Hoppa till huvudinnehåll

"Romanen Katrina var bara början - Sally Salminen var så mycket mer" säger Ulrika Gustafsson som skrivit en biografi över småbrukardottern från Vårdö som blev författare mot alla odds

Författaren Sally Salminen skriver på skrivmaskin. Fotot taget på 1940-talet.
Författaren Sally Salminen skriver på skrivmaskin. Fotot taget på 1940-talet. Bild: Wikimedia commons Sally Salminen

I en inspelning från år 1954 i radions arkiv berättar Sally Salminen om hur hon berördes starkt av sånger som sjöngs av Hembygdskören: ”Det är möjligt att orden i 'Slumrande toner' är den första upprinnelsen till min roman Katrina. Genom den dikten fick jag vördnad och kärlek till lutande stugor med mossbevuxna trappor där ogräs gror, till rutor med grönskimrande glas och till låga öppna spisar”.

Romanen Katrina handlar om en ung österbottnisk kvinna som under förespeglingar om guld och gröna skogar lockas att gifta sig med den åländska sjömannen Johan och flytta till Åland.

Där väntar henne dock ett kämpigt liv i stor fattigdom.

Katrina utkom år 1936 och blev en dundersuccé världen över. Än idag är det framför allt den romanen man förknippar med Sally Salminen, även om hon skrev 16 böcker till under de fyrtio år hon var verksam som författare.

Men det var verkligen inte självklart att en småbrukardotter från den åländska skärgården skulle bli hyllad författare.

I den nyutkomna biografin Min ljusa stad - Sally Salminen, livet och litteraturen skriver litteraturvetaren Ulrika Gustafsson om en kvinna som blev författare mot alla odds, en kvinna som modigt stakade ut sin egen väg och skrev om kvinnans rättigheter, socialt ansvar och jämställdhet.

Pärmen till Ulrika Gustafssons bok om Sally Salminen "Min ljusa stad".
Pärmen till Ulrika Gustafssons bok om Sally Salminen "Min ljusa stad". Bild: Svenska Litteratursällskapet Sally Salminen,ulrika gustafsson

Marit: Under vilka omständigheter kom historien om Katrina till?

Ulrika: Sally Salminen skrev Katrina i New York dit hon hade emigrerat från Åland år 1930 tillsammans med sin syster Aili.

Detta var efter Wall Street-kraschen och det var ekonomisk depression i USA, men unga och friska skandinaviska kvinnor var efterfrågade som arbetskraft i de välbärgade hemmen på Manhattan, men också i New York med omnejd.

Sally hade en hel rad med olika arbetsplatser som hembiträde, eller piga om man vill kalla det så. Det fanns en hel uppsättningar med beteckningar för olika arbetsbilder, som ”kitchen maid” och ”chamber maid” med mera.

Men Sally vantrivdes något oerhört.

Ända sedan hon var liten hade hon drömt om att bli författare. Hon visste att oddsen var myckert dåliga, det fanns inte på kartan att hon skulle bli författare. Men hon gav aldrig upp sin dröm.

Hemma på gården i Vårdö hade hon starka skönhetsupplevelser av naturen, man läste mycket i barndomshemmet och en lärare i skolan uppmuntrade eleverna att skriva dagbok.

Sally läste också Zacharias Topelius Läsning för barn, såsom alla andra barn.

Boken inspirerade henne mycket och tidigt formulerade hon en författardröm i sin dagbok.

Här ger hon uttryck för både en skörhet och en vetskap om att chanserna att bli författare är små, men samtidigt visar hon på den otroliga styrkan som hon hade, trotset: ”jag kan!”.

För henne är det en galen dröm att bli författare, men hon ger också uttryck för en vägran att leva ett traditionellt kvinnoliv.

Sally Salminen på 1930-talet.
Sally Salminen på 1930-talet efter att romanen "Katrina" kommit ut. Sally Salminen på 1930-talet. Bild: Wikimedia commons Sally Salminen

I New York går hon från arbetsplats till arbetsplats eftersom hon vantrivs så mycket. Hon fantiserar till och med om att begå självmord som en möjlighet.

Men samtidigt börjar hon skriva på allvar, och i sina memoarer skriver hon att hon satsade hela sin salighet på att skriva. Det gällde verkligen livet för henne.

Sally närmade sig trettio år och hon kände att hon fortfarande stod vid en diskbänk, och diskbaljan var inte hennes egen.

Hon var synnerligen målmedveten och hon vågade sikta högt, trots att hon stod så lågt i rang att en del av hennes arbetsgivare inte kunde nedlåta sig att tilltala henne direkt utan hon fick ta emot hälsningar via ett annat hembiträde som var snäppet över henne i rangordningen.

Det var jättesvårt för Sally att acceptera.

Redan under uppväxten iakttog Sally orättvisor i samhället mellan män och kvinnor, mellan fattiga och rika.

Hon hade en stark grundkänsla av att hon var en egen individ, och hon var övertygad om att varje människa bör räknas. Ur denna kraft, denna förtvivlan och denna styrka föddes berättelsen om Katrina.

Sally Salminen skickade manuset om Katrina till en romanpristävling som anordnades av det svenska förlaget Wahlström & Widstrand tillsammans med Holger Schildts förlag i Helsingfors.

Och så gick hon och vann tävlingen och slog igenom som författare med dunder och brak.

För det första var det ju helt fantastiskt att ett okänt hembiträde kunde skriva en roman, och dessutom skriva en roman som vinner en internationell tävling.

Det här är såpass sensationellt att man skriver om henne inte bara i Norden, utan också i tidningarna i New York.

Vy över Manhattan i New York 1932.
Vy över Manhattan i New York år 1932. Vy över Manhattan i New York 1932. Bild: Wikimedia commons Manhattan,New York,Chrysler Building

Och eftersom man skriver om henne i New York skriver man snart om henne i hela världspressen. Hon blir mycket snart en världskändis.

Med tanke på att det var depression i USA tror Sally själv att man hungrar efter dessa fantastiska framgångsberättelserna.

Man har ju beskrivit det hela som en Askungesaga, och Sally har själv sagt att hon fick framstå som ett bevis på den amerikanska drömmen.

Marit: Under utgivningsåret 1936 utkom Katrina i femton svenska upplagor, boken sålde i 53 000 exemplar på 11 månader.

Inom två år hade romanen översatts till tjugo språk. Sally blev en eftersökt författare, representanter för pressen och nyfikna turister stod i rabatten utanför hemmet på Åland och spionerade på henne.

Den här formen av uppmärksamhet var kanske inte något som Sally hade räknat med, eller ens ville ha?

Ulrika: Nej. Någonstans skriver hon att det inte var den här formen av ära och berömmelse hon eftersträvade. Hon ville bara skriva böcker och bli erkänd som en fullvärdig samhällsmedborgare.

Sally poängterade att om hon blev författare, om hon blev en röst som man lyssnade på, då skulle hon ta sitt ansvar.

Hon var oerhört samhällsengagerad och såg allvarligt på sitt författarskap. Men att ständigt stå på en scen, att ha journalister och nyfikna turister efter sig hela tiden det tyckte hon var jobbigt.

Under den första tiden efter återkomsten till Åland bodde hon hemma hos sin mamma och syster på Nedergårds i byn Vargata, och det kom båtlaster med turister för att se på henne.

All denna oönskade uppmärksamhet tog kraft och tid från skrivandet som hon ville ägna sig åt.

Det kostade på att ständigt ha folk omkring sig och att stå i rampljuset.

Hon var en person med många olika sidor, och även om hon var stark och kände att hon hade viktiga saker att säga var hon också blyg och tillbakadragen.

Sally blev också kontaktad av en hel del människor som läst i tidningarna om hur mycket pengar hon förtjänat, och vid sidan av beundrarpost fick hon rätt många tiggarbrev.

Litteraturvetaren Ulrika Gustafsson.
Ulrika Gustafsson har skrivit en biografi över författaren Sally Salminen. Litteraturvetaren Ulrika Gustafsson. Bild: Yle/Marit Lindqvist Ulrika Gustafsson

Marit: Att slå igenom stort är mången författares dröm, men framgång kan också bli betungande.

Under sin fyrtio år långa författarbana skrev Sally Salminen 17 verk, bland dem romaner, självbiografiska verk och reseskildringar, men gång på gång jämförde man hennes senare böcker med debutboken.

Ulrika: Ja, Katrina hängde alltid med.

Hon var förvisso ”den välsignade damen”, som Sallys man (den danska konstnären Johannes Dührkop) kallade henne eftersom Katrina drog in pengar under hela Sallys livstid.

Men det var betungande att hela tiden bli ombedd att berätta om Katrina. Själv ville Sally gå vidare, hon var ambitiös och hon kände att det fanns en massa saker som hon ville skriva om.

Katrina är ju en fantastisk roman att läsa än idag, och under sin samtid gav den många kvinnor en möjlighet att känna igen sig i huvudpersonen Katrinas strävsamma och traditionella kvinnoliv, och få en bekräftelse på att också deras liv räknas, att deras liv är värda att berättas om.

Min tolkning är dock att Sally började skriva ännu mer på allvar med sin andra roman, Den långa våren som utkom 1939.

Då började hon skriva om sin samtid, om problem som kvinnorna i hennes egen generation på landsbygden hade att tampas med.

Plötsligt blev hon mer farlig, hon blev en författare med ett stort samhällsengagemang och hon började visa på orättvisor vad beträffar förhållandet till och synen på sexualitet mellan män och kvinnor.

Författaren Sally Salminen i skördearbete i Sibbo i augusti 1941.
Sally Salminen utförde frivilligarbete i Finland under fortsättningskriget. Fotot är taget i augusti 1941. Författaren Sally Salminen i skördearbete i Sibbo i augusti 1941. Bild: Wikimedia commons Sally Salminen

Marit: I en serie om fyra böcker skrev Sally Salminen om Lars Laurila, ett manligt litterärt alter ego som hade huvudrollen i hennes självbiografiska kvartett. Det var ett rätt så vågat drag på 1940-talet.

Ulrika: För Sally Salminen var författarrollen på sätt och vis en manlig roll. I Sallys samtid var en normal kvinna framför allt hustru och mamma.

Sally ville verkligen ha ett eget rum, ingenting fick komma emellan hennes skrivande och henne själv. Skrivandet kom alltid i första hand.

Hon hade inte varit nöjd med att tvingas ta hand om familj och hushåll och sedan skriva på nätterna.

Vad beträffar böckerna om Lars Laurila har Sally sagt att hon valde att skriva självbiografiskt i romanform med ett manligt alter ego i centrum för att skapa lite distans.

Men i brev nämner hon också att hon ser på författaren som tvekönad, dvs. både man och kvinna, och om författaren börjar dra alltför mycket åt ena hållet blir det abnormt.

I och med att Sally började tjäna egna pengar kunde hon också skapa sig ett eget rum.

År 1929 skrev Virginia Woolf sin berömda essä om det egna rummet där hon berättar om hur hon blev oberoende och därmed också fri att skriva och säga vad hon ville när tjänade egna pengar.

Tio år senare händer detsamma Sally.

I boken om Katrina är Sally överraskande radikal när hon beskriver orättvisorna och fattigdomen på den fiktiva ön Torsö, som har en förebild i Vårdö.

Men samtidigt är det en historisk roman som är ofarlig i och med att den utspelar sig i historisk tid, det är en folklivsskildring med ett sagoskimmer över sig.

Men när hon skrev sin andra roman hade hon fått egna pengar, hon hade ett eget rum och hon kunde säga det hon ville ha sagt.

Sally Salminen och hennes man, målaren Johannes Dührkop på 1940-talet.
Sally Salminen gifte sig med den danska konstnären Johannes Dührkop den 8 februari 1940. Hon kom att bosätta sig i Danmark där hon levde fram till sin död år 1976. Sally Salminen och hennes man, målaren Johannes Dührkop på 1940-talet. Bild: Wikimedia commons Sally Salminen,Johannes Dührkop

Marit: Hon hade svårt att komma in i det finlandssvenska litterära etablissemanget, upplevde hon att hon aldrig riktigt blev godkänd?

Ulrika: Ja, jag tror att hon upplevde att hon aldrig blev riktigt godkänd i Svenskfinland, tyvärr.

Till en början var man oerhört tillmötesgående och hyllade henne för folklivsskildringen Katrina och man var glad över att få en finlandssvensk motsvarighet till arbetarförfattarna i Sverige.

Men när Sally bytte genre och började skriva om samtiden blev hon lite farligare.

I Svenskfinland var man vid den här tiden rätt så upptagen av modernisterna, av experimentell diktning och kortfattad prosa.

Sally experimenterade inte med språket, hon skrev realistisk utopisk prosa, tjocka tegelstenar till böcker. Hon var kvinna i ett mansdominerat kulturliv.

Från år 1940 fram till sin död 1976 bodde Sally i Danmark. I Danmark, liksom i Sverige, var mottagandet av hennes böcker överlag betydligt mer positivt än i Svenskfinland.

Lyssna på intervjun med Ulrika Gustafsson om Sally Salminen:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje