910-1969) var en musiker, big band-ledare, skådespelare och TV-kändis. Han var känd som kungen av Western Swing.

Brott: Den 3 april år 1961 misshandlade Spade Cooley sin fru Ella Mae till döds i ett svartsjukedrama.

Han påstod till en början att hon hade fallit i duschen, men under rättegången vittnade parets 14-åriga dotter Melody om hur hon hade tvingats se misshandeln.

Straff: Spade Cooley dömdes till livstids fängelse efter en utdragen rättegång.

Efter att ha avtjänat dryga åtta år och med en villkorlig frigivning i sikte beviljades Spade Cooley en 72 timmar lång permission för att delta i en välgörenhetskonsert.

Efter att ha fått hela publiken på fötter i en stående ovation lämnade Spade Cooley scenen för att ta en paus och dog av en hjärtattack.

Bernard Cantat

bernard cantat
Bernard Cantat i Vilnius bernard cantat Bild: /All Over Press Noir Désir

Bernard Cantat (f. 1964) var sångare och gitarrist i den populära franska gruppen Noir Desír.

Brott: Kvällen den 26 juli år 2003 var Bernard Cantat i Vilnius tillsammans med sin flickvän Marie Trintignant (dotter till skådisen Jean-Louis Trintignant).

De var båda berusade och det som började som ett gräl om ett textmeddelande av ett ex slutade med att Cantat misshandlade Trintignant så allvarligt att hon dog efter sex dygn i koma.

Straff: Bernard Cantat dömdes till fängelse i 8 år. Han avtjänade halva straffet och blev villkorligt frigiven år 2007.

Ett så lindrigt straff väckte uppståndelse och kvinnorättsaktivister demonstrerade i samband med hans uppträdanden.

Noir Desír splittrades år 2010 och Bernard Cantat uppträder nu som solo-artist.

Joe Meek

Minnesplatta för Joe Meek
Minnesplatta över Joe Meek på väggen av huset där han bodde och begick sitt brott. Den här minnesplattan med sin svarta bakgrund har hängts upp av någon privatperson. "Officiella" minnesplattor i London har blå bakgrund och beviljas av organisationen British Heritage Minnesplatta för Joe Meek Bild: /All Over Press Joe Meek

Robert George "Joe" Meek (1929 -1967) var intresserad av elektronik sedan barndomen. Som skivproducent var han speciellt intresserad av att använda ny teknologi i studion.

Hans enda stora hit, Telstar skriven av Joe Meek och framförd av The Tornados var ett tidigt exempel av användningen av elektronik i popmusik.

Joe Meek hade en egen studio i en hyreslägenhet i London där han jobbade med diverse olika artister och musiker.

Meek var begåvad men hade också mentala problem. Han led både av bipolär sjukdom och schizofreni. Hans drogmissbruk gjorde inte saken lättare och han tappade gradvis kontrollen över sitt liv.

Brott: Den 3 februari 1967 sköt han ihjäl sin hyresvärdinna och begick sedan självmord.

Hans namn nämndes också i samband med mordet på en ung homosexuell man som hade ägt rum i London en månad tidigare.

Straff: Eftersom Joe Meek begick självmord i samband med mordet på sin hyresvärdinna blev det aldrig någon rättegång.

Det blev heller aldrig klart om han hade någon roll i det tidigare mordet. Det fanns också andra misstänkta men fallet har förblivit ouppklarat.

Phil Spector

phil spector
Phil Spector phil spector Phil Spector

Philip Harvey "Phil" Spector (f. 1939) är en av världens mest berämda och kända skivproducenter. I likhet med Joe Meek var han en föregångare då det gällde att använda ny teknik och nya metoder i studion.

Hans "Wall of Sound" var hans signatur och han producerade ett stort antal hits under den första hälften av 60-talet.

Han var också känd för sitt oberäkneliga beteende och för att vifta med och ibland till och med avfyra skjutvapen i olika sammanhang.

Det här ledde till slut till att få artister ville jobba med honom och från och med 1980-talet var han ganska sysslolös.

Brott: Den 3 februari år 2003 (precis 36 år sedan kollegan Joe Meek sköt sin hyresvärdinna i London) sköts skådisen Lana Clarkson i Phil Spectors hus.

Han påstod att hon hade begått självmord "i misstag" men det gick inte hem hos åklagaren.

Straff: Efter två utdragna rättegångar dömdes Phil Spector för mord och dömdes till livstids fängelse med en minimiperiod på 19 år före han får ansöka om villkorlig frigivning.

Bakgrund och följder

Här hade vi ett dussin musikaliska mördare. Man märker att vissa fenomen i musikbranschen återkommer.

Musikerlivet med sitt turnerande leder ofta till svartsjukedraman i parförhållanden.

Drogmissbruk och tillgång till vapen leder ofta till att gräl kan trappas upp med dramatiska följder.

Det förekommer en slags "outlaw"-mentalitet inom musikbranschen. "Sex, drugs and Rock'n'roll" brukar ofta nämnas med beundran av mänskor som inte tänker på vad följderna kan bli då det går snett.

Är då musiker då speciellt blodtörstiga personer? Förlåter publiken sina musikidoler beteende som skulle fördömas om s.k. vanliga mänskor skulle göra sig skyldiga till det?

Utan att ha tillgång till någon trovärdig statistik vågar jag påstå att det finns betydligt flera musiker som har mördats än sådana som har mördat.

I dagens samhälle med sociala medier och en stark vilja att fördöma sådant som anses strida mot tidens moral skulle figurer som Carlo Gesualdo och Lead Belly knappast ha undgått strängare straff.

Våra kvinnliga mördare skulle knappast straffas så lindrigt på 2000-talet. "Jag är ju bara en flicka som inte förstår sig på så invecklade saker som skjutvapen"-försvaret skulle knappast gå hem i dag.

Däremot tycks man fortfarande ibland komma undan ganska lindrigt om man misshandlar kvinnor till döds.

Vad publiken tycker funderade jag på för ca. två år sedan: Var går din gräns?

demonstration utanför en spelning med Bernard Cantat
Kvinnor demonstrerar utanför en spelning med Bernard Cantat. demonstration utanför en spelning med Bernard Cantat Bild: /All Over Press demonstrationer

Lyssna på Fokus på om samma tema:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje