Hoppa till huvudinnehåll

Malin Kivelä får Svenska Yles litteraturpris för sin roman om en mammas oro

Kirjailija Malin Kivelä seisoo ulkona. Taustalla meri.
Malin Kivelä tilldelas Svenska Yles litteraturpris 2019. Kirjailija Malin Kivelä seisoo ulkona. Taustalla meri. Bild: Tanja Heino/Yle Malin Kivelä

"I centrum av berättelsen finns en känsla av maktlöshet inför en situation som är för stor för att greppa, samt en insikt om hur skört ett människoliv är", står det i prismotiveringen. Jurymedlemmarna i Århundradets bokklubb hyllar det avskalade språket och Malin Kiveläs förmåga att gestalta en kvinnas upplevelser och minnen kring upptäckten att hennes nyfödda barn har ett hjärtfel.

I början av Malin Kiveläs roman Hjärtat får huvudpersonen veta att hennes nyfödde son bär på ett allvarligt hjärtfel. Världen som hittills fyllts av babydoft och skira moderskapsdrömmar förvandlas på ett ögonblick till en mardrömslik väntan.

Kirjailija Malin Kivelä selaa kirjaansa " Hjärtat "
Hjärtat är Malin Kiveläs fjärde roman. Kirjailija Malin Kivelä selaa kirjaansa " Hjärtat " Bild: Tanja Heino/Yle Malin Kivelä

Hur ska det gå för barnet? Kan en hjärtoperation korrigera det medfödda felet? Och hur ska hon och hennes man orka genomleva de följande dagarna av förödande ovisshet?

Malin Kiveläs roman skildrar hur familjens balans rubbas när en sjukdom överskuggar allting annat. Det nyfödda barnet på intensivavdelningen blir familjens nya nav och tvingar i synnerhet bokens icke namngivna mamma att lägga allting ifrån sig.

Mamman måste ge avkall på sin tid, sin yrkesroll och hon försummar också övriga familjemedlemmar när allt fokus läggs på det några veckor gamla barnet som kämpar för sitt liv.

Med små medel

Men hur då gestalta det som nästan inte går att beskriva i ord: rädslan och oron över att förlora sitt nyfödda barn? Malin Kivelä har valt en avskalad form som håller tillbaka känslorna och istället beskriver familjens förändrade vardag.

Kirjailija Malin Kivelä selaa kirjaansa " Hjärtat "
Oron behöver inte skrivas ut, säger Malin Kivelä. Kirjailija Malin Kivelä selaa kirjaansa " Hjärtat " Bild: Tanja Heino/Yle Malin Kivelä

– Om en bebis är sjuk så är alla oroliga. Det behöver man inte skriva ut. Istället ville jag fokusera på vad som händer familjen och hur vardagen plötsligt förändras.

Att i romanen dämpa den eskalerande oron är både välvalt och effektfullt. Oron kräver inga utförliga beskrivningar. Det räcker med en kardiologs oroliga blick och en äldre läkarkollegas sakliga konstaterande, för att läsaren ska förstå att det nu är allvar som gäller.

– Det är en stegrande klaustrofobisk känsla som man är maktlös inför.

Visst kan man försöka avväpna oron genom att på natten drömma om flykter och vackra manliga läkare, men på morgonen är illusionen borta och verklighetens dödssjuka barn en förkrossande realitet.

Sonens sjukdom framkallar också skuldkänslor hos mamman. Var det något under graviditeten som kunnat framkalla det medfödda hjärtfelet? Var det något hon kunnat göra annorlunda för att försäkra sig om ett friskt barn?

Oron förenar

Frågorna är många, men mamman har inga entydiga svar? Romanen visar på ett gripande sätt hur maktlösheten och oron urholkar själen, men på något märkligt sätt lyckas den även visa hur vardagens strävsamhet i bästa fall kan bära frukt, med hjälp av eminent läkarvård, sömn och förståelsefulla medmänniskor.

Men kan man då som författare skriva sig fri från denna oro?

– Nej, det handlar inte överhuvudtaget om det, säger Malin Kivelä. Visst kan skrivandet vara terapeutiskt, men i högre grad handlar det om att visa upp de sårskorpor som förenar oss alla. Så här kan man vara! Så här är många!

Vad som än händer fortsätter allt― Malin Kivelä: Hjärtat

Även om få delar mammans direkta oro över ett dödssjukt barn, är känslan ändå universell och igenkännbar för de allra flesta. Det handlar om vägskäl och livets oväntade överraskningar som rubbar vår balans, tvingar oss att omvärdera vår ståndpunkt och i värsta fall ta avsked av en kär person.

Kirjailija Malin Kivelä tulossa ulos kahvila Regatasta.
Kaféet vid Hummelviken i Helsingfors figurerar också i Malin Kiveläs roman. Kirjailija Malin Kivelä tulossa ulos kahvila Regatasta. Bild: Tanja Heino/Yle Malin Kivelä

Det finns inget koketterande, inget heroiskt eller förskönande över mammans kamp, men kanske det just är den förtvivlade maktlösheten och sakligheten på vilket den beskrivs, som gör romanen så drabbande. Malin Kiveläs roman är helt enkelt en... hjärtknipande och osentimental skildring om livets skörhet.

Livet kan vara skoningslöst och sjukdomar och olyckor slår lätt en familjelycka i kras, men den delade sorgen och oron gör förmodligen allting lite lättare att uthärda, liksom bokens stoiska konstaterande:
Vad som än händer fortsätter allt.

– Livet fortsätter med eller utan oss, säger Malin Kivelä. Min existens påverkar inte särskilt många andra. Jag måste foga mig vid tanken att livet fortsätter även efter mig.

Den ensamma människans intighet kan göra en lamslagen och ödmjuk, fast det kan man ju inte gå och tänka på hela tiden, säger Malin Kivelä till slut.

– För då får man ju ingenting gjort!

Malin Kivelä

- Malin Kivelä debuterade år 2002 med romanen Australien är också en ö.
- Hon har även skrivit barnböcker och dramatik.
- Den tredje romanen Annanstans belönades med Svenska YLE:s Litteraturpris år 2013.
- Kivelä har studerat journalistik och teater.
- Till hennes specialintressen hör rymden, tv-serier och dans.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje