Hoppa till huvudinnehåll

Emma bodde i parker, på tåg, i trappuppgångar – bostadslösa kvinnor blir utsatta för stölder, våld och sexuell påtryckning

Den egna dörren, ett eget hem, var länge en omöjlig dröm för "Emma", med åratal av bostadslöshet bakom sig.
I dag hjälper Emma andra, bostadslösa kvinnor. Jag ser sådant som professionella inte ser, säger hon. Den egna dörren, ett eget hem, var länge en omöjlig dröm för "Emma", med åratal av bostadslöshet bakom sig. Bild: Yle/Anna Savonius bostadslöshet,tatuering,ensamhet

Hon är finlandssvensk, från huvudstadsregionen. Som sjuttonåring mötte hon en trettioårig man som knarkade. Hon blev nyfiken, testade och "blev fast". Hennes hem brann ner och hon var bostadslös i flera år.

I dag berättar hon sin historia om hur brutalt bostadslösheten slår ut mot kvinnorna, de som rör sig i skuggorna.

Vi möts på Diakonissanstalten, där Emma (påhittat namn) jobbar som erfarenhetsexpert. I juni fick hon äntligen nycklarna till sin lägenhet, ett hem med dusch, värme, kylskåp och trygghet. Det föregicks av många dimmiga år med knarket som ständig följeslagare och efter det – jakten på följande övernattningsplats.

– Jag började med min morgondos, efter det gick dagen åt att hitta ett ställe för följande natt. Hos vänner, bekanta eller familjen går det några nätter, inte mer, berättar hon, medan hon petar på nycklarna.

Armarna bär minnen, tatueringar.

kvinnohänder på bordet. Mitt i en plånbok med stamkundskort och ett par nycklar.
Egna pengar och nycklar till ett eget hem. Ingen självklarhet för Emma, som i dag, som dryga 30 har kommit ur sitt missbruk. kvinnohänder på bordet. Mitt i en plånbok med stamkundskort och ett par nycklar. Bild: Yle/Anna Savonius bostadslöshet,nycklar,kreditvärdighet

Droger och bostadslöshet går hand i hand

Emma säger att problemen snabbt hopar sig när drogmissbruket tar över. Man sköter inte betalningen av hyran, där börjar det.

– Om Folkpensionsanstalten av misstag sätter in hyresbidraget på kontot så går det ju inte till hyran, utan till annat, säger hon.

Då blir man snabbt av med bostaden.

Blicken i Emmas klara, omålade ögon skärps. Hon minns jakten på övernattningar, varje dag.

– Som bostadslös knarkande kvinna är man vansinnigt utsatt. Man kan inte sköta sina ärenden, inte duscha, inte sova. Allting börjar med ett hem, säger hon.

De flesta av hennes vänner då var vänner från drogvärlden och jagade samma sak: nästa fix och nästa natt.

– Jag var i dåligt skick, mager och eländig. Jag tänkte bara på droger.

Stödet från familjen viktigt

Emma köade i åtta månader för att få hjälp med avvänjningen. Den behandling hon fick fungerade inte så bra.

I slutskedet av sitt missbruk mötte hon en kvinna, en projektarbetare, som ringde tillbaka och bad om en träff.

– Hon behandlade mig som en människa – inte bara som en missbrukare.

Det var avgörande, minns hon. Stödet hemifrån, från familjen, var också viktigt.

Läkaren ordinerade sedan Emma substitutionsbehandling. Den fungerar bra och Emma säger sig må bra i dag. Hon löser ut sina mediciner en gång i veckan och tar dem sedan varje morgon.

– Jag har tre andra tjejer som är inne i samma skede. Vi håller ihop. I Facebook tog jag bort alla som använder droger, jag vill inte ha med dem att göra mera.

Hon bemötte mig som en människa, inte som en missbrukare― "Emma" om projektarbetaren som sökte upp henne

Tvingas till sexuella tjänster

Emma säger att kvinnornas ställning bland de bostadslösa är dålig. Det är svårt att vara kvinna och bostadslös, män tycker att de kan utnyttja kvinnor, stjäla av dem, slå dem, antasta dem sexuellt.

– I nödinkvarteringarna finns det mycket män och få kvinnor. Därför är de väldigt utsatta för männen.

Emma bekräftar att de kan behövas tjänster för att män ska ge kvinnor tak över huvudet för en natt. Sedan håller Emma en lång paus.

– Det här händer mycket, nästan alltid.

För den som blivit hemlös hjälper det inte med enbart en egen bostad.

– Det behövs många olika slags hjälptjänster. Det finns alltid en orsak till varför någon har blivit hemlös.

Det är också svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Man måste själv först inse att man behöver hjälp.

– Det var först efter den insikten som mitt liv började ordna upp sig.

En nyckelknippa med en röd nyckelring som ligger på ett träfärgat bord.
Emma fick nyckeln till eget hem i början av juni. En nyckelknippa med en röd nyckelring som ligger på ett träfärgat bord. Bild: Yle/Anna Savonius nycklar,hem,Nyckel

Hjälper nu andra att hitta ett hem

I dag hjälper Emma bostadslösa kvinnor att hitta en bostad – och hålla fast vid den.

– Jag har sagt att jag vet vad jag talar om, jag har själv varit bostadslös knarkare. Jag fäster mig vid andra saker än de utpräglat professionella, då jag själv befunnit mig i samma sits.

Emma betonar att tillit är en viktig faktor både när man ber om hjälp och när man får den.

– Jag kan säga att de kan lita på mina kolleger. Jag har fått hjälp, jag litar på dem, det kan du också göra. Jag är en slags länk mellan de bostadslösa och hjälparna.

Hon vill ännu återuppta studierna och återvända till en halvfärdig merkonomutbildning.

Emma har också hittat en utomstående stödperson, en vuxen som blivit mycket viktig för henne.

Just nu är jag lycklig. Bara så lycklig.

Det finns varierande siffror på antalet hemlösa och bostadslösa i Finland. Vissa talar om 5 000 totalt, och om 1 200 kvinnor. Andra uppgifter gör gällande att siffrorna är mycket högre, då mörkertalen för både män och kvinnor är stort.

Små saker betyder mycket för Emma i dag.

– Jag har en katt och får snart en till, skrattar hon.

Åt dig som kämpar med anhörig med missbrukarproblem eller svårigheter att klara självständigt boende säger hon:

– Inget problem är för stort för att få hjälp. Det finns många som vill hjälpa. Det gäller att hitta den hjälp som passar dig.

Du kan lyssna på en kortare nyhetsversion eller en längre radioversion med hemlösa Emma här:

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen