Hoppa till huvudinnehåll

Vackra kvinnolik och anonyma döda män - offerrollen i kriminallitteraturen är ofta förutsägbar

död kvinna
Vackra blonda kvinnor är tacksamma offer. död kvinna döden,offer,kvinna,kriminallitteratur

Du har sett dem i TV-serier och mött dem i kriminalromaner: unga vackra kvinnor som hittas mördade på en strand eller i en tunnel.
Men varför görs unga kvinnor så ofta till offer? Och är de kvinnliga offren verkligen överrepresenterade i deckarsammanhang?

Hon ligger där på bron, i blont hår och med slutna ögon.
Om det inte var för den itusågade kroppen, så kunde man tro att hon sov.
Med denna öppningsscen börjar den populära TV-serien Bron.

Det är så här vi är vana att se offer i svenska kriminalromaner och TV-serier: unga vackra kvinnor som gått ett gruvligt öde till mötes.

Vi älskar döda, vackra flickor. Vi gottar oss i detaljer. Vi gör filmer och TV-serier om dem, vi skriver böcker och artiklar. Vi vill se dem våldtas och mördas brutalt. Vi låter dem hittas nakna, vackert utlagda som i en parfymannons.

Så här skriver författaren Mats Strandberg i sin senaste roman Slutet och slår huvudet på spiken i sin analys av den vackra dödens lockelse. Skönhet, erotik och död är en oslagbar kombination för en läsare eller TV-tittare att förfäras åt eller förföras av.

Den begärliga blicken

Mats Strandberg har också rätt i sitt påpekande att kvinnomord i litteraturen eller på film ofta avbildas som något vackert och att kvinnan även efter sin död får utstå mannens begärliga blickar. Den värnlösa nakna kvinnokroppen utplacerad på en strand eller i en skogsdunge är som en tavla, en installation eller en parfymannons, som Mats Strandberg insiktsfullt påpekar.

Men hur har vi hamnat i en situation där våldet och döden esteticeras? Varför fortsätter vi som läsare och TV-tittare att matas med bilder på kvinnliga offer, trots att vi vet att verkligheten sällan överensstämmer med den bild som kriminalromaner och TV-serier serverar oss?

Den riktiga kriminaliteten är trivial, solkig och ful, men så fort ett sommarmord på en ung flicka begås, är pressen där med sina bilder, spekulationer och illa dolda upphetsning. Det finns knappast något mer omhuldat, rafflande och kitschigt än ett sommarmord på en ung flicka. Det vet också den svenska kriminalreportern och deckarförfattaren Tina Frennstedt.

Dekkarikirjailija Tina Frennstedt.
Journalisten Tina Frennstedt har gjort deckardebut. Dekkarikirjailija Tina Frennstedt. Bild: Sasha Silvala / YLE böcker,thrillers (litteratur)

- Det klassiska perfekta sommarmordet på en ung kvinna som alla kvällstidningar går igång på. Det är hemskt och cyniskt också med tanke på alla mördade män som avfärdas i en kort notis.

Vackra lik säljer lösnummer, men uppenbarligen också kriminalromaner. Förmodligen är det som läsare lättare att fatta sympati för en värnlös kvinna, än en yrkeskriminell man som i en gänguppgörelse mister livet. Dessutom är kvinnan mer utsatt i samhället, svarar Tina Frennstedt på frågan varför kvinnan oftast tilldelas offerrollen.

- Sympatierna för kvinnan är större som offer. Ofta har man väl bilden av att männen har sig själva att skylla.

Mannen är också ett offer

Ett sommarmord på en ung kvinna må vara en kvällstidningsredaktörs önskedröm, men särskilt frekventa är dessa mord inte i jämförelse med alla de personliga tragedier som kan tillskrivas ensamma, självmordsbenägna, hemlösa och kriminella män.

Också dessa män framstår som offer, men deras utsatthet och förmodligen också deras vanlighet ger inte upphov till braskande löpsedlar.

Fiktionen avspeglar sällan verkligheten och trots att det bland kriminalromanerna även finns böcker som ifrågasätter traditionella könsroller, så är den här genren ändå förvånansvärt konservativ på många punkter. Män är aktiva, medan kvinnor fortfarande är passiva och utsatta offer.

Om männen till äventyrs tilldelas offerrollen, insmyger sig ofta ett lite fördömande tonfall som om det manliga offrets utsatthet var självförvållad.

Bländad av skönhet

Även om Tina Frennstedts kommissarie Tess Hjalmarsson med sin handlingskraft är en frisk fläkt bland svenska deckarhjältar, så finns även i debutdeckaren Försvunnen en igenkännbar uppställning vad offerrollen beträffar.

Boken bygger på ett autentiskt mordfall från 90-talets början och skildrar en ung kvinnas spårlösa försvinnande.

Omslag till Tina Frennstedst kriminalroman "Försvunnen".
I Tina Frennstedst debutroman försvinner en ung kvinna. Omslag till Tina Frennstedst kriminalroman "Försvunnen". Bild: Forum Förlag kriminallitteratur,spänningsroman,deckare,polisromaner,brott,Sverige,författare,brottslighet,offer

Verklighetens kvinnomord uppfyller ändå sällan de litterära mordens utstuderade esteticering och man kan också fråga sig om TV-serier och deckare faktiskt är fulla av brutala och snaskiga mord på kvinnor eller om det endast är ett antagande som grundar sig på den klichébild vi ofta serveras av en död kvinna t.ex. i en tunnel, på en strand eller just på en bro?

Är kvinnan verkligen mer utsatt i kriminallitteraturen eller är det trots allt männen som oftast får sätta livet till när mördaren slår till?

Det finns faktiskt statistik över deckarmord. Bland annat har litteraturforskaren Karl Berglund undersökt drygt 100 svenska kriminalromaner i sin avhandling från år 2017. I studien Död och dagishämtningar – en kvantitativ analys av det tidiga 2000-talets svenska kriminallitteratur kommer han fram till det lite överraskande svaret att kvinnorna inte alls är överrepresenterade vad offer beträffar, utan att 63 % av de mördade romanfigurerna de facto är… män!

- Man tänker att det är lätt att ha ett kvinnligt offer och att det är lite slitet, men tyvärr är det ofta så.

Klichébilder eller nyanser

Fortfarande är det alltså mest män som i mördas i kriminallitteraturen, anonyma män som passerar revy utan att väcka de sympatier som ett ung blont offer förväntas göra.

Kvinnor - specifikt västerländska ljushyade kvinnor - får alltså fortfarande finna sig i att axla offerrollen, medan männen ibland inte ens bevärdigas ett omnämnande, utan avfärdas som ännu ett anonymt offer.

Ett klichémässigt kvinnligt offer eller ett anonymiserat manligt offer. Båda offerrollerna är lika otacksamma och vittnar om de stereotypier som fortfarande hör kriminalromanerna till, både vad kön och etnicitet beträffar.

Svenska Deckarakademins mångåriga medlem, kritikern och redaktören Ulf Örnkloo brukade säga att kriminalromanerna snabbast speglade förändringarna i samhället.

Utgående från Karl Berglunds forskning och min läsning av ny nordisk kriminallitteratur, tvingas jag tyvärr konstatera att kriminalromanerna speglar dagens samhälle på ett ganska förutsägbart och föråldrat sätt.

I synnerhet vad offerrollen beträffar kunde man verkligen önska sig lite fler nyanser än vackra nakna kvinnolik eller anonyma döda män.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje