Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Regeln är att det skiter sig – gör jobbet och undvik ett nytt debacle

Finlands landslagsspelare lattjar under en träning.
Teemu Pukki (längst till höger) blir en nyckelfigur för Finland mot Armenien. Finlands landslagsspelare lattjar under en träning. Bild: Lehtikuva Finlands herrlandslag i fotboll

Konturerna av fotbolls-EM var tydliga. Nu är synen lite grumligare. Dags att gnugga sig i ögonen och vända kartan rätt väg? Dags att göra jobbet och ta ett jättekliv mot historia.

Landslagets presskonferens var redan inne på stopptid när presschefen Timo Walden ville förlänga den.

– Kommer ni ihåg vad som hände här för exakt elva år sedan?

Frågan skickades ut i rummet, på podiet log Markku Kanerva och Tim Sparv tillsammans. De kommer ihåg.

Den 14 oktober 2008 är ett historiskt datum i finländsk landslagsfotboll. Kanerva ledde U21-landslaget till EM och Sparv var lagkapten.

– Det är en motivationshöjare för oss. Vi vill göra något liknande med A-landslaget. Den där dagen är en av de finaste i min karriär, säger Sparv.

Elva år senare var det råkallt, regnigt och ruskigt i Åbo. Ofrånkomligen blir det den dramatiska kulissen när upploppet av EM-kvalet ska ramas in. Nu står Finland med chansen att bestämma motivet och fylla tavlan med en annan sorts färg.

Dragits genom smuts, lera och slask

Regeln är att det skiter sig. Så har vi blivit fotbollsuppfostrade.

Flipperspelet mot Ungern i ovädret 1997, poängtappen på potatisåkrarna i Azerbajdzjan och Armenien med Roy Hodgson och kraschen i ”alla tiders kval” för några år sedan är bara några exempel på när landslagets hopp har jämnats med marken.

Finländsk fotboll har blivit dragen genom smuts, lera och slask för att stå här. Upp på andra sidan, nytt syre i lungorna och möjligheternas matcher framför fötterna.

Ingångsvärdet inför de tre sista ronderna i EM-kvalet är lika givet som intressant. Finland har en EM-plats att skydda och bevaka. De värsta konkurrenterna i gruppen gör verkligen sitt yttersta för att spela Finland i händerna (tack, Liechtenstein), men i slutändan är det ändå landslaget som måste göra jobbet.

Hemmaseger mot Armenien på tisdag och mot Liechtenstein i november är ett rakt krav som man ska kunna ställa på landslaget. Om det inte blir full pott i de två matcherna är det onödigt att spekulera om straffar, domare och andra om-frågor. I så fall har landslaget inte gjort sig förtjänt av en slutspelsplats.

Ett beställningsjobb

Det står utom all tvivel att Finland gick bort sig i Bosnien-Hercegovina i lördags. Insatsen var mer än medioker, motståndarna gjorde en redig och rejäl prestation.

Nu är modefrågan Finlands förmåga att hantera förlusten. Uppfattningen som landslaget har lyckats sälja till oss som betraktar spelarna och ledarna är ändå att vi inte ska trycka på panikknappen.

– Det blir ett annat Finland på planen mot Armenien, intygade Sparv.

Kanerva fyllde på med att påminna om hur proportionerna ser ut.

– Vi har tre matcher kvar och två av dem på hemmaplan. Alla i laget skulle ha tagit det här utgångsläget.

Nu ska Kanerva lösa mittbacksfrågan, ha en minut-för-minut-uppföljning av Tim Sparvs vadbekymmer och välja vilka offensiva pjäser han radar ut på spelbrädet.

Det spelar roll, förstås, men oavsett Kanervas val är den här matchen ett beställningsjobb. Finland är bättre på pappret, Armenien saknar sin enda dunderstjärna och kommer med en missräkning i bagaget.

Det här är ett hinder som Finland ska kliva över, och bakom skymtar nya horisonter med en utsikt som vetter mot nästa sommar. Tre poäng och Finland är uppe på en ny platå.

Jag vet inte hur vi kommer ihåg den 15 oktober 2019 om elva år, men en fin, framåtlutad finländsk laginsats vore något. Det är dags att göra jobbet och ta ett jättekliv mot historia.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport