Hoppa till huvudinnehåll

“Här är man en i gänget” – inflyttare och återflyttare berättar varför de valde bort storstan och föredrar ett liv i skärgården

Fyra personer ombord på en allmogebåt som ligger vid en brygga.
Laura Wickström, Marika Melkko, Emma Silén och Peter Mustelin valde att bosätta sig i Korpo. Fyra personer ombord på en allmogebåt som ligger vid en brygga. Bild: Lotta Sundström / Yle Korpo, Pargas,peter mustelin

År 2019 fortsätter flyttströmmarna gå i en riktning som tömmer glesbygden på folk medan allt fler trängs i städerna. Men alltid har det också funnits de som går sin egen väg och väljer en motsatt riktning. Svenska Yle har träffat fyra personer som valt att bosätta sig i Korpo i Åbolands skärgård.

Laura Wickström var 18 år då hon flyttade till Korpo över sommaren för att säsongsarbeta på Restaurang Buffalo. Det var år 2011.

– Jag hade så roligt hela sommaren att jag kom på nytt nästa år. Sedan träffade jag en kille, en Korpobo, och här är vi fortfarande, tillsammans.

Nu är paret husägare sedan fem år, de har ett barn i förskolan, Laura jobbar i butiken och är aktiv inom kommunalpolitiken.

– Jag uppskattar gemenskapen och lugnet. Det är svårt att beskriva med bara några ord, det är nog hela Korpo i sig. Det är jättevackert, och jättehärligt med alla människor, och hur man kommer in här. Jobb och boende är sekundära grejer, det fixar man alltid på något sätt.

Emma Silén skulle definitivt inte flytta till skärgården.

– Nej! Här var färjor i vägen, jag ville kunna komma och gå som jag ville. Men här hamnade jag, det var också i mitt fall en Korpokilles fel, säger Emma med ett skratt.

Fyra personer med blå himmel i bakgrunden.
Laura Wickström, Marika Melkko, Emma Silén och Peter Mustelin. Fyra personer med blå himmel i bakgrunden. Bild: Lotta Sundström / Yle Korpo, Pargas,peter mustelin

Emma har tidigare bott i Mariehamn och Åbo. Hon träffade sin partner under studietiden i Åbo, idag jobbar de båda i Korpo.

– Vi blev kära i ett hus, och här finns en sådan härlig gemenskap. Man hälsar på varandra i butiken och man hälsar på varandra när man kör förbi med bilen. Man känner inte nödvändigtvis alla, men man ser folk och håller koll på varandra ändå, på ett bra sätt.

Familjer och vänner ställde sig till en början frågande till Emmas beslut att flytta till skärgården.

– De frågade nog ”varför ska ni flytta ut dit” och mamma tyckte att jag hellre skulle flytta till Helsingfors på grund av jobbmöjligheterna. Men man flyttar ju inte hit för jobben, det gör man nog inte. Nu tro jag att de är glada, för att vi är glada här och trivs.

Peter Mustelin valde Korpo för sju år sedan. Han och sambon ville flytta till skärgården, för stillsamheten och naturens skull. Då sambon på den tiden studerade och jobbade i Pargas sattes gränsen vid Houtskärsfärjan för att det inte skulle bli för långt att pendla. Nagu var också ett alternativ, men paret hittade ett hus i Korpo.

Peter har gjort liknande observationer som Laura och Emma. Han kände sig välkommen och hittade likasinnade vänner. Korpoborna hälsar på varandra, betjäningen är personlig och sysselsättning finns om man är öppen för olika alternativ.

Byggnad vid vattenbrynet, brygga mad båtar och bojar.
Korpoström. Byggnad vid vattenbrynet, brygga mad båtar och bojar. Bild: Lotta Sundström / Yle Korpoström,skärgårdscentret korpoström

Marika Melkko är uppväxt i Korpo, men flyttade bort för att studera. Först bar det av till Åbo för att ta studenten och sedan till Helsingfors där hon studerade fysioterapi. Efter examen bodde Marika i S:t Karins.

– Jag började ha några arbetsdagar i Korpo, för att lite smaka på att komma tillbaka. Sedan blev det mer och mer, och jag nappade på möjligheten att ha mottagning också här. När jobbet ökade tänkte jag att det kanske ändå skulle vara möjligt att bo här ute.

Marika berättar att hon alltid känt sig dragen till Korpo, även om hon först ville känna efter lite grann efter examen.

– Det är ändå här som mitt hem är, så egentligen var det ju det mest logiska. Men man försöker undvika det för att man inte vill gå den lätta vägen och gå direkt hem, dit det är tryggt. Det känns som att man behöver göra sitt och testa på innan man kommer hem.

Naturen och människorna får Marika att trivas på hemorten.

– Att se havet, lugnet här, och gemenskapen. Man känner att man är en del av gänget här.

Marika tänker att det är viktigt att de som bor i skärgården håller fast vid gemenskapen och har roligt tillsammans. Därför föreslår hon fler skäridanser.

– Ja! Det piggar upp och man träffar nya människor i alla åldrar. Unga med barn, mina föräldrar, äldre. Det är ett sätt att koppla ihop alla generationer.

Fyra personer ombord på allmogebåt i Korpoström.
Det är viktigt att invånarna har roligt tillsammans, säger Marika Melkko. Fyra personer ombord på allmogebåt i Korpoström. Bild: Lotta Sundström / Yle Korpo, Pargas,peter mustelin

Peter Mustelin och hans sambo valde att köpa hus då de flyttade till Korpo. Valet föll på ett gammalt 100-årigt hus som paret restaurerat i sakta mak.

– För oss var det viktigt att få uppleva skärgårdsmiljön. Vi ville alltså inte bo i en radhuslägenhet i byn. Då kan man ju lika gärna bo i en förort i Åbo. Vi var galna nog att direkt gå och köpa ett hus.

Också Emma Silén köpte hus då hon flyttade till Korpo med sin partner. Beslutet att flytta till Korpo baserade sig på att de hittade ett hus som hade allt de önskat sig.

– Vi blev förtjusta i huset, köpte det och flyttade hit. Vi hade alltid drömt om att bo på landet och ha hönor. Han tycker om att snickra, pyssla och odla, och vi hade en checklista. Huset vi hittade bockade av alla punkter på listan, så nu har vi till exempel höns, en stor dröm har gått i uppfyllelse i och med det.

Fyra hönor i en inhägnad.
För Emma ingick hönor i drömmen om ett hus på landet. Fyra hönor i en inhägnad. Bild: Yle/Malin Valtonen dönsby bed and breakfast,husdjur,Karis,Västnyland

Alla som drömmer om skärgårdsmiljö är kanske inte redo att köpa bostad. Men att hitta något att hyra kan vara utmanande och de bostäder som finns kanske inte motsvarar drömmen om skärgårdsidyll och havsutsikt. Peter har funderat på en slags ekoby som kunde lösa det problemet.

– Det finns inte så hemskt många trevliga hus där man kan få upplevelsen “wow, här vill jag stanna”. Så jag tycker det borde finnas sådana hyreshus.

– Dagens melodi är att tänka ekologiskt och då tycker jag att det kunde passa ihop med att bygga upp en liten ekoby. Man kunde bygga några hus åt gången och ifall hyresgästerna trivs kunde de få lösa in huset efter en viss tid, eller ha tid på sig att hitta något annat.

Men jobbet då, hur löser inflyttare det?

– Å ena sidan kanske man ska ha jobbet med sig, ifall man har ett sådant jobb som kan göras på distans. Å andra sidan finns det sysselsättning om man är öppen för att flexa och göra det som kommer emot, och kanske utbilda sig. Det är en styrka med skärgården och Korpo, att det faktiskt finns sysselsättning om man vill, säger Peter.

Emma instämmer.

– För mig gick det så att jag fick ett vikariat som ungdomsledare och nu har jag vuxenstuderat och blir behörig om en månad. Man tar det som kommer emot och anpassar sig till situationen, säger Emma.

Marika är företagare.

– Om du vet vad du vill så är det bara att köra, full rulle!

"Allt finns i Korpo"

Fritiden är heller inget problem. Enligt Emma finns allt en kan behöva i Korpo.

Här finns zumba och teatergrupp, gym, biograf och allt man behöver i fritidsaktivitetsväg, säger Emma.

– Och så har vi en jättebra butik också, där finns allt, tillägger Marika.

Laura vill välkomna alla att komma på besök till Korpo, en helg eller en vecka i höst, för att lära känna lite folk på krogen, gå i skogen, och få känna tyngden som lyfts från axlarna och en inre ro.

– Det vill jag att alla ska få uppleva, säger Laura.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland