Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Inga sura miner i år – seriesystemet en succé och fyra andra lärdomar från en skojig säsong

KuPS firar guldet.
På lördagen startade guldfesten för KuPS. Den kommer att pågå ett bra tag i Kuopio. KuPS firar guldet. Bild: Lehtikuva Kuopion Palloseura,Fotbollsligan

Strunta i försäsongsresultat, glöm sommarens transferfönster – och kontinuitet kan löna sig. Där vad Yle Sportens Christoffer Herberts lärt sig om vägen till framgång under en fotbollsligasäsong där de stora vinnarna var KuPS och det nya spelschemat, medan den största förloraren stavades HJK.

Först en kort tillbakablick med ett erkännande. När HJK säkrade fotbollsguldet för ett år sedan var undertecknad lite sur och vresig. Det efter vad som just då kändes som den tråkigaste säsongen genom tiderna.

Nu sitter jag tillsammans med sjungande KuPS-supportrar på ett tåg från Åbo och känner mig betydligt mer harmonisk när ligaåret ska sammanfattas.

Visst, resultaten i Europa är fortfarande lite sorgliga, med finländsk seger i två dubbelmöten av sju. Några gruppspel där känns väldigt långt borta. Men annars fanns det en hel del glädjeämnen.

Så i stället för att såga hela ligaträdet tänkte jag den här gången i stället lista en handfull av säsongens största lärdomar:

1. Det nya spelsystemet var en fullträff

Visst, det var snudd på obligatoriskt för fotbollspuritanerna att muttra lite när den nya spelordningen presenterades i vintras. En övre och en nedre slutserie med något fånigt euroslutspel efteråt? Varför måste allt göras så invecklat?

Nu vet vi bättre. Det blev en succé.

Matchantalet på 27 kändes lämpligt. Och den enkla matematiken som säger att sannolikheten att få en direktavgörande seriefinal om grundseriens etta och tvåa någon månad senare möts i den allra sista omgången gav maximal utdelning.

Resultatet blev över 7000 åskådare i näst sista omgången i Kuopio, och en bit över 9000 på avslutningen i Åbo. Drömsiffror för finländsk fotboll.

Fotbollspublik i Åbo.
När Inter och KuPS gjorde upp om guldet noterade Åboklubben en rekordstor publiksiffra. Fotbollspublik i Åbo. Bild: Lehtikuva FC Inter Åbo,Fotbollsligan

Absolut ingenting blev sämre av nymodigheten. Också sommarens prestigekamp om en plats bland de sex främsta kändes genuin och antalet meningslösa matcher var ungefär samma som förr.

Och jag kan själv tänka mig väldigt mycket tråkigare saker att fokusera på de kommande veckorna är ett euroslutspel med fem lag, varav tre från huvudstadsregionen.

Skulle vi nu ännu bara få jämna omgångar så att alla lag genom säsongen skulle ha lika många matcher spelade skulle vi tvingas hitta på nåt nytt att klaga på än fotbollsligans spelprogram. Hemska tanke.

2. Absolut ingenting avgörs i mars

Finland har fotbollsvärldens längsta försäsong, och nåt ska fotbollsjournalister syssla med också under vintern. Kanske därför som det i förhandstipsen läggs så stor (och felaktig) vikt vid resultaten från våren, och cupens gruppspel.

Efter vårens matchrumba var konsensus att HIFK skulle bli sist och åka ur eftersom spelet under vintern varit helt kaotiskt. Och på pappret starka KuPS gjorde svaga insatser under våren med följden att mer än en förhandsguide förkunnade att guldstriden blir en duell mellan HJK och Honka.

Tiquinho jublar för HIFK.
"Tiquinho" har varit en trevlig bekantskap för alla HIFK-supportrar. Tiquinho jublar för HIFK. Bild: Matti Raivio/All Over Press HIFK Fotboll,Fotbollsligan,Erikson Carlos Batista dos Santos

Men vet ni vad? Också ligasäsongen är väldigt lång, över ett halvår med relativt maklig matchtakt. Det finns minsann tid att rätta till grejer och fila på spelet.

HIFK blev ett stabilt mittenlag och KuPS vann guld i stor stil. Samtidigt slutade de fyra lag som gick till cupsemifinal efter goda insatser på vårvintern på placeringarna 4, 6, 11 och 12.

3. ... och inte avgörs ligan under sommarens transferfönster heller

Transferfönstret, med nyförvärv som plockas in under sommarens lucka för värvningar, skapar lätta rubriker under sommartorkan. Minns till exempel hajpen när Petteri Forsell flyttade till HJK.

Petteri Forsell i HJ.
Petteri Forsell har bara blixtrat till ibland i den inhemska ligan. Petteri Forsell i HJ. Bild: All Over Press Petteri Forsell,HJK Helsingfors,Fotbollsligan

Men facit på hand var det klubbarna som hade is i magen och körde med samma koncept hela säsongen som gick bäst. I startelvan som KuPS använde i guldavgörandet fanns 10 av spelarna med när säsongen startade. Det var bara anfallaren Tuco som tillkommit, och det enbart för att Rasmus Karjalainen flyttat till Holland.

Inters siffra var förresten samma. 13 av 14 namn som användes i slutomgången fanns i Åbolaget när säsongen körde i gång.

Trist för agenterna, men det lönar sig uppenbarligen inte att spänna musklerna alltför mycket under sommarens panikköpsveckor.

4. HJK:s problem ligger djupare än tränaren

Säsongens största utropstecken är utan tvekan att den solklara förhandsfavoriten HJK gjorde sämsta säsongen på ett drygt decennium och slutade femma, hisnande 16 poäng från täten.

Både Mika Lehkosuo och Toni Koskela, två kompetenta tränare, misslyckades fullständigt med att få ut något vettigt ur seriens klart dyraste spelartrupp. Vilket gör att man lätt drar slutsatsen att det inte enbart är tränarnas fel (även om Filip Valencics supersäsong i Inter inte direkt ger Lehkosuo några större plustecken på människokännarfronten).

En Europaplats kan ännu rädda en del av äran, men HJK är ojämförligt säsongens största flopp

Men ta två av vårens utländska profilvärvningar som praktexempel. Norrmannen Harmeet Singh och mexikanen Marco Bueno sattes bägge totalt i frysboxen av två av varandra oberoende tränarteam. Sämre värvningar hittas därför knappast under ligasäsongen.

Hur kan nationens största klubb hålla på så? Borde inte HJK tvärtom ha en konkurrensfördel också här, med internationell renommé, ett brett kontaktnät och en personalkapacitet som möjliggör en granskning av värvningar? Ett mysterium.

En Europaplats kan ännu rädda en del av äran, men HJK är ojämförligt säsongens största flopp.

5. Kontinuitet vinner faktiskt ännu ibland

Det finns så många exempel i lagsportvärlden numera på när korta satsningar och snabba lagbyggen ger omedelbar succé. Som om Inter hade vunnit guld direkt under José Riveiros första år.

Jani Honkavaara och Ari Lahti efter KuPS guld.
Tränaren Jani Honkavaara och ägaren Ari Lahti fick den perfekta avslutningen på sitt samarbete. Jani Honkavaara och Ari Lahti efter KuPS guld. Bild: Lehtikuva Jani Honkavaara,Ari Lahti,Kuopion Palloseura

Därför känns det nästan lite uppfriskande att just Jani Honkavaara står som herren på tränartäppan efter avslutad säsong. Det var ”Honsus” tredje säsong i Kuopio. Hans projekt har hela tiden strävat efter att KuPS ska vara som allra bäst hösten 2019. Kuopiolaget förlorade för sista gången i juli. Efter det föll allt på plats och laget mer eller mindre defilerade till guld.

Nu vandrar Honkavaara vidare till SJK. Finns tyvärr inte en människa som tror att han kan få tre års arbetsro där.

Och till sist en påminnelse ...

Den 27 juni 2016 fick Jani Honkavaara sparken som tränare för HIFK och ersattes av Antti Muurinen.

Läs nu den meningen på nytt och försök att hålla dig för skratt.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport