Hoppa till huvudinnehåll

”Jag var en väldigt lat idrottare som yngre”

Partyprinsessan och träningssmitaren Dorothea Wierer ändrade sin attityd och blev bäst i världen

Hon höll redan på att slänga bort sin talang. Hon festade, sov halva dagen och direkt ogillade träning. Nu är Dorothea Wierer världens bästa skidskytt. I Sportliv berättar italienskan hur det hela gick till – och om utmattningen som följde efter förra säsongens jättesuccé.

I det nordligaste länet i Italien, ett stenkast från gränsen mot Österrike, ligger en av världens mest pittoreska skidskyttearenor.

Antholz i landskapet Trentino i Sydtyrolen ligger beläget mellan bergstoppar som höjer sig till 3000 meter över havet. En slingrig alpväg leder från dalen upp mot skidskyttestadion med hisnande vyer. 

Ljudet från en röd sportbil bryter den rådande tystnaden. Redan på långt håll hör man den närma sig längs vägen som skär igenom alplandskapet.

Gasfoten verkar rätt tung. Efter varje kurva kan man urskilja en kraftig acceleration. Här är hastighetsbegränsningarna mer riktgivande än något som följs slaviskt.

Sportbilen styr in på parkeringsplatsen till skidskyttearenan. Ur bilen stiger förra säsongens bästa damskidskytt, en av de mest färgstarka idrottarna på världscupcirkusen, Dorothea Wierer.

Se Sportlivs minidokumentär om Dorothea Wierers väg från latmask till bäst i världen:

Let´s talk english

Trots att det är tidig morgon och de intill betande korna verkar vara de enda övriga igång den här tiden, är Wierer sin vana trogen sprudlande glad.

– Guten Morgen, buongiorno, good morning, ropar Wierer så fort hon stigit ur bilen.

Tyska och italienska talas lika mycket i området, trots att vi befinner oss i Italien. Wierer hör till den tysktalande befolkningen men pratar givetvis också flytande italienska. 

Let´s talk english, säger hon överraskande efter att ha bytt några ord med en av huvudsponsorerna som kommit på plats för att förse stjärnan med ny pr-rekvisita.

Medan Wierer packar geväret och rullskidorna ur bilen berättar hon hur hon för 19 år sedan beslöt sig för att börja med skidskytte.

– Min äldre bror och syster höll båda på med skidskytte så det var naturligt att jag också började. Här i trakten är det utförsåkning eller skidskytte som gäller. Jag var rädd för de branta backarna så alpint var inget alternativ, säger Wierer i Sportlivs intervju.

Dorothea Wierer vann den totala världscupen förra vintern med 22 poängs marginal till landsmaninnan och träningskompisen Lisa Vittozzi.

I VM i Östersund vann Wierer tre medaljer: guld i masstart, silver i singelmixedstafett och brons i mixedstafett.

Orden väller ur munnen och svaren följs ofta av ett hjärtligt skratt. Det finns en sprudlande energi i den här färggranna personligheten.

Dorothea Wierer har varit en fräsch fläkt i skidskyttevärlden. Det verkar som om det aldrig kan bli tråkigt i hennes sällskap. 

Men då hon kommer till skyttevallen och börjar sin träning är det en fokuserad toppidrottare som systematiskt utför dagens program.

Så har det inte alltid varit. Bara för sex år sedan var hon ännu partyprinsessan som ofta skippade planerad träning och tog det här med skidskytte allt annat än seriöst.

Dorothea Wierer skjuter stående på stadion i Antholz
Att jag skulle vinna världscupen kändes som "mission impossible", säger Dorothea Wierer. Dorothea Wierer skjuter stående på stadion i Antholz Bild: Yle/Magnus Eklöv Dorothea Wierer

Naturbegåvning som inte gillade träning

När Dorothea Wierer som tioåring för första gången stegade in på skidskyttestadion för att börja sin nya hobby visade det sig att hon hade talang för grenen. Speciellt i skyttet utvecklades hon fort till en säker och snabb presterare.

Det handlade i det skedet om två träningar i veckan. Då kändes en karriär som elitskidskytt väldigt avlägsen – att vinna världscuptävlingar var något av ”mission impossible”, som hon själv utrycker det.

För fyra fem år sedan hade jag garanterat skippat träningen om det börjat regna― Dorothea Wierer

Men talangen började skörda framgång. I junior-VM-sammanhang kammade hon sammanlagt hem fem guldmedaljer. I VM 2011 korades hon till trippelmästare.

Vägen såg ut att gå spikrakt mot världstoppen. Men Dorothea Wierer ville inte ta den vägen.

– Jag levde inte för skidskytte. Ingen av mina kompisar höll på med idrott och de förstod sig inte på idrott. Jag gillade mer att hänga med dom än att träna, berättar Wierer.

– Vi var mycket ut om kvällarna och det var en hel del fester. Det var ganska galna tider, men jag njöt av det mer än av att träna. 

Skip Instagram post

Det hände inte bara en gång att Wierer inte dök upp på överenskommen träning. En tid var det fler skippade träningar än gjorda. Eller om hon dök upp för träning gjorde hon definitivt inte allt som var planerat.

– Jag sov ofta till klockan elva på morgonen och kunde sedan kanske ta mig till stadion och skjuta lite. Var det dåligt väder stannade jag definitivt hemma och jag kände inte ens skam över det. Jag var verkligen riktigt lat!

En lovande talang såg ut att gå förlorad. Men så skedde en förändring. Wierer insåg att hon måste göra ett val. 

– Jag klarade mig länge på mitt skytte. Men då jag efter juniortiden började tävla i seniorklassen insåg jag att endera måste jag börja satsa eller helt enkelt börja syssla med något annat. 

”Skytte har alltid varit min starka sida, men nu har jag även blivit bättre på skidor.”

-Dorothea Wierer

Valet föll på en toppidrottskarriär. Inför OS i Sotji var det slut på partajen och träningsfusket. Partypinglan blev en seriöst satsande proffsidrottare.

Och satsningen började genast ge resultat. 

Samma år steg hon för första gången upp på prispallen i världscupsammanhang. I Sotji blev det OS-brons i mixedstafett.

– Framgången gav såklart mer motivation. Att det kom framgång var viktigt och det gav styrka att fortsätta satsa och träna hårt. Men det krävde en hel del uppoffringar från det liv jag var van vid. Men jag ångrar inte valet. Jag hade trevligt som ung och njöt av det då.

Träning i grupp nyckelfaktor

Klockan börjar närma sig nio på morgonen och övriga idrottare från det italienska skidskyttelandslaget börjar dyka upp på stadion.

Den första som kommer är Lukas Hofer. Lisa Vittozzi och Dominik Windisch sällar sig till sällskapet några minuter senare. 

Kvartetten inleder sin gemensamma träning. Elitgruppen i landslaget består av just de här fyra idrottarna och de tränar tillsammans så gott som varje dag.

Alla förutom Vittozzi bor ett stenkast från arenan, och inte har förra säsongens världscuptvåa heller mer än en dryg timmes bilfärd fram. Eftersom alla finns i området är dagliga gemensamma träningar möjliga.

Dorothea Wierer pratar med Lukas Hofer på skyttevallen
Barndomsvännerna Lukas Hofer och Dorothea Wierer började båda sin karriär för 19 år sedan. Dorothea Wierer pratar med Lukas Hofer på skyttevallen Bild: Yle/Magnus Eklöv Dorothea Wierer

För Wierer är träningssällskap ytterst viktigt.

– Jag gillar verkligen inte att träna ensam. Såklart tränar jag men jag gillar det inte. Jag behöver gruppen, att någon tränar tillsammans med mig. Därför älskar jag träningsläger, för då har man garanterat träningssällskap.

Satsningen på en liten kärngrupp har varit framgångsrik. Under träningarna sporras alla till att göra sitt bästa. En intern tävling höjer allas nivå. Det positiva grupptrycket höjer tröskeln för att lämna en träning på hälft.

– När det är dåligt väder eller jag är trött så hamnar jag fortfarande kämpa för att dra mig ut. Men när man kommer hit och har sällskap smakar det inte alls lika trä längre, säger Wierer.

Utmattad efter uppståndelsen

Förra säsongen var den framgångsrikaste i karriären för Dorothea Wierer.

VM i Östersund resulterade i den första individuella världsmästartiteln. I världscupen blev det tre segrar och en historisk förstaplats i totalcupen – Italiens första genom tiderna.

I Italien, där skidskytte normalt inte får stor synlighet, väckte Wierers framgång en enorm uppmärksamhet. Medieintresset var enormt och nya, stora sponsorer hörde av sig.

Även på sociala medier exploderade intresset. Wierer har nästan 400 000 följare på Instagram.

Skip Instagram post

– Det var verkligen ett stort intresse. Jag skyfflades från intervju till intervju, deltog i ett stort antal tillställningar, det var inte många lediga dagar under hela våren. Jag var helt utmattad, medger 29-åringen nu.

Efter uppståndelsen inledde Wierer träningen betydligt senare än normalt. Formen med en månad kvar till säsongsstart är inte som den borde vara, men upplägget inför vintern är lite annorlunda.

– Såklart vill jag göra väl ifrån mig genast från säsongspremiären men toppformen ska komma först i februari och dit är det ju fortfarande gott om tid.

VM på hemmaplan sporrar

Med februari syftar Dorothea Wierer på hemma-VM. På den arena som hon sedan liten tränat på och där majoriteten av träningarna fortfarande äger rum. VM i Antholz går i medlet av februari.

– Även om jag inte skulle vinna guld känner jag att jag ändå uppnått massor under karriären. Klarar sig någon annan av oss är jag lika glad. Vi är som en liten familj, säger landslagets klarast lysande stjärna.

"VM på hemmaplan är en stor sak för mig. Jag vill förstås lyckas inför hemmapubliken men jag tänker inte så mycket på det ännu."

-Dorothea Wierer

Skidskyttestadion i Antholz ligger på 1600 meters höjd över havet – och den här tiden på året kan vädret växla snabbt.

Molnen som legat nere över dalen börjar i rask takt stiga uppåt mot arenan. Ett dimmoln lägger sig över stadion och gör att sikten på vallen blir avsevärt nedsatt. Nu börjar det också regna.

Men Wierer fortsätter träna utan att byta en min och genomför allt som står på schemat. Inget tyder på att hon ens skulle överväga att avsluta träningen.

– För fyra fem år sedan hade jag garanterat skippat träningen om det börjat regna. Men nu är det inget problem mera. Nu är jag professionell!

Meningen följs av ett långt hjärtligt skratt. 

Dagens träning är gjord och Wierer packar sakerna i bakluckan och kör iväg. Den röda sportbilen försvinner vrålande från parkeringsplatsen i samma fart som den anlände tre timmar tidigare. Nu med riktning ner mot dalen.

Se Sportlivs minidokumentär om Dorothea Wierers väg från latmask till bäst i världen på Yle Arenan (klippet nedan) eller på Yle Fem på söndag 27.10 kl. 19.48: