Hoppa till huvudinnehåll

Helsingfors Bokmässa: Sanna Tahvanainen och Markus Leikola diskuterar hur de skapat fiktion av kända människors liv

Hur skapar man fiktion av verkliga livsöden? Vad händer med dessa människor när de porträtteras i skönlitteraturen? Hur förhåller man sig till sanningen när man skriver om människor som funnits på riktigt? De här frågorna ställer Petter Lindberg till författarna Sanna Tahvanainen och Markus Leikola.

– Du ska behärska källmaterialet så bra att du vet mer och har fler synvinklar på personens liv än de själva. Men sedan ska du lämna materialet och lita på din egen röst, säger Markus Leikola.

– Detaljerna är viktiga, mikrohistorierna som ger själ och djup. Geografin i romanen är viktig att utforska, liksom det politiska klimatet för tiden din person har levt i. Jag vill lukta, smaka på saker, möta människor, säger Tahvanainen som själv gjort flera resor till New York under sitt arbete med Körsbär i snön, som handlar om författaren Sylvia Plath.

På frågan om hur man förhåller sig till sanning i sitt skrivande säger Leikola att han inte skriver realism, men man kan prata om realistisk illusion. Den bästa berättelsen prioriteras.

– Ta till exempel Stalins frus död. Det enda man vet är att det hände under ett fylleslag mellan henne och Stalin som slutade med att ett skjutvapen togs fram. Vad är en bättre story för författaren, att hon tog sitt eget liv eller att Stalin dödade henne?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje