Hoppa till huvudinnehåll

Teater: När man är sjuttio får man göra vad man vill, lite som Lilla My - Ärligt och befriande om åldrandet i Teater Josefinas jubileumspjäs

Skådespelaren Johanna Ringbom och musikern Iiro Salmi vid ett mikrofonstativ.
Johanna Ringbom och Iiro Salmi bjuder på en befriande och livsbejakande musikteater om åldrandets olika sidor. Skådespelaren Johanna Ringbom och musikern Iiro Salmi vid ett mikrofonstativ. Bild: Foton © Pette Rissanen Johanna Ringbom,teater josefina

Teater Josefina är just nu aktuell med sitt 20-årsjubileum, och det gör man genom att inte spara på paljetterna i den musikaliska produktionen Josefina 70+ ger inte upp sitt glitter! på caféscenen Tiljan vid Åbo Svenska Teater.

I den yviga föreställningen är estradartisten Josefina (Johanna Ringbom) tillbaka med nya sånger och funderingar kring att bli gammal.

Hon glider in på scenen som ett fenomen i glittrande festkläder som för tankarna till Paris cafétillställningar.

Under halvannan timme behåller hon den fullsatta salen i sitt grepp, tillsammans med den mysiga pianisten Iiro Salmi, som då han inte entusiastiskt slår på tangenterna, sitter och småler till Ringboms berättelser.

Början är stark, det är inga konstigheter. Ringbom ställer sig rätt upp på scenen med ett bestämt ansiktsuttryck som säger - nu gör jag det här bara!

– Det finns ett vackert kinesiskt tecken för att bli gammal, som samtidigt betyder klok, säger hon. Här i Norden har vi snarare liknat en gammal människa vid något förlegat och inaktuellt. Så välkommen, alla förlegade och inaktuella människor.

Allvar och humor kring åldrandet

Det finns en befrielse i att visa precis vad åren gjort med en och skapat en till: En kvinna som gör precis vad hon vill. Och nu vill hon sjunga och berätta.

Mellan låtarna, som rör sig mellan genrerna fransk chanson och svensk underhållning, filosoferar Ringbom kring åldrandet ur ett både skojfriskt och ett mer allvarligt perspektiv.

Det handlar om kroppen, om döden, om krämpor och om att äntligen kunna strunta i andras förväntningar. Hon talar om hur skönt det är att ha tid om morgnarna.

Hon pratar om att bli trött allt tidigare, om att ställa sig frågan om man får gå och sova fast klockan är bara nio på kvällen. Svaret är nej, det får man inte.

Man måste vänta till klockan tio, annars vaknar man för tidigt.

Trots att jag med mina 39 fyllda, kanske inte direkt hör till målgruppen för den här föreställningen, finner jag det ändå intressant att se hur åldrande kan ha med vem som helst att göra.

– Det känns som om jag har alla tidigare åldrar kvar i mig, som något slags avlagringar.

Åldrande är alltid aktuellt, eftersom det är en resa vi alla delar.

Josefina 70+ är på inget sätt en banbrytande föreställning som kommer med några häpnadsväckande nyheter eller tankegångar kring att åldras, men erbjuder överlag en kväll där musiken, trivseln och eftertanken står i centrum.

Det finns, som sagt, något befriande över att se en människa göra precis det den vill och den känslan smittar av sig på publiken.
Att sångprestationerna inte alltid är fullträffar eller att texter glöms bort emellanåt, hör också till saken.

Gammal eller ung: Det är inte så viktigt att vara så himla perfekt – huvudsaken är slänga sig ut om man vill det, att göra det man brinner för.

När premiärnervositeten har lagt sig, tror jag dessutom att vi kommer att få se en än mer avslappnad Ringbom.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje