Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Hassen Khemiri: “Jag har skrivit tillbaka människorna som jag förlorat och på så vis fått mer tid med dem”

Jonas Hassen Khemiri står framför en bokhylla
Jonas Hassen Khemiri står framför en bokhylla Bild: Kia Svaetichin Jonas Hassen Khemiri

– Kroppen är på plats men min hjärna är någon helt annanstans. I sin senaste bok Pappaklausulen (2018) skriver den svenska författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiri om föräldraskap och frihet. Han har funderat mycket på den ambivalenta känslan man kan få av att ha barn. Man kan inte leva med dem men inte heller utan dem.

– Ibland vill jag bara läsa klart den här sidan i boken innan jag går och fyller på nappflaskan eller vad det nu än må vara. Jag må vara fysiskt närvarande med mina barn men jag vet inte om jag alltid är psykiskt närvarande.

Jonas Hassen Khemiri är aktuell med pjäsen Vi som är hundra på Svenska teatern. Han skrev pjäsen under en period i sitt liv då han första gången upplevde ett motstånd i sitt skrivande.

Frihet eller föräldraskap?

I boken Pappaklausulen är en av huvudpersonerna livrädd för att han ibland känner att han vill dra och lämna familjelivet bakom sig.

– Han intalar sig att han aldrig ska dra. Han ska aldrig lämna sin familj men sedan måste du ta ett avsked för att bli fri.

Både boken Pappaklausulen men också Jonas Hassen Khemiris hela liv har till stor del handlat om att hitta en balans mellan familj och frihet.

Kan man vara helt fri om man har barn?

– Man blir så oändligt bräcklig av att ha en liten version av sig som är viktigare och skörare än en själv. Det finns inget som gör en lika rörd och orolig som då ens barn är sjukt. Jag var precis på 4-års kontroll med vårt yngsta barn och det är otroligt att se någon vara så stor och så liten på samma gång. Det är svindlande.

Pjäsen föddes ur en kris

Jonas Hassen Khemiris pjäs Vi som är hundra har nyss haft premiär i Finland. Pjäsen är skriven för tio år sedan och blev till genom en livskris.

– Jag satt fast i livet. Jag hade en bok jag inte kunde skriva och jag hade en relation jag inte kunde leva i. Därför valde jag att skriva en pjäs som handlar om en person uppdelad i tre: nämligen medelålder, gammal och tonåring på en och samma gång.

Det var under den perioden som han för första gången upplevde ett motstånd i sitt skrivande.

Jonas Hassen Khemiri förklarar att alla projekt som han blivit klar med och som har fungerat och blivit till något, grundar sig på hans självbild. Han försöker alltid ge en så sann version av vem han var just i den stunden som han arbetade med ett specifikt projekt. Våren 2009 satt han i Berlin med ett skrivarstipendium och fick inte ur sig boken, lyckades inte fixa sina relationer och samtidigt föll bomberna över Gaza.

Jonas Hassen Khemiri står framför en bokhylla
Jonas Hassen Khemiri säger att det är svårt att vara förälder, man måste balansera mellan familj och frihet. Jonas Hassen Khemiri står framför en bokhylla Bild: Kia Svaetichin Jonas Hassen Khemiri

– Jag har nog aldrig känt mig så långt ifrån ett engagemang och så nära ett väldigt aktivt självförakt. Vad håller jag på med egentligen och varför får jag ingenting att fungera?

Faktaruta Jonas Hassen Khemiri

Namn: Jonas Hassen Khemiri

Ålder: Född 1978

Familj:
Flickvän och två barn

Aktuell: Med pjäsen Vi som är hundra på Svenska Teatern och med TV-serien Allt jag inte minns på Yle arenan. Med den finska utgåvan av Pappaklausulen (Isän säännöt Johnnykniga)

Vad läser du just nu: Kudos av Rachel Cusk

Dina bästa boktips: Anna Karenina av Leo Tolstoj

Hur läser du:
Jag både lyssnar och läser

Vilken podd lyssnar du på:
en fransk podcast som heter La Compagnie Generale des Autres

Person man ska följa på instagram: Författaren Amanda Lee Coe (@amandaleecoe)

Senast sedda TV-serie/dokumentär: Worlds of Ursula K. Le Guin

Författarskapet ger kontroll

Det finns många anledningar till att Jonas Hassen Khemiri blev författare, men en av dem är att de skapar en känsla av kontroll. Men att han skulle lida av kontrollbehov tror han ändå inte.

– Jag var värre när jag var yngre, säger Jonas. Min prosa är på inget vis perfektionistiskt ordnad. Det är kanske snarare så att jag lider av en känsla för oordning och då får fiktionen skapa ordning. Jag skriver fram versioner av mig själv som jag inte klarar av att vara i verkliga livet.

– Jag har alltid velat vara modigare och argare. Då är mod och ilska något som kommer fram tydligt i mina böcker.

Skriver tillbaka försvunna människor

Då Jonas Hassen Khemiri skriver, verkar frånvarande eller försvunna människor alltid finnas med. I hans bok Ett öga rött (2003) är det mamman som är död, i Montecore (2006) är pappan försvunnen, i Allt jag inte minns (2015) tecknas en mångstämmig minnesbild av en person som inte längre finns och i Pappaklausulen är pappor frånvarande på olika nivåer.

Hur känns det att vara barn till en frånvarande eller försvunnen förälder?

– Min egen pappa var i perioder både väldigt närvarande och väldigt försvunnen. Många av mina vänner hade pappor som bara var frånvarande. Jag tror att det är enklare att bara stänga asken om honom och sluta bry sig.

– Det kluriga med min pappa var att han var en fantastiskt bra pappa i perioder, var pappaledig och verkligen aktiv i sin föräldraroll. I perioder var han sedan spårlöst försvunnen. Jag har tänkt väldigt mycket på effekten av vad som händer då någon plötsligt försvinner. Tomheten som någon lämnar efter sig när någon dör eller bara drar.

Genom att skriva in dem i berättelsen återskapar Jonas Hassen Khemiri tomheten efter en försvunnen eller frånvarande person. Och på så sätt lever de vidare i honom och för honom.

Titta på arenan på Allt jag inte minns

.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje