Hoppa till huvudinnehåll

Pappor i Karleby söker mod för jämlikt familjeliv ur stödgrupp: "Stödet har behövts speciellt efter dåliga nätter"

Mies ja nainen leikkivät lapsen kanssa.
Mikko Karhukorpi och Annabella Ylikorpi leker med sin dotter Adelea. Mies ja nainen leikkivät lapsen kanssa. Bild: Kalle Niskala / Yle patientstöd,föräldraskap,föräldrar,Modersinstinkt,tillgivenhet

Unga familjer vill ofta ha ett jämlikt familjeliv. I Mikko Karhukorpi och Annabella Ylikorpis familj har man slängt den gamla familjemodellen åt fanders och delar i stället jämlikt på allt ansvar.

Dessutom deltar Karhukorpi i en stödgrupp för pappor.

Mikko Karhukorpi och Annabella Ylikorpi delar på beslutsfattande och ansvar vad gäller både uppfostring och försörjning i sin familj.

De har helt struntat i den gamla modellen där det var kvinnan som skötte hem och barn medan det var mannens uppgift att arbeta.

Tillsammans har Mikko Karhukorpi och Annabella Ylikorpi tre månader gamla dottern Adelea. Under tiden för intervjun vilar Adelea nöjt i sin pappas famn.

- Det som "mummu" har berättat om sin barndom känns helt ofattbart. "Ukki" fanns inte där för att ta hand om barnen. Det skulle inte fungera nu, säger Annabella Ylikorpi.

En man håller en baby i sin famn.
En man håller en baby i sin famn. Bild: Kalle Niskala / Yle far,föräldraskap,föräldrar,babyer,småbarnsfamiljer,Mikko Karhukorpi

Barn föds med behov att knyta an

I familjen Karhukorpi och Ylikorpi delar föräldrarna lika när det kommer till att ta hand om Adelea.

- Jag är alltid med Adelea då jag kan, speciellt nu under bebistiden. Det är sist och slutligen en kort period, säger Karhukorpi.

Adeleas mamma Annabella Ylikorpi är glad över att hennes dotter får spendera tid på tumanhand med sin pappa. Det ger samtidigt Ylikorpi tid att ladda sina egna batterier.

- Mikko sköter och matar och pratar också med Adelea. Speciellt matningen är något som får barnen att knyta an till en person, det är fint att se.

Barnpsykiatern Jari Sinkkonen är en av flera som forskat i anknytningsteorin (Duodecim 2004;120). Enligt den teorin föds barnet med ett behov att knyta an till människor.

Genom att vuxna är i närheten av barnet sker anknytningen naturligt.

Efter att Adelea föddes har Karhukorpi dragit ner på sina egna fritidsintressen. Han har också lämnat umgänget med sina vänner åt sidan.

Jag har fått anförtro mig till personer som förstår mig

I stället har hans liv fått nytt innehåll. Han har också fått nya vänner via mödra- och skyddshemmets stödgrupp för pappor som han är med i.

- Det stödet har kommit väl till pass speciellt efter nätter med sämre sömn. Jag har fått anförtro mig till personer som förstår mig, säger Karhukorpi.

Tre män sitter vid ett matbord.
Stödgrupp för pappor vid kaffebordet. Mikko Karhukorpi har ett barn, tvåbarnspappan och ledaren Pekka Pudas och fyrabarnspappan, journalisten Kaje Komulainen. Tre män sitter vid ett matbord. Bild: Kalle Niskala / Yle far,patientstöd,självhjälpsgrupper

Alla är med helhjärtat

Den stödgrupp för pappor, som mödra- och skyddshemmets öppenvård ordnar i Karleby, har möten med ett par veckors mellanrum.

Gruppen finns till för att papporna ska få prata om faderskap, uppfostran, anknytning och förändringar som födelsen av ett barn medför.

- Det är helt fantastiskt att det finns en sådan här stödgrupp för pappor. Under graviditeten är det bara mamma, mamma, mamma. Det här en jättebra sak, säger Annabella Ylikorpi.

Jag har överraskats av hur aktiva och pratsamma papporna är

Förutom att bara höra hur man har det har varje träff ett tema som rör uppfostran. Pekka Pudas, som leder gruppen, säger att träffarna kan handla om allt som förändras efter att ett barn föds.

- Jag har överraskats av hur aktiva och pratsamma papporna är. Alla är med helhjärtat, säger Pudas.

Stödgruppen för pappor i Karleby är inte den enda av sitt slag i landet, till exempel finns det flera grupper i Uleåborg.

- Papporna har vaknat och funderar över sin roll, säger Pudas.

Utvecklingschef Jussi Pulli på Förbundet för mödra- och skyddshem är av samma åsikt. Unga pappor kräver i dag jämlikhet i familjelivet, i partnerskapet och i uppfostringsfrågor.

- Antalet fall där vi personligen handleder pappor har ökat de senaste åren, säger Pulli.

Mies pitelee vauvaa ja molemmat katsovat toisiaan.
Mies pitelee vauvaa ja molemmat katsovat toisiaan. Bild: Kalle Niskala / Yle man,far,föräldrar,föräldraskap,Vauva,barndom,Modersinstinkt,tillgivenhet

Diskussionerna fortsätter hemma

De diskussioner som förts på pappornas stödgrupp har Mikko Karhukorpi tagit med sig hem. Han har fortsatt diskussionen med sin partner Annabella Ylikorpi vad gäller uppfostran av deras dotter Adelea.

- Vi försöker uppfostra Adelea så att hon också ropar på pappa när hon har problem, säger Annabella Ylikorpi.

Enligt barnpsykiatern Jari Sinkkonen drivs barnet och förälderns anknytning av en biologisk instinkt.

I farosituationer söker barnet trygghet hos en vuxen och så hoppas också paret Karhukorpi och Ylikorpi att deras dotter ska göra.

Vad gäller uppfostran av sin dotter Adelea har paret hunnit fundera på olika möjligheter ända tills dottern är vuxen. Föräldrarna har bestämt att de uppfostrar dottern på sitt eget sätt och genom att prata med varandra.

På det sättet hoppas de kunna undvika de värsta bråken, till exempel vill de jobba tillsammans under pubertetens kommande vredesutbrott.

- Det uppstår inte gräl bland föräldrarna om de kommit överens om saken på förhand, säger Ylikorpi.

- Om det uppstår en situation där barnet gjort något utan att tänka före, vill jag hantera det genom att prata genom det som hänt utan att behöva ta till time out, säger Karhukorpi.

Tillsammans använder de all föräldraledighet som erbjuds till föräldrar med småbarn. Båda föräldrarna vill vara jämlika i Adeleas ögon.

- I dag finns det alldeles lysande möjligheter för en pappa att vara hemma med sina barn. Den kommande reformen av föräldraledigheten stöder papporna, säger Ylikorpi.

Artikeln baserar sig på Nuoret perheet haluavat tasa-arvoisen perhe-elämän – isyyteen haetaan rohkaisua myös vertaistuesta: ”Tuki on tullut tarpeeseen varsinkin huonosti nukuttujen öiden jälkeen" skriven av Kaje Komulainen. Artikeln är översatt och bearbetad av Sofi Nordmyr vid Yle Österbotten.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten