Hoppa till huvudinnehåll

Tv versus verklighet: Det här händer när du anmäler en våldtäkt

Sari Somppi
Sari Somppi har jobbat med både brottslingar och offer. Vi ber henne se serien Unbelievable och berätta hur en våldtäktsanmälan sköts i Finland. Sari Somppi Bild: Yle/Petter Sandelin sari somppi

Tv-serien Unbelievable handlar om hur fel det gick när en tjej anmälde en våldtäkt i USA. Vi ber kriminologen och psykologen Sari Somppi se serien och berätta om hur mycket av det som hänt i USA också händer i Finland.

Unbelievable berättar om det sanna fallet kring Marie Adler. Hon polisanmäler en våldtäkt som inträffat i hennes eget hem, förövaren var en man som brutit sig in på natten.

Men poliserna kommer fram till att hennes vittnesmål är opålitligt och stämmer henne senare för falsk anmälan. Serien följer sedan med två poliser som fyra år senare börjar utreda liknande våldtäktsfall.

Serien har fått mycket synlighet i USA och mediauppmärksamhet både under rättsprocessen och långt efter.

När jag ringer Sari Somppi har hon hunnit se de två första avsnitten.

– Jag är så frustrerad! Jag har gjort anteckningar halva helgen och slagit upp lagparagrafer. Spontant var jag positivt överraskad över att det för en gångs skull görs en serie ur offrets synvinkel när kriminalserier oftast bara fokuserar på gärningsmannen. Men om jag tänker som psykolog på offret så gick precis allting fel.

Hon har tidigare jobbat som psykologisk handledare i Vasa fängelse och har erfarenhet av att både jobba med brottslingar och offer.

Här har hon märkt att det inte bara är i kriminalserier som vi fokuserar på gärningsmannen. Det gäller också vem som får vilket slags stöd i vårt samhälle. Det har Somppi märkt i sitt jobb.

– När en person döms för ett brott erbjuds terapi, handledning och läkarhjälp där ett helt team ansvarar för personens vård och plan för att hitta tillbaka till samhället. Offret däremot lämnas ofta för att på eget initiativ söka hjälp.

För att fokusera på offret har jag sex frågor om hur en våldtäktsanmälan sköts i Finland.

1. Händer det som hände Marie Adler också i Finland?

Svar: Ja och nej.

I Marie Adlers fall så började allt gå fel när hennes fostermamma kontaktade polisen och delade med sig av sina misstankar om att dottern kanske hittat på våldtäkten, i hopp om att få uppmärksamhet.

– Det här är faktiskt något vi ser i Finland också. Inte alltid, men att försöka hitta bevis för att offret egentligen är den skyldiga är en ganska naturlig psykologisk försvarsmekanism. Det är vårt sätt att försöka bevara bilden av att vi lever i en trygg värld. Om vi skulle acceptera att det här kan hända vem som helst när som helst så krossas den bilden.

– Det är lättare att först utgå ifrån att offret gjort något misstag: druckit för mycket, glömt att låsa dörren eller tagit fel väg hem.

Sari Somppi jobbar nu på Brottsofferjouren och kommer i kontakt med personer som bland annat utsatts för sexualbrott och familjevåld.

- Men händer det att polisen inte tror på offret och till och med motanmäler?

– Nej, det har jag inte stött på i samma utsträckning som i serien. Vår rättsprocess skiljer sig drastiskt från den i USA, där hittar jag inte många likheter. Men den att vi skuldbelägger offret är ett problem också i Finland.

Däremot har Sari Somppi mött många offer som berättat att de ställts samma frågor om och om igen så att det känts som att de inte blivit trodda.

– Här svarar poliserna att det bara handlar om att de försöker få fram så många detaljer som det bara går.

En flicka sitter i ett polisförhör med ansiktet riktat mot kameran. På bilden syns två manliga poliser sitta vid förhörsbordet med ryggen mot kameran.
Marie Adler spelas i Netflix-serien av Kaitlyn Dever. En flicka sitter i ett polisförhör med ansiktet riktat mot kameran. På bilden syns två manliga poliser sitta vid förhörsbordet med ryggen mot kameran. Bild: Netflix Unbelievable

2. Måste du som offer återge din upplevelse otaliga gånger?

Svar: Sällan.

– I Finland förhörs du av en person en gång och ibland behövs det ytterligare förhör för att klargöra något. I Finland får en del poliser också utbildning i att hantera familjevåld och sexualbrott. De försöker koordinera så att de personer med erfarenhet av sådana fall sköter förhören.

Du måste också ge ditt samtycke för att polisen ska få ta del av den medicinska undersökningen där alla eventuella spår av gärningsmannens dna samlas in.

Det är en omfattande undersökning, men ofta avgörande i polisens arbete att få fast gärningsmannen.

Efter förhöret får du läsa igenom din berättelse som polisen tecknat ner - på ditt eget modersmål - och som du sedan godkänner med din underskrift.

3. Lämnas du som offer ensam med din anmälan?

Svar: Ja och nej.

Det finns hjälp att få, men det är mer frågan om huruvida offret nås av den hjälpen.

I Finland trädde nya lagar i kraft i mars år 2016 i och med ett brottsofferdirektiv. Nu måste polisen till exempel informera offret om vilken sorts hjälp som finns att få, när offret gör en anmälan .

Polisen kan också fråga offret om de får förmedla hens kontaktuppgifter direkt till valfri stödorganisation så att till exempel Brottsofferjouren kontaktar offret.

– Det här har gjort skillnad! Delvis kan offret vara så stressat i anmälningsskedet att hen inte minns något av vad polisen sagt. Sedan kan offret skylla på sig själv och tänka “har jag ens rätt att be om hjälp?”

Om Brottsofferjouren blir inkopplad följer en stödperson med offret till förhören och eventuellt också rättegången, om ärendet går så långt.

Det här betyder att det finns en person “på offrets sida” som kan följa med att allt går rätt till också under förhören.

I serien är det omgivningen som pressar offret till att anmäla våldtäkten.

I Finland lyder sexualbrott under allmänt åtal och det betyder att vem som helst kan anmäla en våldtakt, inte bara offret självt. Polisen måste då inleda en undersökning, vare sig offret vill det eller inte.

4. Får du välja vem som förhör dig?

Svar: Ibland.

I serien växlar poliserna som förhör offret enligt vem som råkar vara på jobb och de som genomför förhören har också olika inställning till sanningshalten i offrets berättelse.

– Du kan alltid be att få prata med en person av samma kön och det ordnas i mån av möjlighet. Du kan också säga om det inte känns bra eller om det inte klickar mellan er. Det går alltså inte att lova att du till exempel förhörs av en kvinna eller en man eftersom det beror på de resurser som finns tillhanda. Men vi har väldigt empatiska poliser i Finland och jag har inte stött på sådant här i mitt jobb.

Hur vanligt är det att offer berättar att de blivit skuldbelagda eller inte blivit tagna på allvar av polisen?

– Det händer ibland en del män som det finns fler fördomar kring, men också då sällan. Oftast berättar offren att de blivit väl bemötta.

5. Måste du möta din förövare?

Svar: Ibland.

En annan grej som brottsofferdirektivet förde med sig är att polisen nu är tvungen att utreda möjligheten om särskilt skydd för offret.

I praktiken kan det betyda att offret slipper delta i rättegången och att bara ett videoklipp från förhöret spelas upp. Detta görs alltid om offret är ett barn.

Alternativt kan offret få ge sitt vittnesmål i ett skilt rum eller bakom en skärm, om det är för tungt att möta den åtalade gärningsmannen.

– Alla förhör spelas inte in på grund av resursbrist, på sätt och vis är det synd. Det skulle vara praktiskt att alltid ha det ursprungliga förhöret inspelat för säkerhets skull. Men det skulle antagligen kräva för mycket att förvara alla band och så vidare.

6. Måste du betala kostnaderna som kommer med att anmäla en våldtäkt?

Svar: Nej.

Finland har försökt sänka tröskeln för att anmäla sexualbrott. Numera täcks alla rättskostnader för offret oavsett inkomster. Det här delvis eftersom sexualbrott lyder under allmänt åtal.

– Men om offret inte självt vill att saken ska föras vidare brukar hen i förhöret genomgående neka till att någonting hänt. Då går utredningen sällan vidare.

Vi är gammalmodiga i Finland - kan bli bättre

Det finns alltså mycket som sköts bättre i Finland än i USA, enligt Sari Somppi. Men det finns också utrymme för förbättring.

– Okunskapen inom vårt rättsväsende är ganska stor; vi är väldigt gammalmodiga i Finland. Till exempel är det vanligt att jurister vill att offret ska vittna i rätten, utan att alla gåner ha förståelse för hur psykiskt påfrestande det kan vara.

En grundkurs i psykologi skulle vara för nyttig också för jurister.

– En rättegång kan hållas två år efter att ett brott ägt rum, sedan förväntas vittnena minnas händelserna som om det var igår. Ju fler gånger vi återger ett minne, och ju längre tid som gått, desto mindre pålitiga är våra minnen.

Merritt Wever och Toni Collette spelar rollerna som poliserna Karen Duvall och Grace Rasmussen.
Toni Collette och Merritt Wever spelar två poliser som börjar utreda liknande våldtäktsfall fyra år efter Maries fall. Båda lyckas med imponerande rollprestationer.. Merritt Wever och Toni Collette spelar rollerna som poliserna Karen Duvall och Grace Rasmussen. Bild: Netflix Toni Collette,Unbelievable,Netflix,Merritt Wever

Unbelievable = believable?


Obs - spoilervarning för de två första avsnittena!

Om Marie Adler hade anmält sin våldtäkt i Finland år 2019 hade hon haft möjlighet att få hjälp av Brottsofferjouren. Där hade misstagen antagligen flaggats och åtgärdats redan under det första förhöret.

– Även om vi sitter med som en tyst part under förhören hade nog ingen låtit poliserna pressa offret så långt som de gör i serien, säger Sari Somppi.

– Hos oss hade ingen kunnat låta bli att ingripa när Adler tvingades vittna att våldtäkten aldrig ägt rum. Eller acceptera att hon gavs ett ultimatum: Du vittnar kopplad till en lögndetektor, om du inte godkänns hamnar du i fängelse för falsk anmälan.

Men serien lyfter fram ganska tydligt hur varierande åsikter och hur starka känslor våldtäktsfall väcker.

Många har förutfattade meningar om hur ett offer "ska" eller "borde" bete sig i vissa situationer som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Det här förekommer också i Finland.

Frågor som om ett offer som inte gråter eller är märkbart skakat är mindre pålitligt, eller om omgivningen tror mer på offret eller den åtalade gärningspersonen, är lika aktuella för oss som i USA.

En annan sak som vi kan bli bättre på är att prata om hur vi reagerar när någon berättar att hen råkat ut för till exempel ett sexualbrott.

– Risken finns att vi skuldbelägger offret. Fastän det är fråga om en naturlig psykologisk försvarsmekanism kan det vara skadligt för de som drabbas. Offret brukar ofta från början skylla på sig själv och hen är ganska sårbar inför andras kommentarer eller åsikter.

Unbelievable är därmed trovärdig när det handlar om hur vi bemöter offer, men beträffande rättsystemet är serien inte trovärdig och jämförbar med Finland.

Nyligen publicerat - X3M