Björn Ådahl
Yle
Att bli beskylld för att vara kommunist är en mardröm för indonesierna. Kommunistpartiet har länge varit förbjudet, och man kan bli dömd till fängelse bara för att använda en T-tröja dekorerad med en hammare och en skära. Trots det blir landets första ledare allt mer populär även om han själv var en marxist.
Den pensionerade bokhandlaren Asvi Setiawan har varit med om ett och annat. Den värsta upplevelsen var att bli misshandlad av poliser efter att de hade hittat förbjudna böcker i hans bokhandel.
- Poliserna ville veta varför och åt vem jag sålde böckerna. Jag försökte få dem att förstå att jag inte visste att böckerna ansågs vara kommunistpropaganda, men det tog smärtsamt länge innan de trodde mig, berättar Setiawan.
Räden mot Setiawans bokhandel gjordes för nästan 20 år sedan. Han är upprörd över att polisen fortfarande stormar in i bokhandlar på jakt efter förbjudna böcker.
- Inför presidentvalet i maj var läget ovanligt hysteriskt. Också soldater deltog i räderna för att beslagta böcker som de sade att hade skrivits av kommunistsympatisörer, säger Setiawan.
Presidenten måltavla, ofantligt blodbad
Den allmänna rädslan för kommunism spelade överlag en viktig roll i valkampanjerna.
Den sittande presidenten Joko Widodo blev till exempel på internet anklagad för att ha kommunistsympatier i ett försök att få väljarna att vända honom ryggen.
Kommunistpartiet har varit förbjudet ända sedan det beskylldes för att ha deltagit i ett kuppförsök år 1965.
Efter den misslyckade statskuppen dödades upp till en halv miljon människor som stämplades som partimedlemmar eller som anhängare av partiet.
Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA klassificerar händelserna som ett av de värsta massmorden efter andra världskriget. Inte en enda gärningsman har blivit åtalad för att ha deltagit i blodbadet.
Muslimer utnyttjar, aktivister illa ute
Idag är det främst konservativa muslimska organisationer och partier som använder kommunismen som slagträ. De förklarar att kommunistsympatisörerna är gudlösa och därmed förkastliga individer.
I första hand är det människorättsaktivister, representanter för hbtq-personerna och liberala politiker som de muslimska grupperna försöker förknippa med kommunism.
De konservativa muslimerna ogillar också Widodo, så det förmodas att det var de som stod bakom anklagelserna mot honom före presidentvalet.
Efter att Widodo utgick som segrare i valet har han uppmanats att tillåta en diskussion om blodbadet.
Även om det verkställdes för mer än 50 år sedan är frågan fortfarande så ömtålig att presidenten inte ännu har reagerat.
Avslöjande tavla, tvivelaktig avgång
I valet representerade Widodo ett parti som formellt leds av Megawati Sukarnoputri som fungerade som president åren 2001-04.
Hon är den omstridda första presidenten Sukarnos dotter, och hon är fortfarande populär. (Många indonesier har såsom Sukarno bara ett namn).
Också bokhandlaren Setiawan har höga tankar om Megawati. På en vägg i hans lilla vardagsrum hänger ändå inte ett porträtt av henne utan av fadern Sukarno.
- Bung Karno var en verklig man av folket. Det var en skam att han tvingades att avgå, förklarar Setiawan, som liksom de flesta indonesierna använder Sukarnos smeknamn Bung, storebror.
Setiawan hänvisar till händelserna efter den misslyckade statskuppen år 1965. Två år senare såg den blivande diktatorn Suharto till att Sukarno en gång för alla drog sig tillbaka.
Ouppfylld önskan, avlägsen grav
Setiawan bor i utkanten av staden Blitar på den östra delen av Indonesiens viktigaste ö, Java. Sukarno ligger begravd i Blitar där han tillbringade sin barn- och ungdom.
Efter Sukarnos död år 1970 önskade hans familj att han skulle bli jordfäst i närheten av huvudstaden Jakarta.
Sukarno var fortfarande så populär att Suharto bestämde att han i stället skulle begravas i en namnlös grav i avsides belägna Blitar.
Målet var att få folket att glömma Sukarno. Han högaktades allmänt som nationens fader, och Suharto ville försäkra sig om att Sukarnos anhängare inte skulle bli ett hot mot det nya enväldet.
Karismatisk kvinnokarl, ohälsosam jämförelse
I stället uppstod det en personkult kring Sukarno. Den intensifierades efter Suhartos fall år 1998, och idag vallfärdar stora mängder pilgrimer varje dag till Sukarnos grav i Blitar.
Sukarno beskrivs som en sällsynt karismatisk ledare som hade en förmåga att kommunicera med vanligt folk. Han lyckades också framstå som en from muslim även om han var en marxist och en ökänd kvinnokarl.
Den nuvarande presidenten Widodo vill liksom Sukarno bli betraktad som en man av folket. Han är den första ledaren som varken kommer från den traditionella eliten eller från militären.
Widodo undviker ändå att direkt bli jämförd med Sukarno. Det förmodas bero på att det för en politiker inte är hälsosamt att bli förknippad med en marxist.
Björn Ådahl, Blitar, Indonesien.
Indonesien: En kamp som pågick längre än vad som angetts
Söder om Blitar i en by vid en biväg till en biväg finns en sliten vägskylt. Monumen, det vill säga monumentet står det på den, och den pekar en in på en biväg till bivägens biväg.
Efter en tio kilometer lång färd genom byar, skogar och risfält når man sedan fram till något som heter Monumen Trisula. Det är uppfört på en kulle, och det reser sig över den omgivande djungeln.
Statyn på toppen av konstruktionen föreställer soldater på jakt efter fiender. En text förklarar att monumentet hedrar minnet av 30 soldater som dödades i ett bakhåll år 1968.
- Den hjältemodiga brigaden Trisula hade i uppgift att kväsa den brutala kommunistguerillan. Landsbygden kring Blitar var kommunisternas främsta stödområde, står det.
Monumentet visar att kommunister, eller indonesier som stämplades som kommunister, fortsatte att göra väpnat motstånd mot diktatorn Suhartos regim tre år efter den misslyckade statskuppen år 1965.
Den officiella historieskrivningen fastslår att hela det kommunistiska maskineriet utplånades i blodbadet och massarresteringarna omedelbart efter kuppförsöket.
Det anses vara troligt att de så kallade kommunisterna i trakterna kring Blitar i själva verket var anhängare av presidenten Sukarno. Bokhandlaren Setiawan berättar att han som ung man var en av dem.
