Hoppa till huvudinnehåll

Från noll motivation till trefaldig JVM-medaljör

Beväringen Anita Korva fick A-landslagsstatus och lockade till sig prisbelönt guldtränare

Året 2019 har varit omvälvande för Anita Korva, ett av Finlands största framtidsnamn inom längdskidåkningen. De oväntade JVM-medaljerna efter karriärens tyngsta period följdes av tränarbyte, A-landslagsstatus och militärtjänstgöring. Utgångsläget inför karriärens första världscupsäsong är utmanande – men Korva har en spetsegenskap hon endast delar med Krista Pärmäkoski i Finland.

– Inte gick det nu riktigt uselt. Vad är ni själva nöjda med? Ni sköt i varje fall bra, men en buske ger inte skydd mot skotten.

Det är en vacker höstdag i skogarna runt Kajanalands brigad. Anita Korva lyssnar på utbildarens respons efter dagens första anfallsövning. Spaningsgruppens framryckning bland buskar och snår kräver fortsatt träning.

Anita Korva gör sin militärtjänstgöring i Kajanalands brigad.
Anita Korva gör sin militärtjänstgöring i Kajanalands brigad. Bild: Mikael Oivo / Yle Anita Korva,militär,militärtjänst,Kajanalands brigad

Efter utbildarens utläggning söker sig gruppen till följande övningsstation där var och en laddar stormgevärets magasin med nya patroner innan det är dags igen.

– Jag var relativt ung när tanken om armén dök upp, men sedan började skidåkningen gå så bra att jag tänkte att jag inte vill kasta bort ett träningsår till militärtjänstgöring, berättar Korva för Sportliv som fått tillstånd att närvara på övningen.

Se Sportlivs minidokumentär om Anita Korvas omvälvande år i klippet nedan.

Att Korva tänkte om och beslöt sig för att söka sig till försvarsmakten trots allt handlar om en långsiktig plan. Efter hemförlovningen i mars tänker hon söka en av de lediga tjänsterna som idrottsunderofficer vid Kajanalands brigad.

Tjänsten är skräddarsydd för toppidrottare som via det militära jobbet får en trygg inkomst vid sidan om satsningen på idrottskarriären. Av de finländska landslagsåkarna har bland annat Ristomatti Hakola valt att utnyttja möjligheten.

Anita Korva gör sin militärtjänstgöring i Kajanalands brigad.
Anita Korva gör sin militärtjänstgöring i Kajanalands brigad. Bild: Mikael Oivo / Yle Anita Korva,militär,militärtjänst,Kajanalands brigad

– Då jag via bekanta hörde om idrottsskolans verksamhet och min förra tränare Esko Paavola dessutom tipsade om ett möjligt yrke inom armén, behövde jag inte fundera länge på om jag ska gå eller inte.

Samtidigt som beslutet kan visa sig vara mycket fungerande på lång sikt, är den 347 dygn långa tjänstgöringen en klar uppoffring vad gäller den pågående träningssäsongen – och kommande tävlingssäsong, Korvas första som A-landslagsåkare.

"Det är inte många som har klarat av att få till en lyckad tävlingssäsong under året i militären. Det måste man bara acceptera och inte lägga för stor press på sig själv gällande resultaten." – Anita Korva

I Kajanalands brigad har längdåkarna en skräddarsydd utbildning där fokus under tjänstgöringens första månader är på det militära, för att sedan närmare tävlingssäsongen skiftas mot idrotten.

– Att man på den här nivån inte får träna optimalt hela tiden, det orsakar... inte ångest, men det känns att jag emellanåt gärna tränade mer. Samtidigt är jag medveten om att det här är en unik möjlighet och det handlar bara om ett år.

– Det här var mitt val och jag är nöjd med det.

De djupa dalarnas och höga topparnas säsong

Anita Korva vann sin första medalj i junior-VM redan år 2018. Då tog hon brons på fem kilometer klassiskt, framför näsan på bland annat jämngamla Frida Karlsson från Sverige – stjärnskottet som VM-debuterade i vintras i Seefeld med individuellt silver och brons, och stafettguld som resultat.

Korvas JVM-brons för snart två år sedan skapade inga större rubriker nationellt, men när hon ett år senare slog till med ytterligare tre brons i Lahtis blev hon ett hett namn också utanför skidkretsarna.

Skip Instagram post

En vecka efter de lyckade JVM-tävlingarna slog Korva till med ett par kanonlopp i Imatra.

På tio kilometer klassiskt vann hon karriärens första individuella FM-medalj bland seniorer genom att sluta trea bakom Krista Pärmäkoski och Kerttu Niskanen. Korva besegrade de mer erfarna landslagsåkarna Laura Mononen och Riitta-Liisa Roponen efter en jämn sekundstrid.

En dag senare vann hon guld i stafetten för Kainuun Hiihtoseura. Korva gjorde en mäktig ankaretapp under vilken hon klev från fyra till etta. Vid växlingen låg hon nästan en minut efter ledande Vuokatti Ski Teams Eveliina Piippo.

Kainuun Hiihtoseuras guldlag: Anne Kyllönen, Heini Hokkanen, Anita Korva.
Kainuun Hiihtoseuras guldlag: Anne Kyllönen, Heini Hokkanen, Anita Korva. Kainuun Hiihtoseuras guldlag: Anne Kyllönen, Heini Hokkanen, Anita Korva. Bild: Hannu Luostarinen / All Over Press Anne Kyllönen,Anita Korva,längdskidåkning,Heini Hokkanen,Kainuun Hiihtoseura

Tack vare sina imponerande insatser i JVM och under FM-veckoslutet i Imatra valdes Korva till Finlands VM-trupp i Seefeld. Resultaten bäddade även väg för att Korva senare på våren fick A-landslagsstatus.

Förra säsongen lämnade efter sig en känsla av att jag kan skida rätt så fort i framtiden.

Att säsongen skulle kulminera i sådana höjdpunkter var otänkbart för Korva under hösten 2018. Då var hon nere både fysiskt och psykiskt. Hon var sjuk från slutet av juli till långt in på hösten och kunde börja träna ordentligt först i december.

– Jag led av körtelfeber. Jag fick fick träningsförbud och fick göra varken högintensiv träning eller styrketräning, fick inte tävla – och sedan kom snön. Det var väldigt stressande för mig. Motivationen sjönk till noll.

Tidigare under karriären hade Korva inte stött på liknande motgångar.

– Jag försökte bara genomlida dagarna och väntade på att få börja träna igen. När jag sedan fick tillstånd att träna var jag plötsligt inte alls intresserad. Sjukdomen hade visst gjort mig så trött.

"Det var helt nytt för mig Jag undrade själv också vad det är som pågår, och det pågick ganska länge." – Anita Korva

Korvas dåvarande tränare Esko Paavola försökte ingjuta hopp med berättelser om hur Kerttu Niskanen och hans andra tidigare adepter varit i liknande knipor – sjuka fram till början av december men ändå i toppform under säsongens viktigaste tävlingar.

– Jag var inte alls intresserad av vad han sa åt mig då. Jag var säker på att jag inte skulle komma att tävla under hela säsongen. När formen sedan steg förvånansvärt snabbt ökade motivationen i samma takt.

Korvas formtopp varade inte länge.

I början av februari tog hon ännu karriärens första världscuppoäng i fristilssprinten i Lahtis, men i VM-debuten i Seefeld ett par veckor senare blev hon i likhet med de övriga finländskorna Anne Kyllönen, Katri Lylynperä och Laura Mononen utanför de 30 bästa.

– Formen sjönk och under våren var jag igen sjuk för det mesta. Jag gjorde inte mycket annat än tävlade på veckosluten och kände efter hur pass ont jag hade i halsen under veckan. Jag gjorde inga träningspass alls. Det kändes galet att åka på tävling efter en sådan vecka. Det var inte speciellt trevligt.

Anita Korva och Katri Lylynperä i kvartsfinalheatet i världscupsprinten i Lahtis.
Anita Korva och Katri Lylynperä i kvartsfinalheatet i världscupsprinten i Lahtis. Anita Korva och Katri Lylynperä i kvartsfinalheatet i världscupsprinten i Lahtis. Bild: EPA-EFE/KIMMO BRANDT Anita Korva,Katri Lylynperä

Att resultatnivån sjönk kom inte som en överraskning för Korva. Med försäsongens långa paus från träningen var det inte möjligt att bygga upp en långvarig formtopp.

– Vi lyckades perfekt i att toppa formen så pass bra som vi gjorde. Det grämde inte lika mycket när formen sjönk i och med att jag hade fått in några lyckade tävlingar.

Vinterns framgångar, efter höstens motgångar, bekräftade för Korva att hon har stor potential.

– Förra säsongen lämnade efter sig en känsla av att jag kan skida rätt så fort i framtiden. Bara jag gör saker rätt och orkar träna, så litar jag på att det kan hända bra grejer, berättar Korva med ett lite blygt men samtidigt självsäkert leende på läpparna.

Kontaktar succétränaren Ohtonen

I fyra år hade Korva tränats av rutinerade Esko Paavola från Vuokattis idrottsakademi. Under början av det här året gick Paavola i pension och samtidigt upplevde Korva att hon behövde något nytt i träningsväg för att kunna maximera sin potential.

– Esko var en väldigt bra tränare för mig under gymnasietiden. Av honom lärde jag mig att träningen inte handlar så mycket om detaljerat pillrande, utan det är sist och slutligen ganska enkelt. Man ska våga träna och inte tänka för mycket.

– När jag kom fram till ett tydligt vägskäl i mitt liv – gymnasietiden var över och jag börjar bli en vuxen idrottare – kände jag efter en hurdan tränare jag vill ha.

Olli Ohtonen valdes till årets tränare i Finland 2017 och 2018.
Olli Ohtonen valdes till årets tränare i Finland 2017 och 2018. Bild: Timo Korhonen / All Over Press Olli Ohtonen

Anita ville inte tränas av vem som helst. Hon kontaktade mannen som de två senaste åren utsetts till Finlands bästa tränare.

– Tränar-adept-förhållandet inleddes som det brukar göra, att idrottaren tar initiativ. Tränarna är sällan ute efter adepter åt sig själv, förklarar Korvas nya tränare Olli Ohtonen.

Ohtonen var redan tränare för OS- och VM-guldmedaljören Iivo Niskanen samt Turo Sipilä. Han funderade länge på om han hade tillräckligt med tid att träna tre idrottare helhjärtat.

– Att Anita skulle till armén underlättade beslutet. Jag visste att armén skulle uppta största delen av hennes tid och energi det här året. Vi intensifierar vårt samarbete steg för steg i framtiden.

Ohtonen ser Korvas tjänstgöring som en positiv sak, i och med att hon är frivillig och motiverad. Samtidigt genomsyrar armén Korvas säsong på ett heltäckande sätt – träningsmängderna, träningarnas intensitet, målsättningarna – allt påverkas.

"Det har hänt många stora saker, armén och inkallelsen till landslaget. Hon ska befästa sin position där och få tävla runt i världscupen, men enligt mig lönar det sig inte att sätta upp några mer specifika målsättningar." – Olli Ohtonen

Diskussionerna med den nya personliga tränaren har fått Korva att dämpa förväntningarna inför världscupsäsongen, trots att hon fått vara friskare i år jämfört med förra hösten.

Hon kan ändå inte låta bli att lägga upp en målsättning i sprinten, som träningen fokuserat på under sommaren och hösten.

– Att komma till semifinal i sprint i världscupen kunde vara helt realistiskt. Om allt går bra kan man förvänta sig att jag skidar på samma nivå som i fjol, eller till och med lite snabbare.

Anita Korva i Kajana inför säsongen 2019-2020.
Anita Korva i Kajana inför säsongen 2019-2020. Bild: Mikael Oivo / Yle Anita Korva

På sikt vill Korva vara en allroundåkare, och också denna säsong kommer hon att delta i distanslopp. Den pågående satsningen på sprinten känns ändå vettig – av många olika orsaker.

För det första är sprintegenskapernas betydelse stor inom dagens längdåkning. En stor del av distansloppen avgörs i mass- eller jaktstarter där topplaceringarna ofta delas ut i slutspurter.

Om man saknar förmågan att åka riktigt fort på skidor har man egentligen möjligheter att klara sig bra endast i distanslopp som avgörs med intervallstart, och de loppen blir allt färre. Under kommande vinters digra världscupkalender går endast sju av de 35 individuella tävlingarna av stapeln med intervallstart.

En stor del av allroundåkarna i världseliten har tagit sig dit via en satsning på sprinten. Se bara på tidigare och nuvarande toppåkare som Johannes Høsflot Klæbo, Marit Bjørgen, Astrid Jacobsen, Ingvild Flugstad Østberg, Stina Nilsson, Natalia Neprjajeva, Julia Belorukova…

– Mina svagheter är uthålligheten och syreupptagningsförmågan. De egenskaperna kan man som tur utveckla ganska så lätt också, säger Korva.

Anita Korva i Kajana inför säsongen 2019-2020.
Anita Korva i Kajana inför säsongen 2019-2020. Bild: Mikael Oivo / Yle Anita Korva

För det andra stöds satsningen på sprinten av Korvas nuvarande egenskaper. Hon är en åkare som skiljer sig ur mängden via sin styrka – i likhet med åkare som Bjørgen och Krista Pärmäkoski.

– Anitas och Kristas egenskaper skiljer sig från en typisk finländsk skidåkares. Egenskaperna stöder förmågan att skida i hög hastighet. Kommande vinter försöker vi göra resultat genom att förädla och utnyttja de egenskaperna, säger Ohtonen.

För det tredje ger sprintsatsningen Korva en god chans att få tävla flitigt i världscupen. Konkurrensen i landslaget är inte speciellt tuff i den disciplinen.

På senare år har de finländska damerna, med undantag av Pärmäkoski, inte alls klarat av att hävda sig i världscupsprinterna. Den senaste världscupsäsongen klarade ingen annan än Pärmäkoski av att ta sig till semifinal.

Envist och beslutsamt storlöfte

Förra vintern tillhörde Anita Korva landslagets utmanargrupp. Till den här säsongen slogs utmanargruppen och landslaget ihop, men av de nya förmågorna var 20-åriga Korva den enda som belönades med A-landslagsstatus.

– Stämningen är fräsch. Det verkar lovande. Alla står inför någonting nytt, säger Korva om det omformade damlandslaget som tränas av den tidigare tränaren för utmanargruppen Ville Oksanen, samt Ilkka Jarva.

På grund av armén var Korva tvungen att stå över en del av de första landslagslägren på sommaren, men ju närmare säsongen lidit desto mer har hon kommit loss från armélägren för att kunna satsa fullt ut på skidåkningen.

Anita Korva gör sin militärtjänstgöring i Kajanalands brigad.
Anita Korva gör sin militärtjänstgöring i Kajanalands brigad. Bild: Mikael Oivo / Yle Anita Korva,militär,militärtjänst,Kajanalands brigad

Ungefär samtidigt som världscupsäsongen tar slut i mars 2020 hemförlovas Korva från armén. Då inleds perioden i hennes karriär då hon till hundra procent kan satsa på idrotten.

Med den prisbelönta tränaren Ohtonens hjälp ska Korva under kommande år ta klivet in i världseliten.

Det har hon bestämt.

– Jag är ganska envis. Jag är inte hemskt intresserad av hur andra tränar eller vad de håller på med. Jag litar på vad jag gör själv och vad vi kommer överens med tränaren.

Sportliv med Anita Korva sänds på Yle Fem söndagen den 13 oktober klockan 19.48.