Hoppa till huvudinnehåll

Tuomioja ångrar hatretorik – men nyutgivna politiska dagboken är inte snäll med "ointelligenta" partikamrater

erkki tuomioja
Veteranpolitikern Erkki Tuomioja (SDP) har gett ut en del av dagböckerna från åren 2001-02 erkki tuomioja Bild: EPA/VALDA KALNINA erkki tuomioja

Erkki Tuomiojas “politiska anteckningar” är en guldgruva för den som vill ha inblick i Lipponens andra regering och SDP. Det är en bok full av intelligenta cynismer och elakheter. Tuomoja ångrar en del av dem.

Det här är fjärde delen i Tuomiojas dagboksserie som fritt översatt till svenska heter: “Jag medger att jag har befarat det värsta” (Tunnustan pelänneeni pahinta).

De politiska dagböckerna omfattar bara två år, 2001-2002, men det är händelserika år.

USA- och Lipponen-kritiker

Inom SDP konkurrerar Tuomioja med Paavo Lipponen, som då är statsminister, om ordförandeposten i partiet vid partikongressen 2002.

I USA tillträder George W Bush som president. Ett drygt år senare kör två terroriststyrda flygplan in i World Trade Center-byggnaderna i New York. Det får följder ännu i dag. Tuomiojas starkt USA-kritiska hållning märks, liksom hans starka Israelkritik.

Boken börjar nyårsdagen 2001 då Tarja Halonen håller sitt första nyårstal som president; “en sillsallad av goda saker men utan speciellt nya eller klara linjedragningar”.

Dagen fortsätter på försvarsministerns nyårsmottagning i Ständerhuset. De överlägset största besökargrupperna är officerare och SFP:are, skriver Tuomioja.

"Ställvis hårresande"

På det privata planet joggas det mycket samt gås på teater och konstutställningar. Drabbas av en blodpropp i lungorna. Den första hörapparaten provas ut men skulle ha behövts långt tidigare, skriver Tuomioja.

Många av Tuomiojas resor innehåller besök på olika arkiv i Moskva, Östberlin och Stockholm. Då gäller det historieforskning kring mormodern Hella Wuolijoki och hennes samarbete med Bertold Brecht.

Veli-Pekka Leppänen är redaktör för boken. I ett eget förord skriver han att man kan läsa denna politiska berättelse under en allt starkare vantro. Stämningarna är ställvis hårresande.

- Ibland skulle man hoppas att berättelsen är fiktion. Men det är fakta i ett noggrant dokument, skriver bokens redaktör Veli-Pekka Leppänen.

Erkki Tuomioja är mångårig riksdagsman för SDP, åren 1970-79 och sedan år 1991. Han var utrikesminister 2000-2007 och 2011-2015. Han är också politices doktor och docent i historia.

Hälso- och konditionsrapport

Tuomioja har gjort regelbundna dagliga anteckningar sedan år 1974, uppger han. Han upptäckte tidigt att människans minne är opålitligt.

Som historieforskare ville Tuomioja garantera att hans ursprungsminnesbilder finns på papper också för andra forskare att utnyttja.

Principen är att en fjärdedel av de ursprungliga anteckningarna stryks eller förkortas i boken.

Framförallt tar man bort det som gäller privatliv, livet med fru Marja, samt fritid och familjeliv. En del joggning finns kvar för att visa att ministerns liv inte enbart består av arbete.

Vi får veta att Tuomioja löper fem kilometer på 23.10.

Hatprat censurerat

Vid bearbetningen av boken upptäcker Tuomioja att han har antecknat mindre, eftersom det finns tjänstemän som gör anteckningar från alla möten av vikt.

Några statshemligheter har ändå strukits, antyder Tuomioja. Däremot får vi veta att Säkerhetspolisen har kunskap om 22 ryska spioner i Finland i slutet av år 2000.

- Numera föraktar jag det sårande hatpratet som finns i överflöd i sociala medier. Därför har jag sett det som riktigt att avlägsna en del motsvarande anteckningar som går till personangrepp, skriver Tuomioja.

Det är känsloutbrott som är knutna till en viss tid eller plats och som är avsedda endast för eget bruk.

Trög Lipponen huvudfigur

Det hindrar inte att boken är välfylld med angrepp på Paavo Lipponen i samband med diskussionerna om ett eventuellt partiordförandeskap. Han är trög, tjänstemannaaktig, bufflig och självgod - det blir klart.

Lipponen månar om goda kontakter till USA, oberoende av politik, men han hatar Sverige, rapporterar Tuomioja.

I förordet påpekar Tuomioja försonande att Lipponen och han själv numera kan notera många gemensamma åsikter, trots att boken betonar det som har skilt sig i deras åsikter om politik och metoder.

Numera är de två fria från den tidens positioner, skriver Tuomioja i förordet.

Tuomioja stryker inte medhårs

Andra, enligt Erkki Tuomioja mindre intelligenta politiker och journalister, får sig också i Tuomiojas dagboksanteckningar. Och de är många. Några små elakheter om president Tarja Halonen ryms dessutom med.

Visserligen är det länge sedan bokens händelser inträffade, men det är tillräckligt kort tid för att vara intressant och tillräckligt lång tid för att inte det mesta av texten måste strykas av hänsyn. Tuomioja bryr sig inte om att stryka medhårs.

Politiska dagböcker hör till ovanligheten i finländsk politisk bokutgivning. Utslätade memoarer finns det desto mer av, och beundrarböcker.

Tuomioja själv läser och kommenterar många böcker. Någon bok ägnar han en timme och "också det var för mycket".

Arbetsgivarbossen Tapani Kahris memoarer avfärdas med att de på sin höjd kan ge orgasm åt någon "tupofreak".

Händelserika år

Mycket hinner hända på två år i Utrikesministeriet. Angreppet på WTC är säkerligen bland det värsta som händer under perioden. Det påverkar politiken både i EU och Finland

Erkki Tuomioja ger sitt bästa semestertips från 2001; fysisk och andlig vila. Balansen blir god när man medvetet låter bli att tänka på någonting som gäller regeringen, SDP, Lipponen eller USA.

Den här delen av Erkki Tuomiojas dagböcker redogör alltså för bara två år av Tuomiojas politiska liv. Också de sista sidorna och dagarna av år 2002 är fulla av politiska möten och tvister mellan Paavo Lipponen, Tarja Halonen och Erkki Tuomioja.

Tiden fylls av Natodiskussioner och frågan om man kan lita på Sverige. Risken finns att svenskarna smyger sig iväg som de gjorde med EU-medlemskapet, antecknar Tuomioja.

Boken avslutas på nyårsaftonen 2002 som Tuomioja tillbringar med ungsossarna. Där oroar man sig över ett nytt fenomen; boxaren och sannfinländaren Tony Halme som får allt fler anhängare.

Läsaren har ju facit på hand, men många väntar säkert ändå på nästa dagbok.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes