Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Kaapo Kakko i första kedjan tack vare tidningen New York Post? Rangers-coachen David Quinn verkar vilse gällande supertalangen

Kaapo Kakko och David Quinn.
Kaapo Kakko och David Quinn. Kaapo Kakko och David Quinn. Bild: All Over Press Kaapo Kakko

New York Rangers förlorade fem av sina första sju matcher och är i desperat behov av målgörare. Coachen David Quinn har ändå valt att låta Kaapo Kakko spela ströminuter i kedjor som aldrig äger pucken. Ända tills förra natten – några dagar efter en kritisk artikel i New York Post. Är det den legendariska journalisten Larry Brooks eller coachen Quinn som bestämmer?

Det är med hjärtat i halsgropen som åtminstone jag tittat på New York Rangers matcher under NHL-säsongens inledande veckor. Har försökt följa med Kaapo Kakkos prestationer, men det har inte varit lätt.

Kakko sitter antingen på avbytarbänken eller glider omkring under den egna blå linjen i väntan på att försvararna eller centern ska vinna pucken av motståndarlaget och inleda ett anfall.

Det brukar inte ske och Kakkos roll är inte att försvara bakom och runt det egna målet. Han skall hela tiden vara färdig att skapa anfall mot det andra målet. Därför finns han i NHL och New York Rangers.

Det lyckas inte utan puck.

Sommarens hajp blåstes bort under en oktoberkväll

Inför premiärmatchen mot Winnipeg Jets på hemmaisen var förväntningarna höga. Rangers hade draftat 18-åringen från Åbo som reserveringstillfällets tvåa under midsommarhelgen och han skall bli spelaren som för Original six-laget mot en segerrik framtid.

Många väntade sig att juvelen skulle få visa upp sig tillsammans med förstacentern Mika Zibanejad och sommarens storkap, Artemi Panarin.

Redan före matchen hade coachen David Quinn ändå kommit ut med att Kakko nog inte finns i första linan. Men åtminstone skulle han väl få spela powerplay tillsammans med Panarin och Zibanejad – och använda sitt bästa kunnande?

Så skedde inte då och sedan dess har många väntat på att Kakko skall få försöka visa vad han går för – i spel med puck. De några få gångerna han fått husera med pucken i runt motståndarmålet har han blixtrat till med sin enastående talang.

Det har ändå varit sporadiskt och inte lett till ökat förtroende. Tvärtom har Quinn lyft fram Kakkos brister i det defensiva spelet och låtit förstå att Rangers högsta draftval under de senaste dryga 50 åren inte är redo för NHL:s krav.

På södra sidan om Hudsonfloden är NHL:s krav tydligen annorlunda.

Jack Hughes är för tillfället center i New Jerseys första kedja

Första valet i sommarens draft var som bekant det amerikanska juniorhockeysystemets senaste juvel, Jack Hughes. För killen som föddes i Florida, men växte upp på ishockeyns heliga marker i Ontario, har hösten sett annorlunda ut än för Kakko.

Hughes är fysiskt betydligt mindre mogen för NHL än vad Kakko är, men det verkar Devils-coachen John Hynes inte ha något större problem med. Inte heller belastar han Hughes för att New Jersey inlett säsongen nästan lika lamt som grannen på den rikare stranden av Hudson.

Hynes har bland annat varit chefstränare i sex års tid (2003–2009) för det nämnda juniorhockeysystemet (USA Hockey’s National Teams Development Program). Med den erfarenheten i bagaget har Hynes gått in för att låta Hughes spela in sig i den offensiva roll som han förväntas ta så småningom i Devils.

Kaapo Kakko och Jack Hughes.
Kaapo Kakko och Jack Hughes. Kaapo Kakko och Jack Hughes. Bild: AFP / Lehtikuva Kaapo Kakko

Hughes saldo på hans första åtta matcher var 1+1, vilket också är Kakkos poängsumma i skrivande stund.

Hynes har ändå inte gjort ett nummer i offentligheten av hur lättviktaren (178 / 76) måste börja med att lära sig tufft tvåvägsspel innan han får ansvar. Istället flyttade coachen upp Hughes till första kedjan när Nico Hirschier skadades.

Superstjärnan Taylor Hall och vassa målskytten Kyle Palmieri är för tillfället nykomlingscenterns kedjekompisar. Så kör man in en kommande franchise-spelare.

Och såklart är Hughes även center i Devils första powerplayformation. Den enormt skickliga centern får göra och utveckla det som tog honom till reserveringstillfällets första val.

Talanger behöver tränare med vision

På samma sätt fick Connor McDavid, Jack Eichel, Auston Matthews och Patrik Laine direkt från start spela i enlighet med sina styrkor. Och i en roll som stöder dem och med spelare som kan utnyttja möjligheterna som en offensivt superskicklig tonåring erbjuder.

De fick komma in i NHL genom samma dörr som tagit dem dit.

Rangers-coachen David Quinns tycks inte ha någon liknande vision gällande Kakko. Ändå kom Quinn till Rangers efter att ha jobbat i fem år som chefstränare för hockeylaget i Boston University.

Det känns därför som att han borde kunna stöda unga spelare, precis som Hynes. Eller för den del Dallas Stars chefstränare, Jim Montgomery, som har en nästan identisk bakgrund med Quinn. Mongomery tog över Stars efter fem år som chefstränare för University of Denvers hockeylag.

Under Montgomerys ledarskap har såväl Miro Heiskanen som Roope Hintz minsann fått förtroende. Speciell fingerkänsla har Montgomery visat med Hintz, som lätt kunde ha förpassats till en liten roll i fjärde kedjan och så småningom till att bli en marginalspelare. Istället har han fått göra misstag defensivt, men direkt exploderat offensivt. Somliga har öga för talang.

Och ingen människa får mig att tro att David Quinn under sina år i Boston University fick i sina händer en likadan talang som han nu har fått serverad på en silverbricka.

Quinns ängsliga blick och bleka ansikte tyder ändå på att mannen bakom New York Rangers bänk närmast fokuserar på att undvika misstag.

Rangers ”hovredaktör” inledde kritiken mot hur Kakko behandlas

Nu är det faktiskt inte en NHL-kolumnist från Kaapo Kakkos hemland som inleder klagandet över hur knappt med förtroende den trefaldiga världsmästaren fått under sina första veckor i NHL.

Äran går istället till Larry Brooks. En ärrad journalist som bevakat Rangers för New York Post sedan 1978 och blivit belönad för sitt arbete av Hockey Hall of Fame.

Journalistlegendaren skrev för en vecka sedan, fredagen 18 oktober, en kolumn med rubriken: Why Rangers need to give Kaapo Kakko a bigger role (Därför skall Rangers ge Kaapo Kakko en större roll).

Kaapo Kakko firar sitt första NHL-mål.
Kakko har nätat endast en gång den här säsongen. Kaapo Kakko firar sitt första NHL-mål. Bild: AFP / Lehtikuva Kaapo Kakko

Brooks jämför inte behandlingen av Kakko och Hughes. Han är kort och gott av den åsikten att Pavel Butsnevits som inledningvis spelat tillsammans med Mika Zibanejad och Artemin Panarin inte varit bra. Och att Kakko inte sett tillräckligt av pucken under sina blygsamma spelminuter.

Brooks efterlyste att Kakko åtminstone skulle ingå i första powerplayfemman och kanske även i första kedjan i spel med fem mot fem.

Och ser man på: två dagar senare spelade Kakko i första powerplayformationen mot Vancouver. Inte nog med det. Mot Buffalo i natt fanns Kakko i första linan med Chris Kreider och Zibanejad. Åtminstone i två perioder.

Förhoppningsvis var det David Quinns egen vision och inte en meriterad journalists text som ledde till det beslutet.

Apropå vision

Ett synsätt om hur laget skall spela skulle gärna få finnas bakom Quinns ängsliga anlete. På basen av Rangers säsongsinledning finns det nämligen inget inarbetat spelsystem. Inte i alla fall då det gäller spelet med puck.

Åtminstone undertecknad har inte lyckats identifiera spelmässiga strukturer som upprepas när Rangers äger pucken och går till anfall.

Tyvärr ser det ur åskådarperspektiv ut som att allt hänger på några stjärnors individuella prestationer. Och då är det bara egentligen Henrik Lundqvist och Artemi Panarin som är på den nivån att de kan trolla fram matchvinnande kaniner.

Inte att undra på att en potentiell trollkonstnär från Åbo berättade till frilansjournalisten Pasi Tuominen efter förlusten mot Vancouver, att det skulle vara kul att prova på spel i första linan.

– Jag orkar inte lyssna på snacket om att jag är en ung kille och måste ges tid att anpassa mig till spelet här, jag vill redan nu vara den som gör mål och avgör matcher, var 18-åringen bestämda ord.

Låter som något taget ur munnen på Patrik Laine. En annan finländsk drafttvåa som inte heller någonsin visat något större tålamod för konservativt ett steg i taget-tänk.

Begåvningar är känsliga varelser

Precis som Laine, så har även Kakko redan trots sin unga ålder hunnit visa upprepade gånger hur det bästa sättet för att få ut det bästa ur honom är att visa förtroende för hans kunnande.

Det vill säga en central roll tillsammans med andra spelare som har kunnandet och ansvaret att vinna matcher.

Andra sidan av myntet är en ung stortalang som tappar sitt självförtroende och spelaridentitet då han upplever att alla de konkreta bevis på vad han kan åstadkomma plötsligt tappat sin relevans. Att han nu skall visa tålamod och bara vara en ung spelare bland alla andra.

Så fungerar inte unika specialbegåvningar. De blomstrar när de får förtroende för sitt kunnande. Annars går det lätt så att de tappar sin identitet, vissnar och försvinner. Jämställdhet är för den jämna massan.

Med risk för att låta som en gammal upphakad LP-skiva, så lyfter jag än en gång fram skillnaden mellan hur nordamerikanska och europeiska storlöften i allmänhet behandlas.

När nordamerikanska supertalanger som till exempel Sidney Crosby, Nathan MacKinnon, Connor McDavid, Auston Matthews eller Jack Hughes kommer till NHL, så handlar allt om att skapa möjligheter.

Connor McDavid, Edmonton Oilers
Connor McDavid. Connor McDavid, Edmonton Oilers Bild: Icon Sportswire, All Rights Reserved Connor McDavid,Edmonton Oilers

Ingen tjafsar om att starta med ansvarsfullt försvarsspel. Av ovannämnda sextett är det bara Crosby som är en riktigt bra tvåvägsspelare (han har blivit det med åren). Till exempel Matthews är fortfarande rätt så värdelös i den egna änden.

Förhoppningsvis har David Quinn tillräckligt med förståelse för vilken stig Kakko redan har gått för att inse att trots sin tonårsakne, ringa ålder och något knagglande engelska så behöver Kaapo inte sättas på skolbänken och lära sig ishockey. Hans avgångsbetyg innehåller tre VM-guldmedaljer.

Det som 18-åringen däremot behöver är pucken och ett slutsålt Madison Square Garden som väntar på sin frälsare.

Tack för att du läste.

Källor: New York Post, East Side Media, dailyfaceoff.com, hockey-reference.com, nhl.com

Läs också

Nyligen publicerat - Sport