Hoppa till huvudinnehåll

Skotten på Vårdberget

– vem bar egentligen ansvar för brottet som skedde år 1927?

I januari 1927 hittas affärsmannen John Engblom skjuten på Vårdberget i Åbo. Polisen riktar snabbt misstankarna mot Margit Niininen som studerar vid Åbo Akademi och mot hennes fästman Allan Törnudd. Men de har båda ett alibi.

Det ligger tyska sedlar i närheten av liket, och polisen undrar om dådet kan kopplas till spritsmuggling, eller kanske till inbördeskriget. Man utlovar en belöning på 10 000 mark till den som kan ge tips som leder till den skyldiga.

John Engblom hade talat om Niininen

John Engblom hade flera företag i Åbo. Han var en man med många vänner, som gick välklädd, körde bil och åt flitigt på restaurang. Han hade berättat för några vänner att Margit Niininen ville träffa honom i januari 1927, och att han var rädd för våld av något slag.

När Johns barbarn Barbara Engblom växte upp hörde hon enbart gott om sin farfar. Hennes far berättade om åkturerna i Johns röda Fiat. Hennes farmor betonade att John tyckte om små barn och bar dem på sina axlar.

Ingen talade om omständigheterna kring Johns död. Det var först när Barbara gick i gymnasiet som hon fick veta att farfar John hade blivit skjuten.

– Då berättade min mamma det hon visste, men det var inte så mycket. Hon var noga med att vi inte fick tala om de här händelserna så att pappa hörde, säger Barbara.

Vill du veta mera? Den här artikeln är en kort version – och den innehåller spoilers. Det värsta brott man kan begå finns som podcast på Arenan.

John Engblom (till höger) hade en ledande ställning inom skyddskåren och ett förflutet på den vita sidan i inbördeskriget. Han hade som yngre arbetat som handelsresande i Österbotten, men fick avsked på grund av slagsmål.

John Engblom har fotograferat sin hustru Ellen (i vit halsduk) cirka 1926, de två sönerna och Ellens föräldrar. Familjen är på utfärd med bilen.

Margit Niininen drar sig undan

Margit Niininen växte upp som fosterdotter i familjen Niininen i Åbo. Hon var begåvad, och när hon började studera vid Åbo Akademi blev hon omsvärmad. Hon skriver senare:

”Den första terminen ett intensivt nöjesliv, danser, maskerader, uppvaktande kavaljerer och praktiskt taget inga intellektuella intressen. Sedan den häftiga reaktionen med fullständig inkapsling, depression och kontaktlöshet”.

Något händer Margit våren 1924 som plågar henne länge efteråt. Hon har arbetat för att finansiera sina studier, på John Engbloms företag Industri Engros Affär, en partihandel som säljer skor. Men våren 1924 säger Margit upp sig. Hon är 19 år gammal.

Margit drar sig undan allt nöjesliv och arbetar hårt med sina studier. Hon ger privatlektioner för att försörja sig. Margit sköter sin fosterfar som lider av cancer, han dör i slutet av år 1925.

Margit Niininen som nyförlovad år 1926.
Margit Niininen som nyförlovad år 1926. Margit Niininen som nyförlovad år 1926. Bild: Åbo Akademis bildsamlingar Margit Törnudd,1926

Margit och Allan blir ett par

I början av år 1926 börjar Margit sällskapa med Allan Törnudd som är bibliotekarie vid Åbo Akademi. De har lärt känna varandra på Törnudds föreläsningar i filosofi. Margit är nu 21 år gammal och Allan är 36.

Allan Törnudd känner på sig att något hemskt och uppskakande har hänt Margit. Hon avslöjar i ett brev till honom att hon utsattes för ett övergrepp av sin arbetsgivare två år tidigare. Det här gör Allan mycket upprörd.

– Enligt vad min far förklarade för mig var Margit till den grad oerfaren att hon inte var säker på om det var en fullbordad våldtäkt. I vart fall upplevde hon det som en våldtäkt, säger Klaus Törnudd som är son till Allan och Margit.

När Klaus gick i gymnasiet och ville veta mera sade Allan Törnudd att "den mannen hade begått det värsta brott en man kan begå mot en kvinna".

– Jag förstod ungefär vad som hade hänt, och frågade inte mera. Min mor talade aldrig med mig om de här händelserna, säger Klaus.

Allan Törnudd var bibliotekarie vid Åbo Akademi och valdes 1927 till ordförande för studentkåren.
Allan Törnudd var bibliotekarie vid Åbo Akademi och föreläste i filosofi. Bilden är från 1926. Allan kände John Engblom sedan barndomen, de hade gått i samma skola i Åbo klassiska lyceum och hörde till samma skyddskårsförband. Allan Törnudd var bibliotekarie vid Åbo Akademi och valdes 1927 till ordförande för studentkåren. Bild: privat bibliotekarie,Åbo Akademi,Allan Törnudd

John Engblom stöter ihop med Allan

Allan Törnudd vet till en början inte vem arbetsgivaren är. Men John Engblom stöter ihop med Allan på gatan i Åbo upprepade gånger under 1926. Engblom vill tala om Margit, och Allan upplever att han drar fram henne i smutsiga sammanhang. När Engblom blir arg säger han att Margit är "en hora och en horunge".

Allan Törnudd snappar upp rykten om Margit som verkar härstamma från John Engblom. De här ryktena handlar om att Margit är lättfotad och har haft förhållanden till flera män.

Allan Törnudd köper en pistol, en liten Bayard med kalibern 6,35.

Han skriver:

"Jag kom att tänka på hur det finns en hel typ av sluga och farliga förbrytare i vårt nutida samhälle, som man inte på laglig väg kan komma åt, och vilka ostört får använda sin existens till att ödelägga andras. Hur ofantligt svårt det är för en flicka att i en dylik situation att få någon rättvisa hade jag klart för mig, då det inte finns vittnen att åberopa. Och själva saken är för pinsam för att en flicka i en dylik situation skulle vilja draga saken inför rätta.".

Allan blir allt nervösare och förlorar sin arbetsförmåga. Han talar om att utmana Engblom på duell. Margit övertalar honom att ge henne vapnet, för att försöka åstadkomma en fredlig utveckling.

– Den ödesdigra dagen när Margit bad att få ett sammanträffande med John Engblom var hennes målsättning att komma till uppgörelse, att hindra honom från att skrävla och sprida rykten. Hon ville få situationen att lugna sig och på det viset lugna ner Allan, säger Klaus Törnudd.

John Engblom sannolikt på 1920-talet.
John Engblom var 40 år gammal när han dog. Bilden är sannolikt från 1920-talet när han hade bosatt sig i Åbo. På 1910-talet hade han flera företag i Österbotten, bland annat i Jakobstad och i Vasa. John Engblom sannolikt på 1920-talet. Bild: privat Åbo,Vårdberget,John Engblom

Skotten på Vårdberget

Strax före halv elva på torsdag kväll den 13 januari 1927 hör flera Åbobor två skott från Vårdberget. Följande morgon hittar en elev vid navigationsskolan John Engblom död på en av gångarna i parken, nära trapporna som leder upp från Stora Tavastgatan.

Detektiverna Karlsson och Jäspi konstaterar att Engblom har ett blödande skottsår bakom högra örat.

"Liket låg på rygg med ett strängt ansiktsuttryck samt med den vänstra foten vilande på högra fotens vrist, var utan huvudbonad, iförd förutom gångkläder vinterpaletå och galoscher, av vilka högra fotens galosch var lösgjord från hälen."

I Engbloms fickor hittar detektiverna ett fickur, en nyckelknippa – och en plånbok. I plånboken ligger Margits brev till John Engblom, hon har skickat tillbaka hans arbetsintyg från år 1924.

Det är nu polisen riktar misstankarna mot Margit Niininen och hennes fästman Allan Törnudd. Men Margits fostermors tjänarinna och en granne intygar att hon har kommit hem redan tiotiden föregående kväll. Allan Törnudd har tillbringat kvällen med vänner.

Polisens fotografi från Vårdberget. Till höger syns avtrycket efter John Engbloms lik.
Polisens bild av brottsplatsen på Vårdberget i Åbo. Till höger syns avtrycket av John Engbloms lik . Till vänster finns ett rutmönster i snön, som John Engblom antagligen hade ritat medan han talade med Margit, innan samtalet urartade i gräl. Engblom hade en kvist hårt sluten i höger hand när han hittades död. Polisens fotografi från Vårdberget. Till höger syns avtrycket efter John Engbloms lik. Bild: Polismuseet Vårdberget,Åbo,brottsplats,John Engblom

Rykten i pressen

Efter flera månaders utredningar hittar polisen hylsor från Allans vapen, som binder Allan och Margit till dådet. Margit åtalas för mord, Allan för anstiftan till mord.

Under rättegången blir alla parter grundligt smutskastade. Tidningarna återger de rykten som Engblom spred om Margit. Men pressen rapporterar också om försvarets vittnen, som intygar att Engblom var ohyfsad och grälsjuk, att han hade försökt ofreda andra kvinnor och hotat sprida rykten om dem.

Polisen delar frikostigt med sig av all information de har till pressen. Också svenska tidningar rapporterar från rättegången, och ute i Europa hakar andra tidningar på.

Våldtäkt eller våldtäktsförsök?

– Vet vi att det var en våldtäkt? Om det var en våldtäkt så det är alldeles hemskt, men då ska man gå till polisen, man ska inte skjuta någon småbarnspappa, säger Barbara Engblom.

Under rättegången talades det turvis om våldtäkt och våldtäktsförsök. John Engbloms närmaste och vänner hävdar att det inte var någon våldtäkt, utan att Engblom och Margit hade ett frivilligt förhållande. John Engblom uppges ha skrutit med att Margit var "eldig och skön". Många tidningar skriver om ett triangeldrama.

Men läkarna som sinnesundersöker Margit är övertygade om att hon bär på ett trauma till följd av "det våld Engblom utövade". Helsingin Sanomat publicerar en lång utredning av medicine licenciat Akseli Nikula, med den här tolkningen:

"Droppen som behövdes för att Margit Niininen skulle begå dådet var Engbloms förolämpningar mot Törnudd och framför allt hans hånskratt. Skrattet ingav Margit ångest ännu under sjukhusvistelsen. I det kritiska ögonblicket fick Engbloms skratt Margit att minnas hans hångrin efter försöket till våldtäkt år 1924."

Polisens bild av Allan Törnudd från april 1927. Allan åtalades för anstiftan till mord. Allan hade köpt pistolen som Margit bar i handväskan när hon mötte John Engblom på Vårdberget. Han hade också gett henne tyska sedlar för att vilseleda polisen.

Margit Niininen var 22 år och nästan färdig filosofie magister när hon blev häktad. Hon slutförde sina studier efter att hon blivit benådad.

Margit Niininen och Allan Törnudd i rådsturätten i Åbo. Bilden ingick i Suomen Kuvalehti i juni 1927.

Margit och Allan har en skicklig försvarsadvokat, Hermann Friedmann. Så här inleder han ett av sina anföranden:

"Vårt lands lag känner som förmildrande omständighet affekt, som uppkommit under inflytande av oförtjänt svår kränkning. Kan man tänka sig en mera oförtjänt, mera ihållande, mera upprörande kränkning och förföljelse än den dessa två människor, som ingenting ont ville, fått utstå."

Livstid för mord mildras till dråp i hastigt mod

Margit Niininen döms till livstids tukthus för mord i rådsturätten i december 1927, och Allan Törnudd döms till livstids tukthus för anstiftan till mord. Men följande år mildras domen, hovrätten anser att Margit har begått ett "viljadråp i hastigt mod", inte ett mord. Enligt högsta domstolen har Margit begått brottet i avsaknad av förståndets fulla bruk. Hon får fem års tukthus, Allan fyra år för medhjälp till brottet.

Margit har uttryckt sin ånger under rättegången: "Jag beklagar att jag genom att ge vika för en affekt kommit att begå en handling som jag i själva verket känner avsky och vämjelse för."

Hon skriver i ett brev:

"Allan anser, att det finns fall, där samhället icke tillmötesgår individens rättmätiga krav på vedergällning och där denne har rätt att själv tillgodose dem. Mitt fall betraktar han som ett sådant. Han vägrar kategoriskt att kalla min gärning ett brott. Han finner den fullt berättigad - även som mord. För min del delar jag icke hans betraktelsesätt."

President Lauri Kristian Relander benådar Margit redan i december 1929, och Allan blir benådad följande vår.

– Relander förklarar själv i sin dagbok att även om Margits straffrättsliga ansvar är större, det var hon som begick det här brottet, så bär Allan ett större moraliskt ansvar. Därför benådade han Margit först, säger Klaus Törnudd.

Allan Törnudd verkar hålla med Relander. I den enda intervju han ger efter sin frigivning (till Helsingfors-journalen) säger han:

"Genom min egen oaktsamhet har jag burit det huvudsakliga, för att ej säga enda moraliska ansvaret för det skedda – frånsett den avlidnes eget ansvar."

När Allan blir benådad våren 1930 har han och Margit varit åtskilda i nästan tre år. De gifter sig i augusti 1930. De här bilderna är tagna det året.

Livet efter brottet

Allan och Margit bosätter sig i Helsingfors, där det inte är lika många som känner dem. De har det knapert i många år. De måste ersätta änkan Ellen Engblom ekonomiskt.

Allan Törnudd anser att han inte längre kan arbeta som bibliotekarie. Han gör översättningar och arbetar i reklambranschen. Margit ger ut flera skönlitterära verk. Hon blir så småningom chef för barnskyddet i Helsingfors.

När Margit och Allans söner växer upp talar Margit aldrig med dem om det brott hon dömdes för.

– För Margit var det ett stort trauma efteråt, det är alldeles klart, säger Klaus Törnudd.

Efteråt råder tystnad

När Ellen Engblom blir änka är hennes söner bara sex och fyra år gamla. Också Ellen och hennes föräldrar tiger om det som har hänt. Ellens familj har ont om pengar trots understödet från Törnudds.

– Min farmor lär ha sagt: "Jag blev så här fattig, men jag har haft så mycket pengar att jag vet hur det är, och jag kan avstå". Kanske jag skulle ha vågat tala med henne om jag bara hade vetat vad som hade hänt. Jag var 14 år när farmor dog, säger Barbara.

Barbara valde själv att inte tala med sina barn om hur John dog förrän år 2015. Då hade Barbaras far dött.

– Det satt djupt i mig, det här att pappa skulle inte behöva höra talas om mordet. Min mamma berättade ju för mig när hon visste att pappa var borta utomlands, så att han inte skulle behöva höra oss tala om saken, säger Barbara.

Barbara Engblom läser rättegångshandlingar på Riksarkivet i Helsingfors. När hon studerade juridik gick hon på en föreläsning om kriminalistik. Där talade föreläsaren om "Fallet Engblom" och Barbara insåg att det handlade om hennes farfar.

Klaus Törnudd skriver en bok, men ogillar uppmärksamhet

Allan och Margit lämnar efter sig en stor mängd texter om det händelseförlopp som ledde till skotten på Vårdberget. Förutom rättegångshandlingar och en uppsjö av tidningsartiklar från slutet av 1920-talet finns också dagböcker och brev. År 2008 ger Klaus Törnudd ut en bok som bygger på det här materialet.

I slutet av 1920-talet inspirerade skotten på Vårdberget flera författare och dramatiker. Sedan verkade intresset falna, tills Tuomas Rimpiläinen år 2015 gav ut en bok om kända brott i Finland. 2018 följde Juha Siltanens pjäs för Åbo stadsteater.

– Jag har till min förvåning och förargelse märkt att de här händelserna på nytt väcker intresse, säger Klaus Törnudd.

Sin egen bok har Törnudd valt att ge ut i små upplagor på 50 exemplar och på eget förlag.

– Jag tyckte att det var en i högsta grad privat historia. Mina föräldrar ville inte att de här historierna skulle dras fram i offentligheten, säger Törnudd.

När Klaus Törnudd blev pensionerad började han forska i sina föräldrars historia.

"Det har tigits tillräckligt"

Barbara Engblom tycker att det har tigits tillräckligt om det som hände 1927. Både hon och hennes familjemedlemmar sätter sig nu för första gången in i rättegångshandlingarna.

Hos familjen Engblom finns inga brev eller dagböcker kvar, vare sig efter John eller Ellen. Men Barbara plockar upp fotografier ur sin byrålåda – en del av dem ser ni här.

"Ett patologiskt spänningstillstånd"

Margit Niininen talade inte med sina söner om det brott hon hade begått. Men 1969, 40 år efteråt, skriver hon så här:

"Sanningen är i själva verket så komplicerad, att jag fortfarande har svårt att redogöra för den. Den gör inte min skuld mindre. Men kanske begripligare. Bara Friedmann var fullt på det klara med situationen. I själva verket befann vi oss i ett tillstånd av ett slags ”folie à deux”, som nu ter sig obegripligt för mig. Jag var uppladdad, ångestfull, jagad, explosionsfärdig, Allan var monomant enspårig, hård, krävande, kunde tala bara om en och samma sak. Det var ett patologiskt spänningstillstånd, som jag, om jag varit äldre och klokare, borde ha kunnat lösa. Vi måste båda ha varit utan kontakt med verkligheten. "

Vill du veta mera? Det värsta brott man kan begå finns som podcast på Arenan

Källor för podcast, dokumentär och webbartikel:

Rättegångshandlingarna från alla rättsinstanser, Riksarkivet KKO 348 S.D. 1928.
Brev och tidningsurklipp i ur Törnuddska samlingen i Åbo Akademis arkivsamlingar.
Tidningar och tidskrifter digitaliserade i Riksarkivet:
Åbo underrättelser, Uusi Aura, Turun Sanomat, Helsingin Sanomat, Helsingforsjournalen och Suomen kuvalehti från 1927-1930
Gunnar Berndtssons reportage i Veckojournalen 1927
Klaus Törnudd: Berättelsen om Allan och Margit (2008 och 2019)
Tuomas Rimpiläinen: Messukylän veriteko ja muita rikostarinoita Suomesta (tredje upplagan 2019)
Samuli Harima, Myötä- ja vastatuulta (1957)

Fotografier ur familjerna Engbloms och Törnudds album, från Polismuseet och Turun Sanomat, ur Åbo Akademis bildsamlingar och Museiverkets JOKA-samling.

TACK till Klaus Törnudd och Tuomas Rimpiläinen som har hjälpt mig att komma åt artiklar, fotografier och anföranden.