Hoppa till huvudinnehåll

Berlinmuren

– kalla krigets symbol i bilder

Torsdagen den 9 november 1989 är stämningen overklig och kaotisk i Berlin.

Folk gråter av glädje och kan inte tro sina ögon.

Gränsen mellan Öst- och Västberlin har öppnats.

Berlinmuren som splittrat familjer och vänner i 28 långa år har äntligen fallit.

Folk från öst och väst kan nu tillsammans fira den nya friheten.

Men varför byggde man Berlinmuren överhuvudtaget?

Och varför revs muren just 9 november 1989?

Enligt den östtyska versionen byggdes muren spontant av några murare som en reaktion mot infiltration från väst.

Muren kallades i öst för "den antifascistiska skyddsvallen".

Men Berlinmuren byggdes inte spontant.

Om vi vill förstå varför Berlinmuren byggdes måste vi hoppa bakåt i tiden till slutskedet av andra världskriget.

I februari 1945 träffades Storbritanniens, USA:s och Sovjetunionens ledare på Jaltakonferensen i Ukraina för att planera framtiden för Europa efter kriget.

Andra världskriget pågick ännu, men Winston Churchill, Franklin D. Roosevelt och Josef Stalin var övertygade om att de allierade skulle besegra Nazityskland.

Den 7 maj 1945 kapitulerade Nazityskland som förväntat, och andra världskriget i Europa var slut.

De allierades seger över Tyskland firades stort.

De allierade under andra världskriget var USA, Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen och deras bundsförvanter.

I början av andra världskriget var Sovjetunionen och Nazityskland på samma sida, men Sovjetunionen bytte sida efter att Hitler överraskande anfallit dem.

USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen delade Tyskland i fyra ockupationszoner.

Huvudstaden Berlin delades också i fyra delar.

Samtidigt delades också hela Europa upp i Västeuropa och Östeuropa.

USA, Storbritannien och Frankrike låg ideologiskt nära varandra och kunde samarbeta. Men samarbetet mellan det socialistiska Sovjetunionen och västmakterna var inte så lätt.

Eftersom Berlin låg som en ö mitt i den sovjetiska zonen märktes motsättningarna mest där.

1948 fick de västra zonerna en ny egen valuta, D-mark.

Sovjet reagerade med att stänga alla vägar till Berlin. Berlinblockaden (24 juni 1948–12 maj 1949) var ett försök att tvinga västmakterna att överlämna Västberlin.

Västmakterna svarade med att skapa en luftbro till Västberlin. I nästan ett år flög man in livsmedel, bränsle och andra förnödenheter.

Som mest landade ett flygplan i minuten i Västberlin.

Sovjetunionen valde att isolera sig från Västeuropa med en hårt bevakad gränslinje, järnridån.

Den 23 maj 1949 grundade de tre västliga ockupationszonerna Västtyskland eller Förbundsrepubliken Tyskland, förkortat BRD.

Den 7 oktober 1949 grundades Östtyskland eller Tyska demokratiska republiken, förkortat DDR. Östtyskland kontrollerades av Sovjetunionen.

Gränsen mellan Västtyskland och Östtyskland stängdes så småningom, men hölls ännu ett tag öppen i Berlin.

Trots att de östtyska myndigheterna påstod att de hade ett drömsamhälle, var det många östtyskar som flyttade till väst via Berlin.

Åren 1949–1961 flydde sammanlagt 2,7 miljoner personer till Västberlin.

Många läkare, ingenjörer, lärare, advokater och andra välutbildade personer flydde till väst.

Berlinmuren byggdes för att stoppa flyktingströmmen.

Natten mellan 12 och 13 augusti 1961 stängdes gränsen runt Västberlin.

Östtysk polis och militär rullade ut taggtråd, grävde upp gator och uppförde hinder.

Nu kunde man inte längre ta sig från Östberlin till Västberlin.

Muren skiljde familjer, släktingar, vänner och kärlekspar åt.

Invånarna fick ingen förvarning om att gränsen skulle stängas och många hamnade på fel sida om gränsen.

Muren var till en början enkelt byggd, men med tiden byggdes den ut och det blev allt svårare att ta sig till väst.

Byggnader vid gränsen revs, fönster murades fast och vakttorn uppfördes.

Det skapades ett 100 meter brett ingenmansland för att försvåra flyktförsök.

De östtyska gränsvakterna hade order att skjuta alla som försökte ta sig över till väst.

Muren låg på östtyskt område. Västtyskar kunde inte hjälpa flyktingar som blev skjutna och låg skadade i ingenmanslandet.

Bland annat den 18-åriga Peter Fechter lyckades inte ta sig till väst. Han blev skjuten när han försökte fly strax intill Checkpoint Charlie 1962.

Men även 574 gränsvakter flydde till väst.

En av gränsvakterna som lyckades fly till väst var 19-åriga Conrad Schumann.

Schumanns hopp över taggtråden är en av de mest kända bilderna från kalla kriget.

I oktober 1961 rullade sovjetiska och amerikanska stridsvagnar till den mest kända gränsövergången Checkpoint Charlie.

Konflikten hade uppstått efter att östtyska gränsvakter hade krävt id-kort av en amerikansk diplomat som ville gå på teater med sin fru i Östberlin.

Stridsvagnarna stod i full beredskap mot varandra i 16 timmar.
Hotet om ett tredje världskrig hängde i luften.

Lyckligtvis backade vagnarna och världen kunde dra en suck av lättnad.

Den 26 juni 1963 höll USA:s president John F. Kennedy ett berömt tal i Västberlin.

Kennedy avslutade talet med orden “Ich bin ein Berliner” (Jag är berlinare). Det här uppfattades som ett tecken på att USA inte skulle överge Västberlin.

Den egentliga betongmuren började byggas först 1965.

År 1980 bestod Berlinmuren av över 40 kilometer armerad betong. Muren var ca 3,6 meter hög och 1,2 meter bred.

Under årens lopp försökte folk fly till väst på många olika sätt.

Man grävde tunnlar under muren, flög med luftballong över muren eller körde i full fart med bil genom spärrarna.

Cirka 5000 personer lyckades ta sig till väst trots muren.

1985 försökte Michail Gorbatjov få nytt liv i Sovjetunionen genom ökad frihet och inslag av marknadsekonomi.

Gorbatjov lanserade begreppen glasnost (öppenhet) och perestrojka (ombyggnad).

Men folk var fortfarande missnöjda i de kommunistiska länderna, och i slutet av 1980-talet började det socialistiska systemet knaka i fogarna. Då väcktes hoppet om att muren skulle kunna rivas.

Den 12 juni 1987 uppmanade USA:s president Ronald Reagan i ett tal vid Brandenburger Tor Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov att riva muren med orden “Tear down this wall!”

1989 började gränserna öppnas på flera håll i Europa.

Hundratusentals östtyskar flydde till väst via Ungern, Prag och Warszawa.

I Östtyskland växte missnöjet mot landets ledning.

På hösten 1989 ordnades demonstrationer för demokrati i flera östtyska städer.

Bland annat måndagsdemonstrationerna i Leipzig
lockade varje vecka mer och mer folk.

Den 18 oktober 1989 avgick DDR:s ledare Erich Honecker.

Den 4 november demonstrerade en halv miljon östtyskar i Berlin för demokrati.

Den 9 november 1989 blev en betydelsefull dag i världshistorien.

Den dagen kom den östtyske presstalesmannen Günter Schabowski dåligt förberedd till en presskonferens.

Av misstag meddelade han att östtyskarna fritt får resa till Västtyskland.

Hundratusentals personer tog sig till gränsstationerna.

De förvirrade gränsvakterna hade inte hört om de nya bestämmelserna.

Folk krävde att få ta sig till andra sidan.

Trycket från folket blev för hårt och till sist öppnades gränserna.

Berlinmuren hade splittrat familjer och separerat vänner i 28 långa år.

Många berlinare ville vara med och riva muren.

Nu fick folk från båda sidorna festa tillsammans.

Kalla krigets symbol, Berlinmuren, hade äntligen fallit.

Redaktör: Sixten Björkstrand
Fotografier: All Over Press Finland, EPA
Grafik: Miro Johansson