Hoppa till huvudinnehåll

Det vi känner inombords ser vi i hans tavlor

Mikki Paajanen sprider kultur och kärlek i Södra Österbotten

När konstnären Mikki Paajanen går genom byn säger han hej på dej åt alla han möter. Folks ansikten lyser upp och han delar generöst med sig av sin energi och glädje. Han kommer med friska fläktar från den stora världen och hans konst lämnar ingen oberörd.

Kurikka stad har nu tagit vara på Mikkis egenart och anställt honom för många olika kulturuppdrag. Han tar emot utländska gäster, han samarbetar med både beslutsfattare och företagare och utöver det aktiverar han långtidsarbetslösa.

Minna Panajoti berättar att lektionerna med Mikki känns som en soluppgång eftersom han alltid är så uppmuntrande och inspirerande.

Jouni Laitamäki berättar att han lärt sig mycket mer av Mikkis konstkurs än av andra aktiveringskurser han gått på. Jouni tycker att Mikki har en förmåga att sätta fart på gruppen så att man verkligen får till stånd något.

På Mikki Paajanens aktiveringskurs lär man sig mycket mer än på andra kurser, anser kursdeltagarna

Många av Mikkis kursdeltagare på aktiveringskursen för långtidsarbetslösa har faktiskt kommit vidare i livet tack vare kursen. Minna har börjat studera och Jouni fortsätter med att skapa konst. Nu pryds väggarna i det lokala gymmet Monnari av konstverk som kursdeltagarna har tillverkat tillsammans med Mikki.

Paajanens målningar hänger också på väggarna i Tiina Haavistos kurscentrum Olotila. När Tiina och Mikki möts tar samtalsämnena aldrig slut. Diskussionen handlar mycket om hur folk kunde hitta balans och glädje i sina liv.

När Haavisto grundade sitt kurscentrum beundrade hon Mikki Paajanen på avstånd, men vågade inte kontakta honom. Hon följde med hans snidande och tog till slut mod till sig och bad att få ställa ut hans tavlor i sitt kurscentrum.

När Mikki och Tiina möts tar samtalsämnena aldrig slut

Folk blir starkt berörda av Mikki Paajanens tavlor. En del säger att de inte förstår dem och tavlorna väcker mycket diskussioner. Jag tolkar det som att hans tavlor vänder våra blickar inåt mot oss själva. Det vi känner inombords ser vi i hans tavlor― Tiina Haavisto

I Jurva har man tillverkat dekorativa trämöbler i hundratals år och här har man utvecklat det tysta snidandet som lämpar sig för våra mjuka nordiska träsorter. Konstnären Paajanen flyttade hit för att det var den enda platsen i världen där man kunde studera det tysta snidandet. Efter slutförda studier, blev han själv lärare i träsnideri och har nu bott på orten i över 25 år.

 

- Jag sku säga att jag är en universal varelse, svarar Paajanen på frågan om varifrån han kommer.

Paajanen är född i Spanien där han bodde sina 16 första år. De åren har präglat honom mycket och hörs också i rytmen när han talar. Både när han talar finska och svenska låter det som spanska. Svenska är Paajanens modersmål och hemma talade familjen en lite ålderdomlig svenska som hade stagnerat i en tid då föräldrarna hade bott i Finland.

 

På 80- talet flyttade familjen till Finland och klasskamraterna i Mattlidens gymnasium i Esbo blev förbryllade över hans lustiga gammaldags ord, uttalade med en spansk melodi, så de döpte honom till Pablo.

I Spanien hade kompisarna kallat honom för Isbjörnen, Pingvinen och Vikingen eftersom han var så nordisk. När han efter studenten flyttade till New York för att studera konst kände han sig som fisken i vattnet eftersom ingen brydde sig om varifrån han kom. Nästan alla var ändå någon annanstans i från. Efter studierna flyttade Paajanen till Brasilien och levde ett bohemt konstnärsliv på stranden tills han hittade kvinnan i sitt liv och flyttade till Finland.

I dag upplever han sig främst som Jurvabo

- Jag är 100 % jurvabo, säger Mikki och ler brett.


konstnären Mikki Paajanen




konstnären Mikki Paajanen
Bild: Jyrki Karjalainen / Yle
bildkonst,bildkonstnärer

Kärleken är ledtråden i Mikkis arbete och liv. Och kvinnorna är med i alla hans konstverk.

Kvinnor är mycket viktiga för samhället, därför har de också en viktig plats i mina arbeten.
― Mikki Paajanen

Mikki Paajanen är övertygad om att det är kvinnorna som kommer att rädda vår planet.

- Naturen har gjort kvinnorna sådana att de har kärlek och förmåga att sköta sin omgivning. Mannen har lättare att ta distans och glömmer att planeten är viktig och kan glömma att barnen ligger på golvet och svälter. Kvinnor är mycket viktiga för samhället, därför har de också en viktig plats i mina arbeten.

bild ur dokumentären Kärlekens åker
bild ur dokumentären Kärlekens åker Bild: Heidi Finnilä / Yle konst

Mikki önskar att gränserna för vad som är lämpligt för kvinnor och vad som är lämpligt för män kunde suddas ut. Själv luckrar han upp könsrollerna genom att gå omkring i kjol.

Jag går med kjol, för jag tycker att alla får gå med kjol om dom vill. Spartanerna gick med kjol och vikingarna gjorde det. På sommaren blir det jätte trevligt när det blåser upp frisk luft nerifrån medan man går

- Mikki Paajanen

Kjolen, som den lokala designern Margit Merikoski har tillverkat åt Mikki, brukar han ha på sig när han går på representationsuppdrag i Kurikka.

- Jag har fått första jobbet i mitt liv där dom vill att Mikki ska vara Mikki. Jag är Kurikan kulttuuritekijä ( övers. kulturarbetare i Kurikka), eftersom jag är bra på att umgås både med människorna här, med turister och med kändisar. Jag har inga problem med någon.


bild ur dokumentären Kärlekens åker




bild ur dokumentären Kärlekens åker
Bild: Heidi Finnilä / Yle
Konstnär

Mikki har en säregen förmåga att inspirera och komma överens med folk, vilket enligt honom är lustigt eftersom han egentligen upplever sig själv som en blyg person som helst skulle hållas för sig själv.

Jag är på sätt och vis nutidens hora, det jag gör är som en teater. Jag har på en mask, men det är ändå jag.
― Mikki Paajanen

- Min mamma ville bli skådespelare, men hon fick inte bli det för det ansågs vara ett jobb för horor. Jag är på sätt och vis nutidens hora, det jag gör är som en teater. Jag har på en mask, men det är ändå jag.

bild ur dokumentären Kärlekens åker
bild ur dokumentären Kärlekens åker Bild: Heidi Finnilä / Yle konstverk

Mikki Paajanen talar sju olika språk och det är honom man kallar på när kommunen får besök av utländska gäster. Utöver det samarbetar han med både beslutsfattare och företagare och har också anställts för att aktivera långtidsarbetslösa. Men för sex år sedan blev han själv arbetslös.

Skolan där Mikki undervisade lades ner av utbildningspolitiska skäl och undervisningen flyttades till Seinäjoki. Mikki kämpade dag och natt med att rädda skolan. Han slutade äta och sova och insjuknade i psykos. Till slut blev han intagen på mentalsjukhuset i Seinäjoki. Mikki kallar platsen för Moonhouse, månhuset.

De frågade mig varje dag om jag fortfarande tror att jag är Jesus. Och jag svarade att det är inte bara jag som är Jesus, vi är alla Jesus.― Mikki Paajanen

- Min teori är att vi alla är Guds barn och därför lika fina som Jesus. Vi kunde alla gå på vatten bara vi förstod att vi alla är Jesus. På Moonhouse frågade de mig varje dag om jag fortfarande tror att jag är Jesus. Och jag svarade att det är inte bara jag som är Jesus, vi är alla Jesus.

Mikki tillfrisknade från psykosen och är numera noggrann med att sova och äta regelbundet för att inte trilla dit igen. Han har mycket energi och delar gärna med sig av sin energi, men har lärt sig hur viktigt det är att vila mellan varven.


Dopträdet Kärlekens väg i Jurva kyrka




Dopträdet Kärlekens väg i Jurva kyrka
Bild: Heidi Finnilä / Yle
konstverk

Ett av Mikkis stora verk finns i kyrkan i Jurva. Församlingen beställde ett dopträd vars tillblivelse engagerade flera hundra jurvabor. Det färggranna dopträdet som kryllar av symboler och gudar från olika mytologier står i bjärt kontrast till de vitmålade väggarna i kyrkan där takbjälkarna pryds av allvarliga texter i gotisk skrift.

Herran pelko on viisauden alku
Herran pelko on viisauden alku Bild: Heidi Finnilä / Yle kyrka

Skriften Herran pelko on viisauden alku. (övers. gudsfruktan är grunden till visdom) väckte Mikkis inspiration.

Jag trodde att där stod Herran pelto on viisauden alku, d v s Herrens åker är grunden till visdom. Otroligt fin symbolik, tänkte jag. Lite asiatisk vändning på det hela.― Mikki Paajanen

- Jag trodde att där stod Herran pelto on viisauden alku, d v s Herrens åker är grunden till visdom. Otroligt fin symbolik, tänkte jag. Lite asiatisk vändning på det hela. En vanlig simpel åker, som är början till att du förstår saker. Och jag tyckte att det var mycket vackert och politiskt grönt att tala om Herrens åker. För mig är det Kärlekens åker, eftersom Gud för mig är kärlek. Jag tackar varje dag och är hedrad över att min konst är här.

Kärlekens åker

I Mikkis dopträd symboliserar trädstammen Jesus. På sin gren, d v s i sin hand har Jesus en svart fågel.

- Fågeln representerar allt som samhället vill stöta bort. Kanske man i den här kyrkan bara vill ha kristna besökare, men kanske fågeln representerar muslimer, eller homosexuella. Den kan representera alla dem som blir bortstötta fast de är lika mycket värda som andra.

Dopträdet Kärlekens väg i Jurva kyrka
Dopträdet Kärlekens väg i Jurva kyrka Bild: Heidi Finnilä / Yle konstverk

I dopträdet hänger blå droppar med nydöpta barns namn och födelsedatum på. När barnen fyller ett får de ta dropparna med sig hem och bära som smycken vid speciella tillfällen.

Flera hundra församlingsmedlemmar av olika ålder har lämnat sina handavtryck på dopträdet som också har en egen FB sida och ett eget Instagram konto.

Mikki drömmer om att när han som en gammal man åker iväg till Helsingfors för att träffa sin gamla vän Henrik Wrede och vandrar fram på tågstationen med sin käpp, så kommer det emot mängder av unga människor med blå droppar runt halsen.

Och då säger jag: Hej du är från Jurva! och vet att mina droppar har blivit en identitetssymbol för jurvaborna
― Mikki Paajanen